Sveriges mål för förnybar energi

Jag vill meddela att det finns ett blad utdelat till ledamöterna. Näringsministern hade önskat att få visa ett stapeldiagram här bakom. Det har delats ut ett blad som komplement till det skriftliga svaret.

Fru talman! Sverige är ett av världens mest framgångsrika länder när det gäller att investera i och använda förnybar energi, en enorm tillgång för oss. Det har inte kommit av sig självt. Det har kommit av ett långsiktigt, tufft miljöarbete för att ställa om Sverige. Mycket återstår att göra. Men vi har visat att det går. Det är klart att det innebär ständiga omställningar, men det innebär också fördelar. I takt med att global uppvärmning har blivit den globalt allra viktigaste frågan blir det också väldigt tydligt att svensk miljöteknik och svensk energipolitik kan bli ett av våra allra viktigaste exportområden i framtiden. Tack vare vår omställning på hemmaplan, höga ambitioner, satsning på forskning och utveckling och genom att hela tiden spänna bågen lite hårdare har vi lyckats stimulera fram ett näringsliv som nu kan dra nytta av det miljöengagemang som finns i världen. Det är alltså inte någon dålig idé att ligga först - tvärtom. Ända sedan den borgerliga regeringen bildades har jag varit orolig för den energikompromiss som ni yxade fram under valrörelsen, som innebär att ingenting ska göras fram till 2010. Det är nämligen den enda gemensamma nämnaren i regeringens energipolitik; om vi inte gör någonting kan alla i den borgerliga regeringen acceptera kompromissen. Det syns så tydligt att den klimatmiljard som har marknadsförts runt omkring i landet bara är pengar som tidigare gick till miljö- och klimatåtgärder som har bytt namn och bytt anslagspost. Men 1 000 miljoner blir när man skärskådar det minus 35 miljoner i praktiken. Dessutom skärs anslagen till exempelvis energieffektivisering kraftigt ned - en dramatisk minskning 2009 och 2010 - energieffektivisering som kanske är en av de allra viktigaste åtgärderna för att nå ett hållbart samhälle. Det lamslår men påverkar också numera budskapet från Sverige ut till världen och Europa. Andreas Carlgren skickas till Bali för att förmå andra att ta ett större ansvar för att undgå global uppvärmning, medan Maud Olofsson åker till Bryssel och kräver att Sverige ska göra mindre än planerat. Är det en klok strategi? I ett slag förändras bilden av Sverige från ett land som går före och därmed skapar ny teknik, nya affärsmöjligheter och en bättre energisituation till ett land som kräver att få göra mindre. I dag är vår andel förnybar energi ungefär 40 procent i Sverige. Energimyndigheten räknar med att med den socialdemokratiska regeringens åtgärder och lagstiftning kommer vi 2020 att nå till kanske 46 procent förnybar energi. Då behöver vi inte ens bry oss om den handlingsförlamning som den borgerliga regeringen har drabbats av. Enligt uppgift från miljö- och jordbruksutskottet har kommissionen nämnt att 51 procent skulle kunna vara en lämplig andel för Sverige. Ja, ska vi inte göra någonting mer fram till 2020? Är det den socialdemokratiska regeringens åtgärder som ska ligga fast hela vägen dit? Jag menar att det är mycket olyckligt att göra det till en profilfråga för Sverige att minska kraven på omställning. Vi kommer att nå 46 procent med den socialdemokratiska regeringens åtgärder. Självklart kan vi pressa upp med ett antal procentenheter till genom nya åtgärder. Vi har föreslagit en rad sådana i vår klimat- och miljömotion. Regeringen står alldeles handfallen. Jag menar att Maud Olofsson nu måste vara tydlig med att det icke är det budskap som gavs i Bryssel som är Sveriges politik.

