Tillfällig paus i flyktingmottagandet

Herr talman! Johan Forssell har frågat mig hur jag och regeringen ställer oss till Moderaternas förslag om att personer som anländer till Sverige från ett annat EU-land utan att ha registrerats på vägen genom EU ska kunna avvisas vid gränsen utan en svensk prövning av en asylansökan.

Just nu pågår den svåraste flyktingsituationen i modern tid. Efter sommaren har antalet flyktingar som söker sig till Sverige ökat kraftigt, och bara de senaste två månaderna har 80 000 personer sökt asyl i Sverige. Det innebär mycket stora utmaningar för vårt samhälle. Många samhällsviktiga verksamheter är hårt ansträngda eller står inför stora prövningar. Många kommuner kämpar också för att klara av det stora antalet människor som kommer och som har olika behov av insatser och stöd.

Regeringen har därför föreslagit en rad åtgärder för att kraftigt minska antalet personer som söker asyl och beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Avsikten är att under en period anpassa asylreglerna till en miniminivå i EU för att fler ska välja att söka asyl i andra EU-länder. Fler länder i EU behöver ta ansvar för den uppkomna situationen.

Bland de åtgärder regeringen föreslår ingår också införande av id-kontroller på transporter med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige. Den åtgärden, tillsammans med den tillfälligt återinförda gränskontrollen vid inre gräns, bedöms ge en bättre överblick över vilka det faktiskt är som kommer till Sverige och vad deras avsikter är samt minska risken för att den allmänna ordningen och inre säkerheten påverkas till följd av de stora migrationsströmmarna. Myndigheterna får på så sätt bättre förutsättningar att upprätthålla ordning och säkerhet, och kommunerna får bättre planeringsförutsättningar för att hantera flyktingmottagandet.

De åtgärder regeringen föreslår är nödvändiga i den akuta situationen, men de är inte i sig en långsiktig väg framåt. Flyktingsituationen behöver hanteras gemensamt inom EU. Regeringen kommer därför att fortsätta driva på för ett system där alla länder tar ett gemensamt ansvar för flyktingmottagandet, utan att göra avkall på den individuella asylprövningen.

Det moderata förslaget, som Johan Forssell syftar på, väcker många frågor. Samtidigt är det vår sammantagna uppfattning att vi har vidtagit åtgärder som kommer att leda till att söktrycket dämpas i betydande omfattning samt att andra EU-länder får ta ett större ansvar. Regeringen fortsätter att följa utvecklingen i frågan.

Herr talman, statsrådet och alla som lyssnar på den här diskussionen på åhörarläktaren eller kanske hemma framför tv-apparaten! Det här är en brännande fråga. Det går inte att ha ett väljarsamtal numera utan att frågorna om migration och integration, eller kanske kort och gott invandringsfrågan, dyker upp. Den verkligheten tror jag politiker i olika partier i alla delar av Sverige möter.

Vi har en situation i Sverige som man måste beskriva som ohållbar. Det är närmast ett läge som alltmer framstår som akut. Det är kanske inte akut överallt i landet, men på påfallande många orter får vi nu rapporter om att viktiga samhällsfunktioner inte längre fungerar i det korta perspektivet. Det är såklart en utmaning och ett problem här och nu.

Utmaningen framöver är nog egentligen ännu större än så och berör frågorna kring integration, hur människor ska kunna komma in i det svenska i samhället, lyckas etablera sig på arbetsmarknaden, hitta en bostad och bli en del av det Sverige som vi har och som vi vill utveckla framöver.

De senaste två månaderna har Sverige tagit emot ungefär 80 000 asylsökande. Det är lika många som under hela 2014. Vi känner alla till bakgrunden till det. Vi har en värld som står i brand med fruktansvärda konflikter i Syrien och på flera andra ställen i världen.

Herr talman! Den här EU-lösningen som många har talat sig varma för, som innebär att man centralt i EU ska hitta ett sätt att byta ut hela Dublinförordningen mot ett system med tvingande kvoter, är i och för sig en sympatisk lösning och någonting som vi har biträtt. Men det ligger också långt framåt i tiden att få systemet på plats så att det fungerar på det sätt som vi vill att det ska göra.

