Sveriges ställning som IT-nation

Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att Sverige ska återta ledarpositionen inom IT-området. Hon har även frågat vad jag avser att göra för att snabba på utbyggnaden av IT-infrastruktur och ge alla chansen att hänga med i IT-samhället. Monica Green målar i sin interpellation upp en bild av att regeringen inte gör något på området och att Sverige inte är en ledande nation på IT-området. Jag vill börja med att säga att jag inte håller med om Monica Greens verklighetsbeskrivning. Sverige har en ledande position inom IT-området, vilket flera internationella jämförelser visar. Ett exempel är att Sverige så sent som i mars 2009 placerades på första plats i ITU:s index över 154 länders IT-utveckling. Ytterligare exempel är World Economic Forum som placerar Sverige på andra plats i sin Networked readiness index för 2008-2009. Regeringen arbetar aktivt på många sätt för att IT ska bidra till fler jobb genom fler och växande företag, till utvecklingskraft i alla delar av Sverige och till att förena miljö och företagsamhet. Statens huvudsakliga roll är att få marknaden att fungera effektivt och att ge marknadsaktörerna goda förutsättningar för sin verksamhet. Jag ska här nämna några av regeringens insatser. Regeringen har infört möjlighet till så kallad funktionell separation vilket innebär att Post- och telestyrelsen, om det finns synnerliga skäl, kan ålägga Telia Sonera att särskilja verksamhet som rör åtkomst till kopparnätet. Syftet är att öka konkurrensen på bredbandsmarknaden och därigenom åstadkomma större valmöjlighet för konsumenterna. Regeringen har frigjort radiofrekvenser för andra kommunikationstjänster än radio och tv. Frekvenserna har särskilt goda egenskaper för att erbjuda tjänster med god geografisk täckning, till exempel mobilt bredband. Sverige var tidigt ute, redan i december 2007, och verkar nu aktivt för att fler länder ska göra på samma sätt som vi, vilket behövs för att skapa en tilläckligt stor marknad för att bra tjänster och produkter ska utvecklas. Regeringen arbetar kontinuerligt med att förbättra regelverket för marknaden för elektroniska kommunikationer både på europeisk nivå, EU och nationellt. Ett viktigt led i detta arbete var den reformering av överklagandeprocessen som genomförts och som syftar till konkurrens och bättre fungerande marknader. Ytterligare en åtgärd är att regeringen sedan 2008 anslagit medel för stöd till kanalisation för bredband. I dagarna har regeringen lämnat förslag till riksdagen om att slå samman skatteavdrag för hushållsarbete med avdrag för byggtjänster i hemmet i ett så kallat HUS-avdrag. I propositionen klargörs att arbetskostnaden för markarbeten vid anläggning av ledningar för elektronisk kommunikation i anslutning till bostad omfattas. Detta ger en möjlighet att minska kostnaden för den husägare som vill skaffa modernare bredbandsledningar. Att Sverige ligger bra till och regeringen genomfört en rad viktiga åtgärder betyder dock inte att vi därför kan slå oss till ro. Tvärtom finns det stora utmaningar inför framtiden. Regeringen gav i oktober 2008 Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, i uppdrag att inhämta, sammanställa och analysera initiativ för att minska de digitala klyftorna för personer med fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Analysen ska ligga till grund för initiativ på nationell och EU-nivå fram till och under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen hösten 2009. Behoven av bredband ökar starkt. Detta drivs inte minst av en ökad användning av Internet, interaktivitet och ljud och bild. Samtidigt finns risk för att befintlig infrastruktur i form av delar av Telia Soneras kopparnät monteras ned. Sammantaget finns ett behov av betydande investeringar i IT-infrastruktur. Jag och regeringen har stor tilltro till de drivkrafter som finns på marknaden. Samtidigt får vi inte blunda för att förutsättningarna för att bygga ut ny infrastruktur är sämre i de glest befolkade delarna av vårt land. Utmaningen är större i dessa delar. Staten har ett ansvar för den miniminivå av så kallade samhällsomfattande tjänster som medborgarna har rätt till. Här pågår ett arbete både inom EU och i Sverige för att diskutera vilken ambitionsnivå vi ska ha och hur nödvändiga åtgärder ska finansieras. Regeringen har fått in ett antal förslag som rör tillgängliga elektroniska kommunikationer. Det gäller de statliga utredningarna Effektivare signaler och Bredband i hela landet och förslag från Post- och telestyrelsen. Mot bakgrund av de utmaningar och de förslag som jag nämnt kommer jag att fortsätta mitt arbete tillsammans med berörda aktörer för god tillgänglighet till elektroniska kommunikationer i hela landet. Inte för att toppa någon rankningslista utan för att kunna möta de stora utmaningar som klimathot, ett glest befolkat land, internationell konkurrens och en åldrande befolkning utgör. Sverige är och ska förbli en ledande IT-nation.

