Ungas psykiska hälsa

Fru talman! har frågat mig vilka ytterligare insatser som jag och regeringen anser är möjliga för att motverka den psykiska ohälsan bland barn och unga.

Även om hälsan i Sverige generellt sett är god är den inte det för alla, och psykisk ohälsa är ett stort och växande samhällsproblem. Det finns en tydlig tendens att ungdomar och unga vuxna är mer nedstämda, är mer oroliga, har svårare att sova och har mer värkbesvär än tidigare. Unga konsumerar också mer psykiatrisk vård än tidigare, både öppenvård och sjukhusvård. Detta är oroväckande signaler, och regeringen har vidtagit omfattande åtgärder för att adressera detta. Jag kommer att redogöra för vissa av insatserna nedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi ska lyckas minska den psykiska ohälsan hos barn och unga krävs olika insatser riktade mot olika verksamheter och målgrupper. Det handlar bland annat om främjande och förebyggande arbete med ökad kunskap om psykisk ohälsa hos de aktörer som möter barn och unga. Det krävs också tillgång till en jämlik, kunskapsbaserad och säker vård och omsorg av god kvalitet, exempelvis en tillgänglig första linjens vård och en specialiserad vård med hög kvalitet - allt detta samtidigt. Det är på det sättet vi vänder utvecklingen och ger varje barn eller ungdom det stöd hon eller han behöver.

Regeringen avsatte över 1 miljard kronor 2017 för insatser inom området psykisk hälsa. Regeringen gör bedömningen att det finns behov av ytterligare insatser inom psykisk hälsa och har därför förstärkt satsningen med 500 miljoner kronor innevarande år och avser att fortsätta arbetet med 1 miljard kronor per år under 2019 och 2020. Satsningen görs i syfte att förstärka både första linjens vård och den specialiserade psykiatrin för barn och vuxna.

Även om många drabbas av psykisk ohälsa är inte alla i behov av specialiserad psykiatrisk vård. Primärvårdens kapacitet och kompetens behöver stärkas inom området psykisk ohälsa, och delar av den utökade satsningen ska därför användas till att utveckla första linjens vård för både barn och vuxna. I vårändringsbudgeten för 2017 tillfördes 100 miljoner kronor för innevarande år för att förstärka barn- och ungdomspsykiatrin och första linjens psykiatri för barn och unga i primärvården i landstingen och regionerna. Denna satsning ska fortsätta under 2018-2020.

I årets överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting på området psykisk hälsa avsätts över 1,4 miljarder för insatser som syftar till att främja psykisk hälsa och motverka psykisk ohälsa. Av dessa ska 250 miljoner kronor användas för insatser i landsting och kommuner som syftar till att stärka barns och ungas psykiska hälsa, och 130 miljoner kronor ska användas till att stärka ungdomsmottagningarnas arbete med att möta barn och unga med psykisk ohälsa.

Det är också viktigt att personal som möter barn och unga i vardagen har kompetens att uppmärksamma riskfaktorer som kan leda till psykisk ohälsa. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att i år fördela 100 miljoner kronor till kommunerna för bland annat kompetensutveckling för personalen för att öka förutsättningarna för att riskfaktorer som leder till psykisk ohälsa uppmärksammas.

År 2016 antog regeringen en ny strategi inom området psykisk hälsa. Strategin sträcker sig över perioden 2016-2020 och syftar till att stimulera utvecklingen av förebyggande och främjande arbete generellt liksom tidiga insatser för dem som inte mår bra eller löper risk att utveckla psykisk ohälsa.

Vi kommer att fokusera på att skapa förutsättningar för att hitta långsiktiga lösningar i ordinarie strukturer där stat, landsting och kommuner tar ett gemensamt ansvar. Även om vi har haft många bra projekt är det framför allt långsiktigt hållbara strukturer som behövs. En viktig del i att skapa långsiktighet är också att ha en bra dialog och samsyn över blockgränserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag är väldigt glad över att vi kan ha den här debatten i dag. Det är bra att fler människor pratar om psykisk ohälsa. Detta har inte minst Sveriges elevorganisationer sagt under flera års tid.

Men utöver att bara prata om psykisk ohälsa behöver vi tala om lösningar på problemet. Politik ska inte bara vara ett diskussionsforum utan ett sätt att komma fram med verkningsfulla reformer. Politik är att vilja och att göra.

Fru talman! Psykisk ohälsa är ett väldigt brett begrepp. Det inkluderar å ena sidan nervositet, nedstämdhet och ångest, som är naturliga reaktioner på saker som händer i människors vardag. Sådan psykisk ohälsa löses ju inte med specialiserad psykiatrisk vård. Då handlar det snarare om att prata om det, att sova på jämna tider, att äta på jämna tider och att motionera någon dag i veckan. Å andra inkluderar det sådant som gäller diagnoser som depression, panikångest eller bipolär sjukdom. Här krävs i stället behandling. Det kan vara både samtal och medicinering.

