Transportstyrelsens förslag om utglesade besiktningsintervall

Fru talman! Eskil Erlandsson har frågat mig om jag anser att Sverige nu ska byta strategi i synen på besiktningarnas roll för fortsatt säkrare trafik gentemot vad vi haft tidigare. Vidare har Eskil Erlandsson frågat mig vilken hänsyn som kommer att tas till de regionalpolitiska effekterna av Transportstyrelsens förslag, om det genomförs, för att garantera besiktningsstationer i hela Sverige. Slutligen har Eskil Erlandsson frågat mig om det i det fall regeringen går vidare på Transportstyrelsens förslag är aktuellt att upphandla besiktningsverksamhet i glesbygd för att garantera en lokal närvaro och en fungerande service i hela landet.

Låt mig först säga att remissen av Transportstyrelsens hela utredning avslutades den 12 februari. Som jag tidigare meddelat avser regeringen att internt i Regeringskansliet bereda förslagen efter att remissen är avslutad och berörda parter, såväl offentliga som privata samt intresseorganisationer, har getts möjlighet att komma med synpunkter. Jag vill därför inte föregå den beredningsprocessen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kontrollbesiktning av fordon sker för att kontrollera att fordon uppfyller föreskrivna krav som är av betydelse utifrån miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt. Det framgår av fordonslagen. Transportstyrelsen har en konsekvensanalys till stöd för sitt förslag, men regeringen har även i en remiss inhämtat andra synpunkter.

Regeringen följer även utvecklingen på besiktningsmarknaden efter omregleringen. Transportstyrelsen fick i augusti 2015 i uppdrag av regeringen att redovisa en nulägesanalys av tillgängligheten till fordonsbesiktning i hela landet. Det är en viktig fråga när det gäller att underlätta för människor att kunna bo, jobba och driva företag i hela Sverige.

I uppdraget ingår att redovisa tillgängligheten till fordonsbesiktning i landets glesbygdsområden samt tillgången till besiktning av tunga fordon. Transportstyrelsen ska även redovisa om tillgängligheten har förändrats efter omregleringen 2010. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast i maj i år.

Jag har även tidigare sagt att regeringen avser att arbeta för ökad säkerhet och trygghet på vägarna. Det är även viktigt att fordon i Sverige genomgår kontroll av de utsläpp som avgaser ger upphov till. Det handlar om att vi ska klara de mål som riksdagen har satt upp för trafiksäkerhetsarbetet och miljön, nollvisionen och miljömålen. Dessa mål kommer att vägas in i regeringens bedömning av Transportstyrelsens olika förslag.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation!

Jag ämnar vid denna sena timme inte inleda någon längre diskussion i sakfrågan. Vad jag vill åstadkomma med min interpellation är en uppmärksamhet i den beredningsprocess som jag vet vidtar efter det att ett förslag har varit ute på remiss.

Jag vill nämligen förekomma att tillgängligheten försämras och försvåras för de verksamheter som landsbygden är beroende av för att fungera. Jag säger detta med anledning av att till exempel skogen, gruvverksamhet och lantbrukets verksamheter men också mycket av den tillverkningsindustri som vi har i vårt land är lokaliserad på platser som inte är tätortsnära.

Av det skälet vill jag uppmärksamma statsrådet på att det i beredningen bör tas hänsyn till alla de verksamheter som människor i sin tur är beroende av för att få den utkomst och inkomst som de behöver för att leva det goda livet. Det bör tas en verklig och reell hänsyn till dem när beredningen görs av det förslag som nu ligger på regeringens och därmed ansvarigt statsråds bord.

Det jag skulle vilja ha i debatten är ett löfte från statsrådet att tillgängligheten inte försämras eller försvåras för dessa verksamheter, som riktigt många människor i vårt land är beroende av.

Fru talman! Den här frågan är som jag ser det framför allt en trafiksäkerhetsfråga.

EU-regelverket på den här punkten har nu skärpts för de allra flesta av medlemsstaterna. Men för Sveriges del innebär EU-miniminivån, om vi skulle gå på den, en allvarlig försämring av trafiksäkerheten eftersom besiktningsintervallen skulle utglesas betydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det skulle möjligen också få den följd som interpellanten Erlandsson har varnat för. Det skulle kunna ske att man faktiskt måste lägga ned besiktningsstationer, framför allt i glesbygd.

Efter omregleringen som den förra regeringen stoltserade med så vitt och brett, bland annat i debatter med Peter Norman och andra statsråd här i kammaren, har också ett av de företag som man vid den tiden verkligen tyckte var någonting att hänga i julgranen faktiskt fått sitt tillstånd indraget av myndigheterna. Det kommer att innebära svårigheter att besikta bilen på en del mindre orter. Men det handlar ju om att företaget inte har levt upp till de krav som finns på det här området.