Herr talman! Jag ska börja med att tacka Åsa Torstensson för att hon kommer hit och debatterar interpellationer. Man får berömma de ministrar som kommer och svarar på de interpellationer som vi i riksdagen har ställt. Det tycker jag är bra. Jag efterfrågar visionen från Åsa Torstensson. Var finns viljan? Var finns initiativen? Var finns ambitionen från regeringen när det gäller att Sverige ska ligga i framkant fortsättningsvis? Det går att säga att vi ligger bra till och det går att hänvisa till olika utredningar. Men det går inte att leva på de gamla insatser som vi har gjort tidigare, för den här utvecklingen går ju otroligt snabbt hela tiden. Andra länder satsar miljardbelopp just nu för att det är lågkonjunktur och för att man vill ta det här tillfället i akt att satsa på framtiden och för att det behövs. Men Sverige gör inte det, utan Sverige nöjer sig med att säga: Ja, men vi ligger så bra till ändå så vi utreder de utredningar som andra har gjort, och sedan får vi se vad vi ska göra. Det finns ingen vilja längre, ingen anamma, till att till exempel säga att vi ska satsa på att ha tio megabit i båda riktningarna senast 2012 eller något annat tydligt mål som alla bestämmer sig för att jobba mot. Under vår senaste tid vid regeringsmakten gjorde vi både en bredbandssatsning och satsade på utbyggnad av bredband i hela landet. Det var miljardbelopp vi satsade. Naturligtvis var den dåvarande oppositionen kritisk och tyckte att vi satsade för lite. Nu ser vi inga sådana stora miljardbelopp. Vi satsade på IT i skolan. Vi satsade på så kallade förmånsdatorer, det vill säga att arbetsgivare kunde erbjuda de anställda datorer i hemmet för en billig penning. Det var en av de första sakerna som den borgerliga regeringen tog bort eftersom Anders Borg tyckte att det var onödigt att alla skulle få möjlighet att ha en dator i hemmet. De här olika sakerna som vi satsade på och efterfrågan och tjänster i nätet gjorde att Sverige sammantaget blev en nation i framkant. Min interpellation kallade jag Sverige slocknande stjärna som IT-nation . Den fick tydligen inte heta så enligt kammarkansliet, men jag kallade den så eftersom jag saknar stjärnan. Jag saknar ambitionerna, och jag saknar framtidstron. Vi måste ju se till att alla i hela landet har möjlighet att ha bra och stabila bredbandsmöjligheter. När det gäller Internet hörde vi Mats Odell här tidigare tala om att alla ska kunna sitta hemma och ta del av samhällets tjänster med hjälp av sina datorer. Men alla har inte den möjligheten! Det finns oerhört många som står utanför. Två miljoner svenskar står utanför alla de möjligheter som IT-världen ger. Vad tänker Åsa Torstensson göra åt det? När det gäller människor i glesbygden har Centern pratat om digital allemansrätt. Centern har sagt att vi ska satsa på människor i glesbygd. Nu ser vi ingenting av det längre. Det var när man var i opposition som man pratade om digital allemansrätt, men nu när Åsa Torstensson ingår i en borgerlig regering finns inte ambitionen längre. Gnistan och glöden saknas när det gäller att vi tillsammans med marknaden, med kommuner och landsting och på andra sätt ska satsa framöver så att vi får höga hastigheter i hela landet och att alla får tillgång till bra och robusta tjänster så att man klarar det även i framtiden. Jag saknar det.

