Trafiksäkerheten på E18

Fru talman! Pål Jonson har ställt tre frågor till mig angående trafiksäkerheten på E18.

Behovet av att underhålla den statliga transportinfrastrukturen är stort. Regeringen har därför ökat anslaget för vägunderhåll jämfört med nuvarande plan, som fastställdes av alliansregeringen. Regeringens mål är att hela det statliga vägnätet ska hålla hög standard och att det ska vara god framkomlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen är medveten om tillståndet på det lågtrafikerade vägnätet och initierade därför redan 2016 en tydlig satsning på vägunderhållet. Under perioden 2016-2020 ökas därför anslaget till vägunderhåll med 700 miljoner kronor. Det kan i sammanhanget tilläggas att E18 inte tillhör det lågtrafikerade vägnätet och riskerar således inte att omfattas av Trafikverkets så kallade varning om sämre tillstånd och försämrad trafiksäkerhet.

För att stärka svenskt trafiksäkerhetsarbete initierade regeringen 2016 en nystart av nollvisionen samt ett antal konkreta åtgärder. Ökningen av de ekonomiska ramarna med över 100 miljarder kronor för infrastrukturen under kommande planperiod möjliggör för kraftfulla satsningar på utveckling av infrastrukturen och däribland trafiksäkerheten.

Sveriges och Norges regeringar är överens om att utvecklingen av den gränsöverskridande transportinfrastrukturen fortlöpande ska ske i en dialog mellan ländernas regeringar. Även de myndigheter som ansvarar för transportsystemet i respektive land samarbetar kring dessa frågor. Själva planerna är dock fortfarande en nationell angelägenhet.

Fru talman! Jag vill tacka infrastrukturministern för svaret på min interpellation. Det är säkert inte första gången han står i den här kammaren och debatterar en bit väg eller järnväg som råkar ligga i en riksdagsledamots hemlän - den del av E18 som vi diskuterar just nu råkar ju ligga i mitt hemlän Värmland. Men vi har representativ demokrati just för att vi ska fånga in infallsvinklar och samhällsproblem över hela Sverige. Och samhällsproblem har vi relativt gott om när det gäller infrastrukturområdet, inte minst eftersom Sverige är ett avlångt och ganska glest befolkat land.

Det har under lång tid byggts upp en stor underhållsskuld på infrastrukturområdet. En stor del av fokuset har legat på den bristande punktligheten på järnvägen; vi ligger tyvärr i den europeiska bottenligan när det gäller det. Men Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon varnade för en tid sedan för att vi snart står vid samma vägskäl med vägnätet som vi stod inför med järnvägsnätet för 20 år sedan. Och konsekvenserna kan bli mycket allvarligare om vi tillåter att vägnätet får förfalla.

Vägnätet utgör ryggraden i det svenska infrastruktursystemet. 90 procent av alla resor, åtminstone personresor, går faktiskt på hjul och på en väg. Och efterfrågan på gods- och persontransporter kommer i det närmaste att fördubblas de närmaste årtiondena. Det finns alltså starka skäl för att investera i underhållet av vägnätet.

Infrastrukturministern nämner nu de satsningar som regeringen avser att göra på området de närmaste åren. Men det är i mina ögon för lite. Jag vill därför tillägga att Moderaterna satsar 6 miljarder mer på underhållet av vägnätet än regeringen i den nationella planen 2018-2019. Samtidigt matchar vi de investeringar som regeringen gör på järnvägsnätet.

Fru talman! Jag har inte bett om den här debatten enbart för att den råkar beröra mitt eget hemlän. Det här är ett symtom på något principiellt viktigare, nämligen att vi har svårt att få ihop infrastrukturplaneringen mellan Sverige och Norge. Det är i mina ögon förödande, och i mitt andra inlägg ska jag återkomma till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill först ta upp några sakförhållanden beträffande just E18 och den sträcka som vi diskuterar. E18 utgör själva kroppspulsådern i flödet av människor och varor mellan Sverige och Norge. Just sträckan mellan Valnäs och Töcksfors kommer att vara de enda 8 milen på en sträcka på 52 mil mellan Stockholm och Oslo som inte kommer att vara mötesseparerade i framtiden. Det beror inte på att det inte behövs - på Trafikverket är man mycket tydligt med att det finns brister i trafiksäkerheten i det området. Det är också en sträcka där det tyvärr har skett många dödsolyckor och frontalkrockar, just eftersom sträckan inte är mötesseparerad. Men Trafikverket bedömer att det inte finns ekonomiskt utrymme för den nödvändiga investeringen.

