Tvångsinlösen av skog

Herr ålderspresident! Saila Quicklund har frågat mig hur jag ser på situationer likt Almåsa där skogsägare har hotats med att få sin skog tvångsinlöst samt hur jag avser att agera för att stärka äganderätten för landets skogsägare.

Jag vill inleda med att säga att jag svarade på den första frågan från Saila Quicklund i september 2017, och min uppfattning har inte ändrats sedan dess. Äganderätten är grundlagsskyddad och inte ifrågasatt av regeringen. Hälften av landets skogar ägs och brukas i dag av enskilda privata skogsägare, och skogsägarna är således mycket viktiga för förvaltningen av Sveriges skogar. Frihet under ansvar innebär att den enskildes äganderätt till sin skog ska värnas samtidigt som skogsägaren har en betydelsefull del i det gemensamma ansvaret att förvalta skogsresursens alla värden. Detta ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt i enlighet med ekosystemansatsen och de krav som följer av den miniminivå som lagstiftningen utgör. Skogspolitikens två jämställda mål och det delade ansvaret mellan samhället och skogsägarna kräver tydlighet och långsiktighet beträffande äganderätten.

Regeringen har en tydlig ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas. I budgetpropositionen avsattes medel för en landsomfattande nyckelbiotopsinventering samt en förstärkning med 250 miljoner kronor per år under en tioårsperiod för att i större utsträckning kunna erbjuda skogsägare med nyckelbiotopsrika brukningsenheter möjligheter till ersättning för områdesskydd. Ersättningen som lämnas vid intrång ska motsvara ett bedömt marknadsvärde plus ytterligare 25 procent, enligt expropriationslagen. Jag konstaterar alltså att en berörd markägare får en ersättning som överstiger det bedömda marknadsvärdet med 25 procent. För mig är det viktigt att inte skogsägarna kommer i kläm. Satsningen bedöms ge stor naturvårdsnytta och ökar förtroendet för naturvårdsarbetet i skogen.

Skogsbruket är en av Sveriges basnäringar som tillsammans med annan näringsverksamhet bidrar till landets samlade välstånd. Skogspolitiken bygger på två jämställda mål; miljömålet och produktionsmålet. Det finns behov av att utveckla bägge dessa delar. Likaväl som skydd och miljöhänsyn ska öka är en ökad produktion av skoglig råvara viktig i omställningen till ett biobaserat samhälle och för att fasa ut fossil energi.

Regeringen bedömer att processen med att utveckla ett nationellt skogsprogram i dialog med alla skogens intressenter kommer att få betydelse för utvecklingen av och villkoren för skogsbruket. Visionen för skogsprogrammet Skogen - det gröna guldet är att bidra med jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en växande bioekonomi. Det ska vägleda oss i detta. Min förhoppning är att regeringens samlade insatser på det skogliga området, inte minst genom det nationella skogsprogrammet och satsningarna på skydd av skog, gör att arbetet mot de jämställda målen utvecklas på ett positivt sätt.

Herr ålderspresident! Tack, landsbygdsministern, för svaret! Låt mig först berätta om Tommy Hegestrand från Jönköping i Småland, som mot sin vilja fick sin fjällnära skog i Lofsdalen i Härjedalen omvandlad till naturreservat. Nu erbjuds Tommy 26 miljoner kronor av staten i ersättning, vilket är långt ifrån de 72 miljoner som han har begärt och som han anser att skogen är värd. Det här ärendet ligger nu hos Mark- och miljödomstolen, och det är Kammarkollegiet som har svarat att han bör få 26 miljoner. Han är bara en av de många skogsägare runt om i landet som oroas över situationen.

Förra året uppstod också en situation i Almåsa i Krokoms kommun i mitt hemlän Jämtland. Där hade länsstyrelsen planer på att tvångsinlösa skogsmark för att göra ett naturreservat. Självklart väckte detta också upprördhet och farhågor hos det 30-tal skogsägare som fanns på mötet. Jag deltog vid mötet. Det är beklämmande att se deras oro. Det handlar om personer och familjer som har skött sina skogsmarker som ett barn, och nu ska de tvångsinlösas.