Det är viktigt att komma ihåg en sak, och det är att problemet i sammanhanget egentligen inte är antalet personer som flyr till Europa, för Europa klarar det, utan problemet är den exceptionella snedfördelning som råder mellan EU:s medlemsstater.

Om alla i EU-28 tog sin del av ansvaret skulle Europa klara av det här, tror jag. Men så är det inte i dag. Ett fåtal länder, inte minst Sverige som per capita har tagit det överlägset största ansvaret, får ta inte bara sin egen del av ansvaret utan också det som andra medlemsstater inte förmår eller inte vill ta i dag.

Vi har länge pekat på behovet av harmonisering. I en akut situation är det ohållbart i längden att Sverige har regler som starkt avviker från normen i övriga EU. Vi ser resultatet av det nu, en akut kris.

Vi har blivit kritiserade av företrädare från regeringspartierna under en längre tid. Nu finns det en ny inställning. Den kom sent. Senfärdigheten har varit ett problem för Sverige. Men det är likväl positivt att vi har en samsyn kring detta i dag.

Den stora frågan är om de förslag som regeringen nu har presenterat kommer att vara tillräckliga för att dämpa söktrycket till 1 000 eller kanske 2 000 personer i veckan. Jag ställer mig skeptisk till det. Mot bakgrund av det ambitiösa mål som regeringen har ställt upp är min fråga: Ifall det som regeringen har gjort inte räcker, kommer man i så fall att vara beredd att lyssna till Moderaternas förslag om en flyktingpaus?

Herr talman! Jag tror inte att jag och Johan Forssell står särskilt långt ifrån varandra när det gäller bilden av hur läget är och hur historieskrivningen har sett ut. Sverige gör just nu en enorm ansträngning. Hittills i år har över 150 000 människor sökt asyl i vårt land. Som jag nämnde tidigare har det kommit 80 000 på bara två månader. Det är inte bara det högsta antalet någonsin. Det är dubbelt så högt som den senaste högsta årssiffran som låg runt 80 000 på ett år.

Av de som har kommit är över 30 000 ensamkommande barn. Under hösten hade vi perioder då 100 skolklasser i veckan anlände till Sverige - 100 skolklasser i veckan. Det säger lite om vilken enorm uppgift det svenska samhället har behövt hantera under hösten. Det gäller förstås Migrationsverket, som har haft en enorm logistisk utmaning, kommunerna och tiotusentals frivilliga.

Jag känner stor stolthet över att vi har klarat av det under den här hösten. Jag ser inte att något annat land i Europa har gjort mer än Sverige för att kunna klara flyktingsituationen.

Men även om Sverige kan göra mycket och har gjort mycket, mer än någon annan, är vi i ett sådant läge att vi inte kan göra allt. Även Sverige har en gräns. När det gäller utvecklingen framför oss skulle vi inte klara av en likadan bild till våren. Vi måste försöka få ned antalet som söker sig till just Sverige. Det finns fler länder i EU att söka asyl i. Därför bör andra EU-länder också ta ett större ansvar.

Som Johan Forssell har sagt är våra system väldigt ansträngda. Vi kan inte längre garantera boende. Vi har haft situationer då människor fått sova på pappkartonger efter att ha anlänt till Sverige. Vi ser kommuner som anmäler sig själva enligt lex Sarah. Vi ser ett akut läge i dag. Men vi ser också en stor utmaning på längre sikt.

Vi har ungefär 170 000 personer i asylsystemet just nu. Vi behöver inrikta oss på att kunna ta ansvar för dem. Då kan inte antalet människor som kommer till Sverige vara 7 000, 8 000, 9 000 kanske upp mot 10 000 i veckan.

