Unga vuxna med psykisk ohälsa

Herr talman! Jenny Petersson har frågat mig vilka slutsatser jag och regeringen drar av situationen och vilket ansvar vi anser oss ha.

Psykisk ohälsa är ett omfattande och allvarligt folkhälsoproblem, och särskilt bekymmersamt är utvecklingen av psykisk ohälsa hos barn och unga. Sedan mitten av 1980-talet har till exempel andelen unga som uppger att de har återkommande psykosomatiska symtom fördubblats.

Inledningsvis vill jag säga att det är landstingens och kommunernas ansvar att tillgodose befolkningens behov av vård och omsorg, även om staten har ett ansvar för den övergripande hälso- och sjukvårdspolitiken. För att motverka den oroande utvecklingen när det gäller psykisk ohälsa och stärka landstingens och kommunernas arbete har regeringen därför näst intill fördubblat satsningen på området psykisk hälsa under mandatperioden.

I år avsätter regeringen 1,7 miljarder kronor. Merparten av medlen har fördelats till landsting och kommuner via en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting. Socialstyrelsens uppföljning av överenskommelsen 2017 visade bland annat att länssamordnarna, som har ett ansvar för samordning och information i länet, upplevde att fokus på psykisk hälsa har blivit mer påtagligt, och ett helhetsperspektiv på psykisk hälsa har introducerats i länen.

När det gäller satsningen på ungdomsmottagningar i överenskommelsen visar Socialstyrelsens uppföljning att mer än 60 procent av medlen har använts till att utöka bemanningen på ungdomsmottagningarna. Övriga medel har använts till att på andra sätt stärka tillgängligheten.

Ökningen av psykisk ohälsa har pågått under många år, och för att vända utvecklingen kommer det att krävas omfattande och långsiktiga satsningar från många olika aktörer i samhället. En viktig aktör i detta sammanhang är elevhälsan. Elevhälsan ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande och stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål samt undanröja hinder för lärande, utveckling och hälsa. För att lyckas i det uppdraget behöver elevhälsan i samverkan med skolans övriga personal kartlägga behoven och vidta åtgärder på både individ- och gruppnivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I syfte att förstärka och utveckla elevhälsan satsar regeringen 200 miljoner kronor årligen från och med 2016. Detta har bidragit till att det är fler än 700 fler anställda i elevhälsan i dag jämfört med 2014. Skolverket har också fått i uppdrag att genomföra insatser för att förbättra det förebyggande och främjande arbetet inom elevhälsan.

Det är också viktigt att personal som möter barn och unga i vardagen har kompetens att uppmärksamma riskfaktorer som kan leda till psykisk ohälsa. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att i år fördela 100 miljoner kronor till kommunerna för bland annat kompetensutveckling för just detta ändamål. Och den 14 juni 2018 fick Folkhälsomyndigheten ett uppdrag att ta fram en utbildning om psykisk ohälsa och suicid som riktar sig till aktörer inom civilsamhället som anordnar aktiviteter för barn och unga.

År 2016 antog regeringen en ny strategi inom området psykisk hälsa. Strategin sträcker sig över perioden 2016-2020 och är vägledande för arbetet på såväl nationell som regional och lokal nivå. Viktiga utvecklingsområden som regeringen lyfter fram i strategin är utvecklingen av förebyggande och främjande arbete generellt, men också tidiga insatser till dem som inte mår bra eller är i risk för att utveckla psykisk ohälsa. Strategin anger hur området bör utvecklas, och regeringen arbetar nu för att strategin ska innebära en långsiktigt hållbar förbättring av såväl förebyggande arbete som vård och behandling.

