Tillgängligheten hos Transportstyrelsen

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa tillgängligheten hos Transportstyrelsen.

Tillgängligheten till utredare på avdelningen körkort har enligt Transportstyrelsen inte försämrats av den pågående pandemin. Utredarna bemannar telefonen som vanligt.

Thomas Morell lyfter i interpellationen fram förvaltningslagens bestämmelser om bland annat service och tillgänglighet. Jag utgår från att Transportstyrelsen följer dessa.

Vad gäller ärenden om omhändertagna körkort finns i körkortslagen dessutom ett särskilt skyndsamhetskrav, vilket innebär att Transportstyrelsen utan dröjsmål ska pröva frågan om körkortet ska återkallas tills vidare eller lämnas tillbaka. Enligt uppgift från Transportstyrelsen anges därför i instruktionen till utredare att ärenden där körkort är omhändertaget i Sverige och där en utredning ska göras har högsta prioritet. Det framgår även av instruktionen att när ett körkort är omhändertaget måste beslut fattas inom enstaka dagar från det att körkortshavarens yttrande inkommit.

Som Thomas Morell väl känner till kan jag som statsråd inte uttala mig i enskilda ärenden. För den som anser sig ha blivit felaktigt behandlad av en myndighet, eller en tjänsteman på en myndighet, finns dock möjligheten att vända sig till Riksdagens ombudsmän, JO, som granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete.

Fru talman! Tack, statsrådet Tomas Eneroth, för svaret! Körkort är en värdehandling. Den betyder väldigt mycket för den enskilde individen, och för den som är yrkesförare är körkortet en förutsättning för levebrödet.

Individer kan ju ställa till det för sig. Det kan gå för fort när man kör, och en del dricker annat än vatten i samband med bilkörning, och det blir inte bra. Men alldeles oavsett vad det är som ligger till grund för att myndigheten gör ett ingripande som gäller körkortet måste hanteringen ske på ett snabbt och effektivt sätt, och den som är drabbad måste känna att hanteringen varit korrekt och att man inte har blivit försummad på något sätt.

Jag har jobbat i över 20 år i verksamheter som har nära anknytning till vägtrafik, körkort, körkortsomhändertaganden och åtgärder mot individer. När man gör sig skyldig till ett grovt brott ute på väg finns det ju en straffrättslig aspekt, och den sköter i regel polis, åklagare och domstol väldigt bra. Man har upparbetade rutiner för det.

När sedan den straffrättsliga delen är över kommer åtgärden, där myndigheten ska bedöma om man är lämplig som förare eller inte. Det är här som det emellanåt uppstår dröjsmål. I min interpellation hänvisade jag till ett enskilt fall. Det finns många andra sådana fall, och jag har så sent som i dag, mellan de debatter jag har haft här, suttit vid datorn och haft en dialog med andra.

Detta är alltså något som pågår. Jag kan också förstå att myndigheten är ansträngd under perioden med corona, för även där är det förstås sjukdomsfall. Men man behöver prioritera de människor som har fått besked om åtgärder när det gäller körkortet - så snart som möjligt. Det är väldigt många tankar som far omkring i huvudet hos den som har försatt sig i denna situation - det är oftast den enskilde själv som har gjort det. Man vet inte vad som kommer att ske, och man vill gärna omedelbart ringa till någon handläggare på Transportstyrelsen för att prata av sig och så vidare.

Detta är alltså en viktig fråga för den individ det berör. Myndigheten måste stå lite grann på tårna när det gäller körkortsingripanden för att detta ska fungera. Den enskilde ska också kunna tala i sin sak, föra fram vad som har skett och sådana saker, skriva ned ett yttrande och få det bedömt av myndigheten.

Jag är väl medveten om att ministern inte kan diskutera ett enskilt fall eller vidta åtgärder mot myndigheten, för då blir det fråga om ministerstyre, och det ska vi inte hålla på med. Däremot kan regering och riksdag agera när man upptäcker att en myndighet inte agerar så skyndsamt som den rimligen borde göra med hänsyn till den enskildes situation. Just körkortet är en oerhört viktig handling för människor. Det handlar om att kunna försörja sig. För den som är yrkesförare är körkortet än viktigare eftersom man inte får någon inkomst om man saknar körkort.

