Sveriges EU-avgift i förhandlingarna om nästa långtidsbudget

Herr talman! Matilda Ernkrans har frågat mig hur jag avser att verka för att Sveriges EU-avgift inte ska öka i den omfattning som nu föreslås, vilka konkreta åtgärder jag och regeringen vidtar i förhandlingarna för att säkerställa att den svenska rabatten bibehålls eller förstärks, om jag och regeringen är beredda att motsätta oss en flerårig budgetram som innebär en så kraftig kostnadsökning för Sverige samt hur jag avser att agera för att minska budgetens totala omfattning och därmed begränsa medlemsstaternas avgifter.

Låt mig börja med att konstatera att regeringens budgetrestriktiva linje i förhandlingarna är väl förankrad i riksdagen och välkänd bland övriga medlemsstater. Kommissionens förslag är alldeles för expansivt. Det uppgår till cirka 2 000 miljarder euro för perioden 2028–2034, vilket är en kraftig ökning jämfört med dagens nivåer. Enligt regeringens beräkningar kan Sveriges EU-avgift komma att öka markant till följd av förslaget. Det är naturligtvis inte acceptabelt, och vår ingång i förhandlingarna är att den totala volymen måste minska.

Den svenska EU-avgiften måste hållas nere. Detta uppnås genom att utgiftsvolymen begränsas och genom att våra rabattarrangemang förnyas. Neddragningar och omprioriteringar är nödvändiga för att säkerställa detta.

Det budskap som regeringen konsekvent har fört fram i förhandlingarna om EU:s fleråriga budgetram är att budgeten fortsatt ska uppgå till omkring 1 procent av EU:s bruttonationalinkomst. Det är viktigt att EU:s framtida budget är förenlig med sunda offentliga finanser i medlemsstaterna och bevarandet av nationellt finanspolitiskt manöverutrymme. Hållbara statsfinanser i medlemsstaterna är en förutsättning för att kunna möta dagens och morgondagens utmaningar.

Regeringen verkar aktivt och tillsammans med en grupp likasinnade medlemsstater för att hålla nere budgetvolymen och förnya rabattarrangemangen. En indikation på att Sveriges budskap om rabatter når fram är att det nu finns en skrivning som öppnar för fortsatta rabatter i den senaste förhandlingsboxen.

Regeringen framför fortsatt budskapet att EU-budgeten bör fokusera på områden där EU har ett tydligt mervärde, särskilt där åtgärderna har en tydlig gränsöverskridande EU-nytta och där stordriftsfördelar kan uppnås. I enlighet med detta vill regeringen se en politik och en budget som bättre avspeglar EU:s aktuella utmaningar och regeringens fyra prioriteringar: kriget, konkurrenskraften, klimatet och kriminaliteten.

Själv har jag haft möten med kommissionärer och kollegor från många andra medlemsstater. I samband med allmänna rådet den 17 mars har jag bjudit in till en arbetsfrukost för att diskutera denna fråga med kollegor från åtta andra länder.

Den fleråriga budgetramen står på dagordningen för stats- och regeringschefernas möte i Europeiska rådet den 19–20 mars och den 18–19 juni. Den uttalade ambitionen är att nå en förhandlingsuppgörelse i slutet av detta år. Om det är möjligt återstår att se.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka EU-ministern för svaret, även om jag måste säga att det lämnar en del övrigt att önska.

Vi – Sverige, jag och ministern – befinner oss i en tid då osäkerheten ökar och då den internationella oron kräver beslut och besked från oss om hur vi ska agera på den internationella arenan nästan varje timme och varje dag. Jag måste säga att oron är stor när vi har en regering som i det här läget har satt sig själv i ett skruvstäd med ett parti som inte ens gillar den internationella, eller europeiska, arenan och som egentligen inte ens tycker att Sverige ska vara där.

I detta läge väntar en av många förhandlingar, nämligen den om EU:s nästa långtidsbudget, den så kallade fleråriga budgetramen. Den brukar beskrivas som ”the mother of all negotiations”, och det är inte utan anledning. Det handlar om EU:s budget för de kommande sju åren och om hur stora avgifter ett land som Sverige ska betala. Det handlar alltså om mycket stora pengar. Förhandlingen hålls samman i en helhet under allmänna rådet, där Sverige representeras av EU-minister Jessica Rosencrantz.

