Upphörandet av det allmänna uppdraget

Fru talman! Runar Filper har frågat tidigare landsbygdsministern hur hon ser på att medel ur Viltvårdsfonden, som finansieras med jägarnas pengar, nu ska kunna sökas av organisationer vars syfte är att motverka jakt. Han har även frågat var hon anser att gränsen går för vad som är viltvårdande insatser samt om hon anser att det allmänna uppdraget, som inrättades efter riksdagsbeslut 1938, kan rivas upp utan riksdagsbeslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag vill, likt tidigare landsbygdsministern vid flera tillfällen tidigare gjort, understryka att det allmänna uppdraget inte är avskaffat. Det är utvecklat för att klara rättslig granskning och prövning, samtidigt som vi värnar den viktiga roll som jägarkåren som folkrörelse har inom svensk viltvård.

Det har, fru talman, under en längre tid riktats rättslig kritik mot utformningen av det allmänna uppdraget, framför allt att det är problematiskt ur upphandlingsrättsligt hänseende.

Som bekant inledde EU-kommissionen år 2016 ett pilotärende mot Sverige. Ärendet stängdes den 12 juni 2020, då EU-kommissionen godtog Sveriges svar att det på regeringens initiativ pågår en översyn av tilldelningen av medel ur Viltvårdsfonden och att den omfattar gränsdragningen mellan bidrag och vad som måste upphandlas i enlighet med upphandlingsdirektivet.

Det har under åren genomförts ett antal försök att anpassa det allmänna uppdraget till just upphandlingslagstiftningen. För att skapa ett långsiktigt effektivt, hållbart och transparent förfarande för tilldelningen av medel ur Viltvårdsfonden beslutade regeringen den 7 januari 2021 att bland annat uppdra åt Naturvårdsverket att ombesörja att åtgärder som rör viltövervakning, trafikeftersök och klövviltsförvaltning utförs. För detta får medel ur Viltvårdsfonden användas, och upphandlingsreglerna ska beaktas.

Det nya upplägget utgör en utveckling av Svenska Jägareförbundets roll. En anpassning har skett till bland annat upphandlingslagstiftningen. Svenska Jägareförbundets särställning inom landets viltvård kommer dock att bevaras genom att regeringen från och med 2022 avser att tilldela förbundet ett flerårigt organisationsbidrag ur Viltvårdsfonden för dess rikstäckande viltvårdsarbete.

Vidare, fru talman, har regeringen beslutat om förordningen (2021:12) om vissa bidrag ur Viltvårdsfonden, genom vilken ideella rikstäckande organisationer kan söka bidrag ur fonden. Naturvårdsverket är ansvarig myndighet och beslutar om bidrag. För att kunna få bidrag måste en organisation uppfylla de krav som anges i förordningen. Det krävs bland annat att organisationens verksamhet syftar till att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med jaktlagen (1987:259) samt att organisationen är riksomfattande och demokratiskt uppbyggd.

Enligt 41 § jaktlagen är det regeringen som bestämmer hur Viltvårdsfondens medel ska användas. För mig och regeringen är det centralt att föra en god dialog med olika intressenter som berörs av regeringens beslut och hantera frågor på ett inlyssnande och respektfullt sätt.

Regeringen anser att de beslutade förändringarna, utöver att göra förfarandet för tilldelningen mer förenligt med gällande lagstiftning, även kommer att främja landets viltvård i stort. Jakten och viltvården i Sverige har sedan lång tid tillbaka karaktären av en folkrörelse där det ideella engagemanget hos markägare och jägare spelar en avgörande roll. Regeringen har ingen intention att ändra på detta.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverigedemokraterna framhåller den svenska jakten och viltvården som en tradition med anor. Kraven på Sveriges jägare är och ska vara höga. De måste veta hur man bedriver en säker och etisk jakt och känna till hur de olika djuren ska förvaltas och hur samspelet i naturen fungerar.

Tack vare att alla svenska jägare måste ta jägarexamen har de svenska jägarna en av världens högsta kunskapsnivåer vad gäller jakt, djur och natur. Sverige har ungefär 300 000 registrerade jägare. Här finns utbredda kunskaper om jakt i allmänhet och om svenska naturförhållanden i synnerhet. Sveriges jägarkår utgör en ovärderlig kunskapsbank som i stor utsträckning besitter och för vidare kunskap om djur, natur och kultur.