Fru talman! Jag tror att vi är helt överens om att myndigheten ska hantera dessa ärenden skyndsamt. Det framgår också, som jag sa, i både körkortslagen och instruktionerna till myndigheten att det är ett skyndsamhetskrav som gäller. Det innebär att man ska agera snabbt, och det gör Transportstyrelsen. De har påskyndat detta och förbättrat sina rutiner, men återigen: Det kommer säkert alltid att finnas tillfällen då någon inte är nöjd med hanteringen. Det finns också en särskild hanteringsordning där.

Skälet till att det finns ett skyndsamhetskrav är precis det som Thomas Morell åberopar: att det är viktigt för individen. Vi tenderar ibland som politiker att prata om hur många ärenden det är, om det är 8 000 eller 20 000 ärenden. Det är ungefär de summorna vi talar om: 20 000 årligen. Vi ska komma ihåg att för den enskilde individen är det helt avgörande beslut och hantering, som kanske skapar oro eller funderingar. Det är därför som det finns ett skyndsamhetskrav, och det är därför myndigheten har att hantera detta skyndsamt. Det gör också Transportstyrelsen, naturligtvis.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Eneroth! Jo, man kan nog säga att i de allra flesta fall kanske Transportstyrelsen hanterar detta så snabbt som man kan begära, men det finns trots allt ärenden som rinner utanför systemet, som tar tid. Människor får inte svar. De kommer inte i kontakt med myndigheten.

Jag har, eftersom jag har den bakgrund jag har, väldigt mycket kontakter med förare från både norr och söder som upplever att de inte får sin sak prövad. Jag har mer än en gång sagt: Vänta! 48 timmar ska Polismyndigheten ha på sig för att skicka handlingar till Transportstyrelsen. Sedan ska myndigheten höra av sig på ett eller annat sätt. Men när det drar iväg så att det blir över en vecka från det att händelsen inträffar till det blir någon respons från Transportstyrelsen är det inte rimligt. Då har det gått för lång tid.

Det må vara så att de drabbade själva har försatt sig i situationen, men de lider verkligen av den press som det är när de inte vet vad som kommer att ske. Vad kommer jag att råka ut för? Jag har kört för fort, och polisen tog mitt körkort. Eller jag kanske körde påverkad, och polisen tog mitt körkort. Vad kommer att ske sedan? Vad kommer att hända med mig och min förutsättning att försörja mig framöver?

En hel mur av frågor radar upp sig framför de människor som är drabbade. Det gäller att komma igenom den muren så snabbt som möjligt och få kontakt med myndigheten. Får man bara kontakt med myndigheten kan man så att säga hantera den situation man sitter i. Men när man inte når fram uppstår problem.

Jag är trots allt så gammal att jag var med på den tiden då länsstyrelserna hade sina körkortsenheter. Då var enheterna betydligt mindre än i dag. Det var lättare att komma i kontakt med en enskild tjänsteman eller handläggare och att föra en dialog utifrån det. Det var väldigt mycket en nära relation till myndigheten och en snabb och korrekt bedömning. I dag känns det lite grann som att Transportstyrelsen trevar i mörkret i sin handläggning. Man får inte riktigt den stuns i ärendena som man skulle önska.

Jag upplever, i varje fall utifrån de kontakter jag har haft, att man inte lever upp till de skyndsamhetskrav som finns. Det tar för lång tid från händelsen ute på vägen till dess att myndigheten agerar. Den tid som förflyter däremellan är hemsk för den individ som det berör. Därför är det viktigt att ministern har en dialog med Transportstyrelsen om hur kommunikationen med den det berör kan förbättras. Det kan göras utan att man pekar med hela handen. Det går bra att ställa frågan också.

Fru talman! Jag tycker att en av de fina delarna i svensk statsförvaltning är just förmågan att upprätthålla det som är principerna i rättsstaten. I det här fallet är det personer som kanske har begått brott eller, precis som Thomas Morell själv beskriver, av egen oaktsamhet förlorat sitt körkort. Det spelar ingen roll. Här ska ärendena hanteras skyndsamt. Transportstyrelsen hanterar detta skyndsamt just för att det är en osäkerhet för den enskilde. Det är väl den grundläggande princip som jag tycker att vi ska passa på att vara stolta över i svensk statsförvaltning: att vi har myndigheter som faktiskt hanterar ärendena skyndsamt och följer de principer vi har i det här fallet med särskilda skyndsamhetskrav, just för att den enskilde ska kunna få besked så snabbt som möjligt.