På mötet fanns landshövding Jöran Hägglund. Han uttryckte att ingen ska behöva tvingas till försäljning i det aktuella fallet. Det beskedet var bra där och då, men det väckte också reaktioner och frågor om hur långt landshövdingars mandat sträcker sig när det gäller beslut i sådana här frågor.

Vi ser många markägare och företagare inom speciellt de gröna näringarna som ger uttryck för oro över att äganderätten håller på att urholkas. Det sker ofta i små steg, och det uppfattas inte alltid som dramatiskt, men det har lett till att äganderätten nu befinner sig på ett sluttande plan som lutar allt kraftigare. Exempel på detta är artskyddsförordningen, nyckelbiotoper eller diskussionen om utökad talerätt avseende avverkningar.

Vi moderater anser att den senaste tidens utveckling innebär att det finns anledning att påminna om de verkligt stora insatser som Sveriges 300 000 skogsägare gör för att vi ska ha ett fungerande skogsbruk, en levande landsbygd och en god miljö.

Herr ålderspresident! Äganderätten är en mänsklig rättighet som skyddas både av regeringsformen och Europakonventionen. Äganderätten omfattar rätten att bruka den mark man äger. Principen frihet under ansvar krävs för att de svenska skogsbrukarna ska ha goda möjligheter att driva och utveckla sin verksamhet.

Det är därför viktigt att värna äganderätten för de svenska skogsbrukarna, för att de fortsatt ska stå starka i den internationella konkurrensen. Detta om något kommer vi moderater att stå upp för och värna.

När vi hör om fallet Almåsa i Krokoms kommun och om Tommy Hegestrands fall i Härjedalen undrar jag: Vad anser ministern om detta? Förstår landsbygdsministern den oro som finns på landsbygden och hos skogsägarna inför det som nu sker? Vilka åtgärder ska i så fall vidtas, om nu ministern har förståelse för detta?

Herr ålderspresident! Skogsägarna skapar många olika värden i sina skogar - för friluftslivet, besöksnäringen och för skogsindustrin. Alla dessa värden är viktiga också för landsbygdsutveckling. Jag tycker att ledamoten Saila Quicklund beskriver detta mycket väl i sin interpellation, där hon målar upp bilden av Almåsa i Jämtlands län.

De många olika områdena gör ju också att vi kan utveckla de olika näringar som jag beskriver, inte minst besöksnäring och friluftsliv.

Det är oroande och högst olyckligt, tycker jag, med den upprördhet som myndigheterna orsakade i Almåsa. Så ska vi inte ha det. Jag tar den här händelsen på mycket stort allvar och har svårt att se hur skydd av skog med tvång skulle kunna leda till vare sig positiv utveckling av det lokala näringslivet eller landsbygdsutveckling. Jag tror att vi måste hitta modeller där man kan göra det här i samklang.

När man skyddar skog på frivillig väg erhåller markägaren marknadsvärdet plus 25 procent. Regeringen har betalat ut 1,5 miljarder under 2016. Vi har höjt de här anslagen med 250 miljoner kronor per år i budgeten för 2018 i syfte att kunna ersätta skogsägarna i de fall man bedömer att man måste skydda områden.

Att utveckla besöksnäringen är också viktigt. Skogsindustrin är en basnäring för oss, men också besöksnäringen utvecklas väldigt positivt i vårt land, inte minst naturturismen. Turismens exportvärde har ökat med 177 procent sedan år 2000, och det finns väldigt stora värden också inom besöksnäringen. De utländska besökarnas konsumtion uppgick till ungefär 120 miljarder 2016. Besöksnäringen är alltså någonting viktigt, inte minst naturturismen, som utvecklas.