När jag nu gör denna förenkling ska vi komma ihåg att det är just en förenkling. Det finns ett spektrum mellan dessa båda. Trycker man ned känslor som är vardagliga kan man till slut hamna i ett tillstånd som kräver behandling.

Fru talman! Psykisk ohälsa är just nu den stora ungdomsfrågan. Det är, skulle jag säga, inte så konstigt. Socialstyrelsen har tittat på hur den psykiska ohälsan har utvecklats under de senaste tio åren. Då har man kunnat se att den har ökat med lite över 100 procent i gruppen 10-17-åringar. I gruppen 18-27-åringar har den ökat med ungefär 70 procent. Då handlar det om ungefär 190 000 barn och unga vuxna.

Köerna i barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, ökar. Antalet barn och unga som har väntat i mer än 30 dagar på en insats från BUP har mer än tredubblats bara under den här mandatperioden. Sammantaget är det en av tio unga som drabbas av psykisk ohälsa, och inom bara ett par år kan det vara den största orsaken till sjukskrivning.

Dessutom - och detta är viktigt att slå fast - verkar ökningen hålla i sig. Nya sjukdomsfall blir långvariga och läggs till de redan befintliga. Uppföljningar visar också att just osäkerheten är skadlig när man går och väntar på att få en insats.

Fru talman! Statsrådet redogör i sitt interpellationssvar för en rad budgetsatsningar. Det är bra att regeringen öppnar plånboken. Men samtidigt ser vi att köerna till BUP har tredubblats under mandatperioden. Regeringen avskaffade också den vårdgaranti för unga med psykisk ohälsa som Alliansen införde efter en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting. Regeringen avskaffade också kömiljarden. Nationellt centrum för suicidforskning och prevention har fortfarande ett alltför lågt anslag.

En rimlig följdfråga till statsrådet blir därför om regeringens politik verkligen har haft den effekt som var avsedd. Eller om man ska vara ännu tydligare: Har regeringens politik verkligen fört oss närmare en mer hållbar situation vad gäller just psykisk ohälsa hos barn och unga?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för en jätteviktig interpellation! Den är viktig utifrån barns och ungas psykiska ohälsa, som mer än fördubblats de senaste tio åren, och vi ser att ökningen fortsätter. Men det handlar inte bara om barn och unga. Vi ser att den psykiska ohälsan ökar, ganska markant, i alla åldersgrupper och att det i dag är ett stort samhällsproblem i Sverige. Det kräver att vi ställer om både delar av hälso- och sjukvården och vårt sätt att arbeta för att möta dessa barn och unga mycket tidigare än i dag.

När det gäller att konkret svara på huruvida regeringens satsningar har åstadkommit det de var avsedda för kan man väl konstatera att vi under mandatperioden har mer än fördubblat anslaget till psykiatrin. Vi har gjort särskilda satsningar på just ungdomsmottagningar och på att bygga ut första linjens psykiatri.

Mitt svar är väl att jag tror, långsiktigt, att det är helt rätt att göra det, och jag tror att det kommer att vara en väldigt viktig del av den fortsatta utvecklingen av politiken inom detta område.

Det som jag inte, tror jag, nämnde i mitt svar är den satsning som regeringen har gjort under mandatperioden på elevhälsan, som är otroligt viktig. Där har vi tillfört ungefär 200 miljoner mer per år. Och nu, i slutet av mandatperioden, kan vi se att ytterligare 700 personer är anställda i elevhälsan. Ett av de grundläggande problemen i dag - och då pratar vi egentligen inte så mycket om förebyggande som om hur vi möter dem som faktiskt drabbas av psykisk ohälsa - är ju att den första linjens psykiatri och de som ska fånga upp dessa barn och unga tidigt inte har varit tillräckligt rustade. Där har vi elevhälsan, som ser barnen på ett helt annat sätt än andra delar av hälso- och sjukvården. Jag tror att vi behöver komma tillbaka med ännu mer och bättre politik för att rusta elevhälsan för att möta barn och unga som i så mycket högre utsträckning har psykisk ohälsa. Detta har man nämligen inte varit rustad för.

Det handlar också om att med denna väldigt snabba ökning blir belastningen på den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin väldigt stor. Barn- och ungdomspsykiatrin besöks också av barn och unga som kanske inte alls borde vara där, eftersom det egentligen inte är rätt vårdnivå för dem.

