Sveriges relationer med Belarus

Fru talman! Håkan Svenneling har frågat mig vad jag gör för att Sverige ska stödja Belarus demokratiska opposition, vilka initiativ jag tar för att Sverige ska agera för att diktatorn Lukasjenko ska tvingas avgå, vad jag anser om att Sveriges ambassad i Minsk varit inblandad i Exportkreditnämndens förhandlingar och avtal med två statliga energibolag i Belarus samt vad jag anser om den statsledda flygplanskapningen och vad jag anser att omvärldens respons bör vara.

När det gäller Sveriges stöd till demokratirörelsen i Belarus har vi sedan många år genom vårt bistånd stöttat det belarusiska folkets strävan efter en demokratisk utveckling i landet. Vi har ett aktivt demokratibistånd med fokus på att stärka civilsamhället och fria och oberoende medier. Sedan valet i augusti 2020 har Sverige ytterligare intensifierat stödet. Det har även EU gjort, något som Sverige aktivt drivit på för att få igenom, tillsammans med flera andra medlemsstater. Jag kan försäkra Håkan Svenneling om att vi ständigt tittar på nya möjligheter att stödja civilsamhället och bidra till en demokratisk utveckling i Belarus, inte minst genom biståndet.

Det omfattande valfusk som förekom i samband med presidentvalet i augusti i fjol och regimens brutala övergrepp är oacceptabla. Vi behöver använda alla tillgängliga medel, även inom ramen för EU, OSSE, FN och Europarådet, för att påverka utvecklingen i rätt riktning och verka för att Belarus respekterar sina åtaganden om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Sverige och EU erkänner inte valresultatet i presidentvalet, som varken var fritt eller rättvist. Vi anser att Belarus folk har en lika självklar rätt som alla andra att välja sina ledare i fria, demokratiska val. Hur den politiska övergången ska se ut är en fråga för det belarusiska folket att ta ställning till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller Exportkreditnämndens tillbakadragna offerter har Sveriges ambassad i Minsk inte deltagit i några förhandlingar. Ambassaden har inte heller varit involverad i förhandlingen av något annat avtal rörande affären. Sveriges ambassadör deltog i ett studiebesök på det svenska exportföretaget 2019 och närvarade samma år vid underskriften av två färdigförhandlade kontrakt mellan det svenska exportföretaget och de belarusiska energibolagen. Ambassadören har agerat inom ramen för en ambassadörs uppdrag att främja Sveriges ekonomiska intressen utomlands. Detta skedde alltså 2019, långt innan protesterna och våldet mot protesterande i samband med det förfuskade presidentvalet inleddes.

Beträffande det civila passagerarplanets tvångslandning i Minsk har Sverige och EU samt övriga omvärlden kraftigt fördömt Belarus agerande. Den belarusiska ambassadören kallades upp till UD den 25 maj för att motta våra protester mot det inträffade. EU har reagerat snabbt och bestämt, och Europeiska rådet har enats om att så snart som möjligt anta ytterligare sanktioner mot Belarus inom den befintliga sanktionsramen samt att anta ytterligare ekonomiska sanktioner. Stats- och regeringscheferna enades även om att förbjuda belarusiska flygbolag att flyga i EU:s luftrum och att landa på och starta från flygplatser i EU samtidigt som europeiska flygbolag uppmanas att undvika flygningar över Belarus.

Fru talman! Diktatorn Lukasjenko har nu haft makten i Belarus i 26 år. Sedan han tillträdde genom demokratiska val har alla val varit riggade. Efter valet den 9 augusti förra året rann tålamodet över för det belarusiska folket. Därefter har det varit stora och omfattande folkliga, fredliga protester. De som har protesterat har varit fredliga och vänliga och endast krävt sin rätt till riktig demokrati. Ändå har de mötts av ett omfattande våld från polis och militär samtidigt som underrättelsetjänsten, som fortfarande heter KGB, systematiskt har gripit dem som organiserat protesterna. Inget har dock stoppat det hårt prövade belarusiska folket. Deras kamp fortgår alltjämt.

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret. I grunden råder stor enighet i svensk politik om att diktatorn Lukasjenko måste avgå och att Belarus måste bli en demokrati. Utrikesministern har själv vid flera tillfällen varit väldigt tydlig med Sveriges politik i detta avseende.

Men, fru talman, samtidigt måste man konstatera att utrikesministerns agerande vittnar om en omsvängning i regeringens politik. Så sent som i november 2019 besökte utrikesminister Ann Linde Belarus som första utrikesminister på 27 år. Hon var då också den första utrikesminister som träffade diktatorn Lukasjenko. Besöket skedde vid en mycket olämplig tid. Bara en vecka innan hade regimen hållit ett riggat parlamentsval som OSSE:s observatörer konstaterade inte gick rätt till.

