Undervisningsgapet

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Ida Drougge har frågat mig vilka fler åtgärder jag avser att vidta för att öka antalet undervisningstimmar för elever i den svenska grundskolan. Jag vill ursäkta mig om jag upprepar mig från tidigare interpellationssvar i dag.

Jag håller med Ida Drougge om att det är av vikt att värna om undervisningstiden och att tidiga insatser är avgörande för elevernas kunskapsutveckling.

Enligt timplanen för grundskolan uppgår undervisningstiden till totalt minst 6 890 timmar för varje elev. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens proposition Skolstart vid sex års ålder (prop. 2017/18:9), och förskoleklassen blir därmed obligatorisk från och med höstterminen 2018. Då förskoleklassen omfattar minst 525 timmars undervisning under ett läsår innebär det en avsevärd utökning av antalet undervisningstimmar för elever i de obligatoriska skolformerna.

Undervisningstiden i ämnet matematik utökades 2013 och 2016 med totalt 225 timmar. I promemorian En stadieindelad timplan i grundskolan och närliggande frågor (U2016/03475/S) har det vidare föreslagits att antalet undervisningstimmar i matematik ska utökas med ytterligare 105 timmar i årskurs 7-9 från och med den 1 juli 2019.

Regeringen avser även att göra en ändring i skolförordningen (2011:185) med innebörden att undervisningstiden i idrott och hälsa i grundskolan utökas med 100 timmar från och med hösten 2019. Dessa timmar fördelas om från elevens val då det finns brister i skolornas hantering av elevens val och en stor majoritet av rektorer och huvudmän framfört önskemål om att undervisningstiden för elevens val ska minskas.

Utvärderingar visar att många elever inte får den undervisningstid de har rätt till. Skolkommissionen bedömer, i likhet med regeringen, att det behöver införas en stadieindelad timplan för att säkerställa att alla elever får den undervisningstid de har rätt till och därmed bidra till en mer jämlik skola (Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet [SOU 2017:35]).

Regeringen har beslutat om en proposition om en stadieindelad timplan i grundskolan (prop. 2016/17:143), och riksdagen har beslutat i enlighet med propositionen. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018.

Skolkommissionen pekar mycket riktigt på att det finns evidens för att mer lärarledd undervisningstid ger positiva pedagogiska resultat. Enligt kommissionen gäller detta i synnerhet ämnen där möjligheterna att på egen hand läsa in eller få föräldrastöd är begränsade.

Den svenska skolan ska utjämna socioekonomiska skillnader och ge alla människor möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Att ge elever möjlighet till hjälp med läxor och annat skolarbete utanför ordinarie undervisningstid är ett viktigt steg mot ökad jämlikhet. För att stimulera fler huvudmän att erbjuda hjälp med läxor eller annat skolarbete förstärkte regeringen 2016 satsningen med statsbidrag till läxhjälp för att främja möjligheten för elever att få stöd med läxor eller annat skolarbete utanför den ordinarie undervisningstiden. En del av dessa medel får användas till ideella föreningar.

Skolornas intresse för att erbjuda läxhjälp är stort och ökar. I år betalar Statens skolverk ut totalt 363 miljoner kronor i bidrag till skolor som bedriver läxhjälp. Skolverket betalar också ut 20 miljoner kronor till ideella organisationer som erbjuder läxhjälp. Satsningen möjliggör läxhjälp till totalt 460 000 elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition En skyldighet att erbjuda lovskola (prop. 2016/17:156) beslutat om en skyldighet för huvudmän att erbjuda lovskola till vissa elever i grundskolans årskurs 8 och 9. Ett införande av en sådan skyldighet skapar en högre grad av jämlikhet och garanterar att de elever som behöver det erbjuds möjlighet till mer undervisning.

Som en del i arbetet för att stärka nyanlända elevers resultat har en försöksverksamhet med utökad undervisningstid i svenska eller svenska som andraspråk för nyanlända elever i grundskolan pågått sedan 2013. Regeringen bedömer att satsningen bör förlängas också under nästkommande år.