Trafikverket tvingas i stället föreslå att man ska sänka hastigheten på sträckan, till 80 kilometer. Det skulle naturligtvis få negativa konsekvenser för den regionala utvecklingen, och det är inte alls en lika säker åtgärd som mötesseparering på den aktuella sträckan för att höja trafiksäkerheten.

Ministern nämnde att regeringen gjorde en nystart av nollvisionen 2016. Med den här typen av investeringar, på en sträcka där ökad mötesseparation är ett typiskt exempel på en insats som kan rädda människoliv, kan man verkligen gå från vision till handling. Samtidigt skapas förutsättningar för att ta bort den sista felande länken på E18 mellan Stockholm och Oslo. Det skulle leda till mycket bättre trafiksäkerhet i flödet på väg mellan Stockholm och Oslo.

Fru talman! Tack, Pål Jonson!

Jag håller verkligen med om att vi måste göra allt vi kan för att öka trafiksäkerheten.

Under året som var hade vi det lägsta antalet döda i trafiken någonsin - 253 stycken. Det är glädjande. Det visar att det trafiksäkerhetsarbete som vi har bedrivit i Sverige under lång tid har varit framgångsrikt.

Vi är världsledande på detta och kommer år 2020 att få hålla i den stora internationella konferensen om trafiksäkerhet. Det tycker jag att vi gemensamt ska vara stolta över.

Det är viktigt att vi hittar ett sätt för att kunna öka separeringen av vägbanor för att minska risken för direkta fordonskollisioner och på det sättet minska antalet döda i trafiken. Trafikverket har i sitt förslag gett regeringen rådet att utöka möjligheterna till separering budgetmässigt men också att sträcka sig till att kunna göra den typen av investeringar även på länsvägnätet. Det är ett intressant förslag, och vi kommer att återkomma med kommentarer om det i den nationella planen.

100 miljarder mer spelar naturligtvis roll. Nu lägger vi 100 miljarder mer än vad som lades under den tid som Pål Jonson var sakkunnig i Regeringskansliet. Pål Jonson var inte riksdagsledamot då, men han var sakkunnig i den regering som minskade anslaget till järnvägar. Finansministern, Anders Borg, tyckte att det var olönsamt att investera i järnvägar, och resultatet blev det kaos som vi har i järnvägssystemet i dag med återkommande signalfel och växelfel, eftersom det svenska järnvägssystemet är nedslitet.

Det är ett av skälen till att den här regeringen tvingas göra ganska omfattande inte bara satsningar utan prioriteringar på järnvägsunderhåll. Det har ökats med 47 procent. Vi ökar inte vägunderhållet med lika mycket. Järnvägsnätet måste i detta fall prioriteras då det är så sönderfallet. Men jag delar oron över att vi också måste säkerställa att vi har en bra kvalitet på det svenska vägnätet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trafikverket varnade i sin redovisning till regeringen för att det fanns en risk för att man i slutet av planperioden inte skulle klara av att hålla vägstandarden i det kapillära vägnätet - de minsta vägarna ute i utpräglad landsbygd. Då svarade regeringen väldigt snabbt genom att i budgetpropositionen föreslå extra medel, 300 miljoner kronor, till de så kallade potthålspengarna, för att se till att höja vägkvaliteten.

Jag tycker att det är viktigt. Och jag tror att vi framöver måste se vilket gemensamt ansvar alla partier har för att våga investera och säkerställa stark finansiering för det som är långsiktigt hållbart. Och det är bland annat att klara av underhållsskulden på både järnväg och väg.

Moderaterna säger nu att de vill lägga 6 miljarder extra på vägarna. Vi ska komma ihåg att det gjorde de aldrig i regeringsställning. I opposition kommer helt plötsligt 6 miljarder; det är oklart hur det finansieras. Men det hade varit vällovligt om de hade valt att prioritera det under de åtta år de hade makten i det här landet. Det gjorde de inte.

Vi står nu med en stor underhållsskuld. Och vi står med en stor utmaning, inte minst i järnvägssystemet. Därför gör vi den största satsningen någonsin med 100 miljarder extra. Det blir totalt 700 miljarder.

