Turtätheten för tåg i Söderhamnsregionen

Herr talman! Åsa Lindestam har frågat mig om jag kommer att verka för att åtgärder sätts in så att inte nedskärningar inom tågtrafiken ska drabba Söderhamnsregionen i så stor utsträckning. Den 11 november besvarade jag en interpellation från Åsa Lindestams partikamrat Hans Stenberg med en snarlik frågeställning. Jag håller därför detta svar kort. Det är viktigt att det finns en väl fungerande persontrafik på järnväg på Ostkustbanan till och från Söderhamnsregionen. Det är dock inte regeringens uppgift att uttala sig om vad som är det rätta utbudet på en viss sträcka där kommersiell trafik bedrivs. SJ AB ska bedriva sin verksamhet på affärsmässiga grunder. Däremot finns det tydliga skäl att ändra den reglering som bestämmer marknadstillträdet för persontrafik på järnväg. SJ:s monopol har spelat ut sin roll och bör tas bort för att öka konkurrensen på spåren. Regeringen har för avsikt att under detta år föreslå riksdagen hur detta bör ske. När marknaden för kommersiell persontrafik öppnas för alla tågoperatörer är regeringens bedömning att lyhördheten för resenärernas behov kommer att öka. Staten har också en viktig uppgift i att se till att Ostkustbanan har en bra standard och att den klarar av den ökade efterfrågan på kapacitet som redan ägt rum och den som kommer att bli en följd av att Botnia- och Ådalsbanorna öppnas för trafik. Där kommer regeringens närtidssatsning att ha stor betydelse. Denna satsning innebär att angelägna projekt kan påbörjas 2009-2010 för att sedan slutföras efter 2010. Att regeringen nu påskyndar arbetet med att förbättra infrastrukturen ökar naturligtvis inte utbudet omedelbart, men det ger förutsättningar för ett större utbud i framtiden.

Herr talman! Ministern hänvisar till Hans Stenberg. När jag tittar i protokollet, som jag nu har läst väldigt noggrant, ser jag att nio stycken var uppe i den frågan, såväl Socialdemokraterna som Centern och Folkpartiet. Man debatterade mest räls och kanske inte det jag skriver om, men visst kan det gå ihop. Jag är en person som ofta åker tåg och som trivs väldigt bra på tåg. Ibland känns det som att jag bor på tåget eller på stationen där jag väntar. Vi är många som åker tåg, och jag tror att både ministern och jag tycker väldigt mycket om det - den uppfattningen delar vi. Det gäller nog för hela södra Norrland att vi håller på att svänga om - vi vill gärna åka tåg numera. I svaret sade ministern att regeringen för en aktiv regional tillväxtpolitik som ger alla delar av landet möjligheter att utvecklas. Det stämmer ju inte riktigt med vad jag har tänkt. När jag var kommunpolitiker för drygt sju eller kanske tio år sedan räknade vi hur många som åkte tåg i min stad, Söderhamn. Det var över 100 personer. Vi var mycket förvånade över att så många åkte. Jag har inte sett någon räkning för i dag, men jag lovar att det har ökat enormt både i min stad och i de närliggande städerna. Jag har också pratat med kommunalrådet i Söderhamn, och jag har hört från kommunalrådet i Hudiksvall, även om jag inte har pratat med honom själv. Man har inte blivit tillfrågad om hur det är med tågresandet när man nu tar bort ett helt tågsätt. Det är ju detta det handlar om. Vi ligger inte lika i antalet tågsätt, utan ett helt tågsätt har försvunnit från oss. Sista tåget är försvunnet. Det ryktas om att det har gått till Skåne, men det vet jag inte. Är det att vara lyhörd när man inte ens har pratat med kommunerna utmed sträckan om vad detta kommer att innebära? Regeringen säger ju dessutom att man ska söka jobb i hela landet. När man anammar det - människor från våra områden söker jobb i hela landet och till och med får jobb - visar det sig att man inte kan ta sig dit och hem på vissa tider. Det går inte ihop för mig alls. Detta måste man ta ansvar för i politiken. Det är nu det är kris. Det är nu vi behöver åka, och vi vill inte att människor ska få vanan att sätta sig i bilen, speciellt inte alldeles ensamma i bilen. Det är jättebra med tågen där vi sitter tillsammans. Det är betydligt bättre för miljön. Så ska det vara hela tiden. Då ska vi utöka tågsätten på något vis, inte minska dem. Det byggs ut norröver, och vi kommer att öka sedan, säger ministern. Men det sker just nu en neddragning av antalet möjligheter för oss. Vi måste få tåg. De är livsnödvändiga. Arbetslösheten i Söderhamn är hög. Det är den efter hela Norrlandskusten. Då måste man gå en annan väg, så att man kan få sitt tåg på morgonen. Detta är jätteviktigt. Jag skulle vilja veta hur ministern tänker hantera situationen när vi i kommunen efterfrågar tåg, när det människor som har behov av dem också efterfrågar tåg och antalet resenärer hela tiden ökar. Trots det tar man bort vår möjlighet till det sista tåget. Det skulle jag vilja ha ett svar på i kväll.