Detta är några åtgärder som regeringen vidtagit och avser att vidta för att säkra och utöka elevernas undervisningstid. Undervisningstiden har betydelse, men forskning pekar på lärarens undervisningsskicklighet som den enskilt viktigaste faktorn för elevernas kunskapsinhämtning och resultat. Här är tid för förberedelser av avgörande betydelse. Därför är det viktigt att ca 20 000 fler personer, omräknat till heltidstjänster, anställts i skolväsendet sedan läsåret 2014/15, bland annat genom regeringens nu flera gånger nämnda satsningar på till exempel fler anställda i förskoleklass och på lågstadiet.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att ministern anser att undervisningstid är viktigt. Jag tycker att det är bra att ministern anser att tidiga insatser behövs och att ministern förstår att detta såklart hänger ihop med att lärares undervisningsskicklighet behöver vara bra. Jag tycker att de interpellationsdebatter vi har haft här alldeles nyss visar tydligt hur alla dessa frågor hänger ihop.

Vad jag inte riktigt förstår och vad jag skulle vilja att ministern utvecklar är det han säger i sitt svar - att han vill värna om undervisningstiden. Vill han och kommer han att prioritera att utöka undervisningstiden eller inte, ja eller nej? Ingen föreslår att minska undervisningstiden i dag, varför begreppet att värna om undervisningstid blir aningen diffust.

Jag vet, precis som ministern själv redogjorde för i sitt svar, att undervisningstiden kommer att öka ytterligare 2019. Detta sker på grund av att vi i riksdagen har fattat detta beslut, att vi i Moderaterna likväl som övriga partier i Alliansen har drivit frågan länge och att vi har en majoritet för detta i Sveriges riksdag. Därav följer att matematikundervisningen kommer att öka 2019 och även idrottsundervisning. Så långt, så bra. Därav kommer också min fråga till ministern, som handlar om ifall han tycker att detta är viktigt och om han kommer att prioritera att utöka undervisningstiden utöver detta, vidare, efter 2019.

Vi är i ett läge i dag när vi ligger efter och när svenska elever kan och lär sig mindre än elever tidigare i Sverige - i faktisk kunskap men också i relation till och i konkurrens med elever i andra länder. Då hänvisar man till att svenska elever kommer att få mer tid och fler timmar i skolan genom att förskoleklassen blir obligatorisk. Jag skulle aldrig försöka påstå att ministern försöker luras, men detta är att dra det väldigt långt, då 98 procent av Sveriges elever redan går i förskoleklass. Dessa 98 procent blir inte fler timmar eller mer undervisning, utan det är exakt samma som i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan om undervisningstid är viktig också därför att det handlar om målstyrning. Det är tydligt och vi vet att hur vi styr svensk skola nationellt påverkar våra skolor, elever och lärare, som sedan genomför och gör det stora jobbet. Därför är det viktigt att vi har våra prioriteringar tydliga. Från moderat håll har vi det: Undervisningstid och undervisningsskicklighet är extremt viktigt och vår prio ett, för med detta följer att lärare måste ha tid att förbereda lektioner. Det ingår i uppdraget: Man måste ha tid att förbereda, genomföra och utvärdera lektioner. Detta är lärarnas huvuduppdrag, detta ger skickliga lärare och detta ger resultat för våra elever.

Fru talman! Tack, Ida Drougge, för interpellationen!

Jag håller helt med om att jämförelsen med förskoleklass enbart är relevant för det fall att man gör jämförelser med andra länder. Då är det relevant, för då är det motsvarande timmar som räknas in i dessa länder. I tidigare svar angav jag hur komplicerade och svåra den typen av jämförelser kan vara därför att vi räknar något olika, det definieras något olika och olika länder räknar in olika delar under skoldagen. OECD försöker rensa för detta, men då våra länders skolsystem ser mycket olika ut är dessa jämförelser svåra.

Jag konstaterar att det finns länder som har mer undervisningstid än Sverige och länder som har mindre undervisningstid än Sverige. I båda fallen är det länder som har bättre och länder som har sämre kunskapsresultat än vi.

