Ungas situation på svensk arbetsmarknad

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig hur jag ser på ungas situation på svensk arbetsmarknad i dag och om jag och regeringen överväger några åtgärder för att göra ungas arbetssituation bättre.

Jag vill inledningsvis tacka Adrian Magnusson för frågan. Regeringen tar frågor om ungas arbetsliv och arbetsmiljö på stort allvar. Ett arbete är inte enbart av betydelse för varje människas ekonomi. För de flesta människor innebär värdet i ett arbete att man bidrar till samhället, har tillgång till socialt umgänge och har ett sammanhang.

Att unga får en god start i arbetslivet är viktigt för deras framtida yrkesliv. Det är därför positivt att en stor del av de sysselsatta unga mellan 16 och 29 år – fler än åtta av tio – på det stora hela är mycket eller ganska nöjda med arbetet. Det följer av Arbetsmiljöverkets senaste undersökning av arbetsmiljön och ligger i stort i linje med övriga åldersgrupper.

I den svenska arbetsmarknadsmodellen tar arbetsmarknadens parter ett huvudansvar för arbetsvillkoren och ansvarar för lönebildningen på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren är enligt arbetsmiljölagstiftningen ansvarig för arbetstagarnas arbetsmiljö. När man är ung och kommer ut i arbetslivet är det extra viktigt att få en bra introduktion på arbetsplatsen för att undvika olyckor och tillbud och få förståelse för vad som gäller på arbetsplatsen.

Unga är tyvärr extra utsatta för vissa risker i arbetslivet. Unga män i åldern 16–24 år är den grupp som har högst andel arbetsolyckor med sjukfrånvaro. Unga kvinnor är mest utsatta för hot och våld och kränkande särbehandling på jobbet. Var fjärde sysselsatt kvinna i åldern 16–29 år uppger att de har utsatts för hot eller våld minst en gång under det senaste året. Det är förstås fullkomligt oacceptabelt.

Regeringen gav genom regleringsbrevet för 2025 dåvarande Myndigheten för arbetsmiljökunskap i uppdrag att ta fram och sprida kunskap om ungas arbetsmiljö, med fokus på samband mellan å ena sidan arbetsmiljörisker och friskfaktorer och å andra sidan ungas hälsa, välbefinnande och säkerhet på arbetsplatsen (A2025/00953). Uppdraget redovisades i december 2025 (A2025/01251) och är ett värdefullt kunskapsunderlag som beaktats inte minst i framtagandet av regeringens arbetsmiljöstrategi för 2026–2031, som nyligen överlämnades till riksdagen. Regeringen avser att fortsätta att följa ungas situation på svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Jag tar tillfället i akt att svara på den senaste frågan jag fick. Socialdemokraterna tycker att parterna ska lösa arbetstidsfrågan. Problemet just nu är att Svenskt Näringsliv vägrar komma till förhandlingsbordet efter att LO lämnat in en förhandlingsframställan, men arbetsmarknadsministern har säkert tidigare kollegor på Svenskt Näringsliv som han kan kontakta och be att de kommer till förhandlingsbordet.

För att återgå till den här interpellationsdebatten vill jag tacka arbetsmarknadsministern för svaret.

Interpellationen grundar sig i flera av de rapporteringar som kommit om hur unga har det på arbetsplatser runt om i Sverige. Det finns stora kafékedjor där det rapporterats om ensamarbete, hot, trakasserier och stor utsatthet. Det finns stora affärskedjor där det rapporterats om utnyttjande av unga praktikanter och försenade löneutbetalningar. Det är arbetssituationer som jag tror och hoppas att många äldre arbetstagare inte skulle ha accepterat men som vissa tyvärr verkar tycka är helt rimliga för unga arbetstagare att acceptera.

Att det här förekommer på svensk arbetsmarknad är egentligen inte så konstigt. Vi har en hög ungdomsarbetslöshet som innebär att de jobb som man får tag i såklart blir viktiga att hålla fast vid. Dåliga arbetsvillkor blir då något man får acceptera; man är glad över att ha fått ett jobb och en inkomst, helt enkelt. Ett jobb och en inkomst är ofta grunden för andra saker i livet, såsom att kunna få ett hyreskontrakt till en bostad, oavsett om det är i första hand, andra hand eller tredje hand.

Fru talman! Ministern tar i sitt svar inte upp frågan om anställningar mer allmänt. Vi vet att det är osäkrare anställningsvillkor för unga, där visstid, timanställningar och nolltimmarskontrakt är regel snarare än undantag. Det är typexempel på saker som gör att det blir ännu svårare att få till exempel en bostad.