Fru talman! Den bild som jag visar tydliggör vad det är som behöver göras i Europa, och det är en diskussion om Europa som vi nu för. Redan 1997 träffade vi en frivillig överenskommelse på Europanivå om att vi skulle ställa om, och Sverige tog den på allvar. Centerpartiet var pådrivande i Sverige för att detta skulle ske. Det har också gett resultat. Tillsammans med Finland, Österrike och Litauen har vi hamnat i ett bra läge och ligger på ungefär 40 procent, lite grann beroende på hur man räknar. Men ska vi rädda miljön, Thomas Östros, är det de övriga länderna i Europa som måste bli bättre. Det är det jag försöker säga. Jag tror att alla inser att om vi ska klara de mål om 20 procent minskade koldioxidutsläpp, 20 procents energieffektivisering, 20 procent förnybart och 10 procent biobränsle måste de här länderna göra mer. Det är den diskussionen och den dialogen som vi har med kommissionen. Låt mig påminna om att det är den nya alliansregeringen som har sett till att vi har fått dessa tuffa mål, inte den gamla socialdemokratiska. Det är klart att vi kommer att leva upp till de tuffa målen, därför att vi själva har varit med och utformat dem. Allt annat vore orimligt. Jag tror snarare att det är så att Thomas Östros är avundsjuk därför att det händer så mycket på det här området. Och kommissionen är otroligt nöjd med att Sverige är kommissionens bästa vän i omställningen till ett förnybart och hållbart energisystem. Jag vet inte hur mycket statistik Thomas Östros läser, men det vi ser nu är en kraftig utbyggnad av kraftvärmen, fjärrvärmen och vindkraften - något som inte hände under er regeringstid. Lite avundsjuka är ni allt för att det händer så pass mycket. Men vi är jätteglada om Socialdemokraterna vill fortsätta att vara med och vara pådrivande här framöver, för jag tror att vi gemensamt bör vara väldigt noga med vilka styrmekanismer vi använder, vad det är för stimulans vi använder och hur vi ska se till att få en förbättrad energianvändning. Det är också därför som vi har resurserna i klimatmiljarden. Det är därför som vi ger tydliga uppdrag till alla våra energirådgivare att hjälpa småföretagare och medborgare att använda sin energi på ett bättre sätt. Vi behöver jobba med energieffektivisering både i de stora och de mindre företagen och också hos privatpersoner. Vi behöver också jobba med att utveckla det förnybara, därför att vi har en liten andel av det i själva elproduktionen. Jag kan glädja Thomas Östros med att det händer massor på det här området. Vi är otroligt offensiva på EU-nivå. Vi vet ännu inte kommissionens position. Vi vet det inte därför att det kommer i slutet av januari. Det är först då vi kan ta ställning till de krav som ställs på Sverige. Men jag tror att det för miljöns skull och för Europas skull är väldigt bra att det är fler länder än Sverige som är progressiva och framgångsrika, därför att det är bara så vi kan minska koldioxidutsläppen, det är bara så vi kan få fram det förnybara. De här länderna, som jag också för dialog med, ser nu att de måste höja ambitionsnivån. Om hela Europa gör som Sverige gör och som alliansregeringen gör kan miljön räddas framöver.

Fru talman! Det räcker inte att bara prata. De myndigheter och den expertis som jobbar med de här frågorna beskriver att med de åtgärder som den socialdemokratiska regeringen vidtog kommer vi att gå från en 40-procentig andel, en av världens högsta, av förnybar energi till 46 procent. Ingenting av det som den här regeringen har gjort har nått någon verkan, för ni gör ju ingenting på energipolitikens område. Ni sparar på energieffektivisering, klimatmiljarden är bara en omfördelning och ni har lagt en förlamande hand över energipolitiken fram till 2010. Då blir det ju logiskt att åka till Bryssel och säga att Sverige icke ska höja sina ambitioner när det gäller förnybar energi - vi som har goda förutsättningar att verkligen höja. Vi vet från miljö- och jordbruksutskottet att svenska statens representant i Bryssel säger att det man har begärt av Sverige är att nå 51 procent förnybar energi. Om vi når 46 procent till 2020 redan med de åtgärder som är vidtagna, ska det då vara en profilfråga att vi inte ska göra något mer? Vad är det för signal till omställningen i näringslivet? Vad är det för signal till hushållens energieffektivisering? Vad är det för signal när det gäller att vi måste höja ambitionerna? Vi har ett program för detta. Vi vill använda Vattenfall som ett verktyg, precis på det sätt som vi gjorde när vi satt i regeringsställning. Vi hade en klar och tydlig dialog med Vattenfall. Vattenfall fick en ändrad bolagsordning. Därmed fick vi ett 50-miljarderprogram från Vattenfall och 10 terawattimmar framför allt vindkraft som nu rullas ut. Det kommer ju inte av Maud Olofssons engagemang utan det kommer av den socialdemokratiska regeringens. Gröna elcertifikat, som skapar marknadsförutsättningarna, var ett beslut som fattades under vår mandatperiod som gör att vindkraften nu expanderar. Men det är en expandering med 15-16 terawattimmar. Energimyndigheten gör bedömningen att vi kan nå 30 terawattimmar vindkraft till 2020. Då är det möjligt att höja andelarna från 40 till 46 och vidare uppåt. Varför då göra det till en så stark profil att Sverige vill göra mindre? Det är fråga om ett budskap som är helt centralt. Börjar regeringen inta den hållningen minskar engagemanget för förnybar energi, precis på samma sätt som när regeringen börjar svaja om kärnkraften. Det är det farligaste budskapet vi har när det gäller investeringar i det förnybara, för då hoppas energiproducenterna på att trycket minskar, och då får man övergå till att bygga nya kärnkraftverk. Vi vill sammantaget satsa 3,4 miljarder mer än regeringen 2008-2010 på rejäla investeringar, forskning och utveckling och stimulans av småföretagsamhet som gör det möjligt att nå mer än de 46 procent som kommer av den tidigare regeringens beslut. Vi vill satsa på den andra generationens biodrivmedel. Där satsar regeringen 50 miljoner kronor. Det är pengar som naturligtvis inte på något sätt påverkar satsningar på den andra generationens biodrivmedel. I morse kunde vi läsa i nyheterna att i Värnamo lägger man ned det arbete med biodrivmedel som har pågått. Regeringen har inte det engagemanget. I Östersund, Piteå och flera andra ställen kommer man med rätt incitament att kunna göra stora investeringar i den andra generationens biodrivmedel. Också det bidrar till att Sverige kan uppnå tuffare mål när det gäller förnybar energi. Det duger inte att ha som huvudsaklig energipolitisk idé att nu sitter vi still och låter den gamla regeringens åtgärder verka. Det är det som är er kompromiss. Sätt i gång ett arbete med att utveckla energipolitiken! Den är helt central för att nå klimatmålen och för Sveriges konkurrenskraft.

