Sveriges insatser i Mali

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag och regeringen för samtal med FN för att förändra och förbättra de civila insatserna i Mali, om vi satsat på nya innovativa åtgärder i den svenska strategin för det bilaterala utvecklingssamarbetet med Mali 2021-2025 i jämförelse med den föregående strategin och vilken utvärdering och analys av den tidigare strategin för utvecklingssamarbetet som legat till grund för den nya.

Jag ska inleda med att kommentera de senaste händelserna i landet. Vi följer noga den oroande utvecklingen i Mali med anledning av att ytterligare en militärkupp genomförts. Vi stöder Ecowas och Afrikanska unionen i deras ansträngningar att bidra till en fredlig lösning och återgång till konstitutionell ordning. En Ecowasdelegation, med bland andra medlaren Goodluck Jonathan, besökte Mali förra veckan.

Tack vare vårt breda engagemang för fred och utveckling i Mali ingår Sverige också i det omfattande internationella arbete som nu pågår. Inom FN och EU men också inom Ecowas och Afrikanska unionen övervägs nu lämpligt agerande. Våra ambassader i Bamako och Paris liksom våra representationer i New York och Bryssel deltar aktivt i diskussionerna.

Mali är ett av världens fattigaste länder präglat av en utbredd fattigdom och utsatthet, omfattande säkerhetsutmaningar till följd av terrorism och annan organiserad brottslighet samt brist på respekt för mänskliga rättigheter. Det internationella samfundets samlade insatser är viktiga för att bistå Mali i att vända utvecklingen, men de genomförs också i en mycket utmanande kontext.

Låt mig också framhålla att insatser för stärkt säkerhet främjar förutsättningarna för genomförandet av utvecklingsinsatser i Mali, vilka i sin tur är nödvändiga för att på sikt nå en hållbar och fredlig utveckling i landet.

Sverige har ett mycket omfattande och växande engagemang i Mali för utveckling och säkerhet. Sveriges samlade insatser i landet inkluderar utvecklingssamarbete, humanitärt stöd, omfattande personella bidrag till både FN-insatsen Minusma och den multinationella specialförbandsstyrkan Task Force Takuba samt bidrag till EU:s verksamhet. Sverige är även en av de största givarna av kärnstöd till många av FN-organisationerna verksamma i Mali.

Regeringen för en löpande dialog med FN om hur det globala arbetet med både bistånd och säkerhet kan utvecklas. Dialog förs också med FN-systemet och andra aktörer på plats i Mali via vår ambassad i Bamako.

Vår nya strategi för utvecklingssamarbete 2021-2025 ska sammanfattningsvis bidra till att främja demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, konfliktförebyggande, jämställdhet och breda insatser på miljöområdet.

Verksamheten fortsätter i stora drag i samma riktning som inom ramen för den tidigare strategin, men vissa justeringar har gjorts. Exempelvis förväntas Sida arbeta med stärkt tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och Folke Bernadotteakademins uppdrag har breddats.

Vi har i strategin angivit att verksamheten ska tillvarata kopplingarna mellan långsiktigt utvecklingssamarbete, fredsfrämjande och humanitärt bistånd. Potentialen i digitalisering och innovation som verktyg för måluppfyllelse ska när den är relevant tillvaratas. Vi har även angivit att Sida ska titta på hur andra finansiella resurser kan stimuleras att bidra till utveckling i Mali.

Det svenska utvecklingssamarbetet utvärderas och följs löpande upp. Till grund för framtagandet av den nya strategin för utvecklingssamarbete ligger bland annat Sidas och Folke Bernadotteakademins fördjupade strategirapporter för utvecklingssamarbetet med Mali 2016-2020 samt en löpande dialog med Sida, FBA och ambassaden i Bamako. Vi har även noga följt och beaktat utvecklingen i landet vid framtagandet av strategin.

Fru talman! Tack, ministern!

Förra året gav Sverige mer än 300 miljoner kronor i bistånd till Mali. Det förpliktar, för det är skattemedel som vi ansvarar för. Då måste man ställa sig frågan: Gör vi rätt insatser? Skattepengar ska användas effektivt och på ett korrekt sätt. Att ta ansvar för ekonomin är grunden i Moderaternas politik.