Det är inte bara själva arbetsmiljön som kan vara svårare för många unga runt om i Sverige, utan de har också sämre anställningsvillkor, vilket gör det svårare för dem att starta ett eget liv. Statsministern kan stå här i riksdagens talarstol och prata hur mycket han vill om att fler ska få bo i eget hus; det kan ändå inte ske om man som ung inte kan få ett banklån.

Fru talman! I dag går studenter i min hemstad Ystad ut på trappan från Österportskolan. Jag hoppas att många av dem får ett jobb med goda villkor, men jag vet att många av dem tyvärr inte kommer att få det, killar såväl som tjejer.

Det gläder mig att regeringen åter lyfter fram arbetsmarknadens parter i sitt svar. För att säkerställa en starkare partsmodell behöver fler bli medlemmar i arbetsgivarorganisationer och fackförbund. Fler kollektivavtal behöver tecknas. Vad gör regeringen och ministern för att främja den partsmodell som ministern själv lyfter fram i den här interpellationsdebatten men också i andra sammanhang, till exempel i föregående interpellationsdebatt?

Ministern lyfte också fram det uppdrag som redovisades i december 2025 av den nu nedlagda Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Där finns en del ljusglimtar och saker som är väldigt bra – det tycker jag att man ska vara ärlig och säga. Många unga upplever till exempel ett gott chefsstöd, vilket gläder mig.

Det finns också en hel del saker som bekymrar och som ministern själv har tagit upp: Unga killar löper större risk att drabbas av arbetsolyckor. Unga tjejer utsätts oftare för hot och trakasserier. Brett i gruppen unga arbetare finns sämre möjligheter till inflytande över arbetet. Obekväma arbetstider förekommer också oftare än för äldre arbetstagare.

Myndighetens rapport kom i december 2025. Ett av dess uppdrag var att sprida kunskap om ungas arbetssituation. Jag har inte sett jättemycket av det, och sedan dess har flera av de saker som jag lyfte upp i interpellationen eskalerat. Ministern lyfte i slutet av sitt svar fram regeringens arbetsmiljöstrategi, som inte kommer att behandlas av den här riksdagen utan av nästa.

Ministern får gärna utveckla på vilket sätt ungas arbetssituation beaktas i den nya arbetsmiljöstrategin och om det finns några fler åtgärder som övervägs. Det är givetvis bra med kunskapsunderlag, men flera av sakerna var nog i viss mån redan kända. Det behövs åtgärder för ökad organisering och skarpare och fler verktyg för Arbetsmiljöverket eller regionala skyddsombud för att upprätthålla ungas arbetsmiljö, för att nämna några exempel.

Fru talman! Adrian Magnusson brukar stå här och hylla den svenska partsmodellen. Det är väldigt trivsamt, men problemet med de förslag om arbetstidsförkortning som Socialdemokraterna har fört fram är att det finns ett latent hot om lagstiftning.

Jag ska kvalificera min fråga lite grann: Vad gör Socialdemokraterna om parterna inte kommer i mål med den typ av breda arbetstidsförkortning som Socialdemokraterna själva har föreslagit? Parterna diskuterar ju arbetstidsförkortning i varje avtalsrörelse – det vet både Adrian Magnusson och jag. Lön och arbetstid är två sidor av samma mynt, kan man säga.

Partsmodellen kan ju inte vara ett smörgåsbord där man säger: Om ni tar ansvar för de här frågorna på det sätt som vi vill är det okej, men om ni landar i något annat än det eller inte kommer överens kliver vi in med lagstiftning.

Adrian Magnusson frågade mig vad jag gör för att stärka den svenska partsmodellen. Det bästa vi kan göra är att låta parterna vara i fred och låta dem fullfölja sitt viktiga uppdrag.

Nåväl, vi kanske kan återkomma till den frågan här eller i något annat sammanhang, men detta är mycket viktigt för svensk konkurrenskraft och för att vi ska ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad.

Arbetsmiljöstrategin nämndes, och hur man har det på jobbet är förstås en central arbetsmiljöfråga. Den sociala miljön är lika viktig som den fysiska arbetsmiljön på jobbet. Brister, till exempel trakasserier och sexuella trakasserier, kan leda till sjukskrivningar. Förutom konsekvenserna för de drabbade individerna påverkar det kompetensförsörjningen och i förlängningen hela ekonomin.

Mot bakgrund av de arbetsmiljörisker som unga kan utsättas för och som jag nämnde inledningsvis är strategins delmål Ett tryggt arbetsliv viktigt. Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att ansvara för en nationell samordningsfunktion för att genomföra regeringens arbetsmiljöstrategi.