Det kommer naturligtvis att räcka långt, men det kommer inte att täcka allt. Min förhoppning är att den diskussion som vi har om infrastruktur i Sverige i dag - där tack och lov fler partier lovar att göra större vägsatsningar - ska leda till en diskussion där man generellt stärker förutsättningarna för svensk infrastruktur.

Pål Jonson har rätt. Godstransportbehoven kommer att öka, och transporterna mellan Sverige och Norge kommer att öka, Värmlands betydelse - Värmland ligger lika centralt som mitt Småland - kommer att öka. Det är klart att skogstransporter och handelstransporter då måste fram. Då måste vi ha BK4, vägar som klarar 74 tons lastbilar. Det finns många stora investeringsbehov. Delar av det kommer vi att svara upp mot i nationell plan, men det kommer att behövas mer resurser även framöver.

Fru talman! Liksom infrastrukturministern är också jag en stor lokalpatriot. Därför konstaterar jag att tilldelningen i den nationella planen till mitt eget län inte har ökat mellan den förra och den här planen, och det beklagar jag. Vi har ett stort underhållsbehov, det vet ministern mycket väl, inte minst kopplat till Värmlandsbanan men också kopplat till stora investeringar i vårt vägnät, som vi debatterar i dag.

Sedan har jag respekt för att ministern inte kan kommentera enskilda vägprojekt som E18. Jag vill därför vidga debatten något genom att ta upp den andra delen i svaret kopplat till den bristande koordineringen mellan Sverige och Norge. Ministern säger att satsningarna på infrastruktur som är gränsöverskridande ska beslutas i nära dialog mellan Sverige och Norge. Jag vågar påstå att den dialogen hittills tyvärr inte har varit speciellt framgångsrik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Symtomen på detta är att man inte färdigställer hela E18 över gränsen, som vi debatterar nu. Norge har gjort klar sin del av E18 från riksgränsen hela vägen till Osloområdet och sett till att vägen är mötesseparerad. Men vi drar inte vårt strå till stacken i och med att det inte finns mötesseparation på hela E18 genom Sverige.

Tyvärr tenderar vi ibland att gå i otakt mellan Sverige och Norge på infrastrukturområdet. Jag är inte ensam om att tycka det. Ministern känner mycket väl till att Trafikverket har presenterat två åtgärdsvalsstudier under det senaste året kopplade till stråket Stockholm-Oslo. Båda är tydliga med att riksgränsen utgör ett problem och att man inte har en tillräckligt effektiv dialog och ett effektivt samarbete mellan våra trafikmyndigheter. Detta utgör då ett stort problem när det gäller att stärka infrastrukturen mellan Sverige och Norge.

Fru talman! Varför är detta då så viktigt? Det vet säkert infrastrukturministern men kanske inte alla åhörare. Norge är Sveriges viktigaste exportmarknad. Handelsexporten uppgick till 120 miljarder i fjol. Vi har ökat handeln med Norge med nästan 30 procent under de senaste sex åren. Vi handlar faktiskt tre gånger så mycket med Norge som med Kina i dag. Gränspendlingen mellan Norge och Sverige är större än gränspendlingen mellan Sverige och Danmark.

Utvecklingen av den norska ekonomin och främjandet av en stark infrastruktur i alla delar borde vara ett starkt svenskt intresse för att binda ihop våra två länder bättre. Men tyvärr finns det ett antal olösta problem på infrastrukturområdet mellan Sverige och Norge.

Vi har berört E18, men det finns även andra saker som påverkar framkomligheten på väg. Till exempel har Tullverket stängt tullstationen i Hån under nattetid, som ministern kanske känner till. Det innebär att lastbilar inte kan korsa gränsen på kvällstid. På det sättet skär man alltså av kroppspulsådern i det största flödet mellan Sverige och Norge. Tullstationen är stängd under nattetid för att man ska spara pengar. I min värld framstår det som att sila mygg och svälja kameler, om ministern har överseende med det uttrycket.

När det gäller ministerns eget politikområde finns det stora problem i dialogen kopplad till järnväg. Vi vet att SJ har fått dra ned på sina X2000avgångar under det senaste året på grund av en ombyggnation mellan Lilleström och Kongsvinger som sker på dagtid. Vi har inte någon gemensam vision för hur man ska få ned restiden med tåg mellan Stockholm och Oslo, och det är ett dilemma. Det tar fem timmar att åka tåg till Oslo och tre timmar till Göteborg, trots att det är lika långt.