Förslaget från EU-kommissionen pekar mot en budget på omkring 2 000 miljarder euro, vilket är historiskt omfattande. För Sveriges del kan detta innebära att den svenska EU-avgiften ökar med 60 procent. Det skulle innebära en dramatisk kostnadsökning, och det är pengar som i slutändan ska betalas av svenska skattebetalare, svenska hushåll och svenska företag.

När Rosencrantz förhandlar för Sverige gör hon det med ett extra ansvar. Regeringens egen finansminister har varit tydlig med att pengarna för de kommande åren i praktiken är slut i den svenska plånboken. Med andra ord: Ladorna är tömda. I detta läge riskerar alltså Sveriges EU-avgift att öka kraftigt. Det är naturligtvis oacceptabelt.

När EU:s nuvarande långtidsbudget förhandlades fram lyckades den dåvarande regeringen säkra en historiskt stor rabatt på den svenska EU-avgiften. Den rabatten var avgörande – den gjorde att Sverige kunde fortsätta att vara en konstruktiv medlem i EU samtidigt som skattebetalarnas intressen värnades.

Nu väntar nya förhandlingar. Hur kommer den här regeringen att agera i allmänna rådet, där EU-minister Jessica Rosencrantz representerar Sverige?

Ansvaret ligger hos regeringen. Vi här i Sverige har rätt att få veta hur regeringen tänker förhindra att Sveriges EU-avgift ökar så kraftigt, hur regeringen säkerställer att den svenska rabatten bibehålls eller förstärks, om regeringen är beredd att motsätta sig en långtidsbudget som innebär en dramatisk kostnadsökning för Sverige och hur regeringen tänker arbeta för att minska budgetens totala omfattning.

Det är ju här kärnan i frågan ligger. Detta är en av Europas tuffaste förhandlingar. Det är den tuffaste budgetförhandlingen – the mother of all negotiations. Det kräver en regering som är beredd att ta strid för hela Sverige. Det kräver mer än politiska slagord. Om jag får säga det rakt ut: Det kräver mer än att bjuda åtta ministrar på frukost.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Ernkrans för frågan.

Lyssnaren kan möjligen tro att det finns stora skillnader i den här kammaren när det gäller synen på EU:s budget. Jag är väldigt glad för att samtliga åtta partier i Sveriges riksdag tvärtom har en bred samsyn. Jag tror att det är en väldig styrka för Sverige i den här förhandlingen; precis som ledamoten var inne på är det en mycket tuff förhandling. Jag värnar denna enighet och tycker att den är viktig.

Om det nu är konflikt som ledamoten söker i den här debatten kan jag påminna henne om en sak: Senaste gången som Socialdemokraterna ansvarade för att förhandla en EU-budget blev resultatet en coronafond på totalt 750 miljarder euro, varav 390 miljarder euro var rena bidragspengar till länder i Europa med dåligt skött ekonomi. Kostnaderna för detta står vi med nu, och det kommer vi att göra under lång tid framöver. På vilket sätt var det att värna svenska skattebetalare?

Jag kan garantera ledamoten att vi i dessa förhandlingar arbetar för att se till att vi tydligt får genomslag för svenska intressen och prioriteringar. Det är viktigt att göra detta tillsammans med andra länder som delar vår syn att EU-budgeten inte kan tillåtas att expandera hur som helst. Där är exempelvis vårt samarbete med åtta andra medlemsstater mycket viktigt.

Men vi gör också vårt jobb här hemma för att värna skattebetalarna och medborgarna. Vi gör det som krävs, nämligen stora investeringar i svenska folkets trygghet och säkerhet. Vi slösar inte pengar, som ledamoten antyder, utan vi gör det nödvändiga, med satsningar rättsväsen, försvar, vägar och järnvägar.

Jag vågar knappt tänka på vad som hade hänt om Sverige hade haft en vänsterregering med partier som hela tiden velat se mer invandring, högre bränslepriser och större lån som drivit upp inflationen och som varken haft kraften eller åtgärderna mot de kriminella gängen.

Vi har städat upp efter den situation Socialdemokraterna lämnade efter sig, med 10-procentig inflation, tillväxt på 22:a plats i EU, hög arbetslöshet på grund av stor migration och dålig integration, utbredd grov kriminalitet och en stor underhållsskuld i infrastruktur och försvar.