När jag träffar landstingen och företrädare som arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin beskriver de också att de är väldigt belastade av utredningar avseende att sätta diagnoser på barn, till exempel adhd. Vi har nämligen väldigt många skolor i Sverige som, trots att lagen inte medger det, ställer krav på att man ska ha en diagnos för att det ska sättas in extra stöd. Det är någonting jag vill sätta ljuset på och som jag passar på att lyfta i alla upptänkliga sammanhang.

Jag tycker att regeringen har kommit en bit på vägen under denna mandatperiod. Jag är absolut inte nöjd. Mer behöver göras. Men det som är rätt i inriktningen i vår politik är just att man ska rusta de andra delarna av vården och elevhälsan, som kan möta dessa barn och unga tidigt, innan det har gått för långt, för att förebygga att det blir värre.

Jag tror att jag stannar där så länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag tycker att det ska bli väldigt intressant att efter denna mandatperiod se de utvärderingar som görs av regeringens satsningar på just detta område, för jag tycker att det är tydligt att vi behöver göra mer av det som fungerar.

Fru talman! Alla barn ska ha goda förutsättningar att lyckas. Detta är en av välfärdssamhällets allra mest grundläggande uppgifter. Varje barn i en ny generation ska få en chans att forma sitt eget liv och inte bara följa i sina föräldrars fotspår. Vad man själv vill, gör och bedöms efter ska inte bero på föräldrarnas namn eller klass eller adress. Det ska heller inte bero på kön eller inkomst eller klan. Det viktiga är, så att säga, inte varifrån man kommer utan vart man är på väg. Alla barn ska ges goda verktyg att förverkliga sina mål, sina drömmar och kanske framför allt sig själva.

Fru talman! Vi kan göra mer för att mota den psykiska ohälsan bland unga. Jag skulle vilja gå igenom tre förslag när det gäller det.

För det första: Korta väntetiderna! Moderaterna har föreslagit att kömiljarden ska återinföras. Den ska också breddas till att omfatta psykiatrin. Vi öronmärker då en halv miljard för att förbättra tillgängligheten, och det gäller både första linjens insatser och barn- och ungdomspsykiatrin. Vi vill också införa en förstärkt vårdgaranti för barn och unga med psykisk ohälsa. Det vill vi eftersom vi vet att väntan och osäkerheten är väldigt problematisk. Vi vill att patienter ska få kontakt med primärvården samma dag, en medicinsk bedömning inom 3 dagar och ett besök i specialistvården inom 30 dagar. 0, 3 och 30 är de tre siffror man kan hålla i huvudet.

För det andra: Dubbla anslagen! Sedan 1980 har suicidtalet minskat för nästan alla grupper, och det är väldigt bra. Men det finns en grupp där det inte har gjort det, och det är gruppen 15-24-åringar. År 2008 antog riksdagen ett nationellt program för suicidprevention, men det preventiva arbetet måste fortgå med stor kraft. Jämte insatser för en förstärkt första linje vill Moderaterna dubbla anslagen till Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa.

För det tredje: Se över skollagen! Barn och unga tillbringar en väldigt stor del av sin tid i skolan - i alla fall de flesta. Det är runt skolan som de dagliga rutinerna och det sociala nätverket byggs. Att elevhälsan måste komplettera primärvården och BUP vet jag - det vet också socialministern, vilket hon förtjänstfullt redogjorde för. Därför tycker jag att det är väldigt bra att den nya skollagen från 2010 säger att alla elever ska ha tillgång till skolsköterska och skolkurator under ett visst antal besök under skolgången. Men en stor miss - och det erkänner jag, som i och för sig inte satt i riksdagen då - var att man inte gjorde så att lagen anger i vilken utsträckning den personalen ska finnas tillgänglig. Man säger alltså att den ska finnas, men man säger inte hur mycket och när. Detta borde man titta på i en översyn. Hur kan elever få bättre tillgång till elevhälsan mellan de hälsobesök som anges i lagen?

Fru talman! Ser vi till att ha hela barn och unga behöver vi laga färre trasiga vuxna. Jag tror verkligen att det finns mer att göra för att stävja den psykiska ohälsan bland barn och unga, och jag ser fram emot att regeringen presenterar än fler förslag för att just möta det problemet. Det är alltså den stora frågan hos unga i Sverige i dag, och den förtjänar att adresseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Jesper, för ditt engagemang i denna fråga och för att du bidrar till att presentera konkreta förslag på vad ni skulle vilja se mer av!

Jag tror ändå att man måste vara väldigt noggrann med att säga att det i någon mån dessvärre är en övertro att tro på ekonomiska incitament för att korta väntetiderna, det vill säga att den befintliga personalen ska träffa ännu fler.

