Tillsättning av myndighetschefer och medel till ABF

Fru talman! Josef Fransson har frågat mig om jag anser att det är problematiskt att pengar slussas till socialdemokratiskt nära anknutna organisationer som ABF och om jag är beredd att ta några initiativ med anledning av detta. Josef Fransson har också frågat mig om jag anser att socialdemokratiska tillsättningar av andra socialdemokrater till höga uppdrag inom myndigheter och statliga bolag är förenliga med FN:s korruptionskonvention, vilken vi anslöt oss till 2007, och vilka åtgärder jag tänker vidta om jag inte gör det.

Låt mig börja med att säga att regeringen ser mycket positivt på den betydelsefulla verksamhet som folkbildningens aktörer genomför varje dag. Folkbildningen har en lång historia i vårt land och växte fram parallellt med och i samarbete med folkrörelserna i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det finns för närvarande elva studieförbund. Bakom studieförbunden står olika folkrörelser och andra organisationer som ger varje studieförbund en unik profil.

Staten formulerar övergripande mål och syften för den verksamhet som finansieras av statsbidraget till folkbildningen. Statens stöd syftar bland annat till att stärka demokratin, göra det möjligt för en ökad mångfald av människor att påverka sin livssituation, bidra till att utjämna bildningsklyftor och öka delaktigheten i kulturlivet.

När det gäller frågan om regeringens utnämningsmakt vill jag särskilt påminna om de ingående granskningar som konstitutionsutskottet genomfört vid flera tillfällen under senare år. Vid den senaste granskningen konstaterar utskottet att andelen utnämnda myndighetschefer med en politisk bakgrund har legat på en mer eller mindre konstant nivå strax under 20 procent under perioden 2006-2020.

Konstitutionsutskottet framhåller också att så länge endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet beaktas vid tillsättningen ska politisk bakgrund inte vara diskvalificerande vid tillsättning av myndighetschefer. Politisk erfarenhet kan vara en saklig grund att fästa avseende vid, och den ska då värderas tillsammans med andra erfarenheter.

Varje rekrytering av en statlig myndighetschef görs med utgångspunkt i en kravprofil och huvudregeln att befattningen annonseras ut. Kravprofilen innehåller såväl specifika krav utifrån verksamhetens behov som generella krav, till exempel på dokumenterat god ledarskapsförmåga.

Det grundläggande syftet med dessa regler är att tillgodose samhällets och medborgarnas intresse av att anställningar i staten tillsätts efter objektiva grunder. Det är därmed en central del i arbetet med att upprätthålla förtroendet för statsförvaltningen.

FN:s konvention mot korruption innehåller bland annat åtgärder för att förebygga korruption bland offentliga tjänstemän. Regeringen bedömde vid tillträdet 2007 att det som konventionen kräver i fråga om åtgärder är tillgodosett i Sverige. Jag anser inte att regeringens hantering vid utnämning av myndighetschefer eller chefer i statliga bolag ger anledning att ompröva denna bedömning.

Fru talman! Det är interpellationsdebatt om utnämningsmakt och ABF. Jag tänker dela upp det i två olika anföranden.

Jag inleder med att konstatera att Socialdemokraterna under sina många år av regeringsinnehav har byggt upp strukturer och institutioner på ett sådant sätt att gränsen mellan partiet och samhället i många sammanhang är väldigt suddig.

Det handlar naturligtvis om större delen av fackföreningsrörelsen, PRO och Hyresgästföreningen som egentligen är styrt från Sveavägen 68. Man har stora intäkter av A-lotteriet. Man har också enorma pengaflöden in från statens skatteintäkter över till ABF.

Vidare håller partiet genom utnämningsmakten också ett grepp om en lång rad myndigheter och statliga bolag. Då spelar det ingen roll vilken färg som regeringen har. Man kan alltså regera till viss del även i opposition.

Det är häpnadsväckande att det 2022 kan vara så här. Det är 30 år sedan Berlinmurens fall, och vi framstår i de här avseendena som en bananrepublik.