Fru talman! Det är positivt att vi för den här debatten om modern järnvägsinfrastruktur just i syfte att stärka regionernas möjlighet att stötta större arbetsmarknadsregioner även med bra transportförutsättningar. Det är också det som är inriktningen på min och regeringens politik. Det är därför vi lägger så stora resurser på att just stärka järnvägsinfrastrukturen i närtidssatsningen, som i högsta grad kommer att förstärka kapaciteten på Ostkustbanan. För övrigt är det insatser som stärker alla andra delar av landet också. Jag tror att det är viktigt, som jag sade i den förra interpellationsdebatten, att SJ har ett kommersiellt uppdrag med avkastningskrav. Det är inte regeringens uppgift att uttala vad som ska vara det specifika utbudet för SJ eller om vilket utbud man erbjuder på en speciell tåglinje. Det är inte regeringen eller riksdagen som fastställer tidtabeller. Men naturligtvis ska vi vara uppmärksamma på att SJ självt, som ska driva kommersiell trafik, säger att man är ett modernt, lönsamt och kundnära reseföretag och ha det som fokus. Det ställer naturligtvis höga krav på bolagets ledning att just möta kunden och den efterfrågan som Åsa Lindestam beskriver. SJ självt har sagt att anledningen till att man stoppar det sista tåget vid Gävle är att det är relativt få som reser norr om Gävle med kvällsturerna och att man vill optimera resurserna på annat sätt. Det är SJ:s egen bedömning här. Jag själv tror, som jag sade i svaret, att det finns stora möjligheter att förstärka resandet och ha tydligare fokus på resenären genom att vi öppnar upp och skapar konkurrens i persontrafiken på järnväg just i syfte att möta de nya resenärerna och de resenärer som önskar resa med modern järnväg. Det är en del av det arbete som vi bereder i regeringen och återkommer till riksdagen med under detta år.

