Tjänstemannaansvar

Herr talman! Per Söderlund har frågat mig när jag avser att presentera ett fullödigt och väl genomarbetat förslag till hur tjänstemannaaktivism kan motarbetas.

Jag delar inte Per Söderlunds bild att tjänstemän i den svenska förvaltningen regelmässigt styrs av en egen agenda och låter ovidkommande hänsyn styra beslutsfattandet. Jag känner tvärtom en stor tillit till att den offentliga förvaltningen på det hela taget sköts på ett ansvarsfullt sätt.

Vid en internationell jämförelse står sig Sverige också mycket väl. Sverige rankas som ett av de fyra länder i världen som har lägst korruption, högst grad av öppenhet och kontroll av regeringens makt samt högst grad av respekt för grundläggande rättigheter.

Enligt grundlagen ska den offentliga makten utövas under lagarna. Denna rättsgrundsats, som kallas för legalitetsprincipen, gäller för all offentlig verksamhet. En tjänsteman i en kommunal eller statlig verksamhet är skyldig att följa gällande lagstiftning.

Av grundlagen följer också den så kallade objektivitetsprincipen. Den slår fast att alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet. Vid utförande av sitt arbete får en tjänsteman inte vägledas av den egna politiska åsikten eller liknande. Han eller hon ska handla fritt från godtycke.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man som politiker är missnöjd med den lagstiftning som ligger till grund för de beslut som våra myndigheter fattar får man arbeta för att ändra lagen. Och en enskild som anser att ett beslut som fattats av en tjänsteman är felaktigt kan i regel överklaga beslutet om det går honom eller henne emot, vilket är en garanti för den enskildes rättssäkerhet. En enskild som anser att en myndighet inte följt bestämmelserna om opartiskhet och saklighet kan också klaga hos Justitieombudsmannen eller Justitiekanslern.

Under den förra mandatperioden genomförde regeringen ändringar i förvaltningslagen, som ger en grundläggande struktur för kontakterna mellan myndigheter och enskilda vid ärendehandläggning. En nyhet i lagen är att principerna om legalitet och objektivitet kommer till uttryck genom den paragraf som gäller för all verksamhet som en myndighet bedriver.

Myndigheterna får alltså i sin verksamhet endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen, och de ska vara sakliga och opartiska. Detta är inte bara ord på papper utan någonting som kännetecknar den offentliga förvaltningen och dess företrädare även i praktiken.

Sammanfattningsvis har jag stort förtroende för dem som arbetar inom statlig och kommunal förvaltning och för att offentliga förvaltningsuppgifter sköts på ett sakligt och korrekt sätt.

Herr talman! Tack, justitie- och migrationsministern, för svaret! Tyvärr måste jag börja med att bemöta ett felaktigt påstående i ministerns svar. Det är inte heller min bild att tjänstemän i den svenska förvaltningen regelmässigt styrs av en egen agenda och låter ovidkommande hänsyn styra beslutsfattandet. Jag har också stort förtroende för att våra myndigheter i stort sköts på ett föredömligt sätt.

Däremot är det min bild att det förekommer avvikelser, och det anser jag vara problematiskt. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, men det går oerhört fort att rasera det. Det är därför angeläget att komma till rätta med även små avvikelser och att göra det så fort som möjligt för att inte myndigheter, eller delar av myndigheter för den delen, ska drabbas av minskat förtroende.

I betänkande 2017/18:KU37 antog konstitutionsutskottet som sitt ställningstagande att en översyn av lagstiftningen om tjänstefel bör göras, med inriktningen att det straffbara området ska utvidgas. Förslaget debatterades och beslutades här i kammaren den 18 april 2018, det vill säga för nästan ett år sedan. Ställningstagandet avsåg inte tidigare förvaltningslag utan handlade om att skärpa den lag som finns i dag. Min fråga var egentligen närmast hur utredningen fortlöper eller om den ens är påbörjad.

Om tjänstemän är aktivister är det naturligtvis mycket problematiskt. Man kan lätt inse att det kan påverka många människor i deras vardag. Kanske kan det vid handläggande och beviljande av ett bygglov, i stället för att ansökan hanteras utifrån gällande lagar, ställas orimligt stora miljökrav för att en tjänsteman har en egen syn på just miljöfrågor.