Fru talman! Den interpellation som jag har skrivit till regeringen och kulturminister Jeanette Gustavsdotter berör primärt två av dessa avarter som jag inledningsvis talade lite grann om.

Det gäller ABF, Arbetarnas Bildningsförbund. Det är ett bildningsförbund som är direkt kopplat till Socialdemokraterna. Det gäller det ständiga missbruket av utnämningsmakten, som vi har blivit vana vid även långt in på 2000-talet.

Jag håller mig lite grann till ABF här. ABF är ett av tio så kallade studieförbund som tilldelas statsstöd. Man skulle kunna säga att pengar slussas, eller man skulle kanske till och med kunna säga tvättas, via det mycket märkliga Folkbildningsrådet och hur det är uppbyggt.

Den konkreta frågan till ministern var huruvida regeringen och ministern anser att det är problematiskt att man slussar pengar på det sättet över till en socialdemokratiskt nära anknuten organisation som ABF. Men svaret var föga förvånande nej.

Hur pengarna används som slussas över till Folkbildningsrådet är det självt satt att besluta. Man granskar sig självt, och man granskar verksamheterna. Det är till och med så att Folkbildningsrådets styrelse består av representanter för de förbund som man är satt att dela ut pengar till och granska. Det är en fantastisk konstruktion.

I och med att sammansättningen är som den är blir styrelsen en direkt grindvakt mot att släppa in nya stödmottagare. Skulle engagerade personer med kanske en fot in i mitt eget parti Sverigedemokraterna få för sig att bilda ett studieförbund skulle vi naturligtvis aldrig se röken av några pengar. Spelplanen är riggad för att gynna Socialdemokraterna och närstående eller i varje fall acceptabla organisationer.

Föga förvånande är det Arbetarnas Bildningsförbund som kvitterar ut de största stöden. Det är ungefär en halv miljard kronor per år. Därtill ska man också lägga de bidrag som kommer från framför allt socialdemokratiskt styrda kommuner och regioner på närmare 150 miljoner kronor per år.

Pengar utan reell möjlighet till granskning kan fritt användas för att gynna socialism, socialistisk ideologiproduktion och det socialdemokratiska partiet.

I ett demokratiskt rimligt land hade en konstruktion som den jag just redogjort för aldrig varit möjlig.

Fru talman! Jag vill inledningsvis betona att studieförbunden utgör en viktig verksamhet som bland annat stärker demokratin, bidrar till att utjämna bildningsklyftor och ökar delaktigheten i kulturlivet.

Det är inte bara Socialdemokraterna som har band till folkrörelsen. Sverigedemokraternas interpellation saknar grund. Den helt övervägande andelen myndighetschefer som regeringen har tillsatt under 2016-2020 har saknat politisk bakgrund. Det gäller fyra av fem.

Med det sagt vill jag också säga att jag håller med Josef Fransson om att det är oerhört viktigt att myndighetschefer och andra offentligt anställda alltid rekryteras på sakliga grunder och att processen är öppen och transparent. Det följer också av regeringsformen att vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast på sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet.

När det gäller påståenden om ABF är det, som jag tidigare har varit inne på, ett stort antal folkrörelser och andra organisationer, inklusive flera politiska partier, som står bakom studieförbunden. Denna mångfald är en styrka för folkbildningens organisationer. Bland partierna är det alltså inte bara Socialdemokraterna som har koppling till ett studieförbund.

När det gäller hur medel fördelas mellan olika folkbildningsorganisationer är det Folkbildningsrådet som enligt lag har fått uppgiften att pröva dessa frågor. Det är alltså Folkbildningsrådet som fattar beslut om vilka studieförbund som får ta del av statens stöd till folkbildning, enligt förordningen (2015:2018) om statsbidrag till folkbildningen.

Jag kan som minister inte uttala mig om Folkbildningsrådets fördelning av statsbidrag till folkbildningen. Det vore att utöva ministerstyre. Den typen av politisk involvering ska vi nog alla passa oss noga för.

Fru talman! Det var en intressant grej - om ministerstyre gäller även en ideell förening. Det här är ju en lite speciell konstruktion.

