Herr talman! Jag vill tacka Marie Granlund för den här viktiga interpellationen och även tacka för svaret från ministern. När interpellationen skrevs var vi mitt uppe i, som det nästan kändes, brinnande krig. Handgranaterna var ofta förekommande. Det gläder mig att regeringen redan har vidtagit åtgärder.
Det handlar om att skärpa vapenlagstiftningen, inte minst när det gäller handgranater. Det handlar också om fler poliser till Malmö, och då gäller det att stärka med poliser som kan utreda brotten. Jag har fått höra av polisen på plats i Malmö att ett problem är att resurserna för att utreda inte räcker till. Det är genom utredningar man kan ringa in dem som står bakom brotten, och det är viktigt att dessa brott klaras upp.
Man räknar med att det handlar om ett fåtal personer som kastat handgranaterna. Därför är det väsentligt att ringa in dem. I diskussionerna är det viktigt att skilja på olika attacker. Det har varit attacker med handgranater, och då har det framför allt varit fråga om uppgörelser. Men det har också bränts bilar. Det är såklart fruktansvärt, men man måste skilja på de olika fenomenen. Polisen är noga med att framhålla att det är en annan typ av brottslighet, som mer handlar om frustration; frustrationen exploderar. Man måste ta tag i dessa brott på olika sätt.
Jag vill poängtera det som Marie Granlund säger om klyftor i samhället. Man räknar med att vart tredje barn i Malmö är fattigt. Det är ingen bra grogrund, eftersom det kan leda till kriminalitet. Därför är det som regeringen nu gör viktigt. Det gäller att förstärka välfärdspolitiken, förstärka kommunernas ekonomi, se till att fler barn växer upp under goda förhållanden, se till att fler barn klarar skolan och har bra fritidsmöjligheter. Då kan de sugas upp av skolarbetet och de bra fritidsaktiviteterna i stället för att ägna sig åt destruktiva aktiviteter. Efter det gäller jobb och bostad. Hela den kedjan hänger ihop.
Det förebyggande arbetet sker inte över en natt, utan det är ett långsiktigt arbete. Men om vi ska vända spiralen med mindre brottslighet som mål måste vi börja nu. Forskning visar att det förebyggande arbetet har störst effekt i det långa loppet, alltså när barn och ungdomar har en framtidstro och får bra möjligheter i livet.
Vi måste också ta tag i det akuta skedet. Där tycker jag att regeringen har gjort en rivstart på det här området. Det gäller att nu hålla i det. Det får inte bli en tillfällig polisnärvaro, utan den kommer att behövas under lång tid. När jag talat med poliser i Malmö har de sagt att de vill ha mer fokus på närpoliser, och jag upplever att man börjat gå i den riktningen. Då är det poliser som känner till området, som är ute och rör sig bland människorna där, som lär känna ungdomarna i området. På det sättet kan de få ett förtroende för polisen, och polisen ses inte i första hand som ett hot.
Att människor känner förtroende för den lokala polisen och känner att de kan berätta vad som händer i området ökar möjligheterna till att klara upp brott. Ett problem vid den här typen av brott är att det kan vara svårt att få in vittnesmål eftersom människor är rädda. De kan vara rädda för förövarna men också för polisen när de inte känner det förtroendet. Det är mycket viktigt att bygga upp ett sådant förtroende.
Sedan tror jag att vi även måste avväpna brottslingarna, se till att folk inte har med sig skjutvapen och handgranater, för då kan det bli fråga om impulsdåd, som tyvärr kan få hemska konsekvenser.