Jag förvånas över Socialdemokraternas tonläge eftersom de ju säger att de står bakom många av investeringarna. Vad är det man vill avvika från? Vill de inte göra satsningar på försvaret? Vill de belåna medborgarna och skattebetalarna? Vill de höja skatten för hårt arbetande människor?

Vi tar ansvar här hemma, och vi tar ansvar för EU:s budget. Jag tror att de flesta vi det här laget är väl medvetna om svensk position, för jag tar upp den på vartenda möte jag har med kommissionärer och andra medlemsstater. Vi vill se prioriteringar när det gäller EU:s stora utmaningar: kriget i Ukraina, kriminaliteten, klimatet och konkurrenskraften. Vi är tydliga med att det behövs omprioriteringar, det vill säga att EU behöver lägga lite mindre pengar på sådant som traditionellt har varit en stor del i EU:s budget, till exempel sammanhållningspolitik, och lägga mer fokus på nutidens riktigt stora frågor.

Jag uppskattar att vi har en samsyn, och jag tror inte att vi behöver skapa påhittade konflikter. Men om det är något specifikt där ledamoten menar att Sverige borde driva en annan linje får hon givetvis gärna framföra det. Vi kommer dock med emfas att fortsätta att driva på för våra ingångar i detta. Det faktum att vi fick in ett omnämnande av rabatten i den i den förhandlingsbox vi fick av det danska ordförandeskapet var en stor framgång och något som gjorde ganska många länder ganska irriterade. Vi och de övriga länderna som har rabattarrangemang i dag står ganska ensamma där, men vi kommer att driva på för att vi ska ha en rättvis bördefördelning och därmed också en rabatt för Sverige och svenska skattebetalare.

Herr talman! Det här är inte vilken EU-förhandling som helst; det här är den förhandling som avgör hur Sveriges avgift till EU kommer att se ut de kommande sju åren. Sverige ska vara en konstruktiv, tuff, hård och arbetande förhandlare, och det finns ett starkt mandat för regeringen att hålla nere EU-avgiften och att säkra och kanske förstärka rabatten. De enda som kan leverera på detta är ministern och regeringen, för det är ni som är ansvariga för förhandlingarna. Förhandlingarna om EU:s budget avgörs inte sista natten utan i början av förhandlingarna när man bestämmer sig för att göra jobbet, och den enda som kan göra jobbet och som har ansvaret är regeringen. Därför behöver det granskas vad regeringen och ministern gör.

Det här är en förhandling, the mother of all negotiations, som är så mycket mer än politiska slagord. Det här handlar om leverans. I dag ligger ett förslag på bordet som riskerar att öka Sveriges EU-avgift med uppemot 60 procent. Förhandlingar bygger på hårt arbete och trovärdighet.

Här hemma har arbetslösheten ökat kraftigt. 100 000 fler är arbetslösa, vi har rekordmånga konkurser. Regeringen har själv sagt att pengarna i praktiken är slut för de kommande åren. Ladorna är tomma. Med Kristersson och Åkesson har Sverige gått back 363 miljarder kronor, och man lånar nu pengar till skattesänkningar för dem med de allra högsta inkomsterna och låter vanligt folk stå för notan för den så viktiga försvarsutbyggnaden. Många företag och familjer upplever att de har fått allt svårare att få ihop ekonomin. Detta är verkligheten för många svenskar, och i det läget riskerar den svenska EU-avgiften att öka dramatiskt.

Det stämmer att EU:s budget växte också under förra långtidsbudgeten. Men den dåvarande regeringen gjorde då något avgörande, nämligen förhandlade fram en historiskt stor svensk rabatt. Därför kunde Sverige acceptera en större budget utan att svenska skattebetalare drabbades lika hårt.

Om Rosencrantz och regeringens svar på en potentiell avgiftshöjning på 60 procent är att bjuda några kollegor på frukost är ambitionsnivån alldeles för låg. En frukost löser inte en budgetkonflikt på tusentals miljarder. Det krävs något mer för att leverera samma resultat som sist, exempelvis en historiskt stor rabatt.

Det finns problem, inte bara med trovärdigheten i den ekonomiska politiken på hemmaplan utan också när det gäller bristen på hårt jobb och det faktum att regeringen har knutit sig så hårt till ett parti som i grunden är EU-kritiskt och skeptiskt till europeiskt och internationellt samarbete. Sverige kan inte gå svagt in i Europas tuffaste förhandling.