Som jag förstår det verkar det i alla fall som att kulturministern tycker att även ett SD-anknutet bildningsförbund borde få pengar om det skulle uppfylla övriga kriterier.

Jag landar ändå i att jag tycker att det hade varit mest rimligt att inordna verksamheten, som finansieras av staten genom Folkbildningsrådet, under Utbildningsdepartementets olika myndigheter. Det borde inte vara kontroversiellt år 2022; det här är någon gammal relik som jag helt enkelt har svårt att acceptera.

Fru talman! Jag tänkte nu dock gå över lite grann till utnämningsmakten. Min fråga är om verkligheten, som den ser ut här i Sverige, är förenlig med FN:s korruptionskonvention, som Sverige har anslutit sig till.

Jag tycker att svågerpolitiken är så tydlig att man häpnar. Det stipuleras i FN-konventionen att syftet är att motverka korruption och främja lagstyret och att vi åtar oss att anta och upprätthålla system för rekrytering och utnämning av det offentligas tjänstemän som grundas på öppenhet, effektivitet, opartiskhet och objektiva kriterier. I Sverige är utnämningsförfarandet snarast det motsatta. Ändå känner sig regeringen trygg med att man uppfyller kraven.

Göran Persson ska i sina memoarer - som jag inte har läst - vara tämligen öppen med att han som statsminister använde utnämningsmakten för att uppnå politiska målsättningar och ordna politiska reträtter för olika företrädare. Det är en tradition som Stefan Löfven tämligen uppenbart har tagit efter. En genomgång som Timbro har gjort av regeringen Löfven visar att 22 tjänster som myndighetschef gick till socialdemokrater mellan 2014 och 2020. Det här är i stort sett utan transparens och utan möjlighet för envar att söka.

Bland utnämningar av personer med olika politisk bakgrund dominerar Socialdemokraterna kraftigt. Viktat efter myndigheternas storlek är det ungefär 90 procent av de tillsatta med politisk färg som har varit just socialdemokrater. Det finns också en tydlig korrelation: Man sätter just socialdemokrater i ledningen på myndigheter med ansvarsområden som Socialdemokraterna tycker är politiskt viktiga, till exempel Arbetsförmedlingen och Sida.

Samtidigt är det vid en granskning uppenbart att rekryteringsprocesserna inte uppfyller ens de lägst ställda krav man kan ställa och förvänta sig i ett demokratiskt samhälle.

Fru talman! Nu hinner jag inte dra alla mina exempel, för tiden rusar. Jag får spara något till den sista omgången.

Alldeles nyligen utsågs Elisabeth Backteman till generaldirektör för myndigheten Tillväxtverket. Backteman är socialdemokratisk politruk, får man väl ändå säga. Hon var senast statssekreterare på Justitiedepartementet och fick detta jobb utan att ha sökt det och utan att tjänsten någonsin annonserades ut.

Det vore väl en underdrift att säga att detta inte är något annat än en reträttpost för någon som har tagit politiska smällar under efterspelet av hanteringen av coronapandemin. Elisabeth Backteman sägs ha varit en del av att inga handlingar eller protokoll upprättades på över ett år då regeringen diskuterade pandemin.

Vi har ett liknande förfarande i Sida. Där annonserades faktiskt tjänsten ut, men trots att det var 28 personer som sökte var det ingen som fick tjänsten. Man höll på tjänsten till dess att Carin Jämtin blev ledig och fick tjänsten utan att ha sökt den.

Jag skulle kunna fortsätta så här en stund till, för det finns fler exempel.

Fru talman! Jag avstår från att kommentera enskilda tillsättningar.

Jag tänker i stället än en gång påminna om att utgångspunkten i en kravprofil och det man tittar på bland annat är att en person har dokumenterat god ledarskapsförmåga samt det andra som jag nämnde tidigare i mitt svar.

Jag tänker också kort kommentera FN:s konvention mot korruption, som jag också har nämnt tidigare. När regeringen tillträdde bedömde vi 2007 att de åtgärder som FN:s konvention kräver var tillgodosedda. Därför finns det ingen anledning att tveka när det gäller att det fortsatt är så.