Kanske får en krogägare avslag på en ansökan om utskänkningstillstånd för att den handläggande tjänstemannen har personliga åsikter om alkoholservering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kanske får någon sin ansökan om vapenlicens avslagen för att en aktivistisk handläggare gör egna bedömningar i ärendet utifrån eget tyckande, i stället för att följa de lagar som riksdagen har beslutat om. Listan över problem som kan uppstå med aktivistiska tjänstemän kan göras väldigt lång.

I dag finns förvaltningsrätten och andra mekanismer för att garantera medborgarna en rättvis behandling från myndigheter. Detta hindrar dock inte att myndigheterna upprepar sina fel gång på gång, eftersom påföljder vanligtvis inte kan utdömas mot vare sig myndigheten eller handläggaren.

Opolitiska och opartiska tjänstemän är en förutsättning för att medborgare ska kunna lita på myndigheters agerande och utlåtanden i olika ärenden. Jag tycker därför att det är angeläget att komma till rätta med den här problematiken, och jag undrar när ministern avser att presentera ett fulllödigt och väl genomarbetat förslag till hur tjänstemannaaktivism kan motarbetas, i enlighet med riksdagens tidigare beslut.

Fru talman! Jag tycker att Per Söderlund började sitt inlägg bra, när han backade undan lite och sa att han inte menar att det råder något slags allmän tjänstemannaaktivism. Däremot sa han att det förekommer avvikelser som man måste vara uppmärksam på. Det kan jag hålla med om.

Senare i inlägget radar han dock upp exempel. Han menar att tjänstemän som inte tycker om alkohol kanske ser annorlunda på alkoholutskänkning, och han talar om vapenlicenser.

I de allra flesta fall kan besluten överklagas, och då blir det en domstol som avgör det. Och om man känner sig orättvist behandlad av en myndighet har man både justitieombudsmannen och justitiekanslern till sitt förfogande.

Det är absolut inte min bild att det här är något allmänt förekommande, men jag förstår att den rapport som Per Söderlund hänvisar till är ägnad att försöka sprida en allmän misstro mot tjänstemän och förvaltningen. Det vill jag inte medverka till, och jag ställer absolut inte upp på bilden.

Snarare skulle jag vilja säga att Sverige har en lång och stolt ämbetsmannatradition. Den grundlades på Axel Oxenstiernas tid på 1600-talet med utgångspunkten att den opartiske och objektive tjänstemannen ska arbeta under lagarna och också ska kunna arbeta oavsett vilken politisk inriktning som kommunen, staten eller Regeringskansliet har. Vi har inte ett amerikanskt spoil system, som ju innebär att man byter ut hela tjänstemannakåren om man byter regering. Snarare är det tvärtom: Man ska kunna arbeta oavsett regering.

Jag har vid det här laget varit med om åtminstone två regeringsskiften och arbetat nära Regeringskansliet i närmare 20 år. Jag har fått både tillträda och avgå som statsråd. Min erfarenhet är att den statliga förvaltningen fungerar som det är tänkt. Vi har tjänstemän som fungerar på ett bra sätt och är objektiva alldeles oavsett vem det är som styr. Jag delar absolut inte bilden att det finns något slags allmän aktivism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom är, som jag också påpekar i svaret, vår förvaltning nästan unik i den meningen att den verkar vara väldigt lite utsatt för olika former av korruption. Det är enormt viktigt. I alla mätningar, år efter år, decennium efter decennium, kvalar Sverige in bland de länder som har minst problem med korruption. Vi är ett av världens minst korrumperade länder enligt alla mätningar.

Jag delar alltså inte den bild som Per Söderlund ger uttryck för i sin interpellation.

Sedan kan man naturligtvis i alla lägen rycka ut en enskild fråga - en enskild ansökan som man inte är nöjd med - och så kan man sprida en bild baserat på att man själv fått nej på sin ansökan om bygglov eller något annat därför att någon tjänsteman tyckt annorlunda. Min bedömning är dock att vi har de säkerhetsmekanismer som behövs för att säkerställa att det går rätt till och för att man ska kunna förebygga eventuella avvikelser.