Säkerhetsläget i Mali är fortsatt instabilt och försämras alltjämt med frekventa terrordåd i nu snart hela landet - detta trots stora internationella satsningar.

Den svåra humanitära situationen i landet bidrar till socialt missnöje och etniska spänningar mellan befolkningsgrupper, och protester och demonstrationer kan uppstå med kort varsel. Säkerhetsläget i huvudstaden Bamako är relativt lugnt men kan givetvis snabbt förändras. I resten av landet är det mer oroligt och farligt. Beskjutningar av maliska säkerhetsstyrkor och egendom tillhörande FN och FN-kontrakterad personal har förekommit.

Läget i centrala Mali har försämrats kontinuerligt sedan ett par år och präglas i dagsläget av stundom våldsamma konflikter mellan olika grupper, livsmedelssäkerhetskriser, terrordåd och kidnappningar.

Den statliga närvaron i centrala Mali är mycket låg. När jag skrev den här interpellationen i april hade vi precis nåtts av nyheten att tre svenska soldater hade sårats efter att de kört på en mina. Sedan dess har det varit ytterligare en militärkupp i Mali. Överste Assimi Goita petade presidenten och premiärministern bara nio månader efter att samme Goita utnämnt dem till ledare för en övergångsregering sedan han störtat den demokratiskt valde presidenten.

Landet har länge präglats av oroligheter. Militären har stöd av många människor som tröttnat på att regeringen inte kunnat få bukt med våldet inom landet. Läget i Mali har varit instabilt ända sedan 2012 när uppror i norra delen av landet bidrog till en militärkupp.

Trots ett fredsavtal har striderna spridit sig, och etniskt våld har blossat upp i bland annat mellersta Mali. I dag leds landet av en militärjunta, styrd av överste Assimi Goita, som genomfört inte mindre än två militärkupper på knappt ett år.

Sverige pausade sitt bistånd till Mali i augusti förra året sedan landets president avsatts i statskuppen. Orsaken var att det rådde oklarheter kring hur landet styrdes och vem som hade kontroll över pengaflödena. I slutet av 2020 återupptogs utbetalningarna av bistånd till Mali. Nu har regeringen åter beslutat att frysa delar av biståndet till Mali. Anledningen är återigen en militärkupp.

När allt blir värre och landet styrs av en militärjunta, ska Sverige då bara fortsätta som vanligt med samma stöd till civilsamhället och multilaterala organisationer? Jag tänker att deras situation har förändrats ganska rejält. Hur pass flexibelt och föränderligt är Sverige i sina insatser? Mer av samma är kanske inte lösningen.

I de samtal med FN som ministern hänvisar till finns det mycket viktigt att ta upp. Men vilka åtgärder leder till verkliga förbättringar och förändringar? Det vill jag gärna ha svar på.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag verkligen delar interpellantens oro över utvecklingen i Mali, ett land med stora utmaningar på en rad områden. Det blir extra tydligt när ytterligare en militärkupp nu har genomförts. Det här innebär att vi i Mali verkar i en mycket utmanande kontext och att det finns ett stort antal internationella aktörer i landet, inklusive inom utvecklingssamarbetet. Vi ser vilken betydelse internationella aktörer som Ecowas, Afrikanska unionen och FN har i landet, också i stunder av kriser som denna, och att stödet till dem är viktigt.

Vårt utvecklingssamarbete i Mali gör skillnad. Många av våra insatser bidrar till förändringar som kommer att visa sig över tid. Ibland kan det vara svårt att se resultaten omedelbart, men låt mig nämna ett par exempel där vi ser att vi har fått resultat bland annat genom svenskt bistånd.

Genom Sveriges stöd via Sida till Unicef för insatser som rör skydd av barn, sociala skyddsnät och tillgång till vatten och avlopp har 110 000 personer fått permanent tillgång till dricksvatten bara under 2020. Dessutom har drygt 172 000 personer i över 180 samhällen i Mali fått tillgång till sanitet. Därtill har 47 000 barn i nödsituationer fått psykosocialt stöd, och närmare 8 000 barn har mottagit insatser för att förhindra könsbaserat våld. Stödet har resulterat i att 42 000 unga flickor gynnats av förebyggande insatser mot barnäktenskap. Därutöver har nästan 300 flickor och kvinnor som har överlevt kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap fått medicinsk, social eller juridisk hjälp.