I det fortsatta arbetet behöver vi skapa förutsättningar för att hitta långsiktiga lösningar i ordinarie strukturer där stat, landsting, kommuner och andra aktörer som kan bidra tar ett gemensamt ansvar. Även om vi har haft många bra projekt är det framför allt långsiktigt hållbara strukturer som behövs. En viktig del i att skapa långsiktighet är också att vi kan ha en bra dialog och samsyn över blockgränserna.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag är mycket glad för att vi kan ha just denna debatt i dag, eftersom den är mycket viktig. För mig är det viktigt att varje generation unga ska ha möjlighet att påverka sitt liv och nå sina mål och drömmar. De unga som drabbas av psykisk ohälsa har stora svårigheter att uppnå detta. Det är därför bra att vi är många som talar om denna viktiga fråga.

Precis som ministern säger är psykisk ohälsa ett växande samhällsproblem. Antalet personer som upplever psykisk ohälsa har ökat, och det har ökat sedan 1990-talet. En grupp som är särskilt utsatt är barn och unga. Om barn och unga inte får de förutsättningar som jag nämnde blir vägen lite krokigare framöver. Det handlar kanske om att man inte slutför sina studier, att man inte får ett arbete, att man inte kan flytta hemifrån och inte kan ta det kliv ut i vuxenlivet som många av ens kamrater gör.

Precis som ministern säger har den psykiska ohälsan hos barn i åldern 10-17 år fördubblats de senaste tio åren. I dag har ungefär var tionde pojke eller flicka någon form av psykisk ohälsa. Socialstyrelsen uppskattar att denna ökning kommer att fortsätta under en tid framöver, eftersom det kommer nya sjukdomsfall. Man visar också att konsekvenserna är långdragna för barn och ungdomar. Elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin har inte heller kunnat ta emot dessa unga människor. Mer behövs verkligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför skrev jag denna interpellation? Jo, det var för att det hela tiden kommer larmrapporter - det vet jag att ministern är medveten om - och att Socialstyrelsen konstaterade att pengarna inte hade gjort verkan i form av ökad bemanning eller tillgänglighet till vård och behandling. Pengarna hade i huvudsak gått till behovsanalyser och handlingsplaner, som är jätteviktiga. Men vårdutbudet hade inte ökat och inte heller bemanningen och tillgängligheten till vården. Det är detta jag tycker är så alarmerande och allvarligt. Barn och ungdomar som är i akut behov av hjälp får inte hjälp. De kommer inte i kontakt med elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin.

Det är glädjande att vi vill nå en samsyn i denna fråga. Det tror jag är viktigt. Jag tror att det är vägen framåt att vi har en bred samsyn i dessa frågor och att vi inte bara talar om dem utan också tar tag i problemen och löser dem. Jag tror att det är jätteviktigt att det finns en samsyn om detta i denna kammare.

Herr talman! Jag hoppar in i debatten för att detta är en oerhört angelägen fråga som jag har engagerat mig mycket i, och kanske framför allt psykisk ohälsa i arbetslivet.

Om inte barn och unga mår bra mentalt ser vi det sedan i förlängningen i arbetslivet. Det hänger ihop. Det är mycket oroande med de köer som nu finns till barn- och ungdomspsykiatrin. Där handlar det också om kompetensförsörjning. Hur ska vi i hela Sverige kunna få den kompetens som vi behöver ha i dessa viktiga frågor, så att barn och unga får må bättre?

Det är egentligen samma sak som när vi ser att det behövs fler poliser. Då måste också kommunerna göra sin del. Det hjälper egentligen inte att vi får mer personal och kortare köer till barn- och ungdomspsykiatrin. Det måste även finnas råd, stöd och kompetens kommunalt. Det går inte att plocka bort till exempel fältare. Man måste dessutom ha skolkuratorerna på plats. Jag var skolkurator i många år och hade förmånen att sitta ute på skolorna och finnas med där eleverna var. I dag är det ganska vanligt i kommunerna att elevvårdsteam sitter på ett kontor någonstans och åker ut när det väl har blivit akut. Det behövs fler vuxna i skolan, och då kan elevvårdsteamen vara en otroligt viktig resurs på plats i skolan. Det hjälper därför inte att bara titta på den ena huvudmannen. Man måste också titta på den andra.