Herr talman! Monica Greens verklighetsbeskrivning blir inte mer riktig bara för att hon upprepar den en gång till. Sverige är en ledande nation. De utmärkelser och rangordningar som har gjorts har gjorts under de senaste åren då jag och den här regeringen har varit ansvariga för IT-politiken. Vi har vidtagit ett antal åtgärder som andra länder mycket intresserat studerar. Jag kan hålla med Monica Green om att det är oerhört viktigt att vi ständigt har fokus på att skapa bra förutsättningar för bra kapacitet i alla delar av landet. Det är den ena delen. Sedan är det oerhört avgörande att vi också skapar förutsättningar för att utveckla tjänster så att människor i dag kan se nyttan av att i vardagen använda sig av datorn som ett hjälpmedel. Då krävs det ändrade regler och ändrad lagstiftning. Då krävs det en överenskommelse om hur vi kan använda nya frekvenser efter att till exempel de analoga tv-sändningarna är nedsläckta och efter övergången till digital tv. Det har gjort att vi nu har skapat ett utrymme för att tydligare utveckla mobila tjänster, allt egentligen i direkt anslutning till vad till exempel SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, efterfrågar. Jag vill understryka vikten av att möta den demografiska utvecklingen och därmed också skapa förutsättningar för ett mycket tydligare användande av tjänster över nätet som ett stöd till hälso- och sjukvård och inom äldreomsorgen. Där har vi en puckel i dag. Vi är inte där i dag att människor har den drivkraften, viljan eller tryggheten i att använda sig av datorn som ett hjälpmedel. Nu har vi skapat de förutsättningarna, men det kräver också ett internationellt engagemang. Det krävs också ett EU-engagemang, precis i linje med de samtal som jag för med EU-kommissionen och nu med andra länder i syfte att hitta en harmonisering av användandet av de olika frekvenserna, just för att kunna använda dem till tydligare tjänster över nätet. Kommissionen har också visat intresse för Sveriges lösningar, och man går nu också vidare och försöker, utifrån kommissionens perspektiv, skapa förutsättningar för en tydligare harmonisering. Det här är ett arbete som vi också har prioriterat under det svenska ordförandeskapshalvåret, att tillsammans med våra grannländer runt Östersjön och inom Östersjöstrategin skapa en överenskommelse mellan länderna runt Östersjön, allt i syfte att ge möjligheter för industrin och marknaden att utveckla nya tjänster, som i nästa led leder till att människor tar ytterligare ett steg och ser datorn som ett hjälpmedel i sin vardag. Det i sin tur skapar också incitament och intresse för marknaden att vara med i IT-utbyggnaden, skapa bättre kapacitet och skapa nya tjänster. Det gör att vi kan möta behovet i alla delar av landet men också möta den demografiska utvecklingen, som kommer att ställa den offentliga välfärdssektorn inför mycket tuffa åtaganden.

Herr talman! Jag står här med PTS senaste kartläggning, Bredbandskartläggning 2008 - en geografisk översikt av infrastrukturen för bredband i Sverige . Den visar tydligt att vi måste göra mer. Vi måste satsa för framtiden, och vi måste bygga nu. Vi måste visa visionerna. I den här rapporten visas också att Frankrike, Finland, Storbritannien, USA, Tyskland, Sydkorea, Kanada, Portugal, Slovakien, Australien, Ungern och Irland satsar miljardbelopp i dag på att bygga ut infrastrukturen i sina länder och på sina kontinenter för att man nu ser att det ger jobb. Man tar lågkonjunkturen till intäkt för att kunna bygga just nu. Det ger arbetstillfällen precis när man bygger det, och det ger också ekonomisk tillväxt och skapar jobb för framtiden. Alltså satsar länderna nu i andra delar av världen, men Sverige gör inte det. Sverige lutar sig tillbaka på gamla meriter och säger: Ja, men vi ligger ju i framkant, så vi behöver inte göra något mer! Eller också hänvisar man till att det har varit två utredningar nu och att man måste utreda dem innan man kan komma med något förslag om hur vi ska göra för att ligga i framkant även fortsättningsvis. Det går inte! Det går inte att stå stilla och tro att andra länder inte gör någonting. Vi måste fortsätta framåt och fortsätta försöka vara en nation i framkant. Det är naturligtvis så som Åsa Torstensson säger: Det är inte för att vi ska toppa rankningslistorna, utan det är för människornas skull - för människorna i glesbygden, för dem som kanske inte är lönsamma för marknaden, som Åsa Torstensson hänvisar till. Det måste ju finnas en tanke även från samhällets sida om gles- och landsbygd. De tjänster som man ska kunna ta del av, både från Försäkringskassan, från myndigheter, från banker och så vidare - nyttan med IT - kräver höga hastigheter. Man måste kunna lita på att systemen är robusta och våga använda sig av dem. Nu tog jag nytta som exempel, men det är lika viktigt för nöje. SVT Play är ett sådant exempel på att tv och datorer nu flyter samman. Om vi ska kunna se på tv via våra datorer i framtiden måste vi ha höga hastigheter. Vi måste veta att alla, inte bara de runt Stureplan, ska kunna följa ett tv-program utan att det hackar i tv-sändningarna. Vi måste kunna vara så öppna och ärliga och se att Sverige är ett land som har mycket landsbygd och glesbygd och är ett långt, avlångt land. Därför måste även samhället satsa. Vi vet att marknaden inte satsar där man inte tjänar pengar. Där måste samhället gå in, och man måste vara tydlig och visa att vi har en ambition, en vilja att bygga i hela landet.