Viltförvaltningen behöver fungera tillfredsställande, inte minst för att minimera trafikolyckor och skador för areella näringar men också för att viltstammarna ska vara friska och starka. Detta utgör i själva verket en förutsättning för långsiktigt hållbar jakt som ger värden i form av viltkött, naturkontakt och friluftsliv. Viltvårdsåtgärder syftar till att gynna viltets tillväxt och är ofta en förutsättning för att kunna bedriva jakt, samtidigt som de bevarar och ökar viltstammarnas storlek och produktivitet.

De olika viltvårdsåtgärderna utförs vanligen av jägare och jaktlag. Utbildning och rådgivning om viltvård ges av jägareförbunden. Här spelar våra jakt- och jägarorganisationer en helt avgörande roll. De besitter som sagt ovärderlig kunskap om våra djur och vår natur. Att då ta ifrån dem viltvårdens viktiga uppdrag som klövviltsförvaltning, trafikeftersök och viltövervakning är en lite märklig företeelse som egentligen bara kan existera i en miljöpartistiskt styrd regering. Som den tidigare landsbygdsministern Bucht sa till en tidning är det Miljöpartiet som har drivit på för att det allmänna uppdraget ska upphandlas.

Enligt Sven-Erik Bucht är det alltså Miljöpartiet som har drivit på i frågan genom åren. Men Jennie Nilsson, som var landsbygdsminister efter honom, förnekade i en intervju med Svensk Jakt att så var fallet. Miljöpartiet säger dock det motsatta, har jag läst: "Detta är något som vi i Miljöpartiet har drivit hårt för att förändra, ofta har socialdemokraterna satt klackarna i backen och vägrat. Men nu äntligen har vi nått en överenskommelse!"

Vad anser statsrådet Baylan? Är det hans partikamrat, tidigare socialdemokratiska statsrådet och landsbygdsministern Sven-Erik Bucht, som slirar på sanningen? Eller är det Miljöpartiet som gör det? Vem kan man lita på i denna regering egentligen, inte minst i den här frågan?

Fru talman! Jag tackar för denna interpellation, som handlar om det allmänna uppdraget - eller jakt- och viltvårdsuppdraget, som det egentligen heter numera.

Det finns en del frågetecken i svaret från statsrådet, som jag har läst och som han nyss läste upp. Jag vill börja med att det ska ha kommit rättslig kritik från flera aktörer. Jag har själv bara noterat en aktör som har påtalat detta, och det är Miljöpartiet. Jag skulle vara tacksam om statsrådet ville tala om vilka de andra är, ifall jag har missat någonting.

För Moderaternas del har vi drivit att landets viltförvaltningsdelegationer ska få mer att säga till om och att de ska få ta fler beslut. Det som nu sker är ju att makten går ut från landet och tillbaka till det offentliga och Naturvårdsverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta skapar orosmoln och bekymmer, eftersom jägarna har gjort ett fantastiskt bra jobb längs vägen. Det förtroende och den respekt som finns för Naturvårdsverket är lite naggat i kanten, för att uttrycka sig milt. Det går att höra och läsa på flera ställen. Man oroar sig också för den ökade centraliseringen, vilket är ett bekymmer i sig.

Fru talman! Offentlig upphandling nämns. Det syftar till att skapa långsiktighet i den här frågan. Det man undrar över beträffande lagstiftning är detta: Eftersom världsledande expertis säger att man ganska länge i det allmänna uppdraget inte har krävt offentlig upphandling blir denna frågeställning väldigt märklig, och jag skulle gärna vilja ha detta utrett. Det är alltså inte bara en svensk advokat som har sagt detta, utan det är världsledande expertis.

Lagen om offentlig upphandling gäller vid köp av varor och tjänster och byggnadsentreprenörer. Men den gäller inte bidrag. Eller är det en större förändring som är på gång? Tänker regeringen att även andra bidrag ska upphandlas? Ska vi syfta till att idrottsföreningar, fotbollsklubbar, ridklubbar, fiskeklubbar med flera ska upphandla? Det är också en fråga som jag har.

I statsrådets svar säger han att jakt- och viltvården i Sverige sedan lång tid karakteriseras av en folkrörelse där det ideella engagemanget hos markägare och jägare spelar en avgörande roll.

Med tanke på de frågor jag har skulle jag vilja veta varför det är så angeläget att flytta denna fråga från någonting som fungerar väldigt väl i dag.

