Sveriges politik för fred i Syrien

Herr talman! Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Sverige, både som enskilt land och som medlem i EU och FN, ska verka för att få till stånd en vapenvila i Syrien och för att understödja FN:s arbete med att få till stånd en fredsprocess.

Han har frågat vad jag avser att göra för att Sverige ska verka för att de stridande parterna ska respektera folkrätten, upphöra med attacker mot civila aktörer och tillåta införsel av humanitär hjälp till civilbefolkningen. Hans Linde frågar också hur vi avser att agera för att grannländerna ska öppna sina gränser för människor på flykt undan kriget i Syrien.

Jag delar Hans Lindes oro över situationen i Syrien. Varje dag dödas civila utan urskillning, och parterna - i synnerhet den syriska regimen - har satt i system att hindra och undanhålla humanitärt stöd och tillträde.

Sedan vapenvilan bröt samman har vi sett en allvarlig upptrappning av våldet i Syrien, inte minst från regimens och Rysslands sida. Respekt för mänskligt liv saknas helt. Historien kommer att döma de ansvariga hårt.

Vi kan inte acceptera att denna brutala konflikt fortgår. Regeringen ser, i likhet med Hans Linde, inte heller någon militär lösning på krisen. Även om det ser mörkt ut får vi inte ge upp försöken att finna en fredlig politisk lösning. Det internationella samfundet måste fortsätta att sträva efter och skapa förutsättningar för vapenvila, fullt humanitärt tillträde och en politisk lösning och transition i linje med säkerhetsrådsresolution 2254.

Sverige verkar för detta, bilateralt såväl som genom FN och EU. FN har en central roll i Syrien, både politiskt och humanitärt, och FN-sändebudet Staffan de Mistura har vårt fulla stöd.

Sverige har sedan konflikten utbröt bidragit till de FN-ledda humanitära insatserna i Syrien och dess grannländer. Sedan konflikten bröt ut har vi bidragit med totalt 2,2 miljarder kronor utöver vårt omfattande icke-öronmärkta stöd till FN.

Vi är klara över att vi inte ser någon militär lösning. Lika klara är vi över att kvinnors deltagande och inflytande är avgörande för en hållbar fred. Vi stöder därför insatser som syftar till att stärka kvinnors röst och deltagande i politiska processer. Vi stöder även olika dialoginitiativ och har sedan några år tillbaka ett särskilt sändebud för Syrienkrisen, som för en dialog med olika delar av den syriska oppositionen och det syriska samhället.

Sverige deltar aktivt i den universella granskningsmekanism som har inrättats av FN:s råd för mänskliga rättigheter, det så kallade Universal Periodic Review. Vi deltar även aktivt i förhandlingarna om de resolutioner om Syrien som sker inom ramen för rådet för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamlings tredje utskott.

I resolutionerna uppmanas regimen att fullt ut respektera folkrätten, och de fortsatta systematiska, omfattande och grova överträdelserna och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna samt överträdelserna av den internationella humanitära rätten fördöms.

Sverige är drivande i EU och FN vad gäller frågan om ansvarsutkrävande. Den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna måste respekteras av alla parter i konflikten. Alla misstankar om krigsförbrytelser och andra grova internationella brott måste utredas och lagföras. Vi stöder och verkar för att säkerhetsrådet ska hänföra situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen, ICC. Straffrihet är inte ett alternativ.

Som interpellanten mycket riktigt påpekar förespråkar och verkar regeringen för att flyktingmottagandet ska fördelas solidariskt inom EU och att andra medlemsstater ska ta ett mycket större ansvar. Att skydda människor på flykt kan inte endast vara ett fåtal länders uppgift. I vår dialog - och inför EU:s dialog - med Syriens grannländer uttrycker vi oro över flyktingarnas situation och betonar vikten av respekt för internationell flyktingrätt, internationell humanitär rätt och de mänskliga rättigheterna.

Som säkerhetsrådsmedlem kommer Sverige att fortsätta att verka för vapenvila, fullt humanitärt tillträde, ansvarsutkrävande och en politisk lösning. Konflikten i Syrien måste få ett slut.

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern också för detta svar.

