Swedavias miljöarbete och klimatpåverkan

Herr talman! Anders Åkesson har frågat mig dels hur jag avser att verka för att minska marktransporternas andel av Swedavias klimatpåverkan i allmänhet, och för Arlanda flygplats i synnerhet, dels hur jag avser att agera för att klargöra den statligt konstruerade incitamentskonflikten för Swedavia som innebär att ekonomi och miljö ställs mot varandra.

Swedavia AB ska enligt bolagsordningen äga, driva och utveckla de tio flygplatser som utgör det nationella basutbudet i Sverige. Dessutom har riksdagen gett Swedavia ett särskilt samhällsuppdrag, nämligen att bidra till att de transportpolitiska målen uppnås. Det övergripande transportpolitiska målet är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Det finns även ett funktionsmål och ett hänsynsmål som bland annat tar upp aspekterna tillgänglighet respektive säkerhet, miljö och hälsa.

Som ett av bolagets hänsynsmål mäts och redovisas koldioxidavtryck för bolagets flygplatser fördelat på egen verksamhet, flygtrafik samt marktransporter till och från respektive flygplats.

En viktig utmaning för regeringen och bolaget är att minska koldioxidutsläppen från alla vägtransporter till och från Arlanda och andra flygplatser. Därför fortsätter regeringen att arbeta för att göra det attraktivt och enkelt att åka kollektivt till landets flygplatser.

Det går i dag att åka snabbtåg, fjärrtåg och pendeltåg till Arlanda flygplats. Från 2009 till sista kvartalet 2014 ökade andelen kollektivt resande från 45 till 50 procent.

I enlighet med regeringens krav har Swedavias styrelse fastställt strategiska hållbarhetsmål, varav ett är att under 2020 nå nollutsläpp av fossila koldioxidutsläpp från den egna verksamheten. För närvarande minskar utsläppen snabbare än bolagets egen plan, och de tio av Swedavias flygplatser som ingår i det nationella basutbudet är certifierade på den högsta nivån av Airport Carbon Accreditation (ACA), en internationell standard för flygplatsers klimatarbete.

Jag kan konstatera att Swedavia arbetar aktivt för att minska klimatpåverkan kopplad till flygplatser.

Herr talman! Tack för svaret, Mikael Damberg! I min interpellation tar jag främst upp risken med den konflikt jag anser finnas mellan incitament för det statliga bolaget Swedavia. Det gäller att minska klimatpåverkan. Jag delar ministerns uppfattning att bolaget gör det på många olika sätt. Men det gäller samtidigt att tjäna pengar. Det gäller alltså konflikten mellan miljömål och att vara ett lönsamt och välskött statligt bolag.

I Swedavias uppdrag från staten ingår att driva verksamheten affärsmässigt. Samtidigt ska bolaget kontinuerligt minska sitt eget miljöavtryck och bidra till en minskning totalt sett av hela flygbranschens miljöpåverkan. Den största utsläppsposten kommer från själva flygverksamheten om vi talar om koldioxid.

Men även marktransporterna till och från en flygplats står för en betydande del av flygplatsens totala miljöpåverkan. I fallet Arlanda, landets största flygplats, genererade marktransporterna till och från Arlanda utsläpp motsvarande 110 000 ton koldioxid förra året. Det utgör drygt 40 procent av flygplatsens totala utsläpp.

Herr talman! I fallet Arlanda är marktransporterna alltså en nästan lika stor utmaning som kärnverksamheten flyg i fråga om klimatbelastning.

I fallet Arlanda finns det, precis som ministern påpekar, goda förutsättningar att både med tåg och buss som resenär kollektivt ta sig från och till flygplatsen framför att använda bilen. Egentligen är förutsättningarna lysande i Arlandas fall att klara det klimatåtagande man har gjort och även den nollpåverkan man har föresatt sig.

Men så var det detta med risken för incitamentkonflikt i det uppdrag som vi har givit det statliga Swedavia. Det handlar om intäkterna från Arlandas parkeringar, som ägs av Swedavia. De är en viktig intäkt i verksamheten. Välfyllda parkeringar riskerar att stå emot miljömässiga vinster med en minskad biltrafik till och från Arlanda, statsrådet.

Jag anser att vi som ägare till Swedavia behöver reda ut prioriteringarna för bolaget. Annars riskerar vi en situation där en resenär som kommer med kollektivtrafik till Arlanda är pekuniärt mindre värd än en resenär som kör bil själv till flygplatsen.