Fru talman! Ministern har också sagt att det ska vara bra och effektiv konkurrens för att kraftigt öka transporter genom hela landet. Det måste väl även betyda att om industrin eller andra sektorer behöver människor med utbildning måste de kunna ta sig dit där de ska arbeta och ta sig hem. Som det är nu måste människor åka hem tidigare på dagen, och det gör att man inte kan arbeta senare på kvällen. För min egen del kan det innebära antingen att jag måste sova över här i Stockholm eller att jag måste inställa det kvällsmöte som jag skulle ha kunnat gå på. Jag tror absolut inte att jag är ensam i detta. Det är fullt på våra tåg. Det har hänt att jag har stått mellan Söderhamn och Gävle därför att det inte har funnits en enda sittplats. Är man 52 år, kvinna och har lite värk här och där är det inte så bra att stå, men så är livet ibland. Därför förstår jag inte att man tar bort tågen för oss. De är fulla. Botniabanan ska vara klar 2010, har jag förstått. Det är något som vi tillsammans har tyckt vara väldigt bra för miljön. Jag hoppas verkligen att den kommer att öka transporterna av både gods och människor. Varför börjar man då med att dra ned? Det är väldigt underligt. Vi vill ha en väl fungerande persontrafik, säger ministern. Det står i förhållande till människors önskan att åka kollektivt. Men det kan ju inte vara bara den kommersiella trafiken som ska bestämma: Bara för att det just nu behövs ett tågsätt i Skåne - om det nu är sant; det är ett rykte - får man ju inte ta bort ett tågsätt någon annanstans utan vidare. Det måste även finnas ett ansvar i en regering för att se till att vi i en sådan kris som vi nu lever i, med en arbetslöshet som kommer, måste kunna ta oss till andra ställen. Annars kan vi inte uppfylla villkoret. Då kastar man ut människor med badvattnet. Att stärka Ostkustbanan är helt nödvändigt. Ja, det är bra med de investeringar som är på väg. Men investeringar måste också betyda tåg. Det kan inte bara betyda räls. Det måste betyda tåg. Därför måste vi ha detta kvar. Regeringen säger att en tillväxtpolitik ska vara för alla delar av landet. Jamen Norrland då, räknas inte vi som en del? Vi är egentligen en större del av landet, och ibland har vi svårare med jobben. Just nu är det oerhört tufft i mina hemtrakter. Vi behöver kunna åka någonstans, och jag vill att det ska finnas resenärer och att de ska åka på tåget. Jag vill att kommuner och landsting ska få vara med och tycka. Man ska bli tillfrågad om sådana här saker. Det ska vara ett samspel som gör att det här blir bra. Det ska inte vara någon hemlig överenskommelse som viskas i öronen på vissa av oss resenärer att det är på gång att ett tågsätt ska försvinna. Det här ska göras öppet och tillsammans, så att det blir så bra som möjligt för invånarna.

Fru talman! Jag håller fullständigt med Åsa Lindestam om att allt bör ske i öppna processer och med öppen och bra information. Som jag sade har SJ ålagt sig självt att vara ett modernt, lönsamt och kundnära reseföretag, och då ställer det krav på att SJ, som har ett kommersiellt uppdrag, också möter kunden, resenären. Det är inte jag som har hänvisat till att det är för få resenärer i tågsättet. Det är SJ:s information om varför man vill förändra sin struktur. Dessutom kan jag inte bekräfta om SJ:s ledning har sagt att man ska använda fordonen någon annanstans i Sverige. Trots allt bedömer SJ självständigt hur man använder sina resurser. Låt oss komma ihåg att vi har lämnat den gamla modellen innebärande att det gamla affärsverket Statens järnvägar hade dubbla roller. Förut bedrev SJ all persontrafik, såväl företagsekonomiskt lönsam som företagsekonomiskt olönsam sådan. Där har vi gjort en åtskillnad eftersom konkurrensen gentemot väg var väldigt svag och det behövdes en ändrad struktur. Järnvägen har förbättrat sin konkurrenskraft. Många har liksom Åsa Lindestam valt att resa med tåg. Men nu är det, tror jag, dags att gå vidare med nästa led och konkurrensutsätta SJ just därför att det verkligen är dags att gå vidare och att skapa ytterligare förutsättningar och ha ett starkt fokus på resenären och på de olika trafikanternas olika behov. Det är så vi skapar ett modernt sätt att resa för människor som väljer att resa med tåg. Men det då krävs det naturligtvis att vi också har en modern järnvägsinfrastruktur. I dagsläget är vi inte där. Men som en närtidssatsning har vi vidtagit åtgärder som innebär förbättringar på just Ostkustbanan och i andra delar av norra Sverige i syfte att förbättra järnvägsinfrastrukturen så att vi både möter näringslivets behov av en effektiv järnvägsinfrastruktur och ökar möjligheterna till arbetspendling. Vi har alltså i allra högsta grad mött det som Åsa Lindestam efterfrågar, just i syfte att stärka alla delar av landet. På sträckan Gävle-Sundsvall lägger vi resurser för att öka kapaciteten och framkomligheten. På sträckan Skutskär-Furuvik - en problematik i sig - byggs det ut till dubbelspår. På sträckan Söderhamn-Kilafors lägger vi ökade resurser just för att öka framkomligheten. Här förbinds ju Ostkustbanan med Norra stambanan. Sträckan trafikeras inte i dag, så den rustas upp i sin helhet, från scratch. I allra högsta grad gör vi alltså de insatser som Åsa Lindestam efterfrågar och som jag bara kan bekräfta är oerhört viktiga för att möta människors vilja att göra klimatsmarta val.