Fru talman! Utan att upprepa mig alltför mycket kan jag säga att denna förändring inte kommer utifrån något missnöje med hur Jägareförbundet har genomfört detta, utan tvärtom. Inget är någonsin så perfekt att det aldrig kan förbättras, men jag tycker att det i långa stycken har fungerat väl. Förändringen kommer inte heller utifrån några konspirationsteorier av något slag, utan anledningen, fru talman, är precis den jag nämnde i mitt första anförande.

Man kan naturligtvis sticka huvudet i sanden och säga: Nej, vi tycker inte om det som EU säger, och därför struntar vi i det! Men båda ledamöterna är väl medvetna om att när Europeiska unionen inleder ett pilotprojekt och, i det här fallet, tittar på vårt sätt att göra saker och ting sker det inte av en slump. Ofta, men inte alltid, ligger det en anmälan bakom. Det ser man när man tittar på detta i enlighet med de lagar som har funnits tidigare, och parallellt med detta har också upphandlingslagstiftningen förändrats över åren. Det känner ledamöterna väl till, för det är inte så länge sedan detta röstades igenom just i den här riksdagen - fyra fem år sedan. Det gällde en förändrad upphandlingslagstiftning också i detta sammanhang.

Vi är väldigt angelägna om att få bestämma om detta själva. Om vi inte hade gjort något hade vi riskerat att få ett beslut i Europeiska unionen som snarare hade bakbundit oss. Det var mot bakgrund av att vi aviserade till Europeiska unionen att vi avsåg att titta på frågan som man stängde sitt pilotprojekt förra året. Det är inte så länge sedan.

Detta är dessa två kunniga ledamöter väl medvetna om, även om jag förstår att det vid ingången av ett valår alltid är lite frestande att skylla på någon - i det här fallet på Miljöpartiet eller på lite allmänna konspirationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom kan vi, fru talman, som ett stöd för det jag säger se på resultatet. När den första behandlingen har skett kan vi konstatera att av de medel som har beviljats har lejonparten gått just till Jägarnas Riksförbund. Och varför det? Jo, naturligtvis därför att de, som jag sa tidigare, i långa stycken gör en heroisk insats när det gäller viltvården i vårt land. Som jag sa tidigare handlar det också ofta om ett ideellt engagemang.

Fru talman! När det gäller de medel som hittills har beviljats var det endast två av de totalt 18 organisationer som sökte bidrag i maj i år som beviljades bidrag. Den ena organisationen var Jägarnas Riksförbund, som fick 8,4 miljoner kronor, och den andra var en jakthundsklubb som fick 300 000 kronor. Det var dessa båda som fick bidrag, och jag menar att detta talar sitt tydliga språk.

Det borde också få ledamöterna att se fakta: Den här förändringen syftar just till att vi ska kunna utveckla uppdraget och naturligtvis se till att säkra att det sker i enlighet med de lagar och förordningar och de åtaganden Sverige har att följa som medlem i Europeiska unionen. Så, fru talman, låt nu inte något som egentligen inte är partiskiljande låta som att det är det, för det är det inte!

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Förvaltning av övrigt vilt, till exempel älg, kronhjort och vildsvin, ska vara ändamålsenlig och ta hänsyn till lokala förhållanden vad gäller trafik, skogsbruk och jordbruk.

En alltför hög vilttäthet ger ökade viltskador - det vet vi - och stor påverkan på omkringliggande fastigheter. De senaste årens ökande viltskador på jord och skog behöver begränsas. De här frågorna kan jägarförbunden. Att ge Naturvårdsverket mer makt över detta är egentligen som att sätta bocken till trädgårdsmästare när de nu har tagit ifrån Jägareförbundet det direkta uppdraget med klövviltsförvaltning, trafikeftersök och viltövervakning.

Vi ser det som ytterst olyckligt att Naturvårdsverket kan ta undan en del av medlen i fonden för att kunna dela ut pengar till andra organisationer. Visst, det är bara Jägarnas Riksförbund som har fått 8,4 miljoner och klubben för fågelhundar som har fått 300 000 kronor - det stämmer. Men det här är ändå bara i sin linda. Vis av erfarenhet av hur Naturvårdsverket har arbetat och motarbetat jakt och så vidare tidigare kan man ha farhågor som kvarstår när det gäller detta.

Svensk jakt- och viltvård skulle må bra av att frikopplas från Naturvårdsverket, som ju har alltför många områden att hålla ordning på. Verket borde helt enkelt frigöras från jakt och viltvård.