Vi har tvingats vidta två åtgärder. Den ena är id-kontrollerna på transporter mellan Danmark och Sverige. Vi har lagt fram en proposition, och jag ser att det kommer att finnas ett brett stöd i riksdagen för den, bland annat från Moderaterna. Det välkomnar jag. Den andra åtgärden handlar om att förändra svensk lagstiftning temporärt för att kunna ta ned den på EU:s miniminivå. Jag ser att det finns ett brett stöd i riksdagen även för det. Det välkomnar jag naturligtvis också.

Johan Forssell och Moderaterna vill gå längre. De vill stänga gränsen helt. Regeringens bedömning är att de åtgärder som vi nu vidtar kommer att räcka. Vi ser en risk för att det som Moderaterna och Johan Forssell föreslår skulle komma i konflikt med EU-rätten, asylprocedurdirektivet. Därför är vi inte beredda att gå den vägen.

Där står vi alltså. Vi tror att de åtgärderna kommer att räcka.

Jag vill göra en notering. Oppositionen delar upp sig på olika linjer. Moderaterna vill gå längre. De har gått från öppna hjärtan till stängda gränser. Centern resonerar precis tvärtom. De vill snarare öppna gränserna men sedan ha lägre kvalitet i mottagandet. Min fråga till Johan Forssell är: Hur ser egentligen en borgerlig flyktingpolitik ut nu för tiden?

Herr talman! Jag vet inte om jag tackade för svaret. Det vill jag i alla fall göra nu.

Som statsrådet säger har vi nu en akut kris. Det är tråkigt att vi har hamnat här. Jag tror inte att vi hade behövt hamna här. Vi har under ett års tid pekat på att Sverige behöver en förändrad migrationspolitik, att vi behöver harmonisera vissa av våra regler med övriga omvärlden.

Det blev vi kritiserade för av företrädare för regeringspartierna. Våra förslag beskrevs som orealistiska, inhumana och så vidare. Jag uppskattar verkligen att regeringen har tänkt om. Men det är beklagligt att vi ska behöva befinna oss mitt i en akut kris för att företrädare för regeringspartierna ska inse det. Det hade varit bra om vi hade kunnat få till stånd förändringarna, inte minst skarpare tillfälliga uppehållstillstånd, långt tidigare, innan krisen blev akut.

Statsrådet säger att Moderaterna vill stänga gränsen. Då blir jag osäker på om Morgan Johansson har satt sig in i vad vi föreslår. Vi vill ha en tillfällig paus. Vi har en akut situation nu. Det talas om väntetider på Migrationsverket på uppemot två år. Vi tror att den tillfälliga pausen är nödvändig tills systemen klarar av de utmaningar man står inför, tills vi får ordning och reda, tills vi kan erbjuda människor som kommer hit tak över huvudet från dag ett.

Vi vill naturligtvis att Sverige ska ta emot asylsökande även framgent.

Herr talman! Dublinsystemet fungerar inte i dag. Principen om första asylland är slagen i spillror. Man registreras inte i det första landet man kommer till. Det gör man ofta inte i det andra eller tredje landet heller.

Migrationsverket har självt konstaterat att Dublinförordningen inte går att upprätthålla i dag. Det enda rimliga på sikt är att ha en gemensam asyl- och migrationspolitik. Men vi tror inte att vägen dit går genom att Sverige ensamt upprätthåller Dublinförordningen när ingen annan gör det, i så fall borde effekten av det ha synts vid det här laget. Sverige har i det längsta försökt fullfölja sina åtaganden. Men effekten har nu blivit så betungande att det inte går längre.

Vårt förslag innebär att den som kommer till Sverige från ett annat säkert EU-land utan att först, som regelverket säger, ha registrerats där ska nekas inresa och återvända och registrera sig. Det är viktigt att påpeka att även om registreringen sker någon annanstans kan det fortfarande bli Sverige som ansvarar för prövningen. Det kan alltså fortfarande bli tal om att asyl beviljas här i landet.

