Tillgången till skyddsutrustning

Fru talman! Ann-Christine From Utterstedt har frågat mig om Sveriges beredskapslager och vilket ansvar jag anser att regeringen har för att tillse medborgarnas behov av skyddsmateriel i en samhällskris.

Jag vill inleda med att förklara den svenska krisberedskapen, som grundar sig i ansvarsprincipen. Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden har motsvarande ansvar under kris- och krigssituationer.

I Sverige är det regionerna och kommunerna som är huvudmän för hälso- och sjukvården. Detta innebär bland annat att de ska planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i behovet av vård hos dem som omfattas av regionens ansvar men också planera så att katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. I detta ingår att huvudmännen ska planera så att hälso- och sjukvårdens försörjning av skyddsutrustning och förbrukningsmateriel tillgodoser det behov som kan uppstå vid allvarlig händelse.

Pandemins snabba förlopp innebar samtidigt att det fanns behov av samordnade nationella insatser. För att stötta regioner och kommuner och för att säkerställa det nationella behovet av skyddsutrustning tog regeringen därför flera snabba beslut. Regeringen beslutade i mars att ge Socialstyrelsen i uppdrag att på nationell nivå säkra tillgången till skyddsutrustning och medicinteknisk utrustning med mera. I uppdraget ingick också att på nationell nivå ansvara för fördelning respektive omfördelning mellan huvudmännen vid behov samt att myndigheten skulle ta initiativ till att det startades produktion av materiel inom Sverige.

Inom ramen för dessa uppdrag har Socialstyrelsen byggt upp ett nationellt beredskapslager innehållande skyddsutrustning och medicinteknisk utrustning med mera. Om det råder brist på skyddsutrustning i regioner och kommuner kan de således vända sig till Socialstyrelsen för att få stöd från detta lager till dess att deras ordinarie inköpskanaler åter fungerar.

Det är viktigt att förstå bakgrunden till att den svenska beredskapen ser ut som den gör. I början av 90-talet avvecklades stora delar av det civila försvaret i Sverige, vilket bland annat innebar att Sverige inte längre skulle ha nationella beredskapslager. Jag tror att vi är flera som i dag kan konstatera att det var ett misstag.

Redan innan pandemin bröt ut hade regeringen påbörjat arbetet med att stärka beredskapen. Detta är ett långsiktigt arbete - det tidigare civila försvaret växte fram under flera decennier. År 2015 fattades ett avgörande beslut om att återuppta totalförsvarsberedskapen.

En annat viktigt beslut för arbetet med att stärka Sveriges beredskap togs i augusti 2018, då regeringen tillsatte en utredning om hälso- och sjukvårdens beredskap inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap. Utredningen ska bland annat se över nuvarande ordning för att säkerställa att det finns tillgång till läkemedel och annan hälso- och sjukvårdsmateriel vid allvarliga händelser i fredstid respektive under höjd beredskap. Detta ska göras med utgångspunkt i ansvarsprincipen, men utredningen ska pröva om det finns skäl att förtydliga regionernas, kommunernas, statens eller privata aktörers ansvar. Utredningen har under sommaren 2020 även fått ett tilläggsuppdrag att under den fortsatta utredningstiden ta hänsyn till erfarenheter från utbrottet av covid-19.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utredningen ska i april 2021 lämna en delredovisning för de delar som avser försörjning av hälso- och sjukvårdsmateriel och läkemedel. Detta kommer vara ett viktigt underlag för regeringens arbete med att stärka den svenska beredskapen.

Fru talman! Jag har ställt tre frågor till socialministern angående tillgången till skyddsutrustning. Det är viktiga och inte speciellt komplicerade frågor, och de lyder så här:

Stämmer det som ministern uttryckt i medier om att hon saknade en helhetsbild och en sammanfattning av Sveriges bristfälliga beredskapslager?

Vilket ansvar anser ministern att regeringen har för att tillse medborgarnas behov av skyddsmateriel i en samhällskris?

Har ministern för avsikt att snarast återuppbygga Sveriges beredskapslager till en nivå som är tillräcklig för att kunna skydda vår befolkning?

