Trafikdata

Herr talman! Thomas Bodström har frågat mig om jag avser att återkomma med förslag om att lagstifta om skyldighet att spara trafikdata och när ett sådant förslag i så fall kommer. Frågan om att ålägga privata företag att lagra trafikuppgifter för brottsbekämpande syfte väcker, som jag sagt flera gånger tidigare, flera principiellt viktiga frågor, inte minst rörande integritetsskyddet. Sedan arbetet med att genomföra direktivet påbörjades har det dessutom tillkommit ytterligare initiativ på brottsbekämpningsområdet som på olika sätt påverkar skyddet för den personliga integriteten. För att värna den enskildes integritet är det viktigt att de olika initiativen ses i ett sammanhang. Jag avser därför inte att lägga fram något förslag förrän frågan om lagring av trafikuppgifter har övervägts i ett bredare sammanhang, bland annat rörande vilka regler som ska gälla för de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifterna. Att vi nu diskuterar ett helhetsgrepp innebär inte någon försämring av polisens möjligheter att i dag få tillgång till trafikuppgifter. Teleoperatörerna lagrar redan trafikuppgifter enligt gällande regler, till exempel för fakturering. Hittills har det inte framkommit några signaler från de brottsbekämpande myndigheterna om att uppgifterna inte kommer att vara tillgängliga för polisen. Vad direktivet syftar till är att i ett längre perspektiv se till att uppgifterna finns tillgängliga.

Herr talman! Ibland brukar jag kritisera Beatrice Ask för att hon ger väldigt otydliga besked. Man vet inte riktigt vad som gäller. Det här är inget undantag. Vi hade nämligen en interpellationsdebatt om detta för bara tre månader sedan. Kommer du ihåg vad du sade då? Då sade du så här: Det är min avsikt att regeringen ska lägga fram en proposition i höst. Nu säger du att det inte är någon försämring och att vi måste tänka på integritetsdebatten. Vad är det som har förändrat läget sedan augusti? Vad är det som finns nu, och som inte fanns i augusti, som gör att man plötsligt hävdar att integriteten skulle hindra detta? Vad har hänt i september och oktober som gör att du helt plötsligt har ändrat uppfattning? Det skulle jag gärna vilja ha svar på. Du säger att det inte är någon försämring eftersom man fortsätter att spara. Det är totalt fel. Du kanske kan be din pressekreterare eller någon att plocka fram Dagens Nyheter från den 15 april i år. Där säger Bahnhof bland annat att man inte längre kommer att spara uppgifterna på det sätt som man gör. Den 28 april meddelade Tele2 att man inte kommer att spara uppgifterna. Detta är en direkt försämring av polis och åklagares möjligheter att lösa de grövsta brotten. Det är mord, människohandel och annan grov organiserad brottslighet som man löser genom det här arbetet. Det har vi gjort tidigare genom detta - det är alldeles riktigt - men det håller på att försvinna. Det finns också en annan stor nackdel som skulle försvinna om du genomförde det som du har lovat gång på gång och så sent som i augusti. Det handlar om att reglera kostnaderna. I dag är det rena High Chaparral. I dag är det så att polismyndigheterna ringer en teleoperatör, och sedan får man deala lite fram och tillbaka tills man kommer fram till ett pris. Så ska inte brottsbekämpningen se ut. Det var också grunden till att jag och andra tidigare kolleger i EU tog initiativ till att vi ska ha ett gemensamt ansvar för det här och att varje land tar ansvar för att genomföra de här sakerna. Det har en del länder gjort och en del inte. Sverige tillhör dem som inte har gjort det. Det har fått konsekvensen att vi nu är anmälda till och troligen kommer att bli fällda av EG-domstolen. Tänk att vara justitieminister och bli fälld för att inte genomföra det som är polis och åklagares viktigaste verktyg vid sidan av dna. Det viktigaste verktyget vid sidan av dna är att få fram teleoperatörernas uppgifter. Där har du svikit polis och åklagare, och så säger du att du inte har hört något från polis och åklagare. Jag kan försäkra dig om att jag ständigt hör detta från polis och åklagare eftersom jag är i ständig kontakt med dem. De till och med söker upp mig. De skriver mejl till mig och frågar: När kommer detta på plats? Vi behöver det. Vi måste försäkra oss om att vi kan ha det i framtiden. Det är oerhört viktigt att kunna få en reglering av kostnaden på ett sätt som vi inte har i dag. Då blir man naturligtvis bekymrad i rättsväsendet när man hör dig säga: Det ska införas. Det är en debatt om det är sex månader eller tolv månader. Henrik von Sydow och jag har samma uppfattning om att det ska vara tolv månader. Det är en diskussion bland de borgerliga partierna. Du säger gång på gång att det ska genomföras. Och så plötsligt kommer svaret: Nej, det ska inte genomföras. Förklara nu, Beatrice Ask, för mig och för alla dem som arbetar i rättsväsendet vad som är skillnaden från augusti till november! Jag vet nämligen bakgrunden. Jag ska komma tillbaka till varför det inte blir någonting. Men jag ska ge dig chansen att förklara varför det inte blir det som du har lovat under hela den här mandatperioden.