Inom ramen för Folke Bernadotteakademins arbete med fredsbyggande har vi fokuserat på säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet samt dess efterföljande resolutioner om Mali.

I början av 2020 organiserades ett högnivåmöte för att öka kvinnors deltagande i fredsprocessen och politiken, där också det svenska medlingsnätverket för kvinnor deltog. Mötet har utmynnat i ett antal konkreta åtaganden för att säkerställa kvinnors formella och informella deltagande, inklusive en större representation i det nationella nätverket eller kommittén för genomförande av fredsavtalet från 2015. Med en ny militärkupp är det klart att vi inte vet exakt vad som väntar och vad som komma skall i Mali.

Utöver vårt utvecklingssamarbete bidrar vi också humanitärt. Vårt humanitära stöd prioriterar dem som är mest utsatta och som är allra svårast att nå. Vi jobbar med Rödakorskommittén och FN:s fonder och program för livräddande insatser och tillgång till mat, näring, vatten, mänskliga rättigheter och skydd av internflyktingar och andra sårbara grupper. Det humanitära stödet bidrar såklart också till att minska de humanitära behoven på sikt och försöka överbrygga gapet mellan katastrofhjälp och mer långsiktiga lösningar.

Med EU jobbar vi med civila experter till deras utbildningsinsats samt med poliser till Minusma. Och vi bidrar till EU:s utvecklingsinsatser i Mali generellt och är, som jag nämnde, en av de största givarna av kärnstöd till flera av de FN-organ som verkar och också av truppbidrag till Minusma och Task Force Takuba, som bekant.

Det svenska biståndet finns i Mali därför att det är en utmanande kontext. Det är svårt, men vi ser också att vi kan vara med och göra skillnad.

Fru talman! Trots allt som ministern räknade upp blir det bara värre i Mali.

Jag var tidigare inne på regeringens samtal med FN, och det finns en annan fråga som det hade varit intressant att få svar på. Det hade varit bra att få höra hur samtalen med FN har gått vad gäller vaccinering av våra svenska soldater. FN uppmanar länder att vaccinera de trupper som skickas till ett av världens farligaste länder. Trots detta har svenska soldater inte prioriterats i vaccinationskön. Då undrar jag: Hur har regeringen resonerat där, och vad har våra kollegor inom FN sagt i de samtalen?

Ministern var inne på det här med dricksvatten. Jag var i Mali för snart två år sedan, och det som jag minns mest är kanske sopor. Det var sopor i drivor, sopor som brändes upp för att spridas på åkrarna där grödorna sedan skulle växa och sopor vars föroreningar rinner rakt ned i grundvattnet när regnet kommer, rakt ned i dricksvattnet för de 110 000 personer som ministern var inne på.

I regeringens strategi, både den nya och den gamla, finns tydliga uppdrag om klimat och miljö, men ändå verkar en sådan basic sak som att hjälpa dem med deras sopor inte vara prioriterad. Jag undrar varför, fru talman. Det borde hjälpa till med både bättre dricksvatten och bättre grödor, som båda i sin tur leder till bättre hälsa.

Uppe på campen i Timbuktu sorterades sopor i stort sett som vi gör hemma i Sverige. Det var oerhört fint, ordning och reda och jättebra att se. Sedan kom en sopåkare och hämtade allt, hällde på det samma flak och körde ut på en åker för att det skulle eldas. Det blir liksom lite fel då. Hur ska regeringens mål om att få ett hållbart och motståndskraftigt lantbruk med fokus på förbättrad livsmedelstrygghet och försörjning i Mali kunna uppnås på riktigt? Mat och dricksvatten är grundläggande och något som de behöver hjälp med på riktigt. En sådan insats tror jag hade varit mycket mer värd för vårt klimat än en plastpåseskatt.

Fru talman! Redan för två år sedan var den allmänna uppfattningen i Mali att det fanns skillnader i de militära och de civila insatserna och att de inte var synkroniserade. Därför har jag frågat ministern om ministern och regeringen har satsat på några nya innovativa åtgärder i strategin för Sveriges utvecklingssamarbete med Mali 2021-2025, jämfört med den föregående, och i så fall vilka? Jag får till svar att Sida får ett utökat uppdrag, men jag undrar var de politiska idéerna för en verklig förbättring för Mali finns? Jag saknar innovativa förslag för en sådan förändring.