Jag sluter upp bakom Skolkommissionens analys att vi på sikt behöver öka antalet undervisningstimmar och att detta är ett sätt att öka kvaliteten, särskilt i vissa ämnen. Jag har ökat det totala antalet undervisningstimmar genom utökningen av matematik 2016. Vi har gemensamt varit överens om denna utökning. I det första skedet 2013 inriktades den på lågstadiet, i nästa skede 2016 inriktades den på mellanstadiet och nu 2019 inriktas den på högstadiet.

Det är korrekt att Moderaterna har drivit på för att vi ska få fler timmar i idrott och hälsa. Jag sluter upp bakom den linjen. Jag tycker att det är viktigt med fler timmar i idrott och hälsa. Det ger bättre möjligheter. Men jag tror att vi samtidigt måste klara att se till att man rör sig mer varje dag. Detta är två saker som på ett olyckligt sätt har ställts mot varandra. Det är bra att vi har lämnat den diskussionen bakom oss.

De två kommande utökningarna av antalet timmar, alltså i matematik och i idrott och hälsa, kommer att ske på ett sådant sätt att antalet timmar i elevens val minskar. Jag bedömer inte att det påverkar resultaten negativt. Elevens val är i dag ett ämne med mycket svag kvalitet, och många rektorer anser att detta är en god förändring. Det antal timmar som är kvar i elevens val motsvarar ungefär det antal timmar som gör det möjligt att läsa ett tredje språk under grundskolan, vilket är bra.

Begreppet värna eller säkra undervisningstid som tas upp i interpellationssvaret anknyter till den stadieindelade timplanen. Det som vi reglerar som undervisningstid är en sak. Tyvärr visar uppföljningarna att den undervisningstid som eleverna faktiskt får många gånger har varit en annan sak. Det har delvis berott på att vi har saknat en stadieindelad timplan. Genom att vi inte har haft en stadieindelad timplan har det kunnat vara så att en elev som har flyttat och bytt skola under sin grundskoletid har fått färre timmar under sin grundskoletid, därför att han eller hon helt enkelt har gått från en skola som har förlagt ett visst ämne sent till en skola som redan har gått igenom detta ämne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som såklart är vanligare är att bristen på möjlighet till uppföljning gör att många skolor inte har haft full koll på hur många timmar eleverna faktiskt har. Det är svårt att göra en sådan uppföljning av nio, eller för den delen tio, år. Den stadieindelade timplanen ökar dessa möjligheter. I praktiken vet vi att det kommer att innebära fler undervisningstimmar för eleverna.

Jag anser, precis som Skolinspektionen, att undervisningstimmarna i ett antal ämnen bör öka framöver. Men det bör göras samtidigt som man minskar administrationen för lärare och klarar av att anställa fler lärare. Det innebär också att antalet timmar bör öka i den takt som är möjlig utan att inkräkta på lärares möjligheter att skapa kvalitet i undervisningssituationen.

Fru talman! Detta är bra. Jag kan inte tolka ministern på något annat sätt. Det är i alla fall ett steg framåt att ministern och regeringen vill värna att eleverna får den undervisningstid som de redan har rätt till. Det är ett steg framåt, och det är ett viktigt steg framåt. Jag tycker också att det är bra med en stadieindelad timplan.

Från moderat håll vill vi gå ytterligare ett steg framåt. Det är självklart så att ytterligare undervisningstid - vi vill ha en timme mer - hänger ihop med att denna undervisningstid också ska vara av hög kvalitet och att lärarna då behöver ha de möjligheter som krävs för att kunna leverera det. Det är självklart. Det är därför som frågan också handlar om hur vi styr för att få just det.

Allt visar att våra lärare inte jobbar mindre än lärare i andra länder. De är inte latare, de är inte färre timmar på jobbet, de tänker inte mindre på sitt jobb - tvärtom. Däremot är läraruppdraget spretigare än i många andra länder, och lärarna jobbar mer med annat än det som de är utbildade till. Det i sig gör också - det framgår av forskning - att läraryrkets status blir lägre. Inom alla yrken där man jobbar med annat än det som man är utbildad till - det som allmänheten uppfattar att till exempel en lärare gör - och alltså inte får jobba med det som man är utbildad till sänks attraktiviteten i yrket hos i detta fall lärarna själva och också hos övriga i samhället. Denna onda spiral måste vi vända.

