Sveriges förutsättningar för en stark gruv- och mineralnäring

Fru talman! Linda Modig har frågat mig om jag tänker verka för att regeringen ska återupprätta Sveriges position som EU:s ledande gruv- och mineralnation och, om så är fallet, vilka åtgärder jag avser att vidta.

Svensk gruv- och mineralnäring har stor betydelse för Sverige som land, i det regionala och lokala perspektivet samt utanför Sveriges gränser. Det handlar om arbetstillfällen, välfärd och utvinning av mineral och metall viktiga för en grön omställning samt om att tillförsäkra en god och hälsosam miljö, nationellt och globalt.

Fru talman! Sverige ska fortsätta att vara ett föregångsland inom mineralnäringen när det gäller hållbar utveckling. De åtgärder som formulerades inom mineralstrategin från 2013 har regeringen fullföljt. Därefter har det fortsatta arbetet bedrivits kopplat till regeringens strategi Smart industri, där gruv- och mineralnäringen är inkluderad. I budgetpropositionen för 2021 finansierar regeringen även en satsning på metaller och mineral ur sekundära källor.

Det finns ett ökande behov av metaller för fossilfria energitekniker som vindkraft och solenergi, samt för omställningen av transportsektorn med laddinfrastruktur, batterier och elbilar.

Innovationskritiska metaller och mineral är ett av de prioriterade områdena i regeringens strategi om cirkulär ekonomi och är nödvändiga i klimatomställningen. Sekundär utvinning av metaller och mineral är ett växande alternativ till primär brytning. Primära material ska så långt det är möjligt ersättas av resurser som används effektivt i cirkulära flöden. Sverige deltar aktivt i arbetet med den europeiska batterialliansen som arbetar med att säkra tillgången av råvaror för produktion av hållbara battericeller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! I höstas publicerade kommissionen ett meddelande om kritiska råvaror som anger tio åtgärder för att säkerställa tillgången på hållbart producerade råvaror samt en uppdaterad lista över kritiska metaller och mineral. Regeringen kommer att fortsätta stödja utvecklingen av hållbara värdekedjor från råvara till insatsvara eller slutprodukt, som föreslås i enlighet med kommissionens så kallade råvarumeddelande och redan existerande arbete. I ett sådant arbete är Sveriges gruv- och mineralindustri samt gruvklustret som helhet centrala aktörer. Tillförlitliga och heltäckande värdekedjor, där bland annat prospektering och kraftigt ökad återvinning har en central roll, är en förutsättning för att EU ska nå målen i EU:s industristrategi och den europeiska gröna given. Därmed kan vi lyckas med den digitala och gröna omställningen samt bibehålla Europas framtida industriella konkurrenskraft och innovationskapacitet.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret. Det gläder mig att regeringen har fullföljt åtgärderna inom den svenska mineralstrategin och sedan dess byggt på och förädlat strategin i Smart industri. Jag och näringsministern är också helt överens om behovsanalysen i fråga om vikten av svensk och europeisk försörjningsförmåga när det gäller viktiga råvaror som mineral och metaller - vissa är innovationskritiska, och andra är viktiga av andra skäl för att vi ska klara omställningen till ett fossilfritt samhälle.

När det gäller näringsministerns uttalande om att primära material så långt som möjligt ska ersättas av återvunna material vill jag ändå understryka att återvinning inte inom överblickbar tid kommer att kunna ersätta i sådan grad att brytning och förädling av jungfruligt material kommer att vara överflödigt. Låt oss därför klart och tydligt slå fast att vår råvaruförsörjning och klimatomställning är helt beroende av att vi bryter och förädlar mineral som primärmaterial.

Det är tyvärr några nyckelfrågor som saknas i näringsministerns svar, fru talman. Näringsministern besvarar inte frågan varifrån dessa mineral och metaller ska komma. En fråga till näringsministern är därför: Var ska Sveriges och EU:s behov av mineral och metaller tillgodoses? Ska Sverige, som förutom i gruvavfall härbärgerar sällsynta jordartsmetaller i berggrunden, bidra till att vi ska kunna utveckla just effektiva vindkraftverk och klara ökad efterfrågan på laddbara batterier när fordonsflottan ska ställas om?