Därför vill jag upprepa mina initiala frågor till statsrådet: Hur avser statsrådet att verka för att minska marktransportens andel av Swedavias klimatpåverkan i allmänhet och för Arlanda flygplats i synnerhet? Kan statsrådet särskilt fördjupa svaret på fråga 2: Hur avser statsrådet att agera för att undanröja risken för en incitamentkonflikt där ekonomi och miljö ställs mot varandra för bolaget Swedavia?

Herr talman! Jag tackar Anders Åkesson eftersom han ger mig tillfälle att berömma ett statligt bolag. Jag tycker att Swedavia jobbar hårt med sitt hållbarhetsarbete. Swedavia jobbar i dag med ett klimatarbete utmed hela resan - från ökad kollektivtrafik vid flygplatserna till förnybara flygbränslen och med målet om nollutsläpp från den egna verksamheten till 2020. Det är ambitiöst, och det är också en av orsakerna till att samtliga flygplatser ingår och är ackrediterade på högsta miljömässiga nivå internationellt. Detta är ovanligt; det finns inte så många flygplatser globalt sett som kommer upp i den standard som Swedavias flygplatser befinner sig på i dag.

Jag ska svara på parkeringsfrågan alldeles snart, men jag vill först säga någonting om det som man gör i dag med den egna verksamheten och som är imponerande. I dag svarar Swedavias fordonsflotta - fordon som röjer landningsbanor med mera så att trafiken kan fungera - för 92 procent av koncernens kvarvarande utsläpp av fossilt koldioxidutsläpp. Som ett led i detta byter nu Swedavia ut samtliga snöröjningsfordon mot biobränsledrivna motsvarigheter. Det är ett unikt exempel internationellt sett där Swedavia verkligen är ledande och gör detta tidigare än många andra.

Swedavia har också under många år jobbat målmedvetet för att se till att inte minst kollektivtrafiken till Arlanda fungerar bättre. I dag finns flera olika möjligheter att ta sig till Arlanda också kollektivt, inte minst med tåg och pendeltåg som har öppnat nya möjligheter att resa till Arlanda utan att släppa ut koldioxid på det sätt som har varit fallet tidigare. Jag tycker att det är en positiv utveckling, och det går åt rätt håll.

En annan sak jag ska säga gäller taxibilarna, där Swedavia har valt att styra taxiverksamheten på ett sådant sätt att miljöbilar premieras vid Arlanda. Dessutom sker inget avgiftsuttag gentemot busstrafiken, vilket gör att den typen av trafik gynnas ekonomiskt. Flygplatsen har vunnit pris internationellt för detta arbete med att öka kollektivresandet. Tåget har tagit marknadsandelar och skapat en positiv utveckling över åren.

När det gäller parkeringsfrågan finns det såklart många som i dag åker bil till Arlanda och ställer bilen där. I dag är därför priset på parkering vid flygplatsen i paritet med den i Stockholms innerstad. Det är ett medvetet val man har gjort från Swedavias sida att ha en hög parkeringsavgift på Arlanda. Man vill att det alltid ska vara de kollektiva valmöjligheterna att åka till Arlanda flygplats som är billigare.

På alla dessa områden skulle jag vilja säga att Swedavia jobbar målmedvetet med en strategi som handlar om att man vill ställa om verksamheten i hållbar riktning. Frågan om kollektivt resande till och från Arlanda är definitivt en av nyckelfaktorerna för att Swedavia ska nå sina egna miljömål.

Herr talman! Jag tackar än en gång Mikael Damberg för svaret. I grunden är det egentligen inga problem med vare sig bil eller flyg; det är deras utsläpp och miljöpåverkan som är bekymret. Jag tror att vi båda är älskare av flyg som ett rationellt färdmedel i fråga om att övervinna långa avstånd. Jag delar statsrådets uppfattning att Swedavia är ett duktigt bolag och att flyget som transportslag generellt sett har goda förutsättningar att ställa om och minska sin miljöpåverkan. Det är vi helt överens om, statsrådet. Vi är som sagt båda flygvänner.

Jag vill dock upprepa frågan om det incitament som vi från ägarsidan har skapat gentemot Swedavia. Det är riktigt att parkeringspriserna ute på Arlanda är i paritet med dem i Stockholms innerstad. Men just nu rabatterar man dem med 70 procent, och det signalerar trots allt någonting annat.

Jag upprepar grunden till min interpellation och grunden för frågeställningen: den konflikt som Swedavia rimligen upplever mellan att minska klimatpåverkan med biobränsledrivna snöröjningsfordon etcetera och samtidigt tjäna pengar, där intäkterna från Arlandas parkeringar som ägs av Swedavia är viktiga i verksamheten. Välfyllda parkeringar riskerar att stå emot miljömässiga vinster. En flygpassagerare som anländer med bil blir mer värd affärsmässigt för Swedavia än en som nyttjar det förträffliga kollektivtrafiksystem som vi gemensamt har skapat med tåg och buss till och från Arlanda.