Fru talman! Jag förstår inte det som sägs här. Det är bara fina ord. Vad jag ser framför mig är försämringar. Förbättring talar ministern om. I vilket hänseende? Kapacitet och framkomlighet talar ministern också om. Kapacitet - nej, det har ju blivit färre vagnar att kliva på. Då är det inte bättre, utan då är det sämre. Framkomlighet - ja, det där tänker jag ta upp en annan gång. Underhåll, ett litet stickspår om man får vara lite rolig - ja, också detta ska vi prata om en annan gång. Just nu är det väldigt illa. Det har varit betydligt bättre. Men på sistone har någonting hänt. Det har dragits ned väldigt mycket. I ministerns alla inlägg i en tidigare debatt med Hans Stenberg med flera hette det att regeringen satsar på jobb och infrastruktur för hela landet. Nej, det tycker inte jag. Jag kan inte se det med mina ögon så att säga, vare sig i min region eller för övrigt uppåt Norrland. Det har skett en neddragning av tågsätt. Vi har ingen möjlighet att ta oss bort på samma sätt som tidigare för att kunna få de jobb som vi så otroligt gärna vill ha i andra delar av Sverige. Den möjligheten behöver vi. Söderhamnarna och de som bor längs banan vill bo kvar. Kommunen är vacker, och det är en härlig befolkning. Jag är stolt över att få bo där uppe. Men jag måste också kunna ta mig därifrån för att jobba någon annanstans, med möjlighet att komma hem på kvällen. Det jag vill ha ett svar på är varför man gör som man gör när man lovar att hela Sverige ska få ta del av sådana här möjligheter. Varför tas då detta bort uppe hos mig? Det där kan en regering styra om den så vill eller låta detta med lönsamhet vara. Beträffande lönsamheten undrar jag: Är lönsamhet bara ekonomi? Eller skulle också miljö och människor och deras möjligheter att ta sig till jobb kunna vara lönsamhet?

Fru talman! För det första har den här regeringen avsatt 10 miljarder i nya resurser för åren 2009 och 2010 till att förbättra underhållet och därmed skapa en bättre kapacitet, till att bygga ut och få en ny järnvägsstruktur och till att byta ut gamla signalsystem. Syftet därmed är just att skapa en bättre kapacitet, för det är trångt när det gäller vissa delar av järnvägsinfrastrukturen i vårt land. Människor som pendlar vill komma fram i tid och vill kunna känna en tillit till att järnvägsinfrastrukturen fungerar. För det andra återkommer jag till SJ. SJ självt har att självständigt fatta beslut om sina prioriteringar och sina tågtidtabeller. Jag utgår från att Åsa Lindestam inte menar att riksdagen ska fatta beslut om tidtabellerna. Det är varken mitt eller Åsa Lindestams ansvar att fatta beslut om tidtabellerna. Däremot ser jag ett stort behov av att möta de nya resenärerna, den nya efterfrågan på en bra järnväg, på moderna transporter med tåg. Jag och regeringen har redan i budgetpropositionen 2008 uttalat att vi har syftet att konkurrensutsätta SJ för att därmed skapa förutsättningar för fler operatörer att verka på järnvägssidan just för att kunna möta de resenärer som liksom Åsa Lindestam pekar på någonting helt annat än det som SJ i det här sammanhanget har mött Åsa Lindestam och andra resenärer med när det gäller den delen av Ostkustbanan. Jag tror att vi därmed på ett modernt sätt möter de nya resenärerna just så öppet som Åsa Lindestam efterlyser.