Syrien är ju vår tids värsta mänskliga katastrof. 11 miljoner syrier har tvingats att lämna sina hem. Majoriteten av dem är fortfarande fast inne i Syrien. Över 13 miljoner syrier är i akut behov av humanitär hjälp för att överleva. FN har sedan länge slutat att försöka räkna hur många som har dödats i den här konflikten. Men man uppskattar att så många som 450 000 män, barn, kvinnor och åldringar dödats. Det är som om hela Göteborgs befolkning skulle ha utplånats på några år.

På centrala punkter tror jag att jag och Margot Wallström är överens om hur Sverige bör förhålla sig till kriget i Syrien. Det finns ingen militär lösning på kriget. Vi måste med alla till buds stående medel driva på för en politisk och fredlig lösning. Vikten av att kvinnor involveras kan inte överskattas om vi verkligen vill bygga fred. Vi måste få till stånd en vapenvila med fullt humanitärt tillträde och med respekt för de humanitära aktörer som agerar i krigsområdet.

Det går inte att se en väg till fred som inte går via FN. Därför tycker jag att det är viktigt att man har gett ett så starkt stöd till FN-sändebudet Staffan de Mistura och hans hårda ansträngningar för att nå ett fredsavtal.

Att vi står här och diskuterar den här frågan fem år efter att kriget bröt ut i Syrien är ett bevis på att världssamfundet i grunden har misslyckats.

Freden i Syrien kan kännas enormt avlägsen, men samtidigt är den ju så nära. Det finns inget som hindrar Ryssland att sluta bomba i Aleppo redan i dag. Turkiet skulle med ett enkelt beslut kunna ta tillbaka sina trupper från Syrien och sluta beskjuta kurdiska mål. Iran, Saudiarabien, Qatar och USA skulle tveklöst med detsamma kunna sluta att backa upp sina allierade och i stället sätta press på dem att sätta sig vid förhandlingsbordet. Ingen har tvingat Kina och Ryssland att vid fyra tillfällen i FN:s säkerhetsråd lägga sitt veto mot att FN ska utreda de krigsförbrytelser som har begåtts.

Ledarna i Moskva, Riyadh, Ankara, Teheran och Washington har Syriens framtid i sina händer. Men uppenbarligen väljer alldeles för många av dessa ledare att sätta sina egenintressen före det syriska folkets akuta behov av vapenvila, fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Här önskar jag att Wallström hade varit tydligare i sitt svar. Det är viktigt att understryka att det här inte är - och inte har varit på flera år - ett inbördeskrig. Det är i högsta grad ett regionalt storkrig där vi ser att alltför många aktörer kämpar direkt inne i Syrien eller via ombud.

Jag är helt övertygad om att fred i Syrien förutsätter att omvärlden släcker hoppet och alla förväntningar hos de stridande parterna om att de ska kunna nå en militär seger och att deras övergrepp ska förlåtas och glömmas bort.

Drivkraften att sätta sig vid förhandlingsbordet och göra verkliga eftergifter kommer att vara liten så länge vapenleveranserna fortsätter att komma, så länge man fortsätter att få politiskt stöd utifrån och så länge som flera av parterna har mer att förlora på fred än vad de har att förlora på krig.

Sedan jag skrev min interpellation har spelplanen delvis förändrats genom presidentvalet i USA. Trump har ju varit väldigt tydlig med att han kommer att lägga om politiken när det gäller Syrien, och jag tror att hans seger i grunden kommer att hota möjligheterna att nå en långsiktig och hållbar fred i Syrien. Trump har redan flaggat för att han vill öka samarbetet med Ryssland i Syrien, minska trycket på Asad och dra tillbaka stödet till oppositionen. Man kommer att minska stödet till bland annat de kurdiska styrkorna i norra Syrien - de som varit mest framgångsrika av alla i kampen mot IS.

Det skulle vara intressant att höra av utrikesministern hur man nu förbereder sig för en ny administration i USA och vilka konsekvenser den kommer att få för möjligheten att bygga fred i Mellanöstern.

Herr talman! Det är en bra beskrivning av det slagfält som Syrien har blivit. Det är en rad länder och intressen som använder detta som sin spelplan, många av dem med främsta intresse att se till att Asad kan stanna kvar vid makten och många under förevändning att man i själva verket bekämpar terrorismen. Det är på något sätt flera strider som utkämpas här på en och samma gång. Det gör att läget blir väldigt komplicerat, komplext och svårt att lösa.

Det här är en fråga som, kanske till skillnad från Jemen, ständigt finns högst uppe på både EU:s och FN:s dagordningar. Till slut antogs FN-resolutioner till stöd för agerandet i Syrien.

Det är ett förfärligt humanitärt läge. Situationen är fruktansvärd. Men regeringen försöker nu hitta möjligheter i det korta perspektivet att rädda liv och lindra nöd och att på längre sikt bidra till en fredlig lösning.

Vi fortsätter att stötta Staffan de Misturas ansträngningar. Vi måste tacka honom för hans outtröttliga ansträngningar. Vi har sekonderat en person till hans team. Vi har dessutom både betalat och organiserat kvinnornas, framför allt kvinnor från oppositionen, organisering och gjort att de kunde ta plats vid bordet så länge det pågick förhandlingar i Genève. De har också varit i Stockholm för att få hjälp och utbildning.

Jag hoppas att vårt medlemskap i säkerhetsrådet ska innebära en möjlighet att verka för en fredlig lösning av konflikten i Syrien. Vi har öppnat en ambassad i Beirut. Det reflekterar också en ökad satsning vad gäller vårt engagemang.

Det vi gör i EU är att vi verkar för ett vapenstillestånd för humanitärt tillträde och också för en fredsprocess. Vi vill framför allt förhindra straffrihet, för det som har skett på sistone är ju någonting förfärligt, att man bombat en FN-konvoj med humanitärt stöd. Det kan inte få passera ostraffat eller obemärkt. Därför är det så viktigt att försöka åstadkomma en rörelse för att ställa de ansvariga till svars för detta.

Det verkar också som att undanhållandet av humanitärt stöd nu används som en konfliktstrategi. Vi kan vänta oss att om allt fortsätter som hittills kommer också Aleppo att falla inom en inte alltför lång tid.

De länder som har inflytande över parterna i konflikten måste övertygas om att de oskyldiga kvinnorna, männen och barnen som vi har sett på tv-bilder måste ges tillgång till humanitärt stöd.

Vi har dessutom bidragit med väldigt mycket pengar till en utvecklingsstrategi och till det humanitära stödet. Och vi bidrar indirekt till kampen mot terrorismen genom det vi gör för att utbilda peshmergan i Irak, framför allt för att se till att det även där finns en insats som är meningsfull. Men vi kan inte veta exakt vad som blir USA:s kommande roll förrän vi ser vem de utser och vilken politik de avser att föra.

Herr talman! Det finns flera saker som regeringen har gjort som jag välkomnar. Stödet för de kvinnliga medlarna kan inte överskattas och inte heller det stora humanitära stödet. Nu öppnar man en ambassad i Beirut. Jag välkomnar starkt att Margot Wallström är så tydlig när det gäller frågan om ansvarsfrihet och att motverka den straffrihet som har brett ut sig i Mellanöstern. Jag tror att det är en av nycklarna om vi ska kunna nå fred långsiktigt.

Att den syriska regeringsarmén nu väljer att beskjuta Aleppo och en rad andra städer tyder på att president Bashar al-Asad tror att han med militära medel kan klamra sig fast vid makten och är övertygad om att det är möjligt att nå en militär seger på slagfältet. Det är oerhört centralt att omvärlden dödar de förhoppningarna hos honom. Det finns ingen chans för Bashar al-Asad att bita sig fast vid makten. Det finns inte en chans att vi ska glömma bort och blunda för de grova och omfattande övergrepp han har begått.

Under de fem åren av krig i Syrien har alla inblandade parter självklart begått brott mot de mänskliga rättigheterna och mot krigets lagar, men tveklöst vilar huvudansvaret för kriget på Asads regim. Det var regimens systematiska förtryck, dess brott mot de mänskliga rättigheterna och dess brutala svar på oppositionens inledande fredliga, breda och folkliga demonstrationer som skapade det här inbördeskriget.

Det är svårt med statistik när det gäller Syrien i dag. Men det finns många som hävdar att Asad är i en liga för sig när det gäller antalet civila dödsoffer. Det finns de som har pekat på att kanske så många som 90 procent av alla civila som har dödats de senaste fem åren i Syrien är Asad och hans regim ansvariga för.

Därför tror jag att det är oerhört viktigt - om man ska bygga långsiktig fred - att man är tydlig i frågan om ansvarsfriheten. Vi kommer aldrig att acceptera straffrihet. Det är bra att Wallström är så tydlig med att straffrihet inte är ett alternativ.

Däremot noterar jag att utrikesministern inte nämner Asad som person i sitt svar. Jag tror att det är viktigt att upprepa att det inte finns någon framtid för Asad. Det finns inte en möjlig utgång av ett fredssamtal som kan innebära att Asad sitter kvar som president. Jag vill bara försäkra mig om att det fortfarande är Sveriges position att Asad kommer att behöva avgå.

Herr talman! Vi har sett att utvecklingen i Syrien tydligt har gått åt fel håll under en rad år. Situationen för civilbefolkningen har blivit allt svårare inne i landet. Behoven av att lämna Syrien har ökat. Fler och fler har tvingats på flykt. Men möjligheten att fly och få en fristad har minskat dramatiskt. Libanon inför nu ett visumkrav för syrier. Jordanien har gjort detsamma. 75 000 syrier sitter i dag fast i ett ingenmansland på gränsen mellan Syrien och Jordanien. Turkiet har till stora delar stängt sina gränser för syriska flyktingar. Det har kommit uppgifter om att bara 2 av 19 officiella gränsövergångar i dag är öppna. I praktiken är möjligheten att fly landet stängd för väldigt många syrier.

Det här sker inte i ett vakuum. Det sker i ett internationellt sammanhang. När Sverige och Margot Wallströms regering införde sina id- och gränskontroller välte man en bricka över Öresundsbron och satte igång en dominoeffekt. Land efter land stängde sina gränser. Till slut var det gränserna mellan Syrien och dess grannländer som stängdes. Det är självklart bra att regeringen är beredd att kritisera grannländerna och uppmana dem att öppna sina gränser. Men den svenska regeringen är trots allt medskyldig till att flyktingarna möter stängda gränser. Det är på grund av Margot Wallströms regerings migrationspolitik och det avtal man har ingått med Turkiet som vi nu kan se att allt fler gränser i Europa och Mellanöstern stängs.

Herr talman! Sverige har ingenting att skämmas för. Sverige är det land i väst som har tagit emot flest syriska asylsökande per capita, ca 120 000 sedan Syrienkrisen påbörjades 2011. Vi har inte alls stängt gränserna. Det kommer fortfarande mellan 700 och 1 000 personer per vecka till Sverige för att söka asyl. Vi förespråkar starkt att bördan ska fördelas jämnare inom EU och att andra medlemsstater ska ta ett större ansvar. Vi uttrycker största oro över flyktingarnas situation. I vår dialog med Syriens grannländer betonar vi vikten av respekt för internationell flyktingrätt, för internationell humanitär rätt och för de mänskliga rättigheterna. Vi har bidragit med 2,2 miljarder kronor i humanitärt stöd i samband med Syrienkrisen. Vi har gjort en humanitär utfästelse om - så småningom - 350 miljoner kronor för 2016. Vi har bidragit med ytterligare medel riktade till Syrien. Vi har också ett stort icke öronmärkt humanitärt stöd till FN:s humanitära organ.

Jag sa i början att historien kommer att döma dem som är ansvariga för konflikten hårt. Jag är övertygad om att vi måste fortsätta att verka för att det internationella samfundets dom ska bli hård mot dem som är ansvariga för de övergrepp som varje dag begås i Syrien. Bevis måste insamlas till den dag då de som har begått grova internationella brott och krigsbrott kan ställas till svars för sina handlingar.

Nej, jag tror inte att det finns någon framtid för Asad i Syrien. Detta är trots allt en man som har släppt tunnbomber mot sin egen befolkning, som har använt kemvapen och som har begått upprepade krigsbrott mot civila i Syrien.