Jag vill också påpeka att det utöver Dublinförordningen finns andra regler, inte minst i EU:s funktionsfördrag. Det finns en specifik regel om provisoriska åtgärder vid extrema flyktingströmmar, men det finns också en generell regel som säger att medlemsstaten i extrema lägen kan ha rätt att göra avsteg när lag och ordning äventyras. Det finns också en del folkrättsliga principer som vi menar ger stöd åt detta.

Jag brukar ha som princip att man ska hoppas på det bästa i politiken, men man ska också förbereda sig för något annat. Mot bakgrund av det mål som regeringen har satt upp måste jag upprepa frågan: Ifall ni inte lyckas nå målet, är ni beredda att titta på Moderaternas förslag? Eller vad föreslår ni i stället?

Herr talman! Vi är övertygade om att de åtgärder som vi nu föreslår kommer att få effekt, så att vi får en långsiktigt hållbar situation. Därför är vi inte beredda att i nuläget pröva andra förslag. Det är detta vi går fram med.

Jag har också pekat på risken för att det som Johan Forssell föreslår kan komma i konflikt med EU-rätten. Det är Dublinförordningen men framför allt asylprocedurdirektivet, där det är det land dit man kommer som ska utreda vilket land som är första asylland. Det är det som skapar de här rättsliga problemen.

Vi kan naturligtvis diskutera hur tidigt man ska ingripa, vad man skulle ha gjort tidigare och så vidare. Jag vill ändå bara säga att jag inte skäms ett ögonblick för det Sverige har gjort under den här hösten eller det här året. Tvärtom, jag är fantastiskt stolt över att vi har kunnat ta emot över 150 000 människor och ge skydd undan krig, förföljelse och förtryck till den som får sin asylansökan beviljad. Det är en otrolig ansträngning som Sverige har gjort.

Johan Forssell sa att Sverige i det längsta har försökt fullfölja sina åtaganden, och det är precis så jag tycker att ett ansvarsfullt land ska agera. Ett ansvarsfullt land ska i det längsta försöka fullfölja sina åtaganden och göra det så bra man bara kan. Jag kan bara konstatera att det inte finns något land i Europa som har gjort något som liknar det Sverige nu har gjort.

Samtidigt, och där är vi också ense, kan inte ett land eller ett fåtal länder göra allt, utan man måste försöka dela på ansvaret. Under hösten har vi haft en situation med nästan 10 000 i veckan när det har varit som högst. När det gäller de ensamkommande barnen har, som jag har sagt, 100 skolklasser anlänt vissa veckor. Då når man till slut en gräns, och också Sverige har en sådan kapacitetsgräns.

Jag är helt övertygad om att vi kommer att kunna klara den här krisen. Om vi får ned antalet som kommer nu till mer rimliga nivåer kommer vi att klara de ca 170 000 som vi har i asylsystemet nu.

Det handlar förstås om att göra väldigt mycket. Det handlar om att bygga bostäder. Det handlar om att bygga skolor. Det handlar om att förbättra arbetsmarknaden. Det handlar om att gå in tidigt med svenskundervisning. Jag ser, bara för att nämna en siffra, att studieförbunden hittills under den här hösten har växlat upp sin svenskundervisning för asylsökande så att de kommer att undervisa över 50 000 personer under denna höst. Innan året är slut kommer de att undervisa nästan 80 000 asylsökande i svenska, tror de - en direkt effekt av de åtgärder som regeringen har vidtagit.

Jag är förstås också glad över det stöd som verkar finnas i riksdagen för de åtgärder som regeringen nu vidtar, både när det gäller id-kontroller och utlänningslagstiftningen. Men jag måste samtidigt säga att jag ser hur det politiska landskapet splittras upp. Jag ställde en fråga till Johan Forssell i mitt inledande inlägg, eftersom jag ser hur borgerligheten nu har helt olika uppfattningar. Centern går i en riktning och säger att vi ska öppna gränserna men ha en lägre kvalitet i mottagandet. De menar att vi inte ska garantera så mycket, utan man ska försöka klara sig själv för att få jobb och bostad. Risken med den nyliberala modellen är att människor hamnar i en situation där de får jobba för 10 kronor i timmen och bo i en källare.