Jakt och viltförvaltning är en viktig fråga för många människor i stora delar av landet och bör inte hanteras av en stor myndighet med så många andra ansvarsområden. Därför föreligger starka skäl att överföra detta ansvar från Naturvårdsverket till en renodlad myndighet för jakt- och viltfrågor. Det skulle tillföra en landsbygdsförankring med potential att skapa underlag för en bättre dialog med regionala myndigheter, jägarorganisationer, mark- och djurägare och landsbygdsbor i övrigt.

Det faktum att sprickan håller på att vidgas mellan stad och landsbygd gör att Sverigedemokraterna vill verka för en myndighetsutövning som håller ihop Sverige bättre, och en ny jaktmyndighet ser vi som en del i denna strategi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur ser statsrådet på det faktum att riksdagens tillkännagivande från 2015 om att inrätta en fristående jakt- och viltmyndighet fortfarande inte har blivit verklighet trots riksdagsbeslut?

Det finns alltså ett riksdagsbeslut som har nonchalerats under sex års tid av denna regering. Här har den socialdemokratiskt och miljöpartistiskt styrda regeringen obstruerat vad Sveriges högsta beslutande organ beslutat om. Vad tänker statsrådet om det?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Interpellationen handlar alltså om det allmänna uppdraget eller, om man så vill, jakt- och viltvårdsuppdraget. Jag tar mina sista frågor igen.

Jag tycker att det är en tråkig retorik när man hänvisar till valrörelsen när vi pratar om angelägna frågor som vi har ett stort engagemang i. Jag skulle gärna vilja att också statsrådet ville prata om dem i stället för om någonting annat, som är något av spelteorier.

Det tas upp att man har haft pilotärendet från EU, och man säger från Sverige att man ska se över detta. Sedan har EU svarat med sitt och lämnat det därhän, och därefter är det upp till landet att göra saker och ting. Jag tycker att regeringen gömmer sig alldeles för mycket genom att använda EU som ett underlag för debatten.

Ska det fungera bättre - det kan det alltid göra? Svar ja. Men då måste man också kunna redovisa på vilket sätt någonting som fungerar i dag ska förändras till någonting bättre. Hur ska detta förbättras? Vad är det man vill åstadkomma som man inte får grepp om och som regeringen vill göra?

Jag skulle vilja fråga statsrådet om LOU - det raljerades lite över kunskapen kring det. Har vi fel när vi talar om att bidrag ska in under upphandlingsprocessen? Det är ingenting som vi har tagit beslut om tidigare. Är det på väg fram nu? Hur ska statsrådet då se till att bidrag kommer in under offentlig upphandling? Det får statsrådet faktiskt lämna svar på.

Sedan gäller det den rättsliga kritik som har kommit. Självklart vill man veta vilka de är. Man har läst att det är ett parti, Miljöpartiet, som har lämnat kritik. Det saknas information om andra. Man måste också kunna redovisa vilka de andra är.

Vilka är de andra som har lämnat kritik? Vad är det EU säger som inte Sverige kan göra? Hur kan LOU stå i vägen för bidrag? Hur tänker regeringen? Hur ska det bli bättre med den här nya ordningen?

Fru talman! Om utgångspunkten för hela debatten är att det allmänna uppdraget är avskaffat när det inte är det blir det naturligtvis funderingar över om det är ett inslag i en valrörelse snarare än fakta. Fakta är att det allmänna uppdraget i allra högsta grad finns kvar. Vi har gjort en förändring efter påstötning från Europeiska unionen - ja, det går inte att blunda för det. Ann-Charlotte Hammar Johnsson menar att detta har avslutats. Det avslutades efter att regeringen svarade EU-kommissionen att regeringen avsåg att se över det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är klart att man därefter skulle ha kunnat låta bli att göra något, men då tror jag att man hade tagit en väldigt stor risk med en verksamhet som fungerar väldigt väl. Vi hade då kunnat få ett mycket skarpare beslut i Europeiska unionen än när vi själva förfogar över detta på det sätt som vi gör - till fromma för viltvården, ska jag säga.

Ja, man kan naturligtvis hålla på och banka varandra i huvudet mellan riksdagens partier, men det går inte att blunda för verkligheten och sticka huvudet i sanden när vi har förändringar i lagstiftning. Varför görs detta? Jo, det ska hålla enligt de lagar och förordningar som vi har i dag, inte bara utifrån hur de såg ut förr. Och här har det skett lagförändringar som både våra jurister och, som sagt, Europeiska unionen har uppmärksammat.