Sedan är det aktiva skogsbruket och skogsindustrin givetvis basen i vår export. Det finns väldigt stora värden i exporten, 125 miljarder årligen. Jag brukar säga att skogen och skogsindustrin under lång tid har varit det som byggt upp välfärdslandet Sverige. Det har skapats väldigt många jobb i skogsbruket och inte minst i skogsindustrin.

Herr ålderspresident! Ministern talar om ersättningsnivåerna, men i Tommy Hegestrands fall stämmer inte det här. Han har ett värde på 72 miljoner på sin skog men ska erhålla 26 miljoner. Det visar lite grann av vad problematiken härrör från.

Jag betvivlar inte landsbygdsministerns respekt för äganderätten. Men när det kommer till regeringens hållning till äganderätten sitter oftast djävulen i detaljerna, särskilt i frågan om talerätt. I regeringens budgetproposition skriver man att man "vill stärka allmänhetens delaktighet i naturvårdsarbetet, bl.a. genom tillgång till miljöinformation, deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning". Jag har uppriktigt svårt att tolka den här formuleringen på annat sätt än att regeringen vill minska markägarens möjlighet att förfoga över sin egen mark. Att ytterligare inskränka äganderätten genom ökade möjligheter att invända mot avverkningar är absolut inte rätt väg att gå.

Dessutom ser vi exempelvis att tolkningen av artskyddsförordningen och nyckelbiotoperna i praktiken begränsar äganderätten. Ministerns kollega, miljöminister Karolina Skog, har meddelat att ingen översyn eller förändring av artskyddsförordningen kommer att ske, trots att detta efterfrågas både av Naturvårdsverket och av Skogsstyrelsen.

Vad vill då Moderaterna göra? Vi vill tillsätta en äganderättsutredning med särskilt fokus på de gröna näringarna, vilket utvecklas i den motion som mina kollegor i miljö- och jordbruksutskottet väckte i oktober förra året. Där skriver vi bland annat att utredningen bör undersöka statusen för äganderätten i Sverige med särskilt fokus på de gröna näringarna, att en historisk tillbakablick bör göras och att utvecklingen och förändringar som påverkat äganderätten över tid bör belysas.

Det är också av vikt att det arbete som alliansregeringen påbörjade med att ta fram ett nationellt skogsprogram fortsätter. Vi har konstaterat att den rödgröna regeringen har valt att fortsätta med det här arbetet. Det är bra, och det är av stor vikt att man fortsätter i samma anda.

Vår vilja med ett så kallat nationellt skogsprogram är att det ska bejaka ekonomiska, sociala och miljömässiga värden. Det ska också syfta till att skogen och dess värdekedja ytterligare bidrar till utvecklingen mot ett hållbart samhälle och en växande biobaserad samhällsekonomi. Dessutom ska man ta ett brett grepp och syfta till att med det hållbara brukandet skapa en grund för fler jobb med skogen som bas.

Jag måste ändå upprepa frågan till landsbygdsministern: Vad gör regeringen för att stärka den äganderätt som är ett grundfundament för landets över 300 000 skogsägare? Kan han svara något mer konkret än det som tidigare har presenterats i svaret?

Herr ålderspresident! Rådigheten över den egna skogen är väldigt viktig för att man ska kunna ha ett långsiktigt ägande och också kunna utveckla sin affärsverksamhet kring skogen. Den äganderätten ska respekteras och är grundlagsskyddad.

Sedan finns det oklarheter om vilken ersättning som ska gälla vid avslag när det gäller avverkning i fjällnära skogar. Den här oklarheten uppstod egentligen när Änokdomen föll i Högsta förvaltningsdomstolen i februari 2014. Den slog fast en annan ersättning än vad som hade skett tidigare.

Jag känner inte till det andra enskilda fall som Saila Quicklund relaterar till. Jag kommer inte ihåg namnet - Tommy någonting. Är det fjällnära skog som det handlar om kan jag säga att besluten om att inte få nyttja fjällnära skog gäller under en femårsperiod och inte för evigt. Men eftersom jag inte känner till det här specifika fallet är det för mig väldigt svårt att kommentera det.