Trots de enkla frågorna uteblir de flesta av svaren. Fru talman! Min uppfattning är att socialministern inte riktigt vill svara tydligt på frågorna.

Vårt land genomgår den allvarligaste krisen i modern tid. Men regeringen vill uppenbarligen inte ta ansvar i sin dialog med medborgarna genom att exempelvis ge tydliga svar i debatter likt denna.

Det är därför förvånande men också mycket glädjande att socialministern i sitt svar i just denna debatt faktiskt konstaterar att det var ett misstag att ta bort de nationella beredskapslagren.

Regeringen med Hallengren i spetsen har annars skyllt allt på regionerna. Det ger lite dålig eftersmak när vi samtidigt får ta del av information om att det statliga lager som regioner gjorde sina beställningar från och som skulle vara en backup för regioner och kommuner i kris inte fanns. Exempelvis Region Uppsala vittnar om detta.

Min förhoppning är att Coronakommissionen kommer att visa var det felat. Tyvärr är deras arbete nu försenat, och en del rapporter dröjer, samtidigt som pandemin åter skördar nya offer. Misstagen får inte upprepas.

Fru talman! Förra gången jag hade en debatt med minister Hallengren beskyllde hon mig för att raljera i talarstolen. Det står givetvis ministern fritt att tycka så. Men jag hoppas att denna debatt kommer att hålla en avsevärt högre nivå och faktiskt ge svar på ställda frågor. Det tycker jag att väljarna kan kräva av sina folkvalda i allmänhet och av regeringens företrädare i synnerhet.

Fru talman! De undertoner som Ann-Christine From Utterstedt alltid har i alla interpellationsdebatter kan den som lyssnar själv höra.

Jag tycker faktiskt att det är anmärkningsvärt att Ann-Christine From Utterstedt i svaret inte alls utläser det precis det som är svar på åtminstone två av frågorna och som handlar om hur ansvarsprincipen ser ut. Det är definitivt inte oväsentligt att vara överens om den, framför allt inte för Sveriges riksdagsledamöter. Om Ann-Christine From Utterstedt har en annan uppfattning om hur ansvarsfördelningen ser ut i landet kan vi gärna ha en interpellationsdebatt om det. Men det är den situation som vi har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om regionerna är ansvariga för hälso- och sjukvård tycker jag inte att det på något sätt handlar om att någon lägger skulden på en annan, utan var och en har ett ansvar. Jag tror att det är väldigt viktigt i krislägen, och inte minst i en pandemisituation, att man vet vem som är ansvarig för vad. Utöver det behöver man samarbeta och samverka och på alla sätt hjälpas åt. Men att flytta ansvaret mitt under kriser tror jag kanske inte är det mest framgångsrika. Jag tror att det är mycket komplicerat och att var och en, som sagt var, behöver veta sin roll.

Ann-Christine From Utterstedt får gärna upprepa det hon sa, eftersom jag inte riktigt uppfattade vilken typ av backup som Socialstyrelsen var men inte fungerade som. I början av pandemin hade Socialstyrelsen inte byggt upp nationella lager. Det var inte deras uppgift. Men den 16 mars fick de regeringens uppdrag att just bygga upp ett nationellt lager för att kunna ersätta och komplettera de inköp som kommuner och regioner har gjort sedan tidigare och som inte räckte till. De stängda gränserna skapade enorma problem för oss alla, och naturligtvis till syvende och sist för dem som var i behov av skyddsmateriel, respiratorer, läkemedel eller vad det nu var som man lade beslag på i andra länder trots att beställningen kanske var gjord från kommuner, regioner eller staten i Sverige.

Till alla som lyssnar på en sådan här debatt vill jag gärna säga att det är ett helt annat läge när det gäller skyddsmateriel. Att Socialstyrelsen har haft ett nationellt uppdrag att agera nationell inköpscentral sedan mitten av mars påverkar självklart situationen. Jag hoppas att det påverkar tryggheten hos dem som står mitt i verksamheten, oavsett om det sedan är äldreomsorg, LSS-verksamhet eller sjukvård i primärvård eller i slutenvård. Det hoppas jag verkligen att de känner. Jag är alldeles övertygad om att kommuner och regioner själva känner att de har en annan uthållighet. Men jag tror också att det är viktigt att veta att Socialstyrelsen har lager där man också kan få stöd.