Jag vill upprepa frågan om intressekonflikten i de incitament vi har givit bolaget.

Herr talman! Frågan om konflikten kan man beskriva på många sätt. På ett större plan brukar den diskuteras i miljöpolitiken i stort. Finns det en konflikt mellan ekonomisk tillväxt och miljöpolitik? Det finns de som hävdar att det alltid finns en konflikt och att det är omöjligt att få en ekonomisk utveckling när man gör större miljöinvesteringar. Sverige har visat över historien att vi har kunnat reducera koldioxidutsläppen samtidigt som vi har haft en ekonomisk tillväxt i ekonomin. Det är inte så många utvecklade ekonomier som har lyckats med det som Sverige har gjort.

Det är otroligt viktigt att Swedavia är ett ekonomiskt lönsamt bolag. Detta är ett bolag som jobbar på en marknad och som också bedriver en internationellt konkurrenskraftig verksamhet, inte minst för att få direktlinjer till Sverige, i en skarp tävlan med Köpenhamn, Oslo och Helsingfors för att bedriva en verksamhet som är attraktiv för flygbolagen att flyga på. Det finns alltså en affärsmässighet i grunden.

Jag måste säga att Swedavia jobbar väldigt målmedvetet med sina hållbarhetsmål. De har en strategi där ett av de mål som bolaget har uttalat är att det ska vara billigare att välja kollektiva färdmedel än att ta bilen till Arlanda. Jag vet att Swedavia har haft en del kreativa upplägg för detta. Man ville ett tag införa biltullar, men enligt gällande lagstiftning är det som vi vet inte möjligt för dem att införa separata biltullar där. Swedavia har alltså försökt på olika sätt att styra trafiken.

Det finns en konflikt till. Nu är vi väldigt mycket inne på detaljer, men när man får läsa på inför en debatt lär man sig alltid nya saker: En alltför hög prisnivå på parkeringen innebär att andelen resande som blir hämtade och lämnade på Arlanda av privatbilister ökar dessutom. I dag är det 16 procent av resandet till och från Arlanda som sker med hjälp av andra bilar. Då gäller det att få hela systemet att fungera så att det kollektiva resandet blir billigare än det privata resandet och att man stimulerar det på olika sätt.

Jag känner att med den fart som Swedavia har på miljöarbetet och för att minska koldioxidutsläppen har jag än så länge inte sett en överhängande risk för att de här frågorna kommer i stor konflikt med varandra. Men det är klart att man alltid får vara vaksam, för det finns inte pengar till allt och man måste göra ekonomiska avvägningar. Men min bild av Swedavias verksamhet är att man prioriterar de här frågorna högt och att det är en del av den profil man vill att inte minst Arlanda ska ha som en flygplats som ligger i framkant när det gäller att ta hållbarhetsfrågorna på allvar.

Herr talman! I grunden är vi helt överens om att det är möjligt och till och med nödvändigt att förena ekonomisk tillväxt med miljöhänsyn, därför att ekonomisk tillväxt nästan alltid baseras på ekonomiska, miljömässiga och sociala hänsyn. Det är precis det vi talar om, och allt annat är egentligen inte hållbar tillväxt. Men det förutsätter i sin tur att man ger verksamheten man bedriver rätt incitament där det är möjligt att förena tillväxten under de tre hållbarhetskriterierna. Då framstår i mina ögon uppdraget som vi har gett Swedavia att ta miljömässiga hänsyn och samtidigt vara synnerligen affärsmässigt avseende sin parkeringsverksamhet möjligen som svåruppfyllt. Jag känner delaktighet i det, eftersom jag vet att det inte är något nytt uppdrag som har givits.

Herr talman! Efter den här debatten där statsrådet givits anledning och tillfälle att ytterligare fördjupa sig i frågan känner jag mycket stor förtröstan i att statsrådet kommer att följa frågan på ett mycket intresserat sätt och säkert också bejaka både kreativa och kloka lösningar för Swedavia, som jag i grunden tycker är ett bra bolag.

Herr talman! Jag vill avsluta med att tacka Anders Åkesson för den här interpellationen som har gett mig ny kunskap i ärendet. Jag är helt övertygad om att vi båda kommer att följa Swedavias arbete på det här området.

När jag ställer frågor till Swedavia är de tydliga med att de har den här inriktningen. Man vill öka inte minst kollektivresornas andel av resorna till och från Arlanda, och man vill se Arlanda som ett ännu starkare nav för inte minst spårbunden trafik, för det är långsiktigt väldigt bra för flygplatsen.

Överläggningen var härmed avslutad.