När man tittar på psykisk ohälsa i arbetslivet ser man att det är många unga vuxna som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa, till exempel stressrelaterad utmattning. Och många har, precis som Jenny Petersson sa, hoppat av skolan och inte gått färdigt gymnasiet för att de mår dåligt. Sedan ska de komma in på arbetsmarknaden med den press som det innebär. De kanske kände att skolan gav en sådan press och tänkte att det är bättre att jobba.

Men i dag är det oerhört tufft att vara till exempel timvikarie och få ett sms någon timme innan man ska vara på jobbet. Man har kanske fyra jobb som man ska försöka pussla ihop för att få en bättre ekonomi och så vidare. Allt hänger ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av de elever som jag mötte som skolkurator var egentligen samma elever och barn som förskollärarna hade sett inom förskoleverksamheten. Signalerna kommer alltså oerhört tidigt. De orosanmälningar som personalen från förskolan gör måste därför hanteras direkt och med stor professionalitet. Annars rullar man denna ohälsosnöboll ännu högre upp i åldrarna. Det är alltid enklare att ta tag i problemen mycket tidigare.

Jag känner att spjuten inte riktigt finns. Det saknas socionomer med lång erfarenhet på socialförvaltningarna. Sådana som jag kanske har gått i pension för att det är ganska tufft att jobba där.

Det behövs alltså en stor kompetens för att man tidigt ska kunna ta hand om de barn som man ser far illa och arbeta med hela familjen. Där saknas kompetens. Men köerna till barn- och ungdomspsykiatrin är också så långa att man inte hinner med handledning och dialog mellan socialförvaltningen och barn- och ungdomspsykiatrin. Det skulle gynna både föräldrar och barn om man kunde samarbeta på ett helt annat sätt. Men det råder ofta en kompetensbrist. Och det är inte alltid pengar som fattas. Det kan vara helt andra saker. Då handlar det om arbetsmiljöfrågorna igen och att människor ska orka jobba med dessa frågor.

Herr talman! Jag tackar för interpellationen.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att lyfta fram att vi ändå ser resultat inom väldigt relevanta områden under den här mandatperioden. Vi har som sagt fördubblat resurserna till psykiatrin, vilket är helt nödvändigt i takt med att behoven ökar. Ungefär 60 procent av de resurser vi har avsatt till satsningen på ungdomsmottagningarna har faktiskt gått till att utöka bemanningen. Jämfört med 2014 ser vi i dag 700 fler anställda i elevhälsan, vilket kanske är en av de absolut mest centrala delarna när det gäller att kunna fånga upp dessa barn och unga tidigt. Det här är satsningar som behöver fortsätta framåt. Det behövs resurser om man ska kunna lösa de här problemen.

När det gäller kompetensförsörjningen: Ja, det finns en kompetensförsörjningsproblematik, men man måste också tänka bredare. Hur kan man till exempel utveckla ungdomsmottagningen på nätet, UMO, för att möta ungdomar där de befinner sig? Det tror jag är en viktig del, som jag gärna skulle vilja se i ett nästa steg. Framför allt handlar det dock om fortsatta satsningar.

Vad vi ser i dag är djupt problematiskt. Regeringen och regeringens nationella samordnare på området psykisk hälsa har under mandatperioden haft ett pågående arbete tillsammans med Sveriges Elevkårer, Tilia, Maskrosbarn och Psykologförbundet. Arbetet kallas Ungas beställning till samhället och handlar just om var unga själva ser brister i dag och vad de tror behöver göras. Bland annat säger man att det sätt vi i dag har utformat skolan och kursplaner på är ett problem som bidrar till den psykiska ohälsan bland barn och unga, vilket också bekräftas av Folkhälsomyndigheten.