När det gäller detta om tjänstefel vill jag säga att det är ett år sedan tillkännagivandet kom. Under det året har vi varit avsatta som regering i nästan ett halvår och inte kunnat agera, men det är klart att vi arbetar med den frågan också.

Fru talman! Tack, justitie- och migrationsministern för svaren! Det är skönt att höra att man arbetar på det här området i alla fall. Jag vill också än en gång påpeka att jag inte heller ser att det förekommer någon allmän aktivism. Men det förekommer vissa avvikelser, som jag sa tidigare, och det är problematiskt.

Förutom den uppenbara risken för misstro mot myndigheter finns det även exempel på myndighetsaktivism som drabbar enskilda ganska hårt, både med krångel och med ekonomiska konsekvenser som följd. Det har hänt att myndigheter har drivit ärenden ända till Högsta förvaltningsdomstolen, ibland med stora kostnader för den enskilde, trots att myndigheten har förlorat liknande ärenden i förvaltningsrätten tidigare.

Ett känt mål nyligen är det så kallade Tikkamålet, som har skapat upprörda känslor bland landets jägare och sportskyttar. I det målet har Polismyndigheten överklagat såväl förvaltningsrättens som kammarrättens domar. Processen har till dags dato kostat den enskilde mer än 100 000 kronor, trots att ärendet inte är avgjort. Det är inte rimligt att myndigheters egna tolkningar av lagar ska leda till stora kostnader för enskilda.

Grunden i det målet är att man har tagit över Naturvårdsverkets ansvar att bedöma ett vapens lämplighet för jakt, något som Polismyndigheten inte ska göra.

Myndigheterna har ett väldigt stort övertag gentemot den enskilde genom sin ekonomiska styrka. Tikkamålet och andra liknande mål har allvarligt skadat förtroendet för Polismyndighetens hantering av licensansökningar hos landets jägare och sportskyttar. Och tro mig, de diskussionerna pågår ständigt.

Även om misstron inte gäller hela myndigheten är det tråkiga att den riskerar att sprida sig så att den gäller hela myndigheten. Det vore en väldigt tråkig utveckling.

Detta är ett exempel av flera. Det förekommer andra fall som gäller framför allt Polismyndigheten och licenshandläggningen. Även om omständigheterna kan diskuteras anser jag att det är viktigt att vi i riksdagen gör vad vi kan för att motverka den här utvecklingen att misstron mot våra myndigheter ökar, för det riskerar att undergräva medborgarnas förtroende ännu mer. Det vore en olycklig utveckling, som tyvärr till viss del redan har börjat. Därför tycker jag att översynen av lagstiftningen om tjänstefel bör bli av. Det är skönt att höra att det arbetet pågår. Det är detta som var grunden till min interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Per Söderlund, för förtydligandet! Per Söderlund menar alltså ändå att allmän aktivism inte förekommer. Det är ett viktigt klargörande, tycker jag.

Sedan har jag förklarat hur gången ser ut och vilka möjligheter man har. Grunden är ju legalitetsprincipen, som 1 kap. 1 §. regeringsformen: All offentlig makt utövas under lagarna. Det är detta som är styråran för alla som jobbar i statlig förvaltning.

Sedan finns en mängd kontrollmöjligheter. Så gott som alla förvaltningsbeslut, eller hur som helst mycket stora delar av dem, kan överklagas. Då är det i slutänden domstolar som tar ställning till hur lagstiftningen ska tolkas.

Om man som politiker vill ändra tolkningen och är missnöjd med hur praxis utvecklas får man ta initiativ till att ändra själva lagstiftningen.

Om man som enskild känner sig orättvist behandlad av myndigheter finns både Justitieombudsmannen och Justitiekanslern att vända sig till. Justitieombudsmannainstitutet är dessutom ett viktigt svenskt bidrag till internationell statsvetenskap. Det var ju under frihetstiden på 1700-talet som den institutionen bildades, just som ett instrument för vanliga medborgare att klaga på de förvaltningsbeslut som fattades och för att också ha möjlighet att få rätt i slutändan. Den har tagits efter av många andra länder.