Ersättningsfrågorna är föremål för en rättsprocess i mark- och miljödomstol. De utreds också av Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Kammarkollegiet. För mig som statsråd är det väldigt viktigt att vi får tydliga regler kring ersättningarna och ersättningsnivåerna. Men regeringen måste avvakta de pågående rättsprocesserna och myndighetsutredningarna. Jag kan inte som statsråd stå och säga att det ska vara si eller så, för då skulle jag överskrida mina befogenheter.

Jag har väldigt stor förståelse för den frustration som många ägare av fjällnära skog kan känna i och med att det här just nu pågår. Men så länge ersättningsfrågan inte är avgjord i den domstol som just nu hanterar den och så länge myndighetsdialogerna pågår vill jag inte gå in i det här. När detta är lagt till rätta kan det hända att vi blir tvungna att se över lagstiftningen. Det vet vi inte än. Men det är viktigt att vi värnar äganderätten. Den ska inte på något sätt försvåras utan ska respekteras.

Herr ålderspresident! Vi kan inte nog understryka den svenska skogsnäringens betydelse för den svenska ekonomin. Sverige är det tredje största exportlandet vad gäller papper, massa och trävaror, och värdet är 125 miljarder kronor. Det är en bransch som sysselsätter över 100 000 personer i landet.

Vi svenskar har ett speciellt förhållande till skogen. Vi lever i ett land som till två tredjedelar består av skog. För oss som lever i ett skogslän är det bandet särskilt tydligt.

Självklart är det så att den svenska skogen bör värnas, både för tillväxten och för miljön. Det är också därför som vi oroas över att äganderätten till skogen håller på att urholkas och att skogsnäringen hotas, mycket på grund av den nuvarande regeringens politik.

Att bruka skogen är också en förutsättning för att vi ska klara av att möta de klimatutmaningar som vi står inför. En skog som inte vårdas och brukas växer inte heller ordentligt och är mindre effektiv i att motverka klimatförändringarna.

Skogsfrågorna är oerhört centrala, och skogen är en viktig basnäring i mitt hemlän och i andra län. Jag kommer att följa upp regeringens arbete och hur ni kommer att hantera äganderättsfrågan. Vi kommer säkert att mötas i någon debatt i framtiden. Jag tackar för den här gången.

Herr ålderspresident! Jag vill erinra både interpellanten och åhörare om att den lagstiftning som finns om fjällnära skogar sattes på plats av alliansregeringen 2010. Det är den lagstiftningen som råder i dag.

Jag kan inte, som jag sa här tidigare, gå in och göra bedömningar i de rättsprocesser som pågår eller gå in i de myndighetsdiskussioner som pågår. Det är möjligt att vi måste se över lagstiftningen. Vi får se vad man kommer fram till.

Det är väldigt viktigt att vi värnar skogen. Det är riktigt som ledamoten här säger att vår skogsexport är den tredje största i världen när det gäller pappersmassa och sågade produkter. Regeringen ser en jättestor potential också i industriellt träbyggande som kan utvecklas och bli en exportprodukt. Vi ser en möjlighet i biobaserade bränslen, plaster, kompositmaterial och textilier som kan komma ur skogen.

Användningsområdet för skogsråvaran blir allt större med teknikutvecklingen. Det är väldigt viktigt för att vi ska kunna bli ett fossilfritt samhälle. Regeringen har ambitionen att Sverige år 2045 ska bli ett helt fossilfritt land och kanske det första i världen. Vi har den möjligheten i och med att vi har så mycket skog. Det är 70 procent av Sveriges yta som är täckt av skog.

En viktig del i arbetet är det nationella skogsprogrammet som vi nu driver i bred dialog. Jag hoppas att vi ska kunna gå i mål med det.

Överläggningen var härmed avslutad.