Fru talman! Först vill jag gärna säga att jag behöver varken bli påmind om vad jag har sagt själv eller om vad som är skälet till att det inte kommer en proposition nu. Jag vet det, och jag har inga orsaker att hymla med det. Det finns ett direktiv som Sverige ska följa upp, och det finns regler för det. Vi är redan försenade. Det var min avsikt att lägga fram en proposition. Men det finns en politisk diskussion, och regeringen har kommit fram till att vår respekt för integritetsfrågorna är sådan att vi känner ett behov av att diskutera detta i ett helhetssammanhang. Jag har självklart redovisat vad som kan vara de olika scenarierna om man inte lever upp till ett direktiv. Men vi har varit beredda att ta den diskussionen. Till skillnad uppenbarligen från Socialdemokraterna respekterar vi den oro många människor känner för den personliga integriteten. Lagring av teledata är en sak som är känslig för många människor. Då får det väl ta den tid det tar att reda ut det och sätta saker i sitt sammanhang så att man inte helt plötsligt har drivit igenom en massa saker som sedan försvårar och omöjliggör annat som är viktigt. Vad har då tillkommit eller vad finns? Vi har flera olika diskussioner på europeisk nivå. Det är möjligt att Thomas Bodström inte är så insatt i det. Vi har diskussioner om ytterligare bestämmelser när det gäller passagerardata. Det är integritetskränkande för många. Det är viktigt ur brottsbekämpningssynpunkt, precis som teledata. Vi har en diskussion om hur man ska följa pengarna och finansiella transaktioner i förhållande till det Swiftavtal som amerikanarna vill ha med EU. Det finns flera sådana stora diskussioner som är nog så besvärliga att hantera utifrån den balans som alltid ligger i att bekämpa brott och att värna den enskildes integritet. Det finns verkligen många frågor uppe på agendan. Det tycker jag inte är så konstigt. Min bedömning i augusti var den att vi skulle kunna lägga fram ett förslag. Det har jag inte lyckats åstadkomma ett beslut om. Då får man lägga det senare. Då är tidplanen den att vi måste få ned de här olika diskussionerna i ett sammanhang för att kunna hantera detta. Jag tycker inte att det är något stort bekymmer. Jag ser inte heller att jag skulle vara okunnig om polisens behov av de här uppgifterna. Polisen använder, - dagligdags höll jag på att säga - i hög utsträckning teledata. Det är befintlig information som finns redan i dag innan man har ett krav på lagring av teledata. Bahnhof och Tele2 kom med besked om att de inte tänkte lagra. Det hade att göra med Ipreddebatten. Det är klart att det finns skäl att fundera över vart det leder. Vad jag försökte säga i min inledning var att hittills har inte myndigheterna sagt att de märkt att de inte får tillgång till uppgifter som de har efterfrågat eller att det har blivit dramatiska förändringar redan nu i den information som operatörer har. Hittills fungerar det enligt det regelverk vi har på ett bra sätt. Jag ser också behov av att lösa de här frågorna framöver, men det här är bakgrunden. Det är inget som jag tycker är konstigt. Tvärtom skulle jag bli förvånad om riksdag och regering bara struntade i att bekymra sig om den integritetsdebatt som vi har haft de senaste månaderna och som är nog så väsentlig. Jag tror att respekten för rättspolitiken kräver att man hanterar de frågorna med viss eftertänksamhet och noggrannhet, även om det ställer till en del trassligheter i formaliteterna vad gäller EU-direktiv.