När jag är ute och träffar företrädare för landstingen, både politiker och tjänstemän som arbetar där, och personalen inom barn- och ungdomspsykiatrin är det väldigt tydligt att det i grund och botten är just frågan om personal och tillgång till personal för att kunna möta de snabbt ökande behoven som är flaskhalsen. Framför allt har vi alldeles för många som står i kö till barn- och ungdomspsykiatrin som egentligen inte ska stå i kö till barn- och ungdomspsykiatrin, utan de skulle ha fått hjälp betydligt tidigare. Det är helt enkelt fel vårdnivå.

Det är därför som regeringen, utöver satsningarna på att stärka ekonomin för psykiatrin för att man ska ha möjlighet att anställa fler, faktiskt har valt att satsa specifikt på barns och ungas psykiska hälsa, bland annat genom att stärka ungdomsmottagningarnas arbete och öka tillgängligheten där samt genom att stärka elevhälsan. Vi har i dag 700 fler som arbetar i elevhälsan, jämfört med när denna regering tillträdde. Vi har också skjutit till extra medel till första linjens psykiatri för barn och unga i primärvården. Jag tror nämligen att det är otroligt viktigt att man kan bli mött på fler ställen utöver BUP, just för att de ska kunna fokusera på de fall som är absolut svårast.

Det här är en av våra riktigt stora samhällsutmaningar. Jag är även ansvarig för aktivitetsersättningen, eller förtidspensioneringen, för unga som man kan få mellan 19 och 29 år om man av olika skäl inte kan arbeta. När den reformen infördes 2003 beviljades åtta av tio aktivitetsersättning på grund av ett fysiskt funktionshinder. I dag får åtta av tio det på grund av någon form av psykiatrisk diagnos som gör att man inte fullt ut kan delta på arbetsmarknaden. Ungefär 50 procent av dessa unga går sedan vidare till en ordinarie förtidspension.

Det här är alltså ett på alla sätt enormt viktigt område att både lägga stora resurser på och hitta långsiktiga lösningar för. Därför tycker jag att det är glädjande att interpellanten i det här fallet också understryker att det krävs en bred dialog över blockgränserna och långsiktiga överenskommelser för att få stabila spelregler för hur vi möter något som faktiskt är ett av Sveriges riktigt stora folkhälsoproblem i dag. Folkhälsan går ju i rätt riktning inom alla andra områden, förutom just när det gäller psykisk hälsa.

Fru talman! Tack, ministern! Ministern nämner två frågor som är oerhört stora och som vi absolut inte kommer att kunna avhandla under den här debatten. Den ena är varför den psykiska ohälsan ökar. Det vet vi inte. Varför är 90-talister så olyckliga? Det kan man resonera kring, men jag tror inte att det finns endast ett svar.

Den andra frågan handlar såklart om att människor hamnar på fel vårdnivå. Det blir ju en enorm fråga nu när allt fler människor söker vård för allt mindre, och jag tror att det kommer att krävas flera år av utredningar bara för att komma fram till hur man kan lösa det. Ska man dessutom göra det över blockgränsen blir det ännu svårare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ungas psykiska ohälsa är den stora frågan för Sveriges unga. När jag är ute på gymnasieskolor och högstadier är det denna fråga, tätt följd av klimatet och om det kommer att finnas bostäder när man går ut gymnasiet, som är den viktigaste. Det behövs såklart en bred palett av lösningar, där en del är ekonomi och en del är lagar, en del är landsting och en del är riksdag och regering.

Jag skulle säga att det är en uppgift som alla regeringar kommer att behöva ta på sig och ta på allvar. Det här är nämligen ett problem som kräver men som framför allt förtjänar en långsiktighet bortom mandatperioden och över blockgränsen.

Med detta vill jag tacka för debatten och önska en trevlig helg!

Fru talman! Mycket har redan blivit sagt under den här debatten, och kärnfrågan är naturligtvis varför det ser ut så här. Där skiljer Sverige tillsammans med en del andra västländer starkt ut sig. Det är verkligen en fråga som vi har brottats med under senare år och som inte har ett utan många olika svar.

Frågan är framför allt hur vi möter upp de barn och unga som ropar på hjälp så tidigt som möjligt så att man inte ska behöva bli så sjuk, som vi i dag ser att många blir, så att man över huvud taget inte ens kommer ut på arbetsmarknaden. Vilken start på livet är det?

Jag kan avsluta med att säga att regeringen också i närtid kommer att komma tillbaka med fler insatser utifrån de erfarenheter som vi har dragit under den här mandatperioden och utifrån vad vi ser är viktigast att fokusera på för att möta problematiken långsiktigt.

Jag tackar för en bra och mycket viktig debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.