Vi hade ett frukostmöte här i riksdagen för någon vecka sedan. Det var synd att inte interpellanten var där, för då hade han tydligt kunnat se att det fanns två linjer. Den ena företräddes av Transportstyrelsen enbart, den andra av alla andra som var där. Utglesningen som Transportstyrelsen föreslår var ingenting som de andra intressenterna som var där förespråkade. NTF pekade bland annat på just trafiksäkerheten och på vad det skulle kunna få till följd om man skulle gå på EU:s miniminivå, som Transportstyrelsen föreslår.

Jag är helt övertygad om att regeringen efter att ha fått remissvaren - som alla antagligen pekar åt samma håll, i alla fall de från sagda intressenter - kommer att göra en klok avvägning av dessa svar. Man kommer också att se hur tongångarna i dessa frågor går ute i landet.

Det är viktigt med bilbesiktningen för ett stort antal människor i det här landet, och jag hoppas att man därför kommer att ta fram ett klokt förslag. För min del är jag inte helt och hållet främmande för att en ny bil inte behöver besiktigas efter tre år utan efter fyra, men sedan blir det nog svårt ur trafiksäkerhetssynpunkt att göra kontrollerna glesare, allra helst som vi vet att åtminstone 7 000 bilar per år får körförbud direkt på besiktningsstationen och inte får köras därifrån utan måste bärgas. Detta, om inte annat, visar att kontrollbesiktningarna verkligen behövs.

Fru talman! Man kan börja med att konstatera att skälet till att vi har besiktning är just att säkerställa trafiksäkerhet och att vi inte har en fordonsflotta som överskrider utsläppsgränser och bidrar till mer miljöförstöring än vad som är tillåtet. Det innebär att fordonsbesiktningen inte är till för att hålla ett antal företag under armarna.

Det är något märkligt när man gör en avreglering eller omreglering av en sådan här marknad - bara det faktum att bilbesiktningen, som ju är en form av myndighetsutövning, är en marknad är en intressant sak i sig - utan att samtidigt säkerställa att det finns tillgång till denna service, som samtidigt är en lagstadgad skyldighet för alla fordonsinnehavare i Sverige. Eskil Erlandsson efterlyser nu en strategi från regeringens sida. Var fanns den glesbygdshänsynen när man fattade beslut om att omreglera bilbesiktningen? Fanns det några krav mot dem som skulle bedriva den här verksamheten att det fanns tillgång till bilbesiktning med en viss täthet i hela landet? Gav man ett särskilt uppdrag åt någon att följa upp att det finns tillgänglighet, så att man som fordonsägare kan besiktiga sin bil i alla delar av landet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Menar Eskil Erlandsson att vi ska avstå från att göra förändringar av fordonsbesiktningen för att säkerställa tillgängligheten snarare än utifrån ett trafiksäkerhets- och miljöperspektiv? Det vill säga att fordonsägare i praktiken ska betala för onödiga besiktningar för att den tidigare landsregeringen så gärna ville göra bilbesiktningen till en marknad. Det är nämligen detta som blir konsekvensen av Eskil Erlandssons resonemang i interpellationen.

Därmed är inte sagt att vi har för avsikt att glesa ut på det sätt som Transportstyrelsen föreslår. Som jag inledde med har vi för avsikt att ta del av de remissvar som har inkommit och göra en bedömning utifrån både Transportstyrelsens rapport och de inkomna remissvaren, men det är intressant att ta del av den principiella diskussionen. Det skulle vara intressant att höra hur Eskil Erlandsson ser på det beslut som fattades om omregleringen och på vilket sätt den dåvarande regeringen säkerställde tillgänglighet i hela landet.

Fru talman! Jag inledde med att säga att jag i denna sena timme inte ämnade ta upp någon längre politisk diskussion, men statsrådet tvingar mig. Som jag ser det är vi som deltar i den här debatten överens om att trafiksäkerhetsaspekten är det viktigaste. Till det ska läggas en miljöaspekt och också, som jag ser det, en tillgänglighetsaspekt. Det är det som är min huvudfråga.

Många av de fordon som verksamheter på den svenska landsbygden är beroende av är vad vi kan kalla landsbygdsfordon. Det är lastbilar, skolskjutsfordon och liknande, där det inte föreslås någon förändring av besiktningsintervallerna.

De verksamheter som människor är beroende av är i sin tur beroende av att dessa fordon finns. Det är därför jag är så angelägen om att tillgängligheten finns kvar för den besiktningsverksamhet som är en nödvändighet för att fordonen ska få användas i den verksamhet som de är avsedda för.

Vad gäller den omreglering som den regering som jag var en del av gjorde vill jag säga: Ja, vi gjorde dessa avvägningar. Vi gjorde det på så sätt att vi försåg det statliga tidigare monopolet med en skyldighet att tillhandahålla den tillgänglighet som människor och deras verksamheter kräver. Men också för de verksamheter som delvis såldes ut slog man i avtal fast att de skulle bedrivas under ett antal år framåt i tiden, det vill säga att de som övertog dem inte fick avveckla dem.