Fru talman! Nu har du en svart tunga, Beatrice Ask, om du sträcker ut den. För det var inte ett ord sant av vad du sade. Vilken av de här sakerna har tillkommit efter augusti? Vilken av de saker som du nämnde var ett skäl för att inte lägga fram en proposition har tillkommit efter augusti? Ingen alls. Alla de här sakerna har diskuterats hur länge som helst. Integritet är så viktigt att man inte bör använda det som ett svepskäl för att tala om hur det egentligen ligger till. Nu ska jag tala om hur det ligger till. Anledningen till att Beatrice Ask inte lägger fram en proposition är att man är osams med Näringsdepartementet om kostnaderna. Glöm inte att jag känner människor i Regeringskansliet, Beatrice Ask! Stå inte i riksdagen och säg något som inte är sant! Det är kostnaderna som är problemet mellan Justitiedepartementet och Näringsdepartementet. Det vet alla som har arbetat med de här frågorna. Vi tror nog att du kanske ville lägga fram ett förslag. Vi har kunnat konstatera, tyvärr, att du har förlorat och att du inte kommer att lyckas att lägga fram det. Återigen ytterligare ett misslyckande. Det är djupt bekymmersamt för polis och åklagare. Kom ut på fältet och prata med polis och åklagare! Jag kan försäkra er om hur bekymrade de är. Det handlar just om det faktum att man inte längre sparar uppgifterna. Precis som har sagts här är det kanske i första hand för Ipredlagen, men detta blir polis och åklagare lidande av i sitt arbete mot till exempel narkotikabrott och människohandel. Det är ett verktyg som man behöver så väl. Man måste tänka på integriteten. Detta säger en minister i regeringen som just har lagt fram förslag om Ipred och FRA och som just har förlorat kampen mot Försvarsdepartementet när det gäller FRA så att Säpo nu inte får utreda de sakerna. Men man ska kunna spara telefonsamtal. Detta är en regering som har genomfört de här sakerna och som plötsligt när det handlar om betydligt mindre integritetskränkande åtgärder säger att man måste tänka på integriteten. Jaså, det kom nu någon gång i september eller oktober samtidigt som vi har röstat om FRA i riksdagen. När ungefär? Var det samma vecka som vi diskuterade FRA som man plötsligt började skylla på integriteten? Enligt Ipredlagen får bolagen gå direkt och begära ut IP-nummer. Vi säger att det ska finnas en särskild myndighet. Varför tänkte man inte på integriteten när det gällde FRA och Ipred, om det var så viktigt för dig, Beatrice Ask? Det blir pinsamt, Beatrice Ask, riktigt pinsamt att höra hur du skyller på och använder integriteten. Den är alldeles för viktig för att man ska kunna använda den på det sättet. Det är ingen som tror på det som arbetar med de här sakerna i Regeringskansliet. Vi vet hur det ligger till. Du är deras chef på Justitiedepartementet. Vi känner till de här sakerna. Vi känner också till den diskussion som har funnits. Vi har också haft de problemen när vi har suttit vid makten. Ibland går det inte. Vi hade samma diskussion, och det drog ut på tiden i flera olika lagstiftningsprojekt. Säg då i stället det! Jag trodde på dig när du sade att det var din avsikt i augusti. Men nu får du chansen igen. Kom med de verkliga förklaringarna till att du i augusti sade att det var din avsikt att lägga fram en proposition i höst och att du nu i november några veckor senare inte gör det! Du skyller på integriteten. Säg i stället som det är! Då kommer min respekt och många polisers och åklagares respekt för dig att öka. Det kan jag försäkra dig om.