Regeringen har här och nu ansvar för dessa förhandlingar, så hur gör Rosencrantz och regeringen jobbet? Det är ett jobb som behöver göras varje dag och varje timme för svenska intressen. Regeringen har en dålig ekonomisk politik i bagaget och har knutit sig till ett parti som egentligen inte vill att Sverige ska vara på denna arena. Hur gör man jobbet och levererar resultat här och nu? Det är avgörande.

Herr talman! Jag förvånas lite över den bild som målas upp av att det finns en massa olika åsikter här inne. Det är som sagt åtta partier som tydligt står bakom regeringens position i detta.

Jag förvånas också över Socialdemokraternas tonläge här hemma eftersom de ju står bakom de investeringar som nu görs. Vi har gjort upp om försvarets finansiering, men nu verkar Socialdemokraterna snarast vara i chock. Antingen vill Socialdemokraterna bryta uppgörelsen om att finansiera försvaret och fortsätta att låna eller så hade de planerat att dölja sina skattehöjningar för svenska folket. Vad är det ni inte vill göra? Vill ni inte rusta upp försvaret, vill ni inte satsa på rättsväsendet eller vill ni inte se till att vanliga, hårt arbetande svenskar får mer pengar i plånboken? Vad exakt är ni emot?

Socialdemokraterna står snarast för en bakvänd konjunkturpolitik. När inflationen var hög ville oppositionen spendera mer, vilket hade förvärrat inflationen. Nu när vi har vunnit över inflationen säger Socialdemokraterna att vi borde hålla igen, trots att det är lågkonjunktur och regeringen som allra mest behöver göra sitt för att ge Sveriges ekonomi en skjuts framåt. När vi förväntar oss att ekonomin ska gå bättre tycker Socialdemokraterna att det är läge att spendera lite mer.

Socialdemokraterna saknar dessutom ytterligare 50 miljarder i finansiering till allt ni lovar till 2028, vilket motsvarar skattehöjningar på 2 200 kronor per månad för en vanlig familj. Socialdemokraternas tänkta samarbetspartier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har hela tiden ropat efter mer lån, till och med när inflationen var som högst.

Nej, jag blir ganska bekymrad när jag hör Socialdemokraternas tonläge om den ekonomiska situationen här hemma.

När det gäller budgetförhandlingarna i EU var det som sagt bra att Sverige fick en stor rabatt. Men i den senaste förhandlingen fick EU också en coronafond på 750 miljarder euro, varav 390 miljarder euro i rena bidragspengar. Detta lyckades den socialdemokratiska regeringen också förhandla fram.

Som jag sa jobbar regeringen och jag nu intensivt för att få genomslag för de svenska positionerna. Vi ingår tillsammans med Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Irland, Belgien och Frankrike i en likasinnad grupp där vi regelbundet möts och diskuterar förhandlingen, både på tjänstemannanivå och på politisk nivå. Inför att den första förhandlingsboxen skulle presenteras av det danska ordförandeskapet träffades exempelvis gruppen på politisk nivå på initiativ av mig själv och min österrikiska kollega. Och jag hade nog inte ett enda bilateralt möte med någon av mina kollegor under hela förra året utan att ta upp EU-budgeten. Jag själv, finansministern och inte minst statsministern är mycket tydliga i våra respektive sammanhang.

Jag skulle vilja påstå att den svenska budgetrestriktiva positionen är så pass känd att mina ministerkollegor kan upprepa den i sömnen. Den älskas inte av alla, långt ifrån, men vi håller i den hårt för att det är av svenskt intresse.

Tidigare nämnda länder är inte överens om allt, men vi är överens om att hålla nere volymen och att värna den moderna strukturen i kommissionens förslag, med ökat fokus på konkurrenskraft, säkerhet och försvar. Vi står särskilt nära Österrike, för att nämna ett land som också driver att budgetvolymen inte ska uppgå till mer än 1 procent av EU:s samlade bni. Även Nederländerna står oss mycket nära. Vi jobbar också tajt i den krets som i dag har rabatter eller så kallade korrigeringsmekanismer för sin avgift.

Att stå tillsammans, inte bara över en frukost utan på många möten, har betydelse. Varje dag arbetar och krokar vi arm med andra länder som delar våra positioner. Att vi fick in en skrivning om rabatterna redan i förhandlingsboxen från det danska ordförandeskapet var som sagt mycket viktigt. Jag kan säga att det var ganska upprörd stämning på mötet eftersom många länder direkt motsