trygghet för barnen

Fru talman! Yvonne Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att göra det möj- ligt för kommuner, förskolor och skolor att bättre tillgodose barnens trygghetsbehov. Att förskolan och skolan är trygga miljöer är en förutsättning för barns utveckling och lärande. I för- skolans uppdrag ligger att lägga grunden för ett livs- långt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Viktiga förutsättningar för att förskola och skola ska kunna leva upp till sina uppdrag i dessa avseen- den är att barngrupperna har en lämplig sammansätt- ning och storlek och att det finns tillräckligt med förskollärare, lärare och annan välutbildad personal runt barnen som ser barnen och kan ge dem det stöd de behöver. 1990-talets ekonomiska nedskärningar, som inte minst drabbade förskolan, fritidshemmet och skolan, har lett till större barngrupper och lägre personaltät- het. Även om personalens kompetens och utbild- ningsnivå är hög finns det självfallet en gräns för hur mycket resurserna kan minska utan att kvaliteten påverkas negativt. Resurserna till förskola och skola har under de se- naste åren ökat något, om än långsamt. Hösten 2000 hade förskolan 5,4 barn per årsarbetare, vilket är en minskning från tidigare år. Skillnaderna är dock stora mellan kommunerna, och i vissa fortsätter t.o.m. nedskärningarna. För att få en bättre överblick över läget i barnomsorgen har regeringen gett Statens skolverk i uppdrag att redovisa en fördjupad studie av barngruppernas storlek i förskola och fritidshem som visar variationer mellan och inom kommuner under perioden 1990-2002. Med utgångspunkt i den forsk- ning och kunskap som finns inom området ska en analys göras av resultaten. Uppdraget ska redovisas i mars 2003. Från regeringens sida görs det nu stora satsningar på förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och skolan. De generella statsbidragen till kommunerna har ökats, och riktade statsbidrag för maxtaxa, kvali- tetssäkring och personalförstärkningar har införts. Reformerna om maxtaxa, förskoleverksamhet för barn till arbetslösa eller föräldralediga föräldrar och fr.o.m. år 2003 den allmänna förskolan innebär att nya grupper av barn får tillgång till förskolan. För- skolan har föräldrarnas förtroende, och det är gläd- jande att så många söker sig dit nu när hindren är undanröjda. För att öka personaltätheten i förskoleklassen, skolan och fritidshemmet har ett nytt, riktat statsbi- drag införts. Bidraget betalades ut första gången för läsåret 2001/02 och uppgick då till totalt 1 miljard kronor. Satsningen kommer att öka successivt under en femårsperiod för att slutligen uppgå till 5 miljarder kronor per år, som kommer att infogas i det generella statsbidraget som en varaktig nivåhöjning. Under de fem åren kommer kommunsektorn totalt sett att ha tillförts ca 17,5 miljarder. I anslutning till reformen om maxtaxan har sär- skilda kvalitetssäkringsmedel införts på 500 miljoner kronor om året som är avsedda för personalförstärk- ningar och kompetenshöjning av förskollärare, barn- skötare och fritidspedagoger. Dessa mycket omfattande satsningar på förskole- verksamheten, skolbarnsomsorgen och skolan kom- mer att bidra till förutsättningarna för den trygga och stimulerande miljö som alla barn behöver för sin utveckling och sitt lärande från tidig ålder. Jag beklagar att Kristdemokraterna har gått emot samtliga dessa reformer. Då Yvonne Andersson, som framställt interpella- tionen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Er- ling Wälivaara i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Eftersom Yvonne Andersson fått för- hinder att närvara här i kväll tackar jag för den möj- lighet som jag har fått att ta emot interpellationssva- ret. Jag vill också å Yvonne Anderssons vägnar tacka skol- och utbildningsministern för svaret. Mycket av det som står i svaret delar vi. Det är inte alls så, som utbildningsministern säger i slutet, att Kristdemokraterna är emot detta. Exempelvis vill jag nämna att när det gäller bidraget till kommunerna för just skola, vård och omsorg satsar faktiskt Krist- demokraterna 4,25 miljarder mer än regeringen under den här treårsperioden. Jag vill bara nämna det om skolministern har glömt bort det. Kristdemokraterna vill ha valfrihet. Här är det en stor skillnad mellan Socialdemokraterna och Krist- demokraterna. Vi vill ha valfrihet just för att säkra barnens trygghet i relationer med föräldrar och andra vuxna. I förskolan har vi sagt att vi vill ha minigrupper som säkrar barnens möjlighet att bli sedda av lärarna. I skolan har vi pläderat för att varje vuxen inte ska ha ansvar för fler än 15 elever. Det är inte alls ovan- ligt i den svenska skolan i dag att det är upp till det dubbla per person. Vi vill som sagt var ha max 15 elever per anställd för att säkra skolbarnens möjlighet till vuxenkontakt men också för lärares arbetstill- fredsställelse. Sedan undrar jag: Vad menar skolministern med lämpligt antal och storlek? Jag skulle vara väldigt glad om skolministern kunde precisera lite mer. Hur många barn anser ministern det vara möjligt att ha per anställd?

Fru talman! Kan det vara så att vi just nu skådar ett viktigt skifte i politiken i Sverige? Är det så att Kristdemokraterna efter 30 års tveksamhet och ibland aktivt motstånd mot förskolan nu vänder och vill satsa än mer resurser på förskolan? Jag har några frågor som jag också vill ha besva- rade för att det här ska bli en diskussion där vi förstår varandra. Kommer Kristdemokraterna att behålla maxtaxan som nu är införd i Sverige? Det är en mycket viktig reform som dels innebär en rejäl för- stärkning av barnfamiljernas hushållsekonomi, dels en möjlighet att komma till förskolan på ett helt annat sätt än tidigare. Kommer Kristdemokraterna att be- hålla maxtaxan? Vill ni dessutom satsa ytterligare resurser på för- skolan för att stärka kvaliteten, dvs. stödja regering- ens politik när vi nu gör det? Det är finansieringen av maxtaxan, av den allmänna förskolan, av arbetslösas och föräldraledigas rätt, men också särskilda kvali- tetssatsningar på en halv miljard. Hur ska ni då få ihop er familjepolitik? Jag gissar att Kristdemokraterna samtidigt vill ha någon typ av vårdnadsbidrag. Ska allt detta genomföras handlar det ju om många miljarder ytterligare, dels alla de resur- ser vi nu sätter in i förskolan, omkring 5 miljarder inklusive kvalitetssatsningen, dels några ytterligare miljarder för ett vårdnadsbidrag eller ett barnom- sorgskonto. Jag väntar med spänning på konkretionen i Kristdemokraternas förslag när det gäller just för- skolan. Jag skulle vilja passa på och säga att är det så att ni vänder och vill stödja ytterligare statliga satsningar på förskolan, så diskutera gärna med oss. Vi ser för- skolan som en väldigt viktig framtidsfråga, en del av det livslånga lärandet, en fin metod att stimulera alla barns utveckling, någonting som vi småbarnsföräldrar också sätter väldigt högt. Förskolan får mycket högt betyg i de utvärderingar som görs. Knappast någon del av den gemensamma sektorn möter sådan upp- skattning som förskolan. Om ni inte är beredda att sätta till alla de ytterliga- re miljarder som behövs blir det en svår diskussion. Jag väntar med spänning på det svaret. Jag ser gärna att de stora statliga satsningar vi nu gör, en av de största reformer vi har gjort på mycket länge inom utbildningsväsendet, med maxtaxa, med allmän förskola, med kvalitetssatsningar på förskolan, följs upp i kommunernas arbete så att vi får en väldigt fin utveckling av våra förskolor. Det är klart att det är väldigt viktigt att vi har en kvalitet i förskolan som tar till vara alla barns utvecklingsmöjligheter. Att man får den stimulansen tror jag kommer att betyda väl- digt mycket när de barnen sedan kommer upp i sko- lan, inte minst den språkliga utveckling som man kan få via förskolan. Men jag är nyfiken på att höra om Kristdemokraterna har bestämt sig för att storsatsa ytterligare medel på förskolan. Jag menar utöver de drygt 5 miljarder som regeringen satsar. Då får vi naturligtvis föra resonemang om det.

Fru talman! Jag ska inte göra som skolministern, undvika att svara på frågan. Jag ställde en enda fråga och så får jag fyra eller fem motfrågor. Men jag hop- pas att skolministern svarar på frågan i nästa inlägg. Frågan lydde: Hur många barn anser ministern det vara möjligt att ha per anställd? Vad menar skolmi- nistern med lämpligt antal och lämplig storlek? Sedan säger skolministern att Kristdemokraterna har bedrivit ett aktivt motstånd mot förskolan. Ytter- ligare odling av en myt. Det här är en myt. Men Kristdemokraterna har velat ha fler alternativ, valfri- het för föräldrarna att själva välja. Vi vill inte från kristdemokratiskt håll bestämma hur Thomas Östros ska ordna sin barnomsorg. Vi vill ge Thomas Östros rätten att själv bestämma. Det gör man däremot inte från socialdemokratiskt håll. Man subventionerar och lyfter fram en enda barnomsorgsform. Det innebär att föräldrarna inte har någon valfrihet. Det är som sagt var en myt att Kristdemokraterna på något sätt skulle ha motarbetat förskolan, men vi vill ha fler alternativ, valfrihet. När det gäller maxtaxan vill jag påpeka att vi inte har sagt att vi ska riva upp den. Vi ska ha det här under maxtaxans paraply. Men det pågår arbete för att hitta en rättvis fördelning av maxtaxepengarna så att inte bara vissa blir delaktiga av dem. I regel är det bara rika som blir det. Thomas Östros blir delaktig av dem, men jag vet att undersköterskan i Luleå, som i dag betalar 995 kr, inte får ett öre i sänkning. Det är faktiskt så. Samtidigt försvårar man för dem som har alternativ förskola eller barnomsorg. Thomas Östros säger också att Kristdemokraterna har svängt och nu vill satsa mer på skola och försko- la. Det har Kristdemokraterna gjort hela den tid jag har suttit med i den här riksdagen. Vid senaste bud- getförhandlingen hade faktiskt Kristdemokraterna 4,25 miljarder mer till landets kommuner för skola, vård och omsorg än Socialdemokraterna hade i sin budget. Det borde Thomas Östros veta, för jag tror att han är så pass påläst. Men det kanske är svårt att erkänna det. Vi betror faktiskt kommunpolitikerna att själva avgöra. Vi vill inte sticka ut pekpinnar och säga: Där ska ni satsa! Hur mycket vet rikspolitikerna i Stock- holm om hur läget är uppe i Karesuando exempelvis?

Fru talman! Nej, just det. Kristdemokraterna vill inte peka ut att det är skolan vi ska satsa på. Därför har ni sagt nej till öronmärkta statsbidrag till skolan, som är regeringens förslag och som riksdagen har ställt sig bakom. Wälivaara antydde varför. Det kan- ske inte är skolan man ska satsa på. Det är summan av kardemumman i Wälivaaras resonemang. Det blir väldigt spännande att se vad Kristdemo- kraterna kommer fram till. Det låter ändå på Wälivaa- ras formulering som om maxtaxan ska vara kvar som ett slags paraply. Denna mycket populära reform, som barnfamiljerna verkligen har ställt sig bakom, törs Kristdemokraterna inte gå rakt och klart ut och säga att man skulle avskaffa, men undergräva låter det som. Det är alltså inte några nya pengar till förskolan, utan detta är att ta från maxtaxepengarna och föra över till ett vårdnadsbidrag. Det är min tolkning av det som Erling Wälivaara säger. Då vet jag inte vad som händer med den ambition som jag trodde ni hade att driva på med ytterligare satsningar på kvaliteten i förskolan. Vill ni det så är det välkommet om vi kan föra ett resonemang. Om vi får en uppslutning kring förskolan som en av de riktigt, riktigt viktiga fram- tidsfrågorna så är det väldigt bra att föra ett resone- mang om det. Tidigare har ni talat om att göra ett vårdnadsbi- drag som uppgår till ungefär 850 kr i månaden. Sedan har ni det som Erling Wälivaara kallar för paraply - vad det nu innebär. Den formen kan nog innebära att barnomsorgskostnaderna kan öka under det där pa- raplyet. Vad återstår då av möjligheter och valfrihet? Detta är inte ett bidrag stort nog att leva på. Och ni vill inte att man ska komma till barnomsorgen, för ni vill använda de pengarna till vårdnadsbidraget. Jag är rädd för att detta kanske inte är den sats- ning på förskolan som jag hade hoppats att ni ville delta i. Den typen av diskussioner är naturligtvis oerhört intressanta för socialdemokratin att medverka i. Jag tror att förskolan är en av de viktiga framtids- frågorna, inte minst när vi nu också inför en avgiftsfri allmän förskola för alla fyra- och femåringar. Det är en reform som också vår omvärld tittar mycket intres- serat på. Det kom en norsk delegation häromveckan, och vi hör många intresserade utrop från EU-kolleger som med nyfikenhet ser vad vi gör för att stötta de små barnens utveckling. Jag tror att vi ligger väldigt väl till här också i förhållande till föräldrarnas känsla av vad som är viktigt. Så förstör nu inte maxtaxere- formen och reformen om den allmänna förskolan, utan fortsätt uppslutningen kring detta! I så fall är ni välkomna att diskutera också fortsatta satsningar på förskolan. Avslutningsvis är det viktiga nu att vi får en kva- litetsutveckling i vår förskola som vi kan vara glada över. Jag är inte säker på att det bäst sker genom att i riksdagen exakt stipulera antalet barn, men om vi kan komma överens om förskolans centrala roll så får vi resonera också om sådana saker.