Herr talman! Monica Green kan fortsätta upprepa något som inte är detsamma som dagens verklighet. Det sker en ständig utbyggnad av IT-infrastruktur, och staten och regeringen har lagt resurser in i till exempel kanalisation, allt i syfte att skapa bra förutsättningar och en effektivitet i användandet av våra gemensamma skattepengar i de delar där marknaden inte självmant ser att man kan göra det på kommersiell basis. Syftet är att vi ska skapa bra förutsättningar för landsbygdsföretagande och även naturligtvis för enskilda hushåll, som jag också beskrev. Herr talman! Naturligtvis är det oerhört viktigt att de övriga länderna i EU gör allt vad de kan för att skapa bättre förutsättningar för sina medborgare att skapa förutsättningar för bredbandsinfrastruktur eller för bra tjänster över nätet. Det är oerhört avgörande. Sverige är en del av EU, och i ett gemensamt perspektiv - ett EU-perspektiv - är det oerhört viktigt att EU i sig är starkt och har en mycket tydlig uppkoppling till alla medborgare, av demokratiska skäl, av tillväxtskäl och så att många av de mer glesbefolkade delarna i andra delar av EU:s medlemsländer också ges förutsättningar att utvecklas. Naturligtvis är det en del av den samlade Lissabonagendan att EU ska vara konkurrenskraftigt. Då måste också andra länder gå i bräschen för en bra och tillförlitlig uppkoppling via bredband eller motsvarande. Jag tror att det också är viktigt att se att det inte är alla länder som lägger in miljardbelopp. Många av dem följer just Sverige och är också oerhört intresserade av den regelförenkling eller regelförändring som Sverige gör för att underlätta för marknaden att bygga ut IT-infrastruktur på ett motsvarande sätt, vilket hittills faktiskt har skett i Sverige. Förringa alltså inte andra länders behov, utan applådera snarare så att EU kan bli en ledande region i ett internationellt sammanhang med mycket bra uppkopplingsmöjligheter och en bra tjänsteutveckling på datasidan. De övriga EU-länderna sitter i ungefär samma situation som Sverige när det handlar om att hitta nya, mobila tjänster som kan träda in och ge bra service till människor framgent, även om vi har en starkt åldrande befolkning.

Herr talman! När jag står här med bredbandskartläggningen för 2008 och hänvisar till hur mycket andra länder satsar menar jag inte att det är dåligt att de måste göra det, utan jag tar det som ett exempel på att Sverige borde göra likadant. Sverige borde satsa för framtiden och inte nöja sig med det vi har i dag. Denna uppfattning delar även Post- och telestyrelsen. Myndigheten som följer den här marknaden och den här utvecklingen säger ju själv att för att Sverige ska hävda sig jämfört med andra länder i framtiden krävs att Sverige fortsätter att investera i en bredbandsutbyggnad med fokus på hög kvalitet, höga överföringshastigheter och en infrastruktur som når alla. Sverige har en glesbygdsproblematik som delvis saknas i andra länder, och den behöver man tänka på när det gäller bredbandstäckningen. Så säger Post- och telestyrelsen. Det borde infrastrukturministern ta som intäkt för att satsa. Nu i lågkonjunktur finns möjlighet att bygga ut fibernät, att se till att människor får arbete när detta byggs ut och att se till att det blir en tillväxt med jobb också framgent. Det är det ena. Det andra är att vi måste se till att inte bara luta oss mot privata aktörer som ska satsa. Vi måste överbrygga den digitala klyftan. Det kan vara människor med svenska som andra språk, äldre människor och människor i glesbygd. Jag saknar ambitionen att överbrygga den digitala klyftan. Dessutom behöver Sverige ta ett helhetsgrepp när det gäller kommunernas roll i arbetet med att utveckla tillgången till bredband.

Herr talman! Återigen, Monica Green: Precis som jag svarade i inledningsanförandet är det ett ständigt pågående arbete. Just därför har regeringen gett Post- och telestyrelsen i uppdrag att göra analysen och återkomma med ett underlag. Det är Post- och telestyrelsens uppgift att ge oss sådana underlag så att vi kan analysera nuläget men också identifiera den problematik vi står inför och som vi bara för något år sedan inte hade identifierat, nämligen Telias nedsläckning av kopparnätet. Det innebär helt andra utmaningar än vad vi hittills har trott. Det kräver nya lösningar och en mer teknikneutral hantering av utbyggnaden av bra IT-kapacitet. Jag har inte enbart en tilltro till marknaden. Det är därför som regeringen har lagt pengar i budgeten - allt i syfte att skapa bra förutsättningar för offentligt och privat och för den enskilde intressentens delaktighet att hitta gemensamma lösningar för finansiering av utbyggnad. Vad gäller den digitala klyftan är det jag och regeringen som har tagit ansvar för detta. Vi har också stort fokus på detta genom att vi har gett Handisam detta uppdrag - i syfte att ha ett bra underlag nationellt men också att lyfta in det i ett EU-sammanhang. Det kommer ofta in som baksidan på mer och mer användande av IT-infrastruktur att det finns människor som inte känner sig delaktiga. Frågeställningen är intressant. Jag tror att vi båda är överens om att detta är en ständigt pågående utveckling eftersom tekniken också utvecklas.