Jag vill inte av ett socialdemokratiskt statsråd få höra att svaret på den frågan är att någon annan ska lösa detta, för det är en ytterst viktig solidarisk och moralisk fråga. Det är enligt min och Centerpartiets mening inte moraliskt ansvarsfullt att ett av världens mest utvecklade och rika länder, med kanske världens mest strikta miljöprövning av gruvverksamhet, ska rycka på axlarna och till synes stå likgiltigt inför att dessa jordartsmetaller bryts i en auktoritär och odemokratisk regim som Kina, som begår systematiska övergrepp på sin befolkning för att framställa vanadin, eller av barnarbetare i Kongo som utnyttjas av cyniska krigsherrar för att utvinna kobolt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad händer med fyndigheten i Norra Kärr?

I näringsministern svar lyser också regeringens eget ansvar i prövningskedjan med sin frånvaro. Näringsministern undviker nogsamt att diskutera elefanten i rummet: hans och regeringens roll i prövningen av bearbetningskoncessioner, hans och regeringens saktfärdighet i handläggningen av denna ärendekategori. Jag vill därför fråga näringsministern om han är stolt över och tillfreds med tempot i den handläggning som han presterar. Är tempot i handläggningen av dessa ärenden sådant att regeringen föregår med gott exempel? Sänder regeringen med detta tempo rätt signaler till andra aktörer i prövningsprocessen?

Ärade talman och näringsministern! Det står inte bara en elefant i rummet. Det står två. Det finns några getingmidjor eller flaskhalsar i prövningsprocessen. Den första elefanten har jag nämnt vid namn. Den ansvarar inför riksdagen. Det är skälet till att jag har kallat hit näringsministern för att i dag stå till svars för detta. Den andra elefanten i rummet är Länsstyrelsen i Norrbottens län. Med tanke på att den största delen av prospekteringen och gruvdriften sker i min valkrets Norrbotten och i Västerbotten får dessa länsstyrelsers handläggning av ärenden enligt miljöbalken och minerallagen stor praktisk betydelse. Av dessa är Länsstyrelsen i Norrbotten den enskilt viktigaste spelaren i prövningsprocessen.

Regeringens nyutnämnda landshövding, Lotta Finstorp, har börjat bra. Hon har konstaterat att det är i Norrbotten det händer.

Fru talman! Jag sa det i mitt jungfrutal i Sveriges riksdag för snart två år sedan, och jag säger det igen: Det är i Norrbotten det händer. LKAB har nyligen presenterat en mångmiljardsatsning på 10-20 miljarder för att utveckla fossilfria järnmalmspellets. Det är en fantastisk satsning, som äventyras av länsstyrelsens handläggning.

Fru talman! Det är riksdagens privilegium och uppgift att granska regeringen. Ett verktyg är just att ställa enkla frågor eller, för den delen, interpellationer. Det sker kontinuerligt, och så ska det vara. Så har det varit tidigare, och så kommer det att fortsätta vara. När frågorna kommer försöker vi besvara dem.

Jag ber om att igen få läsa upp den fråga som Linda Modig har ställt och som jag försökte besvara. Hon undrade om regeringen tänker återupprätta Sveriges position som EU:s ledande gruv- och mineralnation och, om så är fallet, vilka åtgärder jag avser att vidta.

I frågan, fru talman, ligger det att Sverige inte skulle vara EU:s ledande gruvnation. Jag skulle säga att vi är det, och det kommer vi att fortsätta vara. Vad baserar jag det på? Jag baserar det på verkligheten, Linda Modig. Verkligheten är att i Sverige i dag produceras 91 procent av all järnmalm i Europeiska unionen. I Sverige i dag produceras 38 ½ procent av allt bly, 36,7 procent av all zink, 23 procent av allt guld, 20 procent av allt silver och nästan 11 procent av all koppar.

Ja, mycket görs i Norrbotten, men jag tycker också att Västerbotten bidrar med en hel del. Det vill jag bara tillägga, som tidigare boende i Västerbotten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Linda Modig har naturligtvis en poäng. Jag menar att vi ska göra vårt yttersta för att ersätta så mycket jungfruligt material som det bara går genom återvinning och cirkulär ekonomi. Det tror jag att vi i grund och botten är överens om. Men nej, jag tror inte heller - jag delar den uppfattningen - att vi inom överskådlig tid kommer att kunna åstadkomma allt. Det handlar både om det som vi använder i dag och om det som vi använder i framtiden. När vi tittar framåt ser vi en storskalig elektrifiering av våra samhällen. Det är klart att efterfrågan på mycket av detta då kommer att öka. Då behöver vi en kraftigt förbättrad återvinning i ett cirkulärt flöde, men vi kommer naturligtvis också att använda mer jungfruligt material.