Det är otroligt viktigt att vi är tydliga med att det behöver åstadkommas fredsförhandlingar och en inkluderande procedur. Det inbegriper självklart också kvinnorna i Syrien. Även där är vi stolta, för vi är, tror jag, delvis unika med det sätt på vilket vi har utbildat kvinnor och gett dem en röst. Den syriska oppositionen har nu, inte minst med hjälp av kvinnorna, utarbetat ett mycket bra dokument där man pekar ut en fredlig och demokratisk väg framåt. Det är vad vi alla skulle önska.

Herr talman! Jag kom i fredags hem från Diyarbakır, som ligger i östra Turkiet och norra Kurdistan. Jag vet att det finns städer i östra Turkiet som har tagit emot fler flyktingar än vad Sverige har gjort. När jag såg de enorma ansträngningar man gör i de här städerna för att ta emot flyktingar kändes den retorik man hört från svenska regeringen om systemkollaps, behov av andrum och annat väldigt avlägsen. När jag stod där i Diyarbakır och tänkte på den debatt vi många gånger har haft i den här kammaren och den retorik som vi har hört när det gäller de syriska flyktingarna var det kanske inte direkt stolthet jag kände.

Margot Wallström säger att historien kommer att döma de ansvariga hårt. Det är jag helt övertygad om. Men när historien en gång ska skrivas om den svenska migrationspolitiken tror jag inte att det bara kommer att vara rosaskimrande hyllningar som kommer att stå i historieböckerna om den migrationspolitik som Margot Wallströms regering har fört det senaste året. Trots allt är det ju så att det avtal som Margot Wallströms regering har ingått med Turkiet innebär att Erdogans alltmer auktoritära regim har blivit EU:s gränsvakt. Konsekvensen är att Turkiet nu stänger gränserna och aktivt förhindrar att människor kan lämna krigets helvete bakom sig och ens få en fristad i grannlandet Turkiet.

Jag har nu haft tre interpellationsdebatter med Margot Wallström. De har gällt Jemen, Syrien och Gaza. Det är inte en slump att jag valde att ställa dessa interpellationer nu. Det är nämligen halvtid för Margot Wallströms regering efter lite mer än två år vid makten och med nästan två år kvar till nästa val. Jag tycker att den här regeringen står inför ett vägval. Jag har många gånger här i kammaren stått och välkomnat olika initiativ som Margot Wallström har tagit, inte minst beträffande den feministiska utrikespolitiken. Men på område efter område ser vi en utrikespolitik som inte riktigt hänger ihop. Vapenexporten, migrationspolitiken och handelspolitiken hänger inte riktigt ihop med den fina retoriken om kvinnors rättigheter, demokrati och mänskliga rättigheter. Jag tror att jag och Margot Wallström kommer att fortsätta debattera med varandra.

Herr talman! Även jag hoppas att vi ska fortsätta debattera de här viktiga frågorna. Jag är glad för den stora samsyn som finns i de viktiga frågor som avgör vår framtid och rör krig, kriser och konflikter runt om i världen. Det måste till vägledning för våra ställningstaganden. Som vi ofta talar om är det väsentligt vilken människosyn och vilken syn på demokrati och mänskliga rättigheter som råder. Det måste finnas respekt för internationell rätt och så vidare.

Jag tycker fortfarande inte att vi har någonting att skämmas för vad gäller det sätt på vilket vi har välkomnat flyktingar. Vi har också att ta ansvar för dem som kommer hit. Inget annat land tog emot så många ensamkommande barn per capita som vi gjorde. Det handlar ju också om vilka möjligheter man har som ett litet land, och till sist utgör detta naturligtvis påfrestningar på våra system. Om vi fullt ut vill ge ensamkommande barn samma möjligheter och rättigheter i vårt samhälle som dem som är födda här måste vi också vara rädda om systemen, så att vi kan ge dem bostad, utbildning och vid behov vård. Vi ska tänka på deras framtid.

Inget annat land tog emot så många ensamkommande barn. Jag menar att det också var en av de anledningar som gavs oss att hävda att andra måste vara med och ta ansvar. Jag menar att EU måste hantera den brännande flyktingsituationen i världen med solidaritet som utgångspunkt. Vi tar fortsatt emot väldigt många som kommer och söker asyl i vårt land. Vi har inte alls stängt gränserna, utan vi har fortfarande en uppgift att hantera, och det kommer vi att göra med de här värderingarna som utgångspunkt.

Överläggningen var härmed avslutad.