Fru talman! Runar Filper säger så här: Ja, vid första praktiska utfallet av den här förändringen ser det inte så dramatiskt ut, utifrån ett jägarperspektiv. Men hur kommer det att se ut framåt?

Jag menar nog att själva riktningen i grund och botten är densamma. Det beror på att man fortfarande måste hålla sig till samma lagar. Vi har inte gjort om definitionen av viltvård till exempel, utan det är samma regler som har gällt tidigare och som i många stycken har levererat goda resultat. Det vill jag verkligen ge en eloge till landets jägare för.

Sedan vet vi - och det tror jag att vi alla är medvetna om - att detta inte är någon statisk verksamhet. Verkligheten förändras hela tiden. Ta de vildsvin som Runar Filper pratar om! Häromdagen presenterade jag förslag för att ytterligare stärka resurserna just för att vi ska kunna hantera vildsvinsstammen. Det är klart att jägarna har en nyckelroll där. Ska vi kunna minska den ökande populationen av vildsvin krävs det naturligtvis att vi har den typen av systematisk viltvård. Då blir naturligtvis resurserna en nyckel. Det är mot den bakgrunden, tror jag, som det visar sig i de utfall som vi hittills har av den här förändringen att det är Jägarnas Riksförbund som har fått de resurserna. De gör nämligen just denna viktiga insats.

Fru talman! Jag tackar statsrådet Baylan. Hur ser statsrådet på att medel ur Viltvårdsfonden, som finansieras med jägarnas pengar, nu kan sökas av organisationer var syfte kan vara att motverka jakt? Det tror jag inte att jägarna blir så glada över.

Svenska Rovdjursföreningen har redan erhållit statliga medel ur anslag 1:2 Miljöövervakning m.m. De fick dock inga bidrag ur just Viltvårdsfonden denna gång, men de ansökte om 2,3 miljoner som skulle användas för information och utbildning om de stora rovdjuren.

Var anser statsrådet att gränsen går för vad som är viltvårdande insatser? Var ligger den demokratiska grunden i att riva upp ett demokratiskt taget beslut utan att ta hänsyn till det parlamentariska läget? Anser statsrådet att det allmänna uppdraget, som inrättades just efter ett riksdagsbeslut 1938, kan rivas upp utan riksdagsbeslut, bara så där? I min värld ska demokratiska beslut följas. Ska de rivas upp ska det ske i samma demokratiska ordning som när de en gång i tiden togs.

Det var några frågor.

Tack för denna debatt!

Fru talman! Låt mig börja med att tacka både interpellanten, Runar Filper, och Ann-Charlotte Hammar Johnsson, som deltagit i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hade det varit som det påståtts, att det allmänna uppdraget hade upphört, vilket är helt felaktigt, hade jag låtit precis likadan som interpellanten. Så är inte fallet. Det allmänna uppdraget finns fortfarande kvar, för vi har ett stort behov av det. Däremot har vi sett ett behov av att förändra det så att det också är i enlighet med de lagar och förordningar vi har och de åtaganden vi har gentemot Europeiska unionen. Vi gör det därför att alternativet, tror jag, hade varit att någon annan hade bestämt detta åt oss, och det tror jag hade varit ännu sämre. Det tror jag att vi kan vara helt överens om i denna kammare.

Jag kan lugna de jägare som lyssnar på den här debatten, men också interpellanterna. Avgifterna som samlas i den här fonden får användas för att främja viltvården och andra liknande ändamål som är i enlighet med jaktlagen, Runar Filper. Det är så det är. Det är alltså inte ändamålet och inte definitionen av viltvård som har förändrats, för det är i enlighet med lagen. Detta har myndigheter naturligtvis att följa fortsatt.

Sedan tror jag att både Runar Filper och Ann-Charlotte Hammar Johnsson väl känner till att jag som minister inte på förhand kan peka och säga något när det gäller just den typen av myndighetsutövande. Då tror jag att samma ledamöter ganska raskt hade KU-anmält mig för ministerstyre. Men när det gäller ändamålet och vad detta ska gå till regleras det i lag, och det har naturligtvis myndigheter att följa. Och när vi nu ser på den första praktiska användningen av den nya ordningen ser vi att det framför allt är Jägarnas Riksförbund som får pengarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.