Vi behöver inte tillskriva varandra uppfattningar som vi i grund och botten vet inte stämmer, Linda Modig. Jag känner Linda Modig sedan lång tid tillbaka. Det är en kompetent och skicklig företrädare för Norrbotten och för Centerpartiet. Jag vet att hon kan argumentera för sin sak utan att tillskriva mig uppfattningar som hon vet att jag inte har. Det är klart som korvspad att jag tycker att vi så långt som möjligt ska öka den egna försörjningsförmågan ur ett europeiskt perspektiv. Det tycker jag av många olika skäl. Det är förstås strategiskt. Men vi vet också, eftersom vi ständigt får rapporter om det, vilka förutsättningar och villkor som finns när det gäller en del av den här utvinningen i till exempel länder som Kongo. Det är barnarbete, förorenade floder med mera. Om detta är vi överens.

Även om Sverige i den senaste globala rankningen 2019 klättrade är vi nog också överens om att vi har anledning att se över vår lagstiftning och vårt regelverk, inte i akt och mening att dra ned på kraven på att man ska göra saker och ting på ett bra, rent och sjyst sätt, utan för att öka förutsägbarheten i lagstiftningen och i dess tillämpning.

Där har regeringen redan vidtagit några åtgärder, och jag ser framför mig att kunna presentera ytterligare några sådana. Då kan vi se till att Sverige inte bara är ledande i dag utan också framåt - inte bara i ett europeiskt perspektiv, utan när det gäller hållbar brytning kanske till och med i ett globalt perspektiv.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag delar naturligtvis de långsiktiga ambitionerna, men om vi ska nå fram till denna fina idévärld måste vi vidta handlingar på marken som gör skillnad. Och som jag sa: En stor flaskhals i prövningsprocessen är tyvärr Länsstyrelsen i Norrbotten.

Det vore helt fantastiskt om LKAB skulle lyckas med detta enastående projekt. Det är den största svenska industrisatsningen någonsin, med årliga investeringar på mellan 10 och 20 miljarder kronor under 20 år, och den är grundad i en affärsmässig bedömning av den framtida marknaden. Genom att erbjuda koldioxidfria produkter skulle LKAB mer än dubbla omsättningen fram till 2045, samtidigt som bolaget kan förse världsmarknaden med det koldioxidfria järn som är nödvändigt när världsekonomin ställer om och morgondagens järnvägar, vindkraftverk, elbilar och industrimaskiner ska produceras.

Fru talman! LKAB:s egen verksamhet orsakar i dag 4 procent av industrins samlade utsläpp i Sverige. För att en omställning och framför allt produktionen av järnsvamp ska vara möjlig krävs enligt LKAB:s vd att tillståndsprocesserna går fyra gånger snabbare - hela fyra gånger snabbare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag betvivlar att näringsministern förstår hur allvarligt läget är i prövningsprocessen och vilken enorm utmaning för prövningsprocessen LKAB:s satsning innebär, för om näringsministern var medveten om hur illa ställt det är vore det obegripligt att regeringen inte vidtar fler åtgärder för att avhjälpa bristerna, något som jag redan för ett drygt år sedan betecknat som en systemkollaps.

Jag har min bild klar för mig: Det är allvar nu. Något måste göras innan det är för sent, och det är därför vi måste fokusera på de åtgärder som vi behöver vidta för att få fart på tillståndsprocesserna.

Prövningsprocessen har gått i baklås, fru talman. Den har avstannat. Ärenden med överklagade och hänskjutna ansökningar om bearbetningskoncessioner ligger år efter år till sig hos regeringen. Ingen gruva på jungfrulig mark har startat i Sverige sedan 2012.

På myren utanför Kaunisvaara i Pajala kommun - den kommun där jag själv är uppvuxen - startade Northland Resources en järnmalmsgruva. Sommaren 2018 kunde den nya ägaren Kaunis Iron till allas stora glädje återstarta en fungerande gruvverksamhet för kaffepengar på grund av konkursen. I dag jobbar drygt 500 personer direkt och indirekt i den gruvan.