De militära insatserna fungerar bra. De har fungerat bra i Minusma, och de nya trupperna i insatsen Task Force Takuba är på plats. Däremot finns enligt uppgift problem när det gäller de civila insatserna. Dessa når inte hela vägen fram och brister i effektivitet.

För att gå tillbaka till det som jag inledde mitt förra anförande med gav Sverige förra året alltså mer än 300 miljoner kronor i bistånd till Mali. Anser ministern att ministern och regeringen har fått tillräcklig uppföljning och utvärdering för att med gott samvete kunna säga att vi gör rätt saker - rätt saker även i ett land som utsätts för kupp efter kupp? För det är skattemedel som vi ansvarar för.

Gör vi rätt saker? Det är en fråga som är viktig att ställa sig hela tiden. Det kan vara läge att skruva på insatser för att de bättre ska nå fram. Är detta något som ministern är beredd att göra?

Fru talman! Interpellanten Alexandra Anstrell inledde själv sitt inledningsanförande med att beskriva utvecklingen i Mali som land. Mali kommer på plats 184 av 188 länder i det europeiska indexet för mänsklig utveckling 2020, vilket är en förbättring jämfört med tidigare år. Ändå är Mali så långt ned på listan. Av den vuxna befolkningen är drygt en tredjedel läskunnig, den förväntade medellivslängden är under 60 år och 62 av 1 000 levande födda barn dör inom fem år. Ändå har alla dessa indikatorer förbättrats under de senaste åren i Mali.

Utmaningarna är enorma. Mali är ett stort land, tre gånger så stort som Sverige. Klimatet, säkerhetssituationen, de ekonomiska möjligheterna och befolkningens inkomstkällor skiljer sig mycket åt i olika delar av landet. Arbetslösheten är hög, utbildningssystemet fungerar dåligt och den osäkra livsmedelsförsörjningen är ett väsentligt problem för många. Klimatförändringarna och en hög befolkningstillväxt gör det svårt för människor inom fiske och lantbruk att bedriva verksamhet.

För att svara mot de stora behoven i Mali har Sverige ökat volymen i utvecklingssamarbetet. I den förra strategin avsatte vi 1,2 miljarder. Nu har vi ökat det till 2 miljarder mellan åren 2021 och 2025. Vår bedömning är att den övergripande inriktningen är ändamålsenlig. Vi ska fortsätta att bidra till fred och försoning, förbättrad jämställdhet, bättre miljö, stärkt biologisk mångfald och ett hållbart och motståndskraftigt jordbruk.

Givet de stora utmaningar som klimatförändringarna innebär globalt, särskilt för länder som Mali, har vi också inkluderat mål om begränsad klimatpåverkan och ökad motståndskraft mot klimatförändringarna i den nya strategin. Detta är viktigt för att hantera naturresursrelaterade konflikter i landet.

Från och med den här strategiperioden ska Folke Bernadotteakademin bidra till en reform av säkerhetssektorn i Mali. Här läggs en grund eller en bit i pusslet som möjliggör ökad samverkan mellan civila säkerhetsinsatser, civila insatser bekostade av biståndet och andra åtaganden och engagemang för säkerhet som finns i Mali.

Vi har från regeringens sida varit tydliga med att direkt samarbete med statliga aktörer kan ske i Mali endast efter väldigt noggrann riskbedömning. Och anledningarna har vi sett, med två militärkupper på kort tid.

I arbetet med en ny strategi ingår det att myndigheterna tar fram en plan för genomförande, en plan för uppföljning, förändringsteorier, tematiska analyser som fattigdomsanalys och jämställdhetsanalys, konfliktanalys med mera. Till grund för det fortsatta arbetet ligger de rapporter som har kommit in från myndigheterna och såklart den analys av läget i landet och de relationer som vi har i landet som görs av ambassaden.

Det föreligger alltså mycket arbete och mycket dialog och analys innan en ny strategi är färdigställd.

