Tillgången på konsumentvägledning

Fru talman! har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillgängliggöra konsumentvägledning för fler lokalt där de bor och om jag avser att ta initiativ till några kompetenshöjande insatser riktade mot landets konsumentvägledare.

Konsumenter möter alltmer komplexa marknader, vilket ökar behovet av information och stöd och även leder till att de problem som konsumenter får blir mer komplexa. Det är något som både kommunala konsumentvägledare och vägledare i Konsumentverkets upplysningstjänst Hallå konsument vittnar om.

Jag instämmer med Jon Thorbjörnson i att införandet av Hallå konsument var en nödvändig och viktig åtgärd, samtidigt som konsumenter med särskilda behov av stöd kan behöva mer anpassade insatser än vad Hallå konsument kan erbjuda. Många kommuner erbjuder konsumentvägledning som omfattar både förebyggande arbete och rådgivning och hjälp när problem uppstått. Men regeringen ser att andelen kommuner som väljer att erbjuda konsumentvägledning minskar.

Regeringen har gjort bedömningen att fler aktörer behöver engageras i arbetet med att stötta sårbara konsumenter. I februari 2020 gav regeringen därför ett uppdrag till Konsumentverket för att främja och utveckla konsumentstödet. Det handlar bland annat om att identifiera och stödja olika samhällsaktörer - inklusive det civila samhället - som har förutsättningar att hjälpa konsumenter i särskilt behov av stöd med att tillvarata sina intressen i samband med köp och med att hantera privatekonomiska problem. Till exempel erbjuder pensionärsorganisationerna sedan en tid tillbaka viss konsumentrådgivning. Det är också viktigt att grundläggande kunskaper om konsumenträtt och privatekonomi förmedlas i grundskolan, gymnasieskolan och sfi-undervisningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Såväl min företrädare som jag själv har haft ett flertal möten med företrädare från kommuner och civilsamhälle, liksom med enskilda konsumentvägledare och med SKR, där vi diskuterat frågor om konsumentstödet och hur detta kan fortsätta utvecklas.

Jag följer noga utvecklingen på området, och fortsatta åtgärder kommer att övervägas av regeringen med anledning av riksdagens tillkännagivanden om att regeringen bör se över hur den kommunala konsumentvägledningen kan utvecklas.

Fru talman! Först vill jag tacka ministern för svaret. Det är bra att Max Elger och regeringen ser problemen på området och vill göra någonting åt dem.

När det kommer till den lokala konsumentvägledningen ser vi en tydligt nedåtgående trend. År 2015 fanns det 270 kommuner som erbjöd kommunal konsumentvägledning. År 2017 var det 248. År 2019 var det 219. År 2021 var det 179 stycken. Så är det enligt Konsumentverkets granskning. Och vi kanske kan gissa att det kommer att bli ännu färre de kommande åren.

Det är en nedgång med 91 stycken kommuner, där invånarna inte längre har tillgång till denna viktiga service. Dessutom är det allt färre personer som jobbar med dessa frågor. Och de lokala vägledare som finns kvar jobbar färre timmar.

Detta är oroväckande eftersom det, precis som ministern sa, blir alltmer komplicerat att vara konsument. Och tyvärr hamnar konsumenter ofta i underläge gentemot företag. Det borde vara självklart att konsumenter som får problem kan få den hjälp och det stöd som de behöver och att stödet är likvärdigt oavsett var i landet man bor.

Dagligen översköljs vi av reklam där vi uppmanas att konsumera mer av varor och tjänster. Marknadsföringen är ofta aggressiv och vänder sig inte sällan till grupper och konsumenter som redan är ekonomiskt utsatta. Då är det viktigt att alla konsumenter i hela Sverige har tillgång till ett bra stöd, och den lokala konsumentvägledningen är ett exempel på ett alldeles utmärkt stöd. Alla partier i riksdagen tycks vara överens om det. Då känns det lite märkligt att detta minskar hela tiden. Den lokala konsumentvägledningen är viktig och behöver utvecklas. Ändå är känslan att det går lite trögt när närmare två miljoner konsumenter, som det är i dag, har svårt att få stöd och hjälp på ett lokalt plan.