Jag vill understryka att det inte handlar om att ersätta den beredskap som man ska ha lokalt och regionalt med ett nationellt lager. Som svar på frågan, om ministern avser att bygga upp ett beredskapslager, vill jag säga att det mitt under en pandemi, där skyddsmateriel fortfarande går åt och där det fortfarande är någonting som alla länder vill ha samtidigt, är det ingen enkel uppgift att bygga upp stora lager. Därför är det mycket viktigt att alla fortsätter att fullfölja sina upphandlingar och att göra sina uppköp. Men situationen är verkligen en annan.

Svaret på vilket ansvar som regeringen har är att regeringen har ett ansvar att på olika sätt bistå att myndigheter fullföljer sina roller. Men jag tycker också att jag i detta svar och i andra sammanhang, inte bara i denna kammare, har beskrivit hur regeringen har gett uppdrag till myndigheter, uppdrag som de tidigare aldrig har haft. Jag tror att det har varit viktigt, och vi kommer inte att dra oss för att vidta denna typ av åtgärder också framöver.

När det gäller helhetsbilden och hur mycket materiel som finns i varenda kommun, i varenda region och på Socialstyrelsen sitter var och en på denna uppgift - vad man har i sin kommun, vad har man i sin region och vad Socialstyrelsen har. Men länsstyrelserna fick ett viktigt uppdrag, nämligen att samordna för Socialstyrelsens stöd hur skyddsmaterielstillgången var i respektive kommun. Där satt man inte själv på kunskapen. Det tror jag att var och en har en bättre kunskap om i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den artikel som jag hänvisade till kan jag mejla till ministern, så att hon kan ta del av den och så att hon vet vad jag talar om.

Vi kan konstatera att Sverige enligt Socialstyrelsen hade en god krisberedskap under pandemins initiala utbredning i landet. Det var vad man uttryckte. Vi har sett facit på detta påstående, och det stämde faktiskt inte alls. Tvärtom var vår beredskap riktigt usel, och det tycker jag att ministern själv har varit inne på i sitt anförande. Hon har talat om att vi måste bygga upp lager och så vidare under tidens gång. Det har vi gemensamt tagit olika beslut om i utskottet och i kammaren.

Att ministern, som den politiskt högst ansvariga, saknade denna samlade bild som vi just har talat om har hon tidigare uttryckt i en intervju i medierna. Det är högst anmärkningsvärt att det är på det sättet. Även om det är olika huvudmän måste en minister i Sveriges regering ha helhetsbilden av hur det ser ut i landet. Jag tycker att allt annat är otänkbart.

Vi får väl tro det uttalande som beskriver socialministerns avsaknad av information och undermåligheten i hela hanteringen av befolkningens chans till skydd. Detta har fallerat. Vi får också gissa att Hallengren verkligen hade behövt ha denna samlade bild av Sveriges beredskap för att bättre kunna hantera en allvarlig kris likt denna.

En gång i tiden hade vi ett beredskapslager stort nog att kunna skydda var och en av medborgarna i civilsamhället i Sverige. År 2014 tog dock MSB ett beslut om att alla andningsskydd skulle eldas upp. Stora mängder skyddsmateriel kasserades utan att ersättas. Från att ha varit ett land förberett för kris blev vårt land oerhört sårbart, utan möjlighet att skydda medborgarna.

Under pandemins fortsatta spridning fick vår regering förlita sig på att köpa in adekvat skyddsutrustning från andra länder, vilket blev synnerligen problematiskt då delar av världen var i samma behov som vi. Och flera länder stängde ned sin export helt och hållet.

Vi kunde under pandemins början också konstatera att vårt grannland Finland hade någonting som Sverige saknade. De hade viljan att skydda sina medborgare, och de hade ett väl utbyggt beredskapslager. De hade förberett.