Det är också fortsatta satsningar på elevhälsan man efterlyser - att kunna fånga upp barn och unga tidigare än i dag. Om man mår dåligt ska man nämligen inte behöva hamna i kö till barn- och ungdomspsykiatrin. Då är det alldeles för sent; det är för långt gånget. Vi vet att en av de viktigaste faktorerna är att klara de här tjejerna och killarna genom grundskolan så att de får tillräckliga betyg för att kunna söka in på gymnasiet och klara det. Att inte klara skolan är nämligen en faktor bakom fortsatt dåligt psykiskt mående och fattigdom under hela livet, samt djupa svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror alltså extremt mycket på att det som gäller framöver är att göra satsningar på elevhälsa. Som Lotta Finstorp var inne på handlar det även om fältare, fritidsgårdar och fler skolkuratorer som kan möta eleverna på skolan - men kanske även efter skoltid - för att på ett enkelt sätt fånga upp dem. Det som också kommer fram i Ungas beställning till samhället är att inkludera i undervisningen hur man ska förhålla sig till sin psykiska hälsa. Vad är svängningar i livet? Det handlar om att bygga och stärka elevernas självkänsla.

Jag tror att en otroligt viktig del för att detta inte ska behöva gå så långt är att se unga som riskerar att må dåligt betydligt tidigare än i dag. Vad som är uppenbart är att vi kommer att behöva fortsätta satsa på det här området.

Herr talman! Tack återigen för svaret, ministern!

Annika Strandhäll talar om att klara grundskolan. Ja, tyvärr misslyckas vi ju katastrofalt - det är ungdomar som inte går ut skolan, inte kommer in på gymnasiet och inte har fullständiga betyg. Vi misslyckas år efter år på det här området. Vi misslyckas på så sätt att vi har växande köer till barn och ungdomspsykiatrin, och vi misslyckas på så sätt att ungdomar faller mellan stolarna på såväl kommunal nivå som på landstingsnivå och nationell nivå.

Jag tycker att det ska bli väldigt intressant, herr talman, att efter denna mandatperiod se de utvärderingar som görs av just den här regeringens satsningar på just det här området. Jag tycker nämligen att det är väldigt tydligt att vi skulle behöva göra mer av det som fungerar.

Alla barn ska ha goda förutsättningar att lyckas. Tyvärr är det ju inte så. Många barn har goda förutsättningar, ska jag säga, men det finns fortfarande barn och unga som inte ges möjlighet att vara en del av välfärdssamhällets allra mest grundläggande uppgifter. Varje barn i en generation ska, som jag nämnde i mitt första inlägg, ha en chans att forma sitt eget liv och inte bara följa i andras fotspår. Ministern nämnde att det finns ett socialt arv när det gäller att inte klara studierna. Man ska inte behöva följa i sina föräldrars fotspår, utan ett dåligt mönster ska kunna brytas - och samhället ska vara en garant för att det ska gå att göra.

Alla barn ska som sagt ges goda möjligheter att förverkliga sina mål och drömmar och kanske framför allt vara sig själva. Min kollega Lotta Finstorp nämnde att det behövs andra insatser. Jag instämmer i det; det behövs en bred palett av lösningar. En del gäller ekonomi, och en del gäller lagar - som vi har ansvar för. Kommuner har en del ansvar, och landsting har en del ansvar. Men vi i Sveriges riksdag har vårt ansvar, och ni i Sveriges regering har ert ansvar, ministern.

Jag skulle säga att detta är en av de största ungdomsfrågorna, och det är oroande att köerna till BUP ökar och att ett antal barn hamnar mellan stolarna. Låt mig därför nämna några konkreta exempel på vad man skulle kunna göra på nationell nivå, herr talman.

Man skulle kunna korta väntetiderna för barn och unga med psykisk ohälsa. I dag har nämligen antalet barn som har fått vänta i mer än en månad på insats från BUP mer än tredubblats. Det är jätteallvarligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man skulle kunna öka anslagen till Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Det är en satsning vi i Moderaterna vill göra, för vi vet inte varför så många unga - kanske framför allt 90talister - mår så dåligt och varför det ökar.

En annan satsning är en förbättring av tillgången till skolsköterskor och skolkuratorer. Elevhälsan är ett viktigt komplement till primärvården och specialistvården. Det görs satsningar, men de är inte verkningsfulla och har inte gett det utfall jag tycker är önskvärt.