Men trots att bolaget ett år senare, den 1 juli 2019, har ansökt hos Mark- och miljödomstolen i Umeå om ett nytt verksamhetstillstånd har ärendet till dags dato ännu inte ens kungjorts. Inte ens det första steget i handläggningen av målet har alltså tagits på ett och ett halvt år. Förklaringen till tidsutdräkten är att Länsstyrelsen i Norrbotten nu i ett drygt halvår inte mäktat med att yttra sig över ansökan.

Då kan man undra om det bara är länsstyrelsen som har ansvar för att yttra sig över detta. Så är det såklart inte. Alla nationella expertmyndigheter som Naturvårdsverket, Kammarkollegiet, SGU och MSB har yttrat sig inom angivna tidsfrister, medan länsstyrelsen har fått ännu en tidsfrist för anstånd till i dag. Vi får väl se om länsstyrelsen kanske gör det i dag.

Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att få till stånd en fungerande gruvprövning hos Länsstyrelsen i Norrbotten? Jag har motionerat om att vi kanske måste koncentrera denna verksamhet till en länsstyrelse som kan det här, nämligen den i Västerbotten. Min fråga till statsrådet är: Hur långt är regeringen beredd att gå för att få snurr på detta?

När pandemirestriktionerna är över, fru talman, bjuder jag in näringsministern till Tornedalen, Malmfälten och Norrbotten. Kom och stå med mig i den tornedalska myllan! Låt oss åka till myren i Tapuli och se hur verkligheten ser ut!

Fru talman! Jag tror att vi är helt överens om betydelsen av den svenska gruvnäringen, inte bara för Norrbotten utan för hela vårt land. Som jag sa är ju Sverige även i ett europeiskt perspektiv en ledande gruvnation och har potential att stärka den positionen, inte minst när det gäller att visa vägen i att ställa om till ett hållbart sätt att göra detta och bli av med utsläppen både direkt i verksamheten och indirekt. Det gäller både LKAB och till exempel Boliden.

Det här är någonting som jag tror att vi har all anledning att både stötta och vara stolta över. Jag tror också att det indirekt kommer att bidra till export av de produkter som andra bolag som man samarbetar med inom gruvklustret kan producera och leverera även till andra delar av världen. Här finns alltså en stor potential.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag inser och förstår att det hör till att i opposition kritiskt granska regeringen, men jag tror också att det är viktigt att vara ärlig. Det är klart att det har hänt saker sedan vi diskuterade det här för ett år sedan. Låt mig ta några exempel på just det här området.

I somras bad regeringen en lagman titta igenom miljöbalken just för att se hur vi kan hjälpa våra bolag, brett i industrin, som vill ställa om för att kunna bli av med de utsläpp som vi talar om, 4 procent talade Linda Modig om i fallet LKAB. Hur kan vi förenkla den processen och göra den mer förutsägbar och samtidigt ändå ha höga ambitioner? Vi vill ju inte bli ett land som förstör miljön eller för den delen trampar på människors grundläggande rättigheter.

Därutöver presenterade jag ganska nyligen en samordnare som ska hjälpa de bolag som i dag har de här ambitionerna: en senior person, Peter Larsson, som ju både är med i Ingenjörsvetenskapsakademien och också senior rådgivare på Sveriges Ingenjörer, en person med stort förtroende och stor erfarenhet av att hjälpa till i de krångliga processer som Linda Modig talar om.

Tanken är att han koncentrerat ska hjälpa till just i Norrbotten och Västerbotten. Det arbetet har väldigt mycket att göra med de utmaningar som vi har, inte bara när det gäller enskilda myndigheter. De här bolagen möter ju många utmaningar både när det gäller processerna och kompetensförsörjningen.

Sanningen är ju den att utvecklingen i Norrbotten och Västerbotten i dag är så fantastiskt bra att ett av de stora problemen är kompetensförsörjningen. Den lägsta arbetslösheten vi har just nu i landet är i Norrbotten och Västerbotten, vilket är en helt annan bild än den som fanns när Linda Modig och jag var studenter vid Umeå universitet för sisådär 25 år sedan.

Det är en fantastisk utveckling. Den ska vi stärka, och det är mot den bakgrunden som vi vidtar de här åtgärderna.

Därutöver behöver vi också titta över hela lagstiftningen, hela minerallagen. Jag hade gärna sett att det redan hade varit på plats, men som Linda Modig mycket väl känner till har vi under det senaste året också samarbetat kring många av de åtgärder som har handlat om att stävja effekterna av pandemin. Väldigt mycket tid och energi har gått till detta, men jag ser framför mig att så fort det är möjligt också tillsätta en sådan utredning.