För detta visade dock bland andra ledande socialdemokrater inte någon som helst respekt. Tvärtom stod reflektion över vår egen förberedelse inte alls på agendan. Tvärtom kunde irritationen över att Finland inte delade med sig till oss av sitt välutbyggda beredskapslager inte döljas. Det föreslogs till och med att lagar skulle införas så att exempelvis Finland skulle tvingas att dela med sig till oss av sitt beredskapslager i stället för att skydda sin egen befolkning.

Fru talman! Det är ett högst anmärkningsvärt agerande av partier i regeringsställning som har slarvat med sitt eget uppdrag. Det är som att gå över till grannen och kräva att få tillgång till deras mat för att man själv har ätit upp sin mat och struntat i att köpa ny.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag noterar att Ann-Christine From Utterstedt följer alla kommentarer som jag har gett i olika medier under denna pandemi, och det är ganska många. Jag står för varenda en av dem. Ann-Christine From Utterstedt får mejla hur många artiklar hon vill.

Jag vill däremot verkligen tydliggöra och säga att man inte heller kan rycka dem ur sitt sammanhang. Det ska man vara försiktig med. Jag tycker också att man som riksdagsledamot ska anstränga sig för att försöka se, förstå och kommunicera helheten.

Jag antar att Ann-Christine From Utterstedt hänvisar till beredskapen i mitten av februari. I det läget rådde en situation där det handlade om att verkligen veta vem som har ansvar för vad, men varken jag eller Socialstyrelsen svarade på frågan om Sverige har skyddsmateriel så att det räcker för en pandemi om gränser stängs. Tvärtom kan Ann-Christine From Utterstedt leta upp alla de kommentarer där vi tidigt sa att vi var väldigt bekymrade över hur det såg ut. Kommuner och regioner signalerade redan att de inte hade den utrustning som krävdes. Man kan säga att man inte har velat lägga på hög. Man kan också beskriva det som att man har förberett sig för en kris, vilket är kommuners och regioners ansvar.

På 90-talet satt inte Ann-Christine From Utterstedts parti i Sveriges riksdag. Då bestämde vi oss gemensamt, och det var ingenting som behövde slås igenom. Jag skulle säga att det fanns en samsyn som handlade om att vi hade ett väldigt annorlunda läge, inte bara i Sverige utan även i vår omvärld. Vi konstaterade att vi skulle ha ett annat sätt att möta olika typer av kriser och krig - förknippat, skulle jag gissa, med hur Berlinmuren föll och hur kalla kriget antogs vara över. Det fanns en väldigt optimistisk syn på framtiden och på hur vårt säkerhetsläge såg ut. Detta betyder inte att man inte ville ha en beredskap, men man ville organisera den på ett annat sätt.

Jag säger inte att någon i dag, i går eller ens på 90-talet gjorde helt fel med den kunskap man då hade, men jag tycker att det är viktigt att vi utifrån de erfarenheter vi har lär av det. Det är också därför Socialstyrelsen har haft rollen att börja bygga upp lager. Kommande år avsätts 1 miljard för att börja bygga upp lager. Den civila beredskapen ska också öka kraftigt; det är en ambition som finns.

Jag tycker också att det är viktigt, i den mån vi har lyssnare som hör detta, att kommentera att man skulle elda upp skyddsmateriel. Jag tror inte att Ann-Christine From Utterstedt eller någon annan skulle vilja att vi hade skyddsmateriel som inte går att använda och som inte fyller sin funktion. Tänk att låta en människa gå in i en situation där den upplever att den gör sitt jobb och att den har skyddsutrustning vetande att utrustningen inte fungerar - att den är för gammal och att bästföredatumet har gått ut. Att man inte hela tiden har fyllt på beror på att vi inte har ett beslut om ett nationellt beredskapslager.