Fru talman! Det här är en delikat fråga. Det finns en viktig integritetsaspekt när det gäller datalagringsdirektivet. Jag kan förstå Thomas Bodströms upprördhet i det avseendet. Det är ju hans baby. Det är det som Thomas Bodström drev igenom på Europanivå när han var justitieminister. Det handlar om att lagra all trafik, kommunikation som vanliga människor har. Det ställer integritetsfrågorna på sin spets. Den viktigaste frågan var inte löst före den här mandatperioden. Det var frågan om när de brottsbekämpande myndigheterna får gå in och hämta ut de uppgifter som finns lagrade. Jag tycker som riksdagsledamot att det är positivt att justitieministern och Justitiedepartementet har en eftertänksamhet i de här frågorna, tittar på helheten och för in det i ett bredare sammanhang innan man sjösätter lagstiftningen. Jag tycker att det väldigt viktigt att man reglerar de här delarna, och jag önskar att de regleras i samband med att man faktiskt implementerar datalagringsdirektivet. Vad gäller tidsperioden för lagring företräder Thomas Bodström en linje där man vill lagra all kommunikation i tolv månader, alltså ett helt år, medan vi i den borgerliga alliansen har enats om en lagring enligt direktivets minimikrav, vilket är sex månader. Summa summarum, fru talman: Det här är en integritetsfråga. Det handlar om vilken personlig integritet vi som privatpersoner har rätt till och när de brottsbekämpande myndigheterna som polis och åklagare kan gå in och hämta uppgifter som finns lagrade om vår datatrafik. Jag tycker att det är positivt att justitieministern väger in det i ett bredare sammanhang och att frågan tar tid. Hellre en klok och eftertänksam lag än en ivrig lag som vi kanske i efterhand kommer att ångra.

Fru talman! Först måste jag faktiskt rekommendera Thomas Bodström att byta vänner i Regeringskansliet, för om de har sagt till dig att det är kostnadsfrågan som är regeringens bekymmer med lagringen av trafikdata är de verkligen oinsatta. Den frågan har det inte varit någon diskussion om alls. Vi är mycket bestämda i den frågan, och hade det varit det som var problemet hade vi haft en proposition. Vi kompenserar nämligen inte företag för att vi gör lagändringar för brottsbekämpningsändamål. Det skulle inte falla en borgerlig regering in. Kostnadsaspekterna är absolut inte bekymret i det här sammanhanget. När det gäller Ipredlagen var väl Socialdemokraterna med och röstade för införandet av den, om jag minns rätt, så det är också märkligt. Vi har ju haft en väldigt intensiv debatt de senaste åren om integritetsfrågorna, och jag vill nog påstå att diskussionerna om de olika integritetsfrågor som ligger på europeisk nivå har ökat i intensitet. Det är i vart fall just lagring av datauppgifter, dataskydd och sådana frågor som ständigt är uppe på ministerrådets möten och som ständigt dyker upp när jag träffar EU-nämnden och andra. Jag tycker att vi måste se både frågor som är på EU-nivå och svenska lagstiftningsfrågor och debatt i ett sammanhang, så det finns nog skäl att ha ett helhetsperspektiv när man hanterar de här frågorna. Så har i vart fall regeringen tyckt att de måste se på frågan, och det är skälet till att det inte blir en proposition i höst utan att den dröjer. Thomas Bodström är heller inte den enda människan i världen som besöker verkligheten, även om jag är väldigt imponerad över Thomas Bodströms möjlighet att vara precis överallt. Jag har gjort ungefär 200 besök ute i verksamheten, utöver partiarrangemang, på senare tid. Det är klart att det inte är särskilt mycket, men det innebär ändå att jag har väldigt mycket vanlig kontakt med olika delar av verksamheten. Jag har dessutom ett departement som förhoppningsvis har ännu mer kontakter med verksamheterna, och de besked vi får är att det i dagsläget inte är några stora bekymmer med att använda trafikdatauppgifter för olika brottsbekämpande ändamål. Skälet till de förslag som Thomas Bodström drev och som är bakgrunden till utredningen, direktivet och alltihop är ju att man ser att i en förlängning, i framtiden, kommer inte operatörerna att ha samma behov av att lagra uppgifter, men eftersom de är användbara och viktiga i brottsbekämpande sammanhang så vill man ha någon typ av regelverk för att försäkra sig om att det är möjligt att göra det. Det är dock ingen akut fråga här i dag, utan det ges faktiskt utrymme för att hantera det hela. Jag tycker inte att det är svårt att ibland som minister få ändra beslut, men jag har ingen avsikt att dra frågor under en längre tid än nödvändigt. Det var min bestämda uppfattning att försöka få fram en proposition under hösten. Nu är det inte möjligt, och jag skäms inte för det, även om oppositionen gör sig lustig över det. Jag tycker ändå att det är ganska klokt att se frågan i ett helhetsperspektiv.