Att Ann Linde valde en olämplig tidpunkt för sitt besök var också något som diktatorn Lukasjenko noterade. På presidentens hemsida skrev man: "The head of state praised the fact that the meeting is held right after the parliamentary elections in Belarus."

Under våren har regeringen skakats av den så kallade EKN-affären. I den har det blivit tydligt att regeringen inte har varit konsekvent i sin politik gentemot Belarus, men också att det för utrikesministern finns en tydlig skillnad mellan det som skedde före respektive efter det förfuskade presidentvalet den 9 augusti förra året, trots att Belarus har varit en diktatur i mer än två decennier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Myndigheten Exportkreditnämnden, EKN, erbjöd två statliga energibolag i Belarus lånegarantier på nära 2 miljarder, samtidigt som demonstranter brutalt slogs ned av den belarusiska regimen. Regimens energibolag gjorde då också nedslag mot protesterande anställda och avskedade ett flertal av dem.

Under förhandlingarna av dessa avtal deltog Sveriges ambassad i Minsk vid minst tre tillfällen då Siemens och energibolagen skulle skriva kontrakt. Det var inte så att man deltog i själva förhandlingarna, men man närvarade som ett sätt att ge förhandlingarna viktig legitimitet. Nu har Exportkreditnämnden beslutat att dra sig ur de här avtalen om kreditgarantier, ett beslut som borde ha kommit mycket tidigare än vad som blev fallet i en affär som aldrig borde ha inletts.

Utrikesministern har länge förnekat inblandning i denna affär, trots att affären omnämns i Lukasjenkos kommunikation på hans hemsida efter mötet. Detta gör att utrikesministern varit en del av Sveriges dubbelspel i sina relationer med Belarus. Enligt Lukasjenkos beskrivning av mötet med Ann Linde är det definitivt så att svenska företag och deras möjligheter att göra affärer varit en fråga på dagordningen. Man nämner ett flertal svenska företag, och man nämner specifikt gasturbinerna som man vill ska säljas från Sverige.

Det här gör att jag, fru talman, undrar varför utrikesministern inte anser att Belarus var en diktatur före den 9 augusti förra året och varför den svenska ambassadören i Belarus hade ett handelsfrämjande uppdrag.

Fru talman! Jag förstår att Håkan Svenneling inte kommer från ett parti som är vant att jobba hårt för att få ett land som är en diktatur att vända sig till demokratier. Det är ju hela Vänsterpartiets historia ett exempel på. Men om man är en ansvarsfull utrikesminister och en ansvarsfull regering vet man att man måste göra allt för att få en diktatur att försöka bli mer demokratisk och vända sig till demokratiska länder i stället för att som i Belarus fall vända sig till Ryssland. Det kallar Håkan Svenneling för omsvängning, fru talman. Det är bara för att han inte förstår hur sådant här går till.

När jag besökte Belarus var det en mycket lämplig tid. Det var nämligen så att ett av mina första beslut som utrikesminister var att bejaka något som det belarusiska folket, den belarusiska oppositionen och belarusier i Sverige ville: att vi skulle byta namn från det missvisande Vitryssland till Belarus. Det gjorde att jag och den finländske utrikesministern åkte dit efter att det hade varit ett omstritt val, dock inte ett val som följdes av repression, våld och tortyr på ett sådant sätt som valet i augusti.

Jag fick oerhört mycket positiva reaktioner från oppositionen. Jag vet inte hur ofta Håkan Svenneling själv, fru talman, genom åren gjort besök och talat med oppositionen. Jag gör det hela tiden. De sa: Tack så mycket för att ni kom hit - att ni kommer hit gör att vi kan framföra våra synpunkter på ett bättre sätt! Jag kunde också framföra det till journalister på presskonferenser. Det är alltså ingen omsvängning, och det var ett mycket lämpligt besök vid en mycket lämplig tidpunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller frågan om EKN är det naturligtvis så att mitt besök i Belarus hade en bred agenda, med starkt fokus på situationen för mänskliga rättigheter. Jag kommenterade inte Siemensaffären för någon motpart under mitt besök. Tyvärr kan man inte bestämma vad de man besöker skriver. Det har jag varit med om gång på gång. Det är inget konstigt med det.

Jag måste också invända mot att ambassadens inblandning på något sätt skulle vara problematisk. Låt mig ta tillfället i akt att uttrycka mitt fulla stöd och förtroende för ambassadör Christina Johannesson och hennes professionella agerande som regeringens representant i Belarus. Jag har i professionella sammanhang träffat Christina Johannesson i årtionden. Det finns få som jobbat så mycket för att stärka frivilligorganisationer, demokratisk opposition och journalister som Christina Johannesson. Hon bedriver ett aktivt och långsiktigt arbete för att främja respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det är ingen enkel uppgift. Ambassadör Johannesson har under sin tid i Minsk uppvisat stort prov på mod, utmärkt omdöme och initiativkraft när hon i en svår miljö stått upp för vår politik, inklusive det belarusiska folkets och civilsamhällets rätt att verka.