Jag vill också understryka att vi i denna pandemi förstås hela tiden har att lära - kommuner emellan, regioner emellan och länder emellan. Det går alltid att ta det land som sticker ut i något avseende, till exempel Finland, som såvitt jag vet är det enda land som har väldigt stora beredskapslager. Inga andra länder sitter i den situationen. Jag har inte kunnat träffa mina kollegor på det sätt som jag i normala fall kan göra, men jag gissar att många länder funderar över hur de ska hantera detta och att man också på EU-nivå funderar över hur vi gemensamt kan bli bättre på att hantera kommande kriser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I mitten av februari gick vi med i det som kallas Joint Procurement Agreement, vilket innebar att vi fick möjlighet att delta i EU-gemensamma upphandlingar. Alla EU-länder såg behovet av att göra upphandlingar eftersom de inte satt på stora lager. Man kan föra en lång ekonomisk-politisk diskussion om vad vi lägger pengar på. Är vi beredda att avsätta stora gemensamma resurser för till exempel lagerhållning framöver?

Fru talman! Vi är fortfarande mitt uppe i en allvarlig samhällskris och drabbas olika hårt av pandemins följder varje dag. Så här långt kan vi konstatera att vårt lands styrande förtroendevalda under lång tid har gjort grova felprioriteringar som drivit oss långt bort från den självbevarelsedrift som behövs för överlevnad. Från att kunna skydda och försvara vår befolkning har andningsmasker eldats upp utan att ersättas med någonting nytt, och vi vet i dag inte ens till exempel hur stor vår befolkning är eller vilka som uppehåller sig i landet. Vi måste ta lärdom av de allvarliga misstag som har begåtts.

Ingen kunde förutse att ett allvarligt virus skulle spridas över världen just nu. Vad vi däremot hade kunnat förutse var att vi någon gång skulle kunna drabbas av en allvarlig samhällskris, och vi hade kunnat hålla landet väl rustat inför detta. Någon upprustning har tyvärr inte skett, utan tvärtom har regeringen förlitat sig på andra länders hjälp.

Fru talman! Jag förväntar mig faktiskt mer av Sveriges regering. Jag förväntar mig exempelvis att våra äldre och sköra kan erbjudas tillräckligt skydd vid samhällskriser. Jag förväntar mig framförhållning, planering och beredskap värd namnet. Kan inte regeringen erbjuda sin medborgare detta är samhällskontraktet brutet.

Den här pandemin har verkligen visat på Sveriges brister, exempelvis inom äldreomsorgen. Detta har vi diskuterat många gånger förut, och det finns all anledning att komma tillbaka till det. Det handlar till exempel om de allvarliga språkförbistringarna.

Fru talman! Tack, Ann-Christine From Utterstedt, för att det åtminstone i avslutningsanförandet finns med en passus om att vi fortfarande befinner oss mitt i en pandemi.

Jag har inte så stora förväntningar på att Ann-Christine From Utterstedt som sverigedemokrat i något sammanhang kommer att hylla en socialdemokratiskt ledd regering, så detta tar jag inte så hårt på. Däremot är det helt nödvändigt att vi fortsätter nu i ett läge då pandemin tar ny fart, inte bara i Sverige och i Europa utan även globalt. Även om ett vaccin är på ingående - låt oss verkligen hoppas det - vet vi alla att det inte löser de otroligt stora samhällsproblem som detta virus orsakar.

Jag tror att många har sett framför sig att det någon gång kan komma pandemier och kriser, men det som är specifikt för denna pandemi och som gör den till en kris som drabbar alla är det faktum att det handlar om avstånd och om att människor inte ska mötas. En annan gång kan det handla om ett virus som sprids via luften eller på något annat sätt. Detta innebär utmaningar; det har krävts en omställning av vårt samhälle och av vår omvärld som är helt unik. När vi tittar tillbaka på 2020 kommer ingen att kunna undgå de stora omställningar som skett. Mycket av detta kommer sannolikt också att leva kvar - inte minst ska vi lära av det inför kommande samhällskriser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill avrunda med att säga att inget skyddsmateriel som man kan använda någonsin har eldats upp. Den utrustning som inte kan användas, där bästföredatumet har gått ut, ska vi inte låta någon möta covid-19 med. Däremot ska vi se till att personal i vård och omsorg har förutsättningar att göra sitt arbete, bland annat genom att vi alla ser till att smittspridningen minskar så att de får en hanterbar situation och så att vi inte hamnar där vi var i våras. Hälso- och sjukvården gjorde då fantastiska insatser.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.