Vi talade om detta med att upprätta en nationell strategi för att stärka psykiatrin och minska den psykiska ohälsan, och jag tycker att det är jätteviktigt. Den behöver följas upp.

Herr talman! Jag tycker att Jenny Petersson formulerade det väldigt väl: Vi vet - och precis som ministern säger är det djupt oroande - att många barn och ungdomar i dag mår dåligt psykiskt, men vi vet inte riktigt varför.

Detta tycker jag egentligen är den stora frågan. Det finns många orsaker till det, och när man djupdyker i och tittar på ett ärende tror jag att man kan se många olika orsaker till att det har blivit som det är. Men hur kan samhället förhindra psykisk ohälsa bland barn och unga? Varför är ungas självkänsla svagare i dag än tidigare? Det finns ju inget entydigt svar, utan det är lite olika; man läser olika forskningsrapporter och så vidare. Men varför har det blivit så här?

Jag tycker att det även finns ett föräldraansvar. Jag var färdig socionom 1982, och då kunde man nästan alltid hitta förklaringar i att det gällde barn till missbrukare eller barn som på annat sätt levde i social utsatthet. I dag är det dock inte riktigt så, utan det slår över alla socioekonomiska grupper - om man nu ska prata i termer av klass.

Detta är en fråga som man kan ligga sömnlös på natten över. Varför är det så? Varför är det så många vuxna som är sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa, stressrelaterad utmattning och så vidare? Varför mår barn och unga så dåligt som de gör?

Jag vill avsluta med en amerikansk studie som jag läste när jag pluggade till socionom. Den handlade om barn i Bronx som hade växt upp i missbruksmiljöer och som det hade gått väldigt bra för. De hade inte drabbats av psykisk ohälsa tack vare att det fanns någon vuxen i närheten - damen i snabbköpet - som de kunde prata med varje dag. Det saknas vuxna på något sätt.

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att ha lite ordning i debatten, för vi vet ändå en hel del. Vi vet att vi de 15 senaste åren har haft de snabbast ökande klyftorna i hela OECD. Vi vet också att även om den psykiska ohälsan finns i flera olika grupper av unga är det de unga som växer upp i de socioekonomiskt utsatta områdena som i mycket större utsträckning inte klarar skolan. Ta till exempel Bergsjöskolan, där sju av tio klarade sig resultatmässigt när det gäller att kunna komma vidare till gymnasiet.

Det finns skillnader. Det finns också klasskillnader, och dessa klassskillnader har ökat. De gör att man växer upp i en trångbodd, fattig familj där man inte kan få någon studiero och där man har med sig tuffa upplevelser som har lämnats efter. Det handlar om de ekonomiskt svagaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Där behöver vi satsa. Det handlar om att satsa på ett starkare samhälle - ett samhälle som håller ihop. Det handlar om en hälso- och sjukvård som kan möta de ökade behoven och som har råd att anställa fler socionomer och skolkuratorer. Det handlar om att satsa på ett samhälle som har råd att minska klasstorlekarna och som har råd att anställa fler poliser.

Att vara politiker är också att prioritera. Man kommer inte att komma åt detta problem om man väljer att prioritera att sänka skatter i stället för att använda det överskott som vi nu har upparbetat i statens finanser för att göra fortsatta satsningar på fler anställda i elevhälsan, på fler lärare och på att stärka hälso- och sjukvården.

Oavsett vad Jenny Petersson säger i detta sammanhang har vi under denna mandatperiod dubblerat satsningarna på psykiatrin. Vi har i dag 700 fler anställda i elevhälsan, och antalet lärare ökar. Vi är också beredda att göra fortsatta satsningar.

Det är sant att köerna ökar. Det är inte särskilt konstigt; det räcker att titta på kurvan för de senaste tio åren vad gäller hur den psykiska ohälsan har ökat.

Vi vet också vad Folkhälsomyndigheten säger. De kom med en rapport för inte så länge sedan som pekade på att - och hade undersökt varför - unga i Sverige mår dåligt i dag. Huvudorsaken som de pekade på var utformningen av skolan, med kursplaner och stress för individerna.