Med denna strategi och ett ökat svenskt åtagande också på biståndsområdet i Mali tror jag att vi kan bidra bättre till att möta de utmaningar som landet har och också samarbeta i större utsträckning och bättre med de internationella aktörer som finns i landet, även de icke-civila.

Det är mycket riktigt så, som interpellanten också säger, att vi måste hitta en koordinerad insats där olika insatser också förstärker varandra så att vi ska kunna hjälpa Mali ur den enorma kris som landet befinner sig i.

Fru talman! Är det rätt att i ett av världens farligaste länder, där säkerhetsläget är riktigt dåligt, göra mer av samma sak? Man kan inte se speciellt många kvinnor i fredssamtalen eller i andra ledande positioner. Fungerar då planen för en ökad jämställdhet?

I torsdags meddelade Frankrikes regering att man stoppar alla gemensamma operationer med Malis armé i väntan på garantier om en återgång till civilt styre i landet. Svenska soldater i antiterrorinsatsen Task Force Takuba berörs av beslutet, eftersom de är underställda den franska ledningen som nu flyttas från Mali till Paris.

EU har enigt fördömt kuppen och krävt att övergången till ett civilt styre genomförs. Som ministern var inne på har Ecowas varit på plats, och man försöker ha fredssamtal och få ett civilt styre.

Det är nu mer än någonsin viktigt att det är rätt vägval som görs för att möjliggöra en återgång till ett civilt styre. Om Ecowas kommer fram till att andra åtgärder behövs, är ministern och Sveriges regering då beredda på att förändra Sveriges insatser? Är man beredd att frångå den svenska strategin som man har beslutat om?

I den svenska strategin för utvecklingssamarbete med Mali finns det en rad som handlar om resultatuppföljning - att den i första hand ska svara på om verksamheten gjort skillnad, hur och för vem. Det tycker jag är jättebra. Tummen upp för det. Jag hittar det dock inte i den tidigare strategin. Då är min fråga: Har regeringen inte haft koll på detta tidigare?

Under väldigt lång tid har vi nu stöttat med väldigt mycket pengar. Ändå har läget kraftigt försämrats. Återigen är min fråga: Kan ministern, handen på hjärtat, känna sig trygg i att vi gör rätt saker?

Fru talman! Svenskt bistånd är resultatorienterat och effektivt. Och vi är kanske främst i världen vad gäller uppföljning. I alla fall visar de internationella utvärderingarna och mätningarna av biståndets aktörer ungefär detta. Det gäller såklart också vårt engagemang och vårt arbetssätt i Mali.

Ja, med handen på hjärtat, vi jobbar med rätt frågor i Mali. Att kvinnor inte finns vid bordet är anledningen till att vi måste säkerställa och jobba med att stötta kvinnors organisering och deras röster och möjliggöra för dem att ta plats vid det förhandlingsbord där de i dag saknas.

Att utvecklingen inte vänder över en natt på grund av svenska biståndsinsatser måste vi nog ha respekt för, särskilt i en så bräcklig och svag kontext som Mali utgör.

Vi följer noga den oroande utvecklingen. Vi stöder Ecowas och Afrikanska unionen. Vi har nära samtal med FN och med EU och såklart också med Frankrike kring denna utveckling. Vi är flexibla i svenskt bistånd. Det är en av våra styrkor. Också den nya strategin är flexibel och möjliggör för Sida att programmera och programmera om, ingå nya avtal och avsluta gamla utifrån hur världen nu väljer att koordinera sig för Mali. Det måste vi såklart fortsätta med.

Det övergripande syftet nu är att vi får till en konstitutionell ordning med demokratiska institutioner som respekteras i Mali, en inkluderande dialog och en fungerande övergångsprocess som mynnar ut i demokratiska fria och rättvisa val i Mali. Det är angeläget. Därifrån kan vi sedan fortsätta arbetet med en utveckling för Mali att möta alla de utmaningar som landet har.

Vi har fryst stöd. Det gjorde vi efter den första kuppen. Vi har nu avvaktat igen efter denna kupp. Det är så vi får göra i ett läge som är så bräckligt och i en kontext som är så svag som den i Mali. Men vi fortsätter att vara där, och vi fortsätter att försöka vara ett gott stöd.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.