Fru talman! Jag var tvungen att begära ordet när jag hörde Thomas Östros presentera sina tankar om hur vi ska använda Vattenfall i omställningen. I den motion som Thomas Östros har undertecknat står det att Vattenfall ska erbjuda svensk basindustri Europas lägsta elpriser. Man ska vara en strategisk partner och erbjuda Europas lägsta elpriser. Man talar om vilka kunder man ska sälja till och till vilka priser. Av Europas 46 stater ska vi ligga lägst när det gäller energipriset. Om priset ska vara så lågt som möjligt måste man väl vara bekymrad över hur tillgången på energi ska räcka till. Jag vet också hur Östros och hans partikamrater agerar gentemot basindustrin. Man säger att vi inte behöver någon strukturrationalisering. Det finns obegränsade resurser på vedråvara och energi. Det är ett dubbelspel som jag tycker är väldigt osmakligt. Sedan säger Östros att regeringen sänker ambitionerna. Vilka ambitioner? Svara på den frågan, Thomas Östros! Vilka ambitioner sänker regeringen? När vi tittar på den graf som Maud Olofsson visar är det ingen tvekan om att Sverige ligger bra till. Vi har bra förutsättningar, och vi ska fortsatt ha en rejäl utbyggnad av förnybar energi. Det är ingen tvekan om det. Sedan kan man titta längst ut på högerkanten på den här tabellen. Där har vi ett land som Storbritannien som ligger väldigt lågt. Utan att vara expert på Storbritanniens förhållanden kan man nog säga att där finns hyfsat goda förutsättningar till exempel för vindkraft. Är det så att de som hittills inte har gjort något ska premieras i det här arbetet? Ifrågasätt inte ambitionerna att föra in mer förnybar energi i systemet!