När man tittar på Ungas beställning till samhället ser man att de pekar på just detta; det är punkt 1. Kunskapsmålen och kursplanerna behöver revideras och utformas tillsammans med lärare och ungdomar, bland annat för att öka tydligheten.

Vi vet alltså att detta är ett problem. Vi vet att segregationen i skolan är ett annat sådant problem.

Framför allt är det helt klart så att man när man väl har lämnat gymnasiet kommer ut på en arbetsmarknad där man får gå på visstidsanställning efter visstidsanställning - allmänna visstidsanställningar har exploderat sedan den moderatledda regeringen införde dem 2007. En ung kvinna i dag får sin första tillsvidareanställning när hon är 34. Det skapar otrygghet.

Boendefrågorna - att man inte kan få en lägenhet - skapar också otrygghet.

Om vi ska ha ett samhälle som håller ihop måste vi satsa på de unga, minska segregationen och minska klyftorna. Det vet vi.

Herr talman! Ser vi till att våra barn och unga är hela i både kropp och själ behöver vi laga färre trasiga vuxna.

Vi kan kolla på siffrorna; de visar att regeringen har misslyckats med detta. Annika Strandhäll får gärna använda sin tid till att prata om hur Alliansen sänkte skatterna och satsade 40 miljarder mer på välfärden. Absolut; vi klarade att göra både sakerna samtidigt.

Om det är den debatten du vill ha, Annika Strandhäll - absolut. Jag tror dock inte att detta löser det växande problem som vi har med dessa barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Jag är som sagt trött på fina ord utan några konkreta lösningar på de problem som vi ser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Psykisk ohälsa är ett väldigt brett begrepp. Det inkluderar nervositet, nedstämdhet och ångest, som är naturliga reaktioner på vad som händer i människors vardag. Men när man drabbas av psykisk ohälsa som gör att man behöver ta hjälp av samhället, ta kontakt med elevhälsan eller komma i kontakt med BUP har man under denna mandatperiod mötts med ett "tack, men vi har inte tid". Man har satts i en kö.

Ministern talade om olika klasser och om hur det ser ut vad gäller psykisk ohälsa i olika klasser. Jag ger dig en möjlighet, Annika Strandhäll, att redovisa de olika procentsatserna. Det skulle vara intressant att se på de procentsatser som du har, eftersom du sa att det var en väldigt stor skillnad.

Herr talman! Man kan absolut tala om ett misslyckande, Jenny Petersson. Ett sådant misslyckande kanske är att ni sänkte skatterna med 140 miljarder och lämnade efter er ett underskott i statsfinanserna på 60 miljarder kronor samt en skenande ungdomsarbetslöshet, som säkerligen orsakade en hel del psykisk ohälsa hos barn och unga.

Det har vi nu vänt till ett kraftfullt överskott i finanserna, och ungdomsarbetslösheten har sjunkit radikalt under denna mandatperiod. Vi ökar tryggheten; unga arbetslösa får i dag en insats inom 90 dagar.

Det har vi vänt genom att vi nu, med det överskott vi har, kan klara av att fördubbla satsningarna på psykiatrin och därmed också få fler anställda på ungdomsmottagningar.

Det haltar ju, Jenny Petersson. Ett av problemen är ju att ni under er mandatperiod inte byggde ut elevhälsan, inte byggde ut första linjens psykiatri och inte byggde ut ungdomsmottagningarna, vilket gör att barn och unga hamnar i köer till den specialiserade psykiatrin. Det borde de inte behöva göra, för då har det gått för långt.

Detta har vi under denna mandatperiod försökt att vända. En av de första sakerna var just att införa en nationell strategi för att vända denna utveckling.

Vi har bytt riktning, men mer behöver göras. Då måste man ha ordning och reda i statsfinanserna. Vi vet ju att en borgerlig regering tre gånger av tre möjliga har lämnat efter sig gigantiska miljardunderskott till socialdemokratiskt ledda regeringar att vända, vilket vi har gjort varje gång.

Överläggningen var härmed avslutad.