Arbetsmiljöverket ska inom ramen för uppdraget och i samverkan med medverkande myndigheter, arbetsmarknadens parter och övriga berörda formulera prioriteringar för insatser som bedöms bidra till strategins delmål och målbilder.

I anslutning till arbetsmiljöstrategin har Arbetsmiljöverket fått i uppdrag att vidta ytterligare åtgärder för att förebygga arbetsolyckor med dödlig utgång och andra allvarliga arbetsolyckor. Det arbetet ska bidra till säkrare arbetsplatser, också för unga.

Fru talman! Jag behöver inte bli uppläxad av en liberal arbetsmarknadsminister om den svenska arbetsmarknadsmodellen. Jag har flera gånger faktiskt ställt mig frågande till om hans företrädare på posten har förstått vad den svenska arbetsmarknadsmodellen är.

Nu har arbetsmarknadsministern själv arbetat för Svenskt Näringsliv, så han förstår uppenbarligen hur modellen fungerar. Men jag har flera gånger i den här kammaren varit väldigt förundrad och verkligen undrat om hans två företrädare på posten under de fyra åren har förstått hur den svenska arbetsmarknadsmodellen fungerar.

Jag hänvisar till vårt kongressbeslut i arbetstidsfrågan. Riksdagens kontrollmakt fungerar inte som så att det är ministern som ska fråga ut riksdagsledamoten, utan det är riksdagen som ställer regeringen till svars.

Jag återgår till ämnet för den här interpellationen, nämligen ungas situation på svensk arbetsmarknad.

Vi har en situation i stora delar av världen, även i Sverige om än kanske inte lika tydligt, där unga oroar sig väldigt mycket över framtiden. Man ser hur AI rullas ut i stor utsträckning och hotar att slå undan jobben för unga. Man har allt svårare att få en bostad. Man har svårare att få vardagen att gå ihop. Vi ser det bland annat på att barnafödandet minskar i Sverige och i stora delar av västvärlden. Vi ser en allt större oro och ängslan som präglar ungas vardag. Jag upplever det själv i de samtal jag har med unga när de är här i riksdagen men även hemma i Skåne.

Många av sakerna som vi har lyft upp här är saker som slår särskilt hårt mot unga.

Vi ser högre sjuknärvaro för kvinnor. Det är många unga kvinnor som väljer att gå till jobbet fast de är sjuka. Det kan vara så att de befinner sig på en arbetsplats där det råder ensamarbete. Då blir ju konsekvenserna väldigt stora om man inte kommer.

Vi ser en ganska stor utmattning, fysisk och psykisk, och en hel del arbetssjukdomar som drabbar unga i arbetslivet.

Vi ser också, som jag varit inne på flera gånger, att unga män råkar ut för arbetsolyckor.

Det här är frågor som vi behöver adressera. Det kan inte vara så att unga ska vara oroliga över att inte få ett jobb med den höga ungdomsarbetslöshet som vi har i Sverige och sedan, när de väl får ett jobb, dessutom ska uppleva att deras arbetsliv, arbetsmiljö och arbetssituation är så pass dålig som den i vissa fall är.

Det var en hel del andra frågor i den här interpellationen som man skulle kunna beröra men som ministern inte har berört än. Han kanske gör det i något framtida anförande.

Vi ser till exempel att allt fler arbetstagare – jag skulle säga att unga är en särskilt utsatt grupp – får sin integritet på arbetsplatsen alltmer ifrågasatt. Man övervakas, till exempel. Man blir helt enkelt övervakad på arbetet och ifrågasatt när man till exempel inte arbetar tillräckligt snabbt, vilket kan identifieras med många av de här verktygen.

Det här är farligt också på så sätt att det riskerar att skapa en skev bild av hur arbetslivet ska vara. Om man i sitt första arbete upplever saker som fysisk och psykisk utmattning och att man får sin integritet ifrågasatt på arbetsplatsen, då behöver det adresseras. Annars kan vi få en situation i Sverige där generationen som kliver ut i arbetslivet i dag, nästa år och under lång tid framöver tror att arbetslivet ska präglas av den här typen av saker.

Fru talman! Låt oss verkligen inte fastna i diskussioner om den svenska partsmodellen!

Jag vill ändå förbehålla mig rätten att uttrycka en viss oro för den linje som jag uppfattar att Socialdemokraterna har slagit in på rörande processen för att korta arbetstiden i Sverige. Men det var inte på något sätt en ambition att läxa upp ledamoten, inte alls. Det är en genuin fråga och en genuin oro. Men vi kan ta den diskussionen vid ett annat tillfälle.