Fru talman! Jag vill påpeka att det är ett dubbelspel som Socialdemokraterna och Thomas Östros ägnar sig åt. Det är alldeles riktigt som Jan Andersson säger. Ena gången sitter ni med basindustrin och lovar lägre energipriser. Det är det ni gör, för det passar för de mötena. Sedan står ni här i talarstolen och kämpar för att vi ska ha en bättre miljö. Jag tror att det är bra om ni säger samma sak på alla möten. Det skapar en mycket större trovärdighet. Den här regeringen har, precis som jag sade förut, drivit på EU när det gäller att klara omställningen. Det innebär 20 procent minskade koldioxidutsläpp, 20 procent ökad energieffektivisering, 20 procent förnybart och 10 procent biobränsle. Det är viktigt att hela Europa går i takt. Vi tycker ju att Europa ska hjälpa till att klara den här omställningen för miljön. Det räcker inte att dessa fyra, nästan fem, länderna ligger över 20 procent. Alla de andra måste komma upp till 20 procent också om vi ska klara målet om andelen förnybart. Det är det som vi har framfört. Jag tycker att det otroligt märkligt att Socialdemokraterna inte driver på sina partikolleger. I Storbritannien har Labour styrt ganska länge. Är det inte lite besvärande att man inte har kommit längre? Nu vet jag att man är på gång och att det händer saker och ting. Men ska vi rädda miljön och få fram mer förnybart måste fler länder göra som Sverige. Jag är också glad över de gröna elcertifikaten. Det är ett gammalt centerförslag som vi fick den socialdemokratiska regeringen att anamma. Det är toppen. Det ökar investeringarna, och det var precis det marknadsinstrumentet som vi tyckte att det var viktigt att få in i det svenska energisystemet. Jag kan konstatera att många investerar i det förnybara nu tack vare regeringens politik, tack vare de höga ambitionerna som vi har. SCA och Boliden investerar i vindkraft. Som nämnts investerar också Vattenfall i vindkraft nu med en ny regering. Jag tycker att det är väldigt bra. För att snabba på den här processen har vi också tagit oss an det som är problemet för vindkraftsutbyggnaden, nämligen planprocessen. Den är för långsam och för krånglig. Vi ser också över hur vi lättare ska kunna koppla på det nätsystem som vi har så att det är möjligt för också små producenter att komma in. Vi använder landsbygdsprogrammet som ett sätt för människor på landsbygden att investera i det förnybara. Det är ett instrument som den förra regeringen inte ens var i närheten av att använda sig av för att påverka detta. Sverige vill göra mer, och Sverige har en hög ambition. Vi behöver mer förnybart. Jag har en liten fundering. I morse läste jag att Carin Jämtin säger att Sverige har så mycket vattenkraft att det borde finnas med i den här diskussionen. Är det en öppning för att bygga ut fler älvar? Vad är tanken med det uttalandet? Jag skulle vilja höra en reaktion. Låt mig sedan kommentera Socialdemokraternas satsningar på forskning. De pengar som ni pratar om i alla debatter använder ni ju flera gånger om. Man kan bara använda en krona en gång. Man kan inte använda den flera gånger. Ibland handlar det om energiforskningen, ibland om bilindustrin och ibland om något annat. Ni har ju suttit i regeringen, och visserligen hade ni bekymmer med plus och minus, men när ni föreslår pengar till åtgärder kan ni bara använda dem en gång. Jag tror att det är dags för Socialdemokraterna att bestämma sig. Vad är det för politik ni vill föra? Säger ni en sak åt basindustrin och en annan sak när miljövännerna hör på? Jag tror att det är bra med en politik. Det för alliansregeringen. Vi har en politik för alla. Det handlar om förnybart, energieffektivisering och minskade koldioxidutsläpp. Vi gör det gemensamt i Europa. Vi gör det tillsammans med svenska företag. Det här ser bra ut, Thomas Östros.

Fru talman! Vi ska självfallet inte röra våra orörda älvar. Det är nationaltillgångar av gigantiska mått. Jag hoppas att detta inte innebär att alliansregeringen nu börjar fundera på att bygga ut älvarna. Det blir en stor strid om detta i så fall. Det är total passivitet i energipolitiken. Det är många ord. Det är nästan så att man skulle kunna ha ett vindkraftverk framför. Det skulle kunna ge ett antal terawattimmar. Men det handlar inte om någonting som har konkret effekt på utbyggnaden. Det är som Energimyndigheten säger, nämligen att det är den socialdemokratiska regeringens lagförslag, regleringar och budgetar som har drivit att vi nu går från 40 procent förnybar energi till 46 procent. Om kommissionen då kräver 51 procent säger regeringen nej till detta, för det går inte. Varför? Jo, därför att man inte gör någonting för att nå utöver de 46 procenten. För Vattenfall ändrade vi bolagsordningen. Vi drev på. De presenterade våren 2006 en stor satsning på 50 miljarder kronor, tio terawattimmar från vindkraft. Då säger Maud Olofsson att man gör det med den nya regeringen. Var försiktig med att försöka glida på sanningen! Vi försöker hålla oss till det som är verklighet. På samma sätt när du talar om hur vi använder budgetar: Gå in och titta på energibudgeten och våra forskningssatsningar! Ni skär ned på energieffektivisering. Ni skär ned på forskningen. Ni har lagt en död hand över energipolitiken, och nu stängs initiativ till förnybara bränslen i landet därför att ni inte har några pengar till att vara med och stimulera detta. Det är ett stort svek som ni gör. Dessutom ändrar ni bilden av Sverige i Europa genom att profilfrågan plötsligt blir att Sverige ska göra mindre, när vi redan nu har en kraftfull ökning och borde höja ambitionerna ytterligare. Gå inte med ett sådant budskap utan att förankra det i riksdagen, Maud Olofsson. Det är allvarligt att gå mot riksdagens inflytande över energipolitiken.