I min fråga till ministern nämner jag Hallå konsument, en tjänst som Konsumentverket startade 2015. Ministern tar också upp den i sitt svar. Och när jag frågade ministern på frågestunden för några veckor sedan om stödet till de lokala vägledarna lyfte ministern även då Hallå konsument.

Hallå konsument är bra - det är de flesta överens om. Men det var inte meningen att den tjänsten skulle ersätta det lokala arbetet, och det är det som nu håller på att ske. Den nationella tjänst som Hallå konsument är nås via telefon, chatt och mejl. Hallå konsument kan hjälpa till i enklare fall, precis som en nätläkare bara kan hjälpa till i enklare fall. Man vill gärna träffa en läkare på ett fysiskt möte när det blir större problem och när det är avancerade saker som behöver tas om hand. Det är på samma sätt när man får stora problem på konsumentområdet. Man behöver kunna träffa dem som ska hjälpa en, och man kan behöva träffa dem upprepade gånger. Då är det viktigt med en lokal och nära kontakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lokala vägledare känner till de lokala förhållandena på ett annat sätt. Man kan också på ett helt annat sätt jobba förebyggande. Med en lokal förankring kan man till exempel nå ut till skolor och hjälpa till att forma och stärka de unga konsumenter som kommer ut på marknaden. Man kan ge dem trygghet och kunskap om vilka rättigheter och skyldigheter de har.

Ministern säger i sitt svar att fler aktörer behöver engageras i arbetet med att stötta sårbara konsumenter och att skolan ska förmedla denna kunskap och vara en del av detta. Lokal konsumentvägledning är utmärkt för det förebyggande arbetet i skolor och för att stötta skolor i att göra elever redo att hantera konsumentfrågor. Men jag saknar satsningar på själva den lokala konsumentvägledningen. Kommer det några sådana, eller tänker regeringen att det kommer att lösa sig ändå ute i kommunerna?

Fru talman! Inledningsvis får jag liksom Jon Thorbjörnson konstatera att vi är helt överens vad avser problemställningen, och när vi ser på samhällsutvecklingen gör vi nog en mycket likartad analys.

Jag får frågan om regeringen står i begrepp att göra något just nu. Där är väl förhållandena sådana att det är väldigt kort tid kvar till nästa val, och det är svårt att komma med utfästelser om vad som ska hända i nästa budget. I den budget vi nu har ligger inga riktade satsningar på det här området. Vi får alltså återkomma i den frågan även oavsett de allra senaste utvecklingarna i regeringsfrågan.

Det är riktigt, som Jon Thorbjörnson lyfter fram, att vi gör vad vi kan genom de kanaler vi redan har öppna, nämligen Konsumentverkets arbete och befintlig konsumentvägledning. Inte minst har vi gett ett uppdrag till Konsumentverket att identifiera och stödja olika samhällsaktörer som har förutsättningar att hjälpa konsumenter i särskilt behov av stöd. Det handlar till exempel om yrkesföreningar och andra organisationer, till exempel pensionärsorganisationer, som kan bistå genom sin verksamhet. Konsumentverket har uppdraget att hantera detta.

Sist och slutligen är det ju så att vi har ett långtgående kommunalt självstyre som vi inte avser att inskränka i den här frågan. Det är kommunerna som ytterst måste prioritera vilka verksamheter som de finner högst relevanta. Där förefaller jag och Jon Thorbjörnson göra samma bedömning, nämligen att deras prioriteringar kanske inte ligger i linje med vad vi helst av allt skulle önska. Men vi avser inte att göra några ingripanden i just den frågan.