Fru talman! Integritetsdebatten diskuterades i de borgerliga partierna för snart ett år sedan. Ett år är en rimlig utgångspunkt, säger Henrik von Sydow den 12 december i Svenska Dagbladet, och de vill på ett par punkter gå längre än det vi hade förhandlat fram och menar att även misslyckade försök att ringa någon skulle kunna omfattas. Johan Pehrson uttalar sig. Inger Davidson sade att det här om att gå längre är en av de frågor som diskuteras. Johan Linander som på många sätt har drivit integritetsfrågorna hårt sade att det är en liten ytterligare integritetskränkning men väldigt viktig för polisen. Det här var klart bland de borgerliga partierna, och det är det jag menar: Man har redan haft de här diskussionerna och kommit fram till sin slutsats. Det har funnits väldigt och konstruktiva diskussioner bland de borgerliga partierna om dessa viktiga saker. Det var klart; det är ingenting som har hänt mellan augusti och november. Men man har inte lyckats komma överens i Regeringskansliet, precis på det sätt som jag säger. Sådant kan hända. Det vill jag säga. Det är inte så att all lagstiftning kan komma fram på den tiden, men här gäller det ett av polis och åklagares viktigaste verktyg, och det är därför det är så viktigt att vi får fram det arbete som är så nödvändigt och den proposition som vi har väntat på. Nu kommer det alltså inte att bli någonting under hela den här mandatperioden, trots att utredningen var klar redan 2007 och det bara var att lagstifta på den och trots att de två stora operatörerna nu säger att man inte längre tänker spara samtal. Detta är naturligtvis tacksamt för oss i oppositionen, men jag skulle inte vilja ha den här fördelen att kunna driva det ända fram. Jag vet nämligen att priset betalas av brottsoffer, och det är rena julaftonen för de kriminella organisationerna att se den valhänthet som finns i regeringen när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet. Trots att vi kan visa på och få stöd hos myndigheterna att regeringen inte gör ett bra arbete när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet anser jag alltså att det inte är värt det. Jag hade hellre sett en uppgörelse tillsammans med dig, Beatrice Ask, för att vi tillsammans skulle kunna lägga partipolitiken åt sidan och bekämpa organiserad brottslighet.

Fru talman! Vad gäller brottsbekämpning är det ofantligt viktigt att de brottsbekämpande myndigheterna har de rätta verktygen för att göra utredningar och verka förebyggande. Det råder inga tvivel om det. Samtidigt behöver man rättssäkerhet när man använder verktyg som till exempel avlyssning, kameraövervakning eller, som i det här fallet, trafikdata. Det handlar om att lagra uppgifter från människor som faktiskt inte är brottsmisstänkta. De är inte misstänkta för brott, utan här handlar det om att lagra all information om vilka samtal de har ringt, var de har befunnit sig vid en viss tid och så vidare. Thomas Bodström drev som justitieminister fram datalagringsdirektivet, och han står fast vid att tolv månader är en lämplig tid. Vi i alliansen säger att det är för lång tid. Det är alltför integritetsinskränkande eller integritetskränkande. Vi har vägt detta mot varandra. De brottsbekämpande myndigheterna har sagt att de behöver tolv månader. Vi har vägt in integritetsperspektivet. Frågan är inte på något sätt avgjord, vilket justitieministern har redovisat här. Hon plockar in frågan om datalagringsdirektivet i ett bredare sammanhang och tittar på det utifrån integritetsperspektivet. Jag tycker att det är klokt, och som jag sade tidigare: Hellre en klok och eftertänksam lag som faktiskt beaktar integritetsperspektivet på ett gott sätt än en ivrig integritetskränkande lag som går för långt och som vi i efterhand får ångra. Jag tycker alltså att det här är bra. Jag stöder justitieministerns agerande i den här frågan, och jag bejakar eftertänksamheten i ärendet.