Fru talman! Återigen måste jag tyvärr konstatera att skolministern och utbildningsministern vägrar att svara på min fråga. Vad menar skolministern med lämpligt antal och storlek? Anser skolministern att upp till 30 elever eller barn per anställd är en rimlig nivå? Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan - eller kan det möjligen vara så att skolministern inte har någon uppfattning i den? Jag börjar tro att ministern har läst vårt budgetför- slag dåligt. Där framgår de tre områdena klart och tydligt - vård, skola och omsorg. På dem vill vi satsa de extra 4,25 miljarderna under kommande treårspe- riod. När det gäller maxtaxan är Thomas Östros den stora vinnaren. Men Thomas Östros barn kan mycket väl bli de stora förlorarna tillsammans med under- sköterskan, som inte får något som helst stöd i max- taxan. Jag känner inte igen socialdemokratisk politik. Det är moderat politik som ni bedriver i dag! Det är de högavlönade som får de stora sänkningarna medan de mindre bemedlade får stå där med mössan i hand. Jag beklagar att det är så här.

Fru talman! Vi ser förskolan som en del av den generella välfärdspolitiken. Förskolan är en del av ett livslångt lärande med leken som pedagogisk idé och ett fint sätt att utveckla våra barn - ungefär som sko- lan. Jag skulle inte drömma om att i skolan nu införa en avgift som skulle göra att man betalade i propor- tion till sin inkomst så att höginkomsttagarna fick betala rejält mycket för att gå i grundskolan. Tvärtom är grundskolan en del av det kitt som vi har i sam- hället. Alla ställer upp och betalar för varandras barn, och skolan är en viktig del i alla våra barns utveck- ling. Så ska vi också se på förskolan, inte minst den allmänna förskolan som är avgiftsfri för alla fyra- och femåringar. Vi inlemmar den i synen på generell välfärd och generell rätt för alla föräldrar och alla barn. Jag tycker att det är ett framsteg för välfärdspo- litiken. Erling Wälivaara säger nej till öronmärkta bidrag till skolan. Vi tillför drygt 17 miljarder kronor under de kommande åren för att möjliggöra anställning av ungefär 15 000 lärare och andra specialister i skolan. Vi gör det för att få fler lärare i barngrupperna och i ungdomsgrupperna, för det är så viktigt att det finns gott om kvalificerad personal som kan hjälpa och stötta barnen. Det är den konkreta politiken. Kristdemokraterna säger nej till ett öronmärkt stöd till skolan. Man gör det därför att man gör be- dömningen att det kanske inte är där som man vill satsa framöver. Dessutom ska ju Kristdemokraterna samverka med det mycket stora parti som vill dra undan 15 miljarder kronor från kommunerna. Vad återstår efter en förhandling, Erling Wälivaara, med ett parti som vill minska kommunernas verksamhet med 15 miljarder kronor? Ni kanske får igenom att den minskar med bara 12 miljarder eller med 10 mil- jarder, men inte är det barnen i skolan som kommer att få det bättre med en sådan typ av politik.