Fru talman! Det är inte så lång tid kvar av den här mandatperioden; det är helt riktigt. Men då har det å andra sidan gått ganska många år av en mandatperiod när regeringen har haft ansvar och kunnat göra satsningar. Dessa satsningar har inte kommit, och då anser jag att man lite har släppt det ansvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ministern nämner sin företrädare Lena Micko i sitt svar. Jag gjorde en liten googling och såg att hon 2020 skrev att det var viktigt med den lokala konsumentvägledningen. Jag citerar: "Under lång tid har kommunernas konsumentvägledning spelat en viktig roll för många konsumenter. Det är verksamheter där konsumenter kan få hjälp och vägledning, till viss del i form av personliga möten. Men det är också en verksamhet som är frivillig för kommunerna att erbjuda, och som tyvärr försvunnit på många håll när kommuner letar efter besparingsåtgärder.

Regeringen har därför gett Konsumentverket i uppdrag att främja och utveckla ett behovsanpassat konsumentstöd i samverkan med olika samhällsaktörer som har förutsättningar att hjälpa konsumenter i särskilt behov av stöd.

Under våren bjuder jag också in till ett möte med lokala konsumentvägledare och organisationer från det civila samhället för att gemensamt hitta vägar för ett ökat samarbete."

Detta är alltså inget nytt. Det har funnits där och har adresserats av tidigare ministrar, men det händer inte så mycket. Jag läser återigen att man ska samtala med och försöka få civilsamhället att bidra.

Vänsterpartiet har under mandatperiodens gång motionerat om att även den lokala konsumentvägledningen ska få samma status som budget- och skuldrådgivningen, som trots det kommunala självstyret är obligatorisk ute i kommunerna. Jag tror att det här hade varit ett alldeles utmärkt komplement. Tyvärr har vi inte fått någon positiv respons på det. Det är ingen som har gått med på förslaget trots att alla partier tycker att det är viktigt med den lokala konsumentvägledningen.

Vi är eniga i synen att civilsamhällets aktörer kan göra mycket nytta, och de gör redan mycket nytta. Den ideella sektorn kan, om den får rätt förutsättningar, fylla en mer framträdande roll för att motverka utvecklingen med bristande lokal konsumentvägledning och främja en mer hållbar sådan.

Ideella organisationer kan till skillnad från myndigheter agera lite snabbare och utmana normer och strukturer med sin demokratiska förankring och sitt medlemstryck. Ideella organisationer har stor möjlighet att vara en motkraft och skapa motbilder mot reklam och konsumtionsmönster och verka för en hållbar utveckling.

Vi tycker därför att det är jättebra att det finns idéer och tankar om att civilsamhället ska engagera sig mer. Men varför har då regeringen de senaste åren skurit ned i stödet till dessa aktörer i budgeten? I den totala statsbudgeten är dessa miljoner inte en jättestor del, men för de organisationer i civilsamhället som jobbar med konsumentfrågor är de här pengarna jätteviktiga.

Sedan dessa neddragningar har dykt upp under mandatperioden har Vänsterpartiet i våra egna budgetar hela tiden återställt stödet och gjort en satsning som regeringen inte vill göra, just för att vi tycker att det här är viktigt. Då känns det lite konstigt att man å ena sidan säger att civilsamhällets aktörer är viktiga, att man vill samverka med dem och vill att de ska ta ett ansvar och å andra sidan minskar stödet till dem.

Varför kan inte regeringen slopa neddragningarna? Om de här aktörerna är viktiga, är det då inte viktigt att satsa pengar på dem? De är ju viktiga. Stödet är otroligt viktigt för alla de organisationer som arbetar för utsatta konsumenter och för en hållbar utveckling. Civilsamhället kan med små medel få stora resultat och är en viktig demokratisk röst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Till att börja med är det inte så att det saknas satsningar på området. Tvärtom, som Jon Thorbjörnson nämner, har vi Hallå konsument, en verksamhet som har utvecklats väldigt starkt. Man hade 2,3 miljoner besökare under 2021, och man besvarar 70 000 frågor. Det här är alltså en verksamhet som har utvecklats väldigt väl under de senaste åren, och det tycker jag inte att man ska bortse från.

Det är riktigt att det inte är ett substitut utan snarare ett komplement till den kommunala konsumentvägledningen och civilsamhällets organisationers arbete, och det är själva anledningen till att vi satsar resurser på civilsamhällets insatser i denna del.