Fru talman! Thomas Östros tänker montera upp vindkraftverk i kammaren som ska ge terawattimmar. Jag har respekt för terawattimmar, Thomas Östros. Det är stora energimängder. Jag tycker att du också borde fundera över respekten för de här terawattimmarna. Det är i energipolitiken en ganska grannlaga avvägning att se till att vi i Sverige har en energipolitik med förnybar energi som gör att vi fortsatt kan ha en svensk industri på svensk mark. Ingen är betjänt av att vi står i talarstolen och gör utfästelser som gör att vår svenska industri kommer att få flytta någon annanstans där man har betydligt lägre ambitioner än vi för svensk del har. Gå hem på kammaren och fundera över den avvägningen, Thomas Östros! Det är lätt att stå här och prata procentenheter, men till slut handlar det om terawattimmar. När det gäller ägarstyrningen av Vattenfall är det rätt att de producerar tio terawattimmar el, men det görs ju i kraft av elcertifikaten, som vi faktiskt är överens om. Man ska inte överskatta styrningen av Vattenfall när det gäller utbyggnaden av vindkraft. I det fallet är det just certifikaten som är styrmedlet. För min del är inte en kilowattimme som kommer från ett statligt vindkraftverk ett dugg bättre än den kilowattimme som kommer från ett privatbyggt vindkraftverk. Thomas Östros kanske tycker att den är viktigare, men för mig är en kilowattimme en kilowattimme så länge den är förnybar.

Fru talman! Jag ställde frågan om älvarna till Thomas Östros därför att jag känner stor oro för att Carin Jämtin öppnade för en utbyggnad av älvarna. Den här regeringen tänker inte bygga ut några skyddade älvar. Det var därför jag ställde frågan. Det andra som är viktigt är att Thomas Östros säger att man ska hålla sig till sanningen. Samtidigt säger han att vi skär ned forskningsanslagen, att vi skär ned beloppen till energieffektivisering, och så räknar han upp en lång lista. Håll dig till sanningen! Det räcker. Vi satsar ytterligare resurser på alla de här områdena, därför att vi tycker att vi måste göra det för att klara omställningen. Att Thomas Östros är frustrerad över att också alliansregeringen är så här tuff och ambitiös kan jag tyvärr inte göra någonting åt. Vi är väldigt glada över det som händer. Vi är glada över att SCA investerar i vindkraft, att Boliden gör det och att många fler gör det. Stadtkraft investerar nu också. Man gör ju det därför att det finns en marknad. Elcertifikaten spelar sin roll, men det gör också tydligheten från alliansregeringen, en tydlighet när vi jobbar på EU-nivå i detta sammanhang. Sedan kanske jag måste upplysa Thomas Östros om att kommissionen inte har lämnat några siffror. Jag trodde att Thomas Östros kände till det europeiska systemet och hur det fungerar. Kommissionen kommer att lämna sina siffror och sin bördefördelning i slutet av januari. Det är då vi har möjlighet att diskutera här i riksdagen hur den svenska positionen ska vara. Från min horisont sett ska vi fortsatt ha en hög ambitionsnivå. Jag tycker också att andra länder ska ha en hög ambitionsnivå. Det är då vi räddar miljön. Jag tror också att om vi har en bra bördefördelning kommer Sverige att kunna exportera en del av tekniskt kunnande om energieffektivisering, om det som är förnybart och annat till andra länder som finns i Europa och som behöver vår hjälp. Vi har en hög ambitionsnivå i den här regeringen, både när det gäller budget och när det gäller åtgärder. Men vi vill också skapa trygghet för svenska företagare och svenska hushåll genom att det kommer att finnas en trygg energiförsörjning. Jag hoppas att vi kan få en bred uppgörelse kring den framtida energipolitiken. Men det hänger naturligtvis på om Socialdemokraterna vill vara konstruktiva.