Vi har också unika delar i vår förvaltningstradition som en följd av tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen, bland annat offentlighetsprincipen och meddelarskyddet, som ju också bidrar till att upprätthålla legitimiteten för systemet som sådant. Det innebär till exempel att tendenser till korruption i Sverige avslöjas i ett mycket tidigare skede än vad som är fallet i många andra länder.

Per Söderlund tar upp ett enskilt exempel som gäller ett vapenärende. Jag förstår att polisen inte har velat bevilja tillstånd för ett särskilt vapen. Om jag förstår rätt heter det Benelli MR1 kaliber .223 Remington. Jag tror att det är det ärendet som han syftar på. Där hade licens sökts för att få använda det för jakt, och den ansökan avslogs. Man ansåg att vapnet inte var av civil typ, och det hade inte ursprungligen konstruerats för jakt. Polisen menade också att det fanns en betydande eldöverkapacitet i förhållande till vad som krävdes vid jakt. Det var alltså ett vapen som man menade inte föll inom ramen för den lagstiftning som finns.

I vanlig ordning får sådana här ärenden ha sin gång. I slutändan är det domstolar som kommer att bestämma var gränserna ska gå i enskilda bedömningar. Är man då inte nöjd med utfallet får man ta initiativ till lagändring. Men jag hoppas att Per Söderlund inte påstår att detta ärende har tillkommit på grund av något slags allmän tjänstemannaaktivism, för i så fall är det en ganska allvarlig anklagelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern än en gång för svaren.

Även jag litar på kontrollorganen. Men det är problematiskt när en myndighet får ett beslut emot sig från förvaltningsrätten, som har överklagats ganska långt upp i förvaltningsrättsorganisationen, och ändå fattar likalydande beslut flera gånger i rad. Trots vägledning från förvaltningsrätten fortsätter man alltså på samma linje.

Det målet jag tänkte på var det så kallade Tikkamålet, men det är tydligt att det finns fler eftersom Morgan Johansson nämner ytterligare ett exempel.

Jag anser inte att det är en allmänt förekommande aktivism, men vi ser som sagt att i samma beslut återkommer trots att man har en lagtolkning från förvaltningsrätten. Det är konstigt att man framhärdar i att fatta samma beslut trots att man har fått påpekat att det inte är rätt beslut att fatta.

Detta har skapat stor misstro mot polisens vapenhantering bland drabbade jägare och skyttar. Det är tråkigt eftersom polisen generellt sett gör ett bra jobb. Det varierar visserligen mellan polisregionerna, men generellt sett sköter man sig bra, vilket jag också vill framföra.

Det verkar som att vi tycker ungefär samma sak vad gäller att det är viktigt att myndigheterna fattar riktiga beslut, vilket gläder mig.

Även jag vill avsluta med att önska ministern glad påsk, för den är snart här. Hoppas den blir trevlig!

Fru talman! Jag visste inte riktigt vilket mål som avsågs. Detta var ett exempel som jag fick av mina tjänstemän och som det eventuellt kunde vara, för vilket det var framgick inte av interpellationen.

Det mål som jag talade om handlade om vapen som har en stor överkapacitet i förhållande till vad man behöver till jakt och som dessutom kan laddas med militär ammunition och ganska stora magasin. Polisen får då göra bedömningen om vapnet är lämpligt för jakt eller inte, och har man olika uppfattning får det i slutänden gå hela vägen upp till domstol.

Vad gäller Tikkamålet kan jag inhämta information, men den viktiga markeringen är att vi inte kan stå i kammaren och anklaga enskilda tjänstemän för tjänstemannaaktivism i dessa enskilda mål. Att göra det är ganska allvarligt.

Nu har Per Söderlund sagt att det inte finns någon allmän tjänstemannaaktivism, och det är bra. Jag tror att vi är överens om de kontrollmöjligheter som finns hos Justitieombudsmannen och att överklagandemöjligheterna också är bra.

Vad gäller tillkännagivandet från konstitutionsutskottet kommer vi att analysera vidare vad man ska göra. Såvitt vi förstår vill inte KU gå tillbaka till den gamla regleringen, utan det är något nytt och mer modernt man söker. Processen pågår som sagt, och vi får se vad det landar i.

Jag önskar Per Söderlund en glad och bra påsk i nästa vecka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.