Linda Modig tar upp en enskild länsstyrelse; jag kan inte gå in i det, särskilt eftersom det inte ligger inom mitt ansvarsområde, fru talman. När det gäller hur själva processerna går till är vi helt överens om att vi behöver öka förutsägbarheten, och det är också min ambition att vidta ytterligare åtgärder där.

Fru talman! Det är jättebra att det vidtas åtgärder på lång sikt. Det är bra att vi får till stånd en miljöprövningsutredning. Den är ytterst välkommen och välbehövlig, inte bara för gruvnäringen utan för all verksamhet som ianspråktar mark och där det föreligger konkurrerande markianspråktaganden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I höstens budget har vi inom januariavtalet satsat 58 miljoner kronor på miljöprövning och miljötillsyn. Det har vi gjort eftersom vi har hörsammat att länsstyrelserna har angett resursbrist som en orsak.

Fru talman och näringsministern! Jag måste säga att jag som förtroendevald börjar bli uppgiven över vad vi kan göra. Eftersom länsledningen i Norrbotten har klagat på och angett att resursbrist skulle vara en förklaring till den synnerligen senfärdiga handläggningen har jag nämligen frågat vad det här innebär för dem, och nu är problemet enligt dem inte resurserna. De tycker inte att det är en förstärkning, utan de anser att det är en återställning. Nu är problemet det som näringsministern adresserar, nämligen kompetensförsörjningen.

Det faktum att regeringen har behövt utse en speciell samordnare tycker jag manar till eftertanke. Att vi behöver en samordnare säger någonting om kapaciteten hos de regionala myndigheter som har i uppdrag att samordna länets utveckling. Jag håller fullständigt med näringsministern om att det är en ypperlig person. Jag tror att personen kommer att vara väldigt viktig, så jag avser inte att kritisera honom. Men jag tycker att det är intressant att det är så.

Fru talman! Ska vi klara av att hävda svensk gruvnäring i internationell konkurrens måste det till kraftfulla åtgärder. Ska LKAB:s modiga satsning att gå i bräschen globalt för omställning till fossilfri järnmalmspellets och att göra stål inte av kol utan med järnsvamp lyckas måste alla dessa enorma investeringar gå i lås. Då krävs det en snabbare takt i handläggningen.

Uppenbarligen räcker det inte med mer pengar till länsstyrelserna, inte heller till Mark- och miljödomstolen i Umeå. Nu behöver vi handling och beslutsförmåga. Vi förtjänar bättre!

Fru talman! Vi lever mitt i en pandemi med allt vad det innebär. Därutöver vet vi också att det pågår en klimatkris vars effekter, om vi inte lyckas hantera den, kommer att bli oöverblickbara både för människor, djur och natur.

Mot den bakgrunden är det oerhört glädjande att se att den svenska industrin, inte minst i norra Sverige, gör stora insatser för att visa att det går att producera varor och produkter som vi kommer att behöva långt in i framtiden och göra det på ett sätt som inte förstör klimatet och miljön.

Det är mot den bakgrunden vi har tillsatt utredningen. Nu är det fråga om så pass mycket och så pass stora investeringar. Vi har båda nämnt LKAB, som jag hade förmånen att få vara med och presentera, men vi pratar också om Northvolt, som håller på att etablera Europas största och renaste batterifabrik i Skellefteå. Vi pratar om Hybrit, det vill säga produktion av stål utan hjälp av kol.

Därutöver kan jag säga att jag träffar investerare som är intresserade av att i närtid investera miljardtals kronor i norra Sverige, med de förutsättningar som finns där, för att också bli en del av omställningsindustrin. Det i sig, fru talman, ger stort framtidshopp mitt i den mörka tid vi befinner oss i. Men utmaningarna för myndigheter i fråga om kompetensförsörjning ökar. Det är mot den bakgrunden som regeringen har tillsatt utredaren, och det är mot den bakgrunden jag inte bara gör besök - det har jag gjort och kommer att fortsätta att göra - utan själv har mycket fokus på frågan. Det här är inte en fråga enbart för Norrbotten, Västerbotten och Sverige, utan jag tror att det vi gör just nu kommer att bidra till att visa att klimatomställning är möjlig och att den kommer att leda till fler jobb och ekonomisk tillväxt som vi kommer att ha stor glädje av för lång tid framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack för interpellationen, och tack för i dag, fru talman!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.