För att regeringens utökade antal platser på lärarutbildningen över huvud taget ska kunna fyllas och för att elever där inte ska hoppa av i så stor utsträckning som i dag måste statusen öka. Lärarna måste få göra det som de är utbildade till att göra och de måste få möjlighet att professionalisera sig ytterligare och bli bättre på att just undervisa och förbereda och utvärdera lektioner. Och de måste få ägna mindre tid åt annat.

Vi har ytterligare förslag om detta, vilket Erik Bengtzboe på ett förtjänstfullt sätt här tidigare har redogjort för, det vill säga hur man kan minska administrationen.

Jag tycker att det är lite provocerande hur vi använder lärarnas skicklighet. De städar, ställer i ordning stolar, torkar tavlor, hänger upp gardiner och håller ordning i omklädningsrum när vi behöver dem till så mycket annat och när de är alldeles för få och bristen är så stor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern nämner också förslaget om lovskola. Det är också ett halvt steg framåt, eftersom den inte är obligatorisk för eleverna att gå i. Den är frivillig. Jag undrar varför man har valt att göra så. När grundskolan inte är frivillig, varför är det då frivilligt att gå i lovskola när en elev ligger efter och inte når målen?

Fru talman! Jag tackar Ida Drougge för detta. Att få bedriva undervisning av god kvalitet, att få möjlighet att utveckla sitt yrke och få vara den lärare som man tänkte att man skulle bli när man en gång valde lärarbanan är den avgörande frågan för läraryrkets attraktivitet. Ja, därför är det viktigt att anställa fler i skolan, så att lärare får vara just lärare och får fokusera på läraruppdraget.

Ja, jag delar helt Ida Drougges beskrivning av att det är provocerande när lärare inte får makt över sina arbetsuppgifter utan blir tusenkonstnärer och alltiallon eller administratörer med viss undervisningsskyldighet. Lärare ska få vara lärare. Det är det vi måste lösa. Löser vi det skapas det förutsättningar för att vi ska kunna möta behovet av mer undervisningstid också för eleverna.

Jag är dock inte säker på att jag vill kombinera mer undervisningstid för eleverna med mer undervisningsskyldighet för lärarna. När vi minskar den administrativa tiden tror jag att vi i första hand ska säkra att lärarna får mer förberedelsetid för att skapa kvalitet i undervisningen. Vi måste också utbilda fler lärare och anställa fler lärare för att kunna se till att eleverna får mer undervisningstid i de ämnen där det kan göra störst skillnad.

Det finns en målkonflikt mellan fler timmar och kvalitet i undervisningen. Skapar man inte rätt förutsättningar för lärarna så att dessa lärare, eller ännu värre dessa lärare plus en ökad andel obehöriga lärare, ska genomföra undervisningen finns det en risk för att kvaliteten i undervisningen sjunker. Det är denna målkonflikt som vi gemensamt behöver hantera. Det är därför som jag inte ställer mig bakom att vi nästa år eller året därpå ska införa ytterligare en undervisningstimme varje dag.

Däremot gör vi ett antal andra insatser, som jag har redovisat i de interpellationsdebatter som vi har haft. En av dem är obligatorisk lovskola. Jag får frågan varför obligatorisk lovskola inte är obligatorisk för eleven. Anledningen till det är att när vi går vidare med detta, som också bygger på den tidigare nämnda Grundskoleutredningen och Ann-Marie Beglers analyser, gör vi det utifrån de framgångsfaktorer som vi har sett. En av dessa starka framgångsfaktorer har varit att man har jobbat med att eleverna är motiverade att ta det där sista steget för att klara ett moment i undervisningen som innebär att de når ett sista kunskapskrav och kan få ett betyg för att bli behöriga. Skulle man till dessa dagar och veckor tvinga in alla elever som inte når ett resultat för att bli behöriga, oavsett hur långt de har kvar tills de ska nå detta resultat, skulle risken vara stor för att kvaliteten i lovskolan sjunker och att förutsättningarna för just de elever för vilka lovskolan är en möjlighet att nå behörig nivå blir sämre.