Jag vill påstå att den avreglering eller omreglering som vi gjorde har fungerat på det sätt som vi har avsett. Men nu är jag rädd för att den nuvarande regeringen avser att försämra för människor och deras verksamheter på den stora svenska landsbygden - människor som är beroende av dessa fordon, av att de är trafiksäkra och också miljövänliga, vilket ju kommer oss alla till del.

Jag är rädd för att den nuvarande regeringen inte tar den här frågan på allvar. Detta är en viktig fråga för alla dem som är beroende av att använda bil i sin verksamhet eller privat på den svenska landsbygden.

Fru talman! Det intervall i fordonsbesiktningen som finns i Sverige har vi haft under en väldigt lång tid. Under den perioden har ganska mycket hänt vad det gäller bilarnas standard. En fem år gammal bil i dag har en helt annan kvalitet än en fem år gammal bil för bara några år sedan.

Det är rimligt att då och då se över till exempel besiktningsintervall och andra regelverk. Vi behöver hela tiden ha regelverk och verksamheter i samhället som följer med den utveckling som vi har.

Vi ska självklart ha en fortsatt fordonsbesiktning som säkerställer att vi har en trafiksäker och klimatanpassad fordonsflotta. Det är helt avgörande. Men vi ska självklart inte reglera, kontrollera och besiktiga mer än vad som behövs. Någonstans finns det en gräns. Man skulle naturligtvis kunna ha en diskussion: Ska vi i stället ha bilbesiktning en gång i halvåret? Ska vi ha det varje år även för nya bilar? Jag tror att vi i den här salen är överens om att det hade varit helt orimligt.

Det innebär att det finns ett spann när det gäller vad som är rimligt och orimligt i den här frågan och med vilket intervall man behöver genomföra fordonsbesiktning för att fortfarande upprätthålla en trafiksäkerhet och de klimatmål som vi har. Frågan om var exakt den gränsen går har regeringen för avsikt att ta vidare när vi nu har fått Transportstyrelsens rapport jämte de remissvar som har inkommit.

Men jag konstaterar igen att den avreglering som skedde av bilbesiktningen i praktiken riskerar att ställa stora delar av landet, där den så kallade marknaden inte är så stark, utan den här verksamheten. Det är helt enkelt inte så intressant att bedriva en bilbesiktning i ett glesbefolkat område där man inte kan få så många kunder.

När man gör en marknad svarar den aldrig mot behov - det är självklart. En marknad svarar bara mot efterfrågan. Bilbesiktning är inte någonting som efterfrågas. Det är någonting som behövs. Därför är det en tämligen olämplig verksamhet att marknadsutsätta. Nu gjorde den tidigare regeringen det. Det har vi svårt att göra någonting åt. Men det är ett problem i förhållande till tillgänglighet och möjligheter att göra anpassningar över tid. Det tror jag att även Eskil Erlandsson kanske kan se, även om jag förstår att det kan vara lite jobbigt att erkänna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! När det gäller det sist framställda påståendet från statsrådet vill jag säga: Nej, jag ser faktiskt inte den problematik som statsrådet ser. Marknaden är konstant. Att det skulle vara fel med en omreglering som innebär att också andra aktörer än ett statligt monopol får tillträde till marknaden ser jag inte. Jag ser inte att det skulle påverka den tillgänglighet som jag, i det skede som nu är, är angelägen om att statsrådet avger ett löfte omkring. Det handlar om att tillgängligheten måste förbli konstant för de människor som har verksamheter - det är dem jag tänker mest på - men också för privatpersoner. Det handlar om att den blir oförändrad även efter en översyn av de besiktningsintervall som är för närvarande.

Jag har absolut inte någonting emot att man tittar på och omprövar det, men för de verksamheter som är väldigt viktiga för glesbygdens näringsliv är tillgängligheten en nödvändighet. Jag väntar fortfarande på ett löfte från statsrådet om att detta vägs in och tas stor hänsyn till i den översyn som är för närvarande.

Fru talman! För regeringen är de klimatmål vi har satt upp, möjligheterna för människor att bo och arbeta i hela landet och en god tillgänglighet i hela landet avgörande. Men det handlar självklart också om trafiksäkerhet. Därför kommer vi inte att genomföra förändringar av fordonsbesiktningen som innebär en åsidosatt trafiksäkerhet eller en åsidosättning när det gäller klimatmålen eller den möjlighet som vi eftersträvar: att människor ska kunna bo, verka och leva i hela landet.

Det sa jag redan i mitt svar, och jag säger det gärna igen i slutanförandet. Detta innebär självklart inte att man aldrig kan göra förändringar. All verksamhet behöver ses över. Även om man så småningom kommer fram till att man ska ha det som man har det - det kan ju hända - handlar det om att man omprövar och ständigt har en öppen inställning till det man gör. Och det vi gör ska vi göra för att det behövs och är bra och inte för att vi alltid har gjort så. Det tycker jag är en ganska sund inställning i ganska många frågor.

Men regeringen sätter trafiksäkerheten, tillgängligheten i hela landet och klimatfrågan väldigt högt på dagordningen. Det gäller naturligtvis även i förhållande till fordonsbesiktningen.

Överläggningen var härmed avslutad.