Fru talman! Min poäng är att om vi vill främja handel och tillväxt mellan Sverige och Norge - och det tror jag att vi alla i grunden vill göra - handlar det inte om fler exportstrategier, nya uppdrag till Business Sweden eller fler främjandeambassadörer, utan det handlar om att man måste få ihop infrastrukturen mellan Sverige och Norge. Framför allt har vi inte råd att fortsätta att gå i otakt på det här området genom den bristande koordinering i investeringar som vi ser i dag på E18 och på järnvägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Dilemmat är ju, Pål Jonson, att under alliansregeringens tid hade ni varken exportstrategier, främjandestrategier eller infrastrukturinvesteringar. Det är det som är bekymret. Om man åtminstone hade fört en aktiv näringspolitik som hade ökat svensk export hade det varit bra, men tvärtom valde man att vara förhållandevis passiv i relation till omvärlden för att säkerställa den svenska industrins konkurrenskraft, vilket fick katastrofala följder under finanskrisen. Sverige tappade då väsentligt mer i industriell kapacitet än många av våra konkurrentländer. Man var tämligen ointresserad i den borgerliga regeringen av att stärka till exempel svensk fordonsindustri.

Sedan är det viktigt att utveckla kommunikationerna mellan Sverige och Norge, mellan Sverige och Finland och mellan Sverige och Danmark. Vi har från den här regeringen öppnat upp - någonting som alliansregeringen inte gjorde - för TNT-korridorer som möjliggör för gemensam EU-finansiering ända till Oslo. Det ökar ju möjligheten ordentligt att hitta bra finansiering av det som är stomnätskorridorer på samma sätt som TNT utsträcks till Haparanda. Tidigare var detta något som var förbehållet södra Sverige. Den regering som Pål Jonson arbetade åt ville ju inte ge värmlänningarna eller norrbottningarna möjligheten att ta del av EU:s gemensamma medel för infrastrukturinvesteringar, utan man lät det vara förbehållet södra Sverige.

Det här är en regering för hela landet. Vi tycker att det är självklart att man ska hitta också den typen av finansieringsmöjligheter för transporter till exempel till Oslo eller upp till Haparanda. Vi litar inte bara till EU:s finansiering. Vi ser också till att själva skjuta till pengar, 100 miljarder mer. Det kommer inte att svara mot alla behov. Det kommer att behövas mer för att ta igen år av underinvesteringar, vare sig vi talar om underhåll eller nyinvesteringar. Men 100 miljarder mer är denna regerings möjlighet till tydlig prioritering av infrastruktur, till skillnad från hur det var när vi hade en regering som prioriterade skattesänkningar.

Det är ändå viktigt för väljarna och för dem som följer den här diskussionen att förstå att hur mycket man än i opposition talar väl för olika lokala eller regionala infrastrukturprojekt ska vi komma ihåg att när det väl gäller finns det på den moderata agendan omfattande skattesänkningar såsom jobbskatteavdrag och annat. Det kommer att kosta. Hittills har det - varje gång som vi har haft en borgerlig regering - ibland resulterat i stora budgetunderskott. Det innebär att man bakvägen har sett till att framtida regeringar får svårt att finansiera infrastruktursatsningar.

Jag vill gärna hoppas och tro att det engagemang som vi nu märker hos oppositionen för att stärka svensk infrastruktur också kommer till uttryck budgetmässigt, även efter valet. Då kan vi få en bredare samsyn i Sverige om att det är lönsamt för Sverige att ha en väl fungerande infrastruktur, att stärka vägnätet, att säkerställa att lastbilar upp till 74 ton kan komma fram så att skogsindustrin får förbättrade konkurrensvillkor, att sjöfarten kan utvecklas och att gränshandeln, inte minst mellan Värmland och Norge, kan utvecklas på ett bättre sätt.

Då krävs det att vi avsätter resurser för finansiering av infrastruktur och av underhållsinsatser. Sedan krävs det, och där har Pål Jonson helt rätt, ett ännu närmare samarbete mellan våra regeringar. När det gäller det sistnämnda exemplet med järnväg har det naturligtvis varit ett bekymmer att man på den norska sidan valde att omprioritera sina insatser. Men jag har själv varit i kontakt med den norska infrastrukturministern, och jag tror att det finns förutsättningar att hitta lösningar framöver. Men jag vill gärna ha ett tätare i samarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Värmland och i regionen har man ett tätt samarbete med våra norska vänner, och jag hoppas att vi som grannländer ska kunna utveckla det framöver. Det behövs för handeln och för jobben men också för klimatets skull.

Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för den här debatten! Det har varit en hagelsvärm av olika infallsvinklar som har tagits upp.

Låt mig belysa detta med exportstrategin. Problemet som jag har med regeringens näringslivspolitik - ministern lyfte fram den - är att man ger med ena handen och tar med den andra. Man inför exportstrategier samtidigt som man ökar pålagor och byråkrati för företagen. Enligt Svenskt Näringsliv är företagsklimatet i Sverige nu det sämsta sedan man började mäta 2008.

Sedan vill jag ge lite beröm. Det är alldeles utmärkt att regeringen ser till att införa TNT-sträckor från Stockholm till Oslo. Jag har själv motionerat om detta. Jag tror inte att det är därför som regeringen har agerat, men jag välkomnar alla som får en ökad insikt om Norges utveckling och behovet av en bättre infrastruktur mellan Sverige och Norge, så därför välkomnar jag att TNT kommer att sträckas mellan Stockholm och Oslo.

Sedan har jag några lite mer övergripande och avslutande kommentarer. Jag kan inte låta bli att ta upp de risker som finns när regeringen nu verkar leda in Sverige på ett högriskprojekt i form av satsningar på höghastighetståg, samtidigt som vi vet att det finns så stort investeringsbehov i vägnätet här och nu.

Många av oss politiker har en stor förkärlek för tåg; vi arbetspendlar med tåg och lever nära tåg. Men det är en lite snedvriden verklighet, för huvuddelen av gemene man tenderar att använda bilen väldigt mycket. På de flesta ställen i Sverige måste man ändå använda bil, eftersom tågnätet inte sträcker sig över hela landet. Dessa människor betalar ju också skatt, och i mina ögon får de tillbaka alldeles för lite på sin skattsedel i förhållande till det behov som finns här och nu. Vi måste satsa på vägnätet.

Jag vill verkligen vädja till ministern att inte kasta in Sverige i något högriskprojekt. Förr eller senare kommer det att få konsekvenser för den ryggrad i vår infrastruktur som vägnätet utgör.

Fru talman! När det gäller det sista är det nog ett onödigt påpekande. Jag kommer själv från fordonsindustrin och älskar att köra bil. Jag vet att en mycket stor del i Sverige handlar om att kunna ta sig fram på våra vägar.

Höghastighetstågprojektet handlar å ena sidan om att skapa nya stambanor, eftersom det är fullt på spåren. Vi måste bygga ny järnväg, eftersom det i dag är fullt på stambanorna eller på andra vägar. Å andra sidan är det en gigantisk investering. Ska det över huvud taget vara möjligt krävs en mycket bred uppslutning. Jag uppvaktas av Pål Jonsons partikamrater i stora delar av landet. Moderater ser detta som helt nödvändigt för att utveckla regionen i Jönköping, Linköping eller var man än bor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi ska göra en sådan investering måste ett brett handslag finnas, för det kommer att binda kapacitet och resurser under lång tid framöver. Det får inte ske på bekostnad av annan infrastruktur. Därför är det också viktigt att lösningen sker utanför den nationella planen, därav de förhandlingar som regeringen har bjudit in till. Vi måste nämligen ha resurser att också kunna utveckla vägarna i Värmland och Småland eller andra delar av järnvägssystemet i norra Sverige eller i östra och västra Sverige.

Jag har också några kommentarer vad gäller exporten. Svenskt Näringsliv må säga att företagsklimatet är dåligt, men då är de helt blinda för verkligheten. Det går som tåget. Vi har rekord i export. Vi tar fler marknadsandelar. Vi har den högsta sysselsättningen någonsin. Den dubbelstöt man varnade för, där ungdomar skulle gå ut i arbetslöshet, uteblev och i stället har vi fått den lägsta ungdomsarbetslösheten på 16 år.

Den här regeringen har vänt Sveriges ekonomiska utveckling från 60 miljarder i budgetunderskott till stora överskott och framtidstro, inte minst för svensk industri. Den är inte basically gone, som den förra statsministern sa, utan den är på frammarsch, utvecklas och skapar jobb i Värmland och i Småland. Jag är övertygad om att framtiden för Sverige är att skapa jobb, sysselsättning och tillväxt och att möta klimatutmaningen i hela landet, inte bara i storstadsregionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.