Utvärderingar visar också att lovskolan riskerar att "bara" bli en förlängning av terminen för eleverna, det vill säga mer av samma sak. Och en av poängerna med lovskolan har varit att man har organiserat den på ett lite annat sätt, med mer individualisering i fråga om de moment som eleverna har saknat. Därför har vi valt att inte gå fram med att lovskolan ska vara obligatorisk för eleverna, i enlighet med Ann-Marie Beglers analys.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som jag skulle kunna tänka mig att man kan titta vidare på är om skolorna ska kunna använda ett obligatorium för de elever som skolan, genom rektors beslut, bedömer verkligen skulle ha nytta av lovskolan även i de fall där eleverna inte vill gå i lovskola.

I dag är det så att har du väl tackat ja till ett erbjudande om lovskola inträder skolplikt. När du väl har tackat ja är lovskolan obligatorisk för dig som elev.

Fru talman! Det ligger inte på mig och min roll att ge några tips till ministern, men jag skulle vilja göra några medskick. Om man från regeringens sida hade vidtagit några fler åtgärder för att minska den administrativa bördan för lärare hade jag nästan köpt att man ansträngde sig maximalt för att använda lärare på rätt sätt för att då kunna öka undervisningstiden. Då skulle vi helt enkelt få se om den tid som frigörs behöver gå åt till redan befintlig undervisningstid eller om man kan vänta något år eller två för att se om den tiden kan användas till att öka undervisningstiden ytterligare i takt med att man också följer hur många nya lärare som kommer in i yrket, hur pensionsavgångarna blir och så vidare. I dagsläget tycker jag dock inte att det resonemanget håller.

Jag tycker att det är att lägga väldigt stort ansvar och stor tyngd på de elever som inte når målen i skolan när man säger att lovskola och läxhjälp ska vara frivillig. Det är inte alltid särskilt coolt eller socialt okej när du går i åttan eller nian att stanna kvar efter skolan och studera ytterligare. Att lägga ansvaret på eleven att själv välja att studera mer eller inte tycker jag inte är rätt, utan det hör till den vuxnes roll i sammanhanget.

Ytterligare en åtgärd man hade kunnat vidta är faktiskt också att lägga det här tidigare, redan i sexan eller sjuan.

Fru talman! Tack, Ida Drougge, för resonemanget om lovskola! Jag delar inte bedömningen att man skulle införa en lovskola som är obligatorisk för alla som riskerar att missa kunskapskraven, för jag tror att lovskolan ska vara till för dem som är på väg att missa kunskapskraven och har förutsättningar att nå dem just genom verktyget lovskola så att man kan skapa en kvalitativ möjlighet för dem. Men jag delar bedömningen att det mycket väl skulle kunna vara en poäng att rektor har möjlighet att fatta beslut om det som en stödinsats på samma sätt som man kan fatta beslut om andra stödinsatser. Det skulle innebära att beslutet om att gå i lovskola inte ligger hos den enskilda eleven. Jag tycker att det är en ganska klok lösning som också liknar det system vi har i övrigt för stödinsatser där eleven såklart i högsta grad är delaktig i arbetet med till exempel vad ett åtgärdsprogram ska fyllas med men där det i slutändan är ett beslut som inte ligger på eleven när det gäller exakt hur undervisningen ska utformas.

Det fanns dock inte beredningsunderlag för det, utan frågan som AnnMarie Begler hade att pröva var om det skulle vara obligatoriskt för alla i gruppen eller om det inte skulle vara obligatoriskt alls och landade utifrån framgångsfaktorerna i att det borde vara frivilligt. Men det här är verkligen en fråga som jag ser att man skulle kunna titta vidare på och som i bred bemärkelse faktiskt ligger i den utredning som i dag pågår om hur stödinsatser i vid mening ska kunna förbättras. Den utredningen genomförs av Åsa Karle som också är chef inom Specialpedagogiska skolmyndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med detta vill jag tacka Ida Drougge för debatten, och för det fall Erik Bengtzboe och Ida Drougge nu avviker från kammaren vill jag också önska er ett gott uppehåll från riksdagsarbetet på plats här och en god jul!

Överläggningen var härmed avslutad.