Sedan har vi Moderaternas modell som går ut på att man ska stänga gränsen för asylsökande. Det är ju det som det handlar om. Då frågar jag mig: Hur ser en borgerlig flyktingpolitik ut?

Herr talman! Jag är faktiskt lite förvånad över att höra Morgan Johansson tala om splittring i de här frågorna. Det är i och för sig helt sant att vi är fyra allianspartier som gör olika bedömningar. Men det är också sant att vi inte är i regeringsställning i dag, utan vi tillåter oss nu att utifrån våra olika målsättningar, och jag tycker att vi i mångt och mycket delar en gemensam bild, göra olika bedömningar.

En sak skiljer oss dock från regeringen, och det är när vi gör en överenskommelse så står vi upp för den och försvarar den. Man behöver inte, som i fallet med den rödgröna regeringen, se ett regeringsparti först gå med på någonting och sedan helt ta avstånd från det och till och med kalla förslagen för skit och inte alls försvara dem. Det är ett väldigt märkligt sätt att agera i regeringsställning och knappast att ta ansvar för Sverige i den här situationen.

Morgan Johansson säger att Moderaternas förslag väcker frågor. Så är det naturligtvis. Det finns saker här som vi behöver titta mer på. Samtidigt tror jag att det har varit uppenbart för alla som har följt debatten under de här veckorna att regeringens politik också väcker många frågor, inte minst detta kring id-kontroller. Även brostängningen har väckt väldigt många frågor, så det kan i sig inte vara ett argument för att säga nej till någonting. Då skulle regeringen inte ha så mycket politik på det här området.

Statsrådet upprepar att de föreslagna åtgärderna kommer att få effekt. Där håller jag med. Jag tror också det. Men kärnfrågan i interpellationen är: Vad händer om det inte får tillräcklig effekt?

Jag ställer den frågan mot bakgrund av att regeringen själv har identifierat vad målet är. Söktrycket ska dämpas till mellan 1 000 och 2 000 personer i veckan. Det är klart att det vore märkligt att sätta upp ett mål och sedan inte vara beredd att vidta ytterligare åtgärder för att nå det målet om det behövs.

Därför vill jag upprepa frågan: Om man inte kan nå målet, vad kommer regeringen att göra då?

Herr talman! Här står Johan Forssell och säger att till skillnad från regeringen håller de borgerliga sina överenskommelser. Men i början av hösten sprang ni ju ifrån den viktigaste överenskommelsen som ni var med och tecknade, den som kallades för decemberöverenskommelsen. Ni hade skrivit under på att ni skulle hålla detta, och så tog det bara en dag att lämna denna överenskommelse.

Det där är historia nu. Jag ska inte gräva ned mig i det eller moralisera över det. Jag bara säger att när jag hör en sådan formulering i en interpellationsdebatt kan jag inte låta bli att påpeka det ändå.

Låt oss gå tillbaka. Låt oss stryka ett streck över det och bara säga: Låt oss försöka se till att hålla våra uppgörelser nu! Det gäller borgerligheten. Låt oss försöka hitta en sådan situation där vi kan göra detta. Vi har precis gjort en migrationspolitisk överenskommelse, och jag utgår från att alla som står bakom den också håller sig till den.

Johan Forssell säger sedan att Moderaterna inte är i regeringsställning, så därför behöver de inte svara på frågor om hur Alliansen ska uppträda. Jag tror dock att väljarna kommer att ställa den frågan så småningom. De kommer att ställa frågan: Hur ser egentligen en allianspolitik ut i det här avseendet? Om de inte får ett tillfredsställande svar på detta tror jag att det är ett problem för er, och det är därför jag ställer frågan.

Vi är övertygade om att de åtgärder vi nu vidtar kommer att få effekt, och jag är inte beredd att diskutera några andra åtgärder förrän vi har sett dessa åtgärder vara i kraft. Vi ser redan nu att antalet som söker sig till Sverige har minskat under hösten. Till våren får vi se om den utvecklingen står sig.

Överläggningen var härmed avslutad.