Fru talman! Jag tycker att justitieministern har varit mycket tydlig och klar i den här diskussionen. I och med att jag blev apostroferad vid två tillfällen av Thomas Bodström vill jag klargöra att jag tycker att Thomas Bodström ska läsa Svenska Dagbladet lite noggrannare än han gör. Han läser den slarvigt och verkar mest läsa rubrikerna. Jag vill vara tydlig med att när jag pratade om tolv månader som en utgångspunkt var det en utgångspunkt just därför att det var ett förslag från de rättsvårdande myndigheterna på fältet. Det var just en utgångspunkt för diskussionen. Moderaterna har inte tagit ställning för detta eller satt ned foten och drivit detta i diskussionen. Det kan vara angeläget att tydliggöra det för den diskussion som förs här. Sedan vill jag också instämma i att det är otroligt stora värden som står på spel. I ena vågskålen ligger att vårt rättsväsen, polis och andra, skulle ha goda förutsättningar att agera mot brottslighet, att agera brottsbekämpande. Samtidigt är det i andra skålen en fråga om fri- och rättigheter. Det handlar om den enskildes integritet, om skyddet för privatlivet att inte kunna bli misstänkt på felaktiga grunder. Det finns en rättssäkerhet i att ha ett gott skydd för integriteten. Det är ohyggligt stora värden. Det får man inte vara nonchalant mot. Det kan inte den här kammaren vara nonchalant mot. Fattar vi beslut på det här fältet ska de vara väl utredda. De ska vara väl övervägda. Det ska vara en balans som vi ska känna oss trygga med, kunna försvara och stå upp för. Jag ger förstås också i denna fråga fullt stöd till det som justitieministern har sagt i sina inlägg i denna diskussion.

Fru talman! Jag vill bara göra ett påpekande därför att jag tycker att det är väsentligt att rätta till det som Thomas Bodström sade. Det är faktiskt inte sant att det inte lagras trafikuppgifter i dag. Det lagras uppgifter hela tiden. Det är också uppgifter som polisen använder enligt de regler som gäller i dag. Det är väldigt viktigt att veta var vi är på tidsskalan. Det fungerar. Det som det handlar om är ju att försäkra sig om att man kan få tillgång till sådana uppgifter i framtiden. Där har regeringen valt att ta mer tid på sig därför att vi vill diskutera integritetsaspekterna ur ett helhetsperspektiv. Det är ju så med lagring av trafikuppgifter att det slår mot alla, hederliga och ohederliga. Medan Thomas Bodström ägnar sig åt formaliteter kring om det tar för lång tid eller inte att lagra uppgifter om kreti och pleti har vi fokuserat väldigt mycket kraft på att stärka insatserna mot den grova och organiserade brottsligheten, där också trafikuppgifter ibland kan vara väldigt användbara. Det är inte så att lagring av trafikdata och användning av sådana uppgifter är det enda sättet man kan utreda eller följa och spana på den här typen av kriminalitet, tvärtom är det väldigt viktigt med andra insatser. Jag menar att det arbete vi har gjort för att mobilisera många myndigheter mot den grova och organiserade brottsligheten har varit nog så viktiga. I dag har vi fem nya underrättelsecentrum där olika myndigheter samlas för att ha all den informationen man tillhopa kan använda för att arbeta i brottsbekämpande syfte. Vi har också gett polisen en särskild och flexibel förstärkningsgrupp som kan jobba med detta och mycket annat. Jag menar att det ger mycket kraft åt den här brottsbekämpningen, och då fokuserar man på dem som ska sättas dit och ägnar sig inte åt integritetsinsamling vad gäller alla andra.