Vad gäller övervakning av arbetstagare vill jag lyfta fram att den nya tekniken gör det möjligt för arbetsgivare att övervaka och kontrollera arbetstagare i högre utsträckning i dag än vad som har varit fallet tidigare. Däremot är arbetsgivare fortfarande skyldiga att göra de intresseavvägningar och följa de regelverk som är tillämpliga på sådana situationer. Och arbetsgivaren får enligt dagens regelverk inte utföra vilka kontroller som helst. Exempelvis måste kontrollåtgärder som innebär behandling av personuppgifter vara proportionerliga och ändamålsenliga och stödja sig på rättslig grund enligt EU:s dataskyddsförordning, alltså GDPR. Dessutom finns det krav på arbetsgivaren att ge information till arbetstagare om den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske på arbetsplatsen. Kamerabevakning av arbetstagare kan vara tillåtet under vissa särskilda förutsättningar, men jag vill understryka att det krävs starka skäl för att det ska vara tillåtet.

Jag tycker att det är viktigt att vi säkerställer att alla på svensk arbetsmarknad förstår sina rättigheter. Inom det område som ledamoten lyfter upp, övervakning, kan det vara särskilt svårt. Här har också parterna på arbetsmarknaden, arbetsgivarorganisationerna men kanske allra mest fackförbunden, en extremt viktig roll att spela.

Fru talman! I den rapport som arbetsmarknadsministern själv lyfte upp finns det tydliga tecken på att det som unga upplever i sin arbetssituation i dag skadar arbetstillfredsställelsen. Det gäller brett i gruppen unga löntagare, arbetare, och det gäller både män och kvinnor.

Detta är oroväckande och något som behöver adresseras. Med tanke på den utveckling vi ser, inte minst teknikutvecklingen som vi har berört lite i debatten här i dag, tror jag att de här frågorna kommer att bli alltmer aktuella.

Med tanke på den värld vi lever i, där allt fler känner oro och kanske i vissa fall till och med hopplöshet inför framtiden, är det också viktigt att vi adresserar den här typen av frågor – framför allt när de kommer från den generation som just nu kliver ut i arbetslivet, från unga människor. Det kan inte vara meningen att unga människor i Sverige ska uppleva att det första jobbet, som kan vara mycket svårt att få med tanke på den höga ungdomsarbetslöshet vi har i Sverige, dessutom ska präglas av en så pass dålig arbetsmiljö och arbetssituation att ens arbetstillfredsställelse skadas allvarligt.

Precis som gavs i uppdrag till Myndigheten för arbetsmiljökunskap behöver friskfaktorer i arbetslivet beaktas mer. Det behöver göras mer för att främja ungas arbetssituation runt om i Sverige. Jag hoppas innerligt att Arbetsmiljöverket och fackliga representanter runt om i landet ges verktyg till det.

Min personliga uppfattning är att vi ska se till att fler människor engagerar sig i fackförbund. Där ska vi som lagstiftare och regeringen göra vad vi kan. Vi bör genom ord och, i den mån vi kan, handling se till att fler tecknar kollektivavtal och även blir medlemmar i arbetsgivarorganisationer. Ska vi stå upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen på riktigt, fru talman, behöver vi se till att den omfattar fler.

Fru talman! Återigen tack, Adrian Magnusson, för den här viktiga diskussionen! Till stora delar håller jag med om allt som ledamoten anförde i sitt senaste inlägg.

Låt oss också vara tydliga med att det alltid är arbetsgivaren som enligt arbetsmiljölagstiftningen har huvudansvaret för arbetstagarnas arbetsmiljö.

Arbetsmiljöverket har tillsynsansvar för arbetsmiljölagstiftningen. Under förra året hade Arbetsmiljöverket ett särskilt fokus på inspektion av branscher där unga mellan 18 och 24 år vanligen arbetar. Det handlar om branscher som hotell, campingar och vandrarhem, detalj- och partihandel, lager och restauranger, snabbmatsställen och kaféer.

En sådan tillsynsinsats bidrar till att uppmärksamma arbetsgivarna på att förebyggande arbete är centralt och att de har ett ansvar att minska risker för olyckor och tillbud. Det innebär också att arbetsgivarnas kunskaper om sitt arbetsmiljöansvar ökar.

Som en del av det regeringsuppdrag till Myndigheten för arbetsmiljökunskap som jag nämnde tidigare satte myndigheten samman en kampanj, kallad Arbetsmiljömannen, som innehåller korta, informativa filmer för att göra unga arbetstagare medvetna om vad arbetsmiljö är. Kampanjen hade i december förra året över 400 000 visningar.

Låt mig slutligen poängtera att i den svenska modellen har arbetsmarknadens parter stort ansvar för arbetsvillkoren. De har också en viktig roll i att bidra till ett gott inträde i arbetslivet för unga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.