Jag ska villigt erkänna att det känns intellektuellt lite hederligare att diskutera denna fråga med Vänsterpartiet, som ju har motionerat och avsatt medel på ett sätt som inte regeringen har gjort. Jag har stundtals stått i diskussioner med andra partier som har anfört samma argumentation utan att ha gjort motsvarande, vilket alltid har känts något egenartat.

Jag måste med detta även konstatera att den senaste budgeten som gick igenom här i riksdagen inte var regeringens alster, utan det var helt andra krafter som fattade beslut om den.

Med allt detta sagt tycker jag ändå inte att man ska ringakta det arbete som faktiskt görs. Det satsas pengar. Vi har en förträfflig digital vägledning, låt vara ett komplement, som likafullt utvecklas väl. Verksamheten är alltså inte lagd i fullständig träda.

Fru talman! Jag har heller aldrig påstått att det inte går några pengar alls till konsumentvägledning och Konsumentverket. Det kommer pengar dit, men jag anser att det är för lite, och därför har Vänsterpartiet gjort de budgetsatsningar som vi har gjort.

Även om det var andra partier som stod bakom den budget som gick igenom nu fanns ju inte de här satsningarna i regeringens budget heller, utan det var bara i Vänsterpartiets budget som de här satsningarna fanns. Vi satsade 100 miljoner på lokal konsumentvägledning i vår senaste budget.

I en tid när alltmer samhällsservice försvinner i flera delar av landet är det extra viktigt att stoppa den utvecklingen och se till att så mycket samhällsservice som möjligt finns kvar. Vi ska kunna bo i hela landet och få en likvärdig service var vi än bor.

Det är inte lätt att vara konsument. Misslyckade köp kostar svenska konsumenter 50 miljarder kronor årligen enligt Konsumentverket. Här behövs den hjälp som den lokala konsumentvägledningen kan ge. Även skuldberget växer. Under de senaste tio åren har det växt till rekordhöga 94 miljarder. Cirka 400 000 svenskar är i dag överskuldsatta.

Även här tror vi att den lokala konsumentvägledningen kan vara med och se till att unga inte tar oansvariga lån och inte går på reklamen att det är enkelt och billigt med sms-lån och dylikt.

Vi anser att Hallå konsument är bra, och vi återkommer ofta till Hallå konsument. Men som alla också konstaterar hela tiden är den inte en ersättare, utan vi behöver den lokala konsumentvägledningen. Hallå konsument var aldrig menad att bli en ersättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi satsar pengar på den lokala konsumentvägledningen, och vi vill att den ska få samma status som skuld- och budgetrådgivningen. Och det verkar vi vara ensamma om - tyvärr.

Fru talman! Det är helt riktigt att Vänsterpartiet är ensamt i den här delen. Det är å andra sidan inget unikt att Vänsterpartiet satsar mer pengar på ett fält. Vis av erfarenhet och många års budgetförhandlingar med sagda parti vet jag att det finns en utgiftsentusiasm på många områden, som ju ofta finansieras av synnerligen väl tilltagna skattehöjningar. Däri finns en motsättning i det breda politiska spektrumet mellan Vänsterpartiet och andra partier, och det är inget ont i det.

Vi berör som hastigast frågan om ungdomars överskuldsättning, och det är ett problem som regeringen faktiskt adresserar brett. Vi har försökt att reducera möjligheterna att ge krediter via nätet genom att ta bort förvalet. Vi har reglerat pristaket - räntetaket - för snabbkrediter. Vi jobbar vidare i den riktningen. Det är ett stort problem - allra helst för den enskilde som drabbas av överskuldsättning och till syvende och sist hamnar hos Kronofogden.

Detta är en arena som vi adresserar på en mängd sätt och tar på största allvar. Det är min förhoppning att den utredning som nu sitter ska ta fram ytterligare verkningsfulla verktyg för att bistå människor inför att de löper risk att ta mer lån än de faktiskt kan finansiera.

Med detta sagt vill jag tacka för ett trevligt meningsutbyte. Jag tycker att vi har en likartad syn på problemen, men möjligen är medlen för att lösa dem något skilda. Och det är helt i sin ordning en dag som denna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.