Svepande omdömen i form av att det är dålig stuns i ärendena eller att man trevar i mörker har jag naturligtvis som statsråd svårt att ta ställning till. Jag delar inte uppfattningen att Transportstyrelsen i det här fallet är en myndighet som trevar i mörker, utan man följer förvaltningslagens bestämmelser och försöker göra ett så gott jobb som möjligt för att skyndsamt hantera alla ärenden - jag tror att det är ungefär 20 000 om året. Det kan säkert finnas tillfällen då man inte klarar uppdraget. I så fall finns det möjlighet för den enskilde att vända sig till exempelvis Justitieombudsmannen, om man innan dess har prövat förvaltningslagens möjligheter att kräva beslut eller klaga på myndighetens hantering.

Jag noterar att man ändå klarar detta på ett väldigt bra sätt.

Vi ska vara stolta och glada över att vi har en myndighet som hanterar detta skyndsamt. Det är bra och viktiga riktlinjer vi har. Skulle det finnas skäl att förbättra dem finns det naturligtvis en beredskap att agera, men jag ser inte att det skulle vara fallet här. Däremot är det naturligtvis alltid bra att uppmärksamma om det finns brister i förmågan att upprätthålla en bra handläggning, om det till exempel är resursbrister. Men jag har inte förstått det som att Thomas Morell i detta läge är beredd att tillskjuta mer resurser till Transportstyrelsen. I det här fallet handlar det väl om att man helt enkelt har en snabb och effektiv handläggning, och det är bra.

Fru talman! Tack för svaret, Tomas Eneroth! Resurstilldelning tror jag inte är svaret på frågan. Jag tror snarare att man behöver effektivisera sina rutiner och kanske omprioritera lite grann i den situation som just nu råder. Jag vet inte hur det ser ut hos myndigheten, om de har ett högre sjuktal i dag än i ett normalläge. Men man kan anta att de är mer belastade av sjukdomar i detta skede än vad de är i ett normalläge.

Jag har själv varit utsatt för att man inte har agerat skyndsamt i ett körkortsärende. Det var när jag skulle förnya mitt körkort för några år sedan. Det blev av någon anledning liggande. Jag kan stå här och räkna upp ett antal fall, så det finns en förbättringspotential.

Jag tror inte riktigt på modellen med stora enheter, utan det var bättre förr när det var lite mindre enheter på länsstyrelserna som hanterade körkorten. Det var en snabbare handläggning, och har man en snabbare handläggning får man också ett effektivare flöde. Det tror jag är oerhört viktigt.

Jag tycker nog att statsrådet ska ta en diskussion med myndigheten vid nästa samtal och att man ska se vad man kan göra för att förbättra situationen, så att man agerar skyndsamt.

Även om individen själv har försatt sig i ett visst läge ska man behandlas med respekt i den hantering som sedan sker i myndigheten, och det ska ske skyndsamt.

Med detta vill jag önska fru talmannen, statsrådet och övriga här inne en trevlig sommar. Vi ses till hösten i nya, intressanta debatter!

Fru talman! Jag vill också önska Thomas Morell en trevlig sommar. Vi kommer säkert att ha debatter även framöver; det är jag nog så säker på.

Jag noterar att Thomas Morell och Sverigedemokraterna inte ser behovet av resurstillskott till myndigheten utan talar om effektivisering. Jag noterar också att Sverigedemokraterna och Thomas Morell i det här fallet kanske hellre ser en tillbakagång till att länsstyrelserna ska hantera frågorna. Detta var ett vägval som gjordes för relativt länge sedan.

Jag tycker att Transportstyrelsen generellt gör ett väldigt bra jobb. Jag tycker att det är bra att vi har ett skyndsamhetskrav och kriterier. Finns det tillfällen då man inte fullföljer detta finns det en ordning dit den enskilde medborgaren kan vända sig, vilket är viktigt. Vad skälet än månde vara ska individen ändå kunna få ett besked så snart som möjligt. Det är nog så viktigt, och där gör man ett gott jobb.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.