Interpellanten hänvisar till memoarer som han inte har läst. Jag vill då hänvisa till bra statistik som återkommande tas fram av konstitutionsutskottet, nu senast i utskottets granskning 2020. Som jag nämnde tidigare, i mitt första inlägg, visar denna granskning att under perioden 2006-2020 hade färre än en av fem utnämnda myndighetschefer någon form av politisk bakgrund. Nivån har alltså legat relativt konstant under såväl socialdemokratiskt ledda som moderatledda regeringar.

Det stämmer att bland de utnämningar som har skett av personer med politisk bakgrund är det vanligast förekommande partiet Socialdemokraterna. Om man dock ser till samtliga myndighetschefer som utnämndes 2014-2020 framgår det att 9 procent hade en politisk bakgrund i Socialdemokraterna och 4 procent en bakgrund i Moderaterna.

Jag tycker inte att det är tillräckligt vanligt förekommande för att man ska kunna påstå att det är demokratiskt problem. Det är helt enkelt en verklighetsbild som jag inte ställer upp på.

Fru talman! Kulturministern hänvisar till statistik och säger att endast en av fem har politisk bakgrund av dem som rekryterats som generaldirektörer för diverse myndigheter, vilket jag är den förste att tillstå. Det ser ut att stämma med de siffror även jag har tagit del av. Men som jag även sa tidigare är 90 procent socialdemokrater, om man viktar för myndigheternas storlek. För stora myndigheter som Sida, med mängder av miljarder, Polismyndigheten och så vidare växter detta väldigt rejält. Det är alltså mycket rimligt att väga in också detta i statistiken.

Om vi vill komma ifrån detta som jag menar är ett bananrepubliksförfarande måste vi reformera det här. Jag hade mer än gärna sett att inte bara generaldirektörer för myndigheter utan också diplomater, styrelseledamöter i statliga bolag och så vidare fick utses av riksdagen och inte av regeringen. Där blir transparensen högre, helt enkelt, och alla partier får ta del av vad det är för olika personer som får dessa uppdrag. Är det verkligen kompetens som avgör, eller skickar man runt personer mellan olika myndigheter som egentligen saknar relevant kunskap och kompetens? Vi kan ju exempelvis ta Dan Eliasson, som fick hoppa runt mellan några myndigheter innan han till slut drogs ut från den destruktiva traditionen att köra myndigheter i botten.

Som sagt: Är inte det en väg framåt som även kulturministern med ansvar för demokratifrågor kan se som en rimlig väg framåt - att man flyttar utnämningsmakten till riksdagen?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Josef Fransson för en intressant debatt.

Folkbildningen ligger mig mycket varmt om hjärtat, och jag vill verkligen framhålla den betydelsefulla verksamhet som folkbildningens aktörer genomför varje dag. Ett exempel på detta ser vi just nu, då studieförbund och folkhögskolor kraftsamlar för att möta nya behov som uppkommer då människor söker sig till Sverige som en följd av den ryska invasionen av Ukraina. Statens stöd till studieförbunden och folkhögskolorna bidrar bland annat till att stärka demokratin, göra det möjligt för fler människor att påverka sin livssituation, utjämna bildningsklyftor och öka delaktigheten i kulturlivet.

När det gäller tillsättningen av myndighetschefer har jag i debatten lyft fram att den helt övervägande delen av myndighetschefer i dag tillsätts i en öppen process med utgångspunkt i en tydlig kravprofil och utifrån en meritvärdering som utgår från förtjänst och skicklighet. Jag har också lyft fram att de allra flesta, fyra av fem, myndighetschefer som regeringen har tillsatt under 2016-2020 har saknat politisk bakgrund. Detta visar konstitutionsutskottets granskning, som håller hög kvalitet.

Jag vill avsluta med att påminna om att Sverige är ett land som är mindre drabbat av korruption än de flesta andra länder i världen. I den rankning som organisationen Transparency International gjorde avseende 2021 när det gäller frånvaro av korruption kom Sverige till exempel på plats 4 av 180 länder. Det ska vi vara stolta över.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.