Fru talman! Det är en ful retorik vi hör från utrikesministern. Hon går så långt att hon antyder att jag inte skulle vara demokrat eller vilja ha demokrati. Det tycker jag pekar på och visar hur bitter den regering som styr det här landet är just nu. Jag tror att jag vet orsakerna till att man är så bitter. Men jag tycker inte att detta är värdigt en utrikesminister. Jag får väl dock acceptera den fula retoriken och fokusera på sakfrågan.

Jag tycker i grunden att det är bra att utrikesministern bytte namn från Vitryssland till Belarus i Sveriges officiella kontakter med landet och i vår kommunikation om landet. Jag tycker dock att man kan byta namn utan att resa till diktaturens Minsk.

Jag tycker att det är jättebra att utrikesministern talar med oppositionen och har tät kontakt med oppositionen. Det behöver vi ha för att visa att det bara är oppositionen som kan bli legitim i omvärldens ögon. Det är bara oppositionen som kan hålla fria, demokratiska och rättvisa val där man själv får utse sina ledare. Vi får från och med i dag och framåt aldrig tumma på de principerna och på något sätt ge Lukasjenko legitimitet. Så hoppas jag att utrikesministern fortsatt kommer att agera. Jag har stort förtroende för att hon kommer att göra det.

För mig är Belarus en långvarig diktatur. Jag hade ett möte med en ung belarusisk aktivist i min egen ålder när jag var nybliven kommunpolitiker i början av 2000-talet. Han berättade om hur han hade blivit misshandlad och hur hans kompisar hade blivit gripna. Ändå kämpade de på. Det är så här regimen i Minsk har jobbat under lång tid. Man har haft perioder av stort förtryck mot oppositionella, med tortyr och förföljelse, vilket är vidrigt. Sedan har man haft perioder då man lättat upp och bara gett bötesstraff eller inte slagit ned lika hårt på oppositionen. Men detta har hela tiden handlat om ett spel gentemot EU, Sverige och omvärlden; man har då fått det lättare och fått ett andrum, så att man kunnat mobilisera för att slå ned på oppositionen än hårdare dagen efter. Den här gången ska vi inte gå på denna taktik från diktatorn Lukasjenko. Den här gången ska vi hålla i med de sanktioner vi har mot regimen så länge det behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att vi ändå ser en omsvängning i Sveriges utrikespolitik mot Belarus sommaren 2020. Innan dess hade ambassadören i Minsk ett handelsfrämjande uppdrag. Det har hon inte i dag. Jag har fullt förtroende för ambassadören i Minsk. Jag tycker att hon gör ett utmärkt jobb. Problemet är ju vem det är som är uppdragsgivare. I det här fallet är det utrikesministern och Utrikesdepartementet, som ger ambassadören ett handelsfrämjande uppdrag som hon inte borde ha.

Vad kan man då göra åt detta? En sak som skulle kunna göras, nu när det pratas om utökade sanktioner mot den belarusiska regimen, är att visa att de här två energibolagen, som man var på väg att göra affär med, kan komma upp på EU:s sanktionslista. Det skulle vara ett sätt att tydligt markera att statliga bolag som bidrar till regimens grepp och bidrar till att finansiera regimen straffas. Det hoppas jag att EU klarar av att fatta beslut om nästa vecka.

Historien med EKN är en sorglig historia som aldrig borde ha inträffat. Det är så tydligt att den affär som EKN gav en lånegaranti varken är miljömässigt hållbar eller socialt hållbar. Den är inte ens ekonomiskt hållbar, för mejl som EKN har skickat till mig visar att man till och med klassade ned Belarus till den lägsta nivån av ekonomisk hållbarhet och att riskerna med projektet var jättestora. Ändå gick EKN in i denna affär.

Även om EKN är en fristående myndighet borde man ha kunnat stoppa denna affär mycket tidigare än vad man gjorde.

Fru talman! Det är bra att det finns en enighet i Sveriges riksdag om att stödja civilsamhället i Belarus. Det svenska biståndet är inriktat på det och har fokus på tre sektorer: demokrati och mänskliga rättigheter, marknadsekonomisk utveckling samt miljö och klimat.

Samtidigt är det väldigt svårt att stödja civilsamhället just nu. Regimens repression mot enskilda organisationer medför stora risker för dem vill vi stödja, och vi behöver hela tiden titta på deras situation. Vi måste värna demokratiförespråkarnas hälsa och säkerhet; det måste gå först.

UD för en dialog med människorätts- och civilsamhällesorganisationer för att se hur Sverige i detta läge på ett kreativt sätt kan se till att de får stöd och hur vi kan hjälpa till att utveckla civilsamhället i landet.

Det är också positivt att EU, efter att bland annat Sverige och flera andra länder har tryckt på, kommit med ett löfte till Belarus på över 30 miljarder om landet går i demokratisk riktning. När det gäller civilsamhället har ett särskilt stöd redan betalats ut.

Vi bibehåller kontakterna med oppositionen och stöder deras legitima krav på mänskliga rättigheter, frisläppande av alla fångar samt fria och rättvisa val. Jag har välkomnat flera oppositionsledare till Stockholm, bland andra Svetlana Tichanovskaja, Olga Kovalkova, Veronica Tsepkalo och Valerij Tsepkalo.

Vi kommer att fortsätta att vara tydliga med att de som har tvingats i exil, vilket flera av dem jag nyss nämnde har gjort, ska få återvända.

Vi försöker också att stödja utbildning för belarusiska studenter. European Humanities University grundades 1992 i Minsk men fick flytta till Vilnius 2004. Tanken är att belarusiska studenter ska kunna gå där och sedan vara ett viktigt bidrag till det belarusiska civilsamhället. Vi har bidragit till den Emergency Fund som Humanities University har upprättat för att bekosta utbildningen för studenter som har drabbats av regimens repression för att de har ett politiskt engagemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utvecklingen i Belarus är mycket negativ. Där skiljer sig inte min och Håkan Svennelings uppfattningar åt. Deras internationella agerande blir alltmer produktivt, men vi måste göra vad vi kan för att få en förändring i demokratisk riktning.

Fru talman! Det gläder mig att utrikesministern på detta tydliga sätt lyfter fram civilsamhället, för jag tror att det är otroligt viktigt att diskutera hur vi på bästa sätt kan stödja det belarusiska folket.

Hur kan vi motverka den isolering som riskerar att drabba belarusiska medborgare? Den oroar mig mycket. Det handlar om svåra avvägningar eftersom vi måste agera mot flygbolag och det belarusiska nedtvingandet av flygplan och samtidigt möjliggöra för belarusier som vill lämna Belarus att komma till EU och Sverige.

Som Ann Linde är inne på handlar det om att bygga ett demokratiskt civilsamhälle av exilbelarusier utanför Belarus så att vi kan stödja oberoende medier och bildandet av viktiga organisationer och underlätta demokratisering och organisering för oppositionen. När Belarus en dag blir en demokrati kan då det som exilbelarusierna för tillbaka till Belarus bli grunden för ett demokratiskt Belarus.

Därför är det viktigt att Sverige, EU och hela omvärlden är långsiktiga i sitt stöd till den belarusiska oppositionen.

Fru talman! Det är också uppenbart att så fort vi i debatten går bakåt i tiden och tittar på vad som har hänt blir jag och utrikesministern djupt oense i vår beskrivning av vad som var rätt och fel. Men när vi tittar framåt är enigheten större. På måndag kommer utrikesministern att möta sina kollegor i EU, och då kommer de att diskutera Belarus och ta kliv framåt. Vänsterpartiet har ingen avvikande åsikt om Sveriges ståndpunkt i detta fall, utan vi stöder helhjärtat regeringens arbete framåt.

Det enda sättet för att komma framåt är att ha en levande och frisk debatt om hur Sverige på bästa sätt kan stödja det belarusiska folket.

Fru talman! Låt mig börja med den skilda synen på vad som har skett. Belarus har hela tiden haft en politik där man å ena sidan har vänt sig åt EU och väst, å andra sidan åt Ryssland. Det hade varit helt kontraproduktivt att inte försöka utnyttja det till att få mer demokrati och större möjlighet för civilsamhälle, opposition och medier att verka.

Därför var det rätt att införa hårda sanktioner efter valen i mitten av 2000-talet och att ta bort dem när den belarusiska regimen gick med på att släppa nästan alla politiska fångar. De skulle införas igen om det gick åt fel håll, och det gör det ju nu. Därför utökar vi nu den sanktionsregim som finns med ekonomiska sanktioner. De är ännu inte på plats, för det krävs enhällighet för att få igenom en ny sanktionsregim, vilket inte alltid är så lätt att få till.

Vi har i alla skeenden av den pågående krisen och tidigare gjort ansträngningar för att uppmärksamma situationen i Belarus, för att fördöma våld och förtryck, för att värna om mänskliga rättigheter, för att uppmana till genuin dialog och för att få en fredlig lösning på konflikten och krisen. Vi har gjort det bilateralt, och vi har gjort det med OSSE, med EU, med FN och med Europarådet. Vi har hela tiden haft som mål att Belarus ska bli en demokrati, att folket ska få välja sina ledare, att det inte ska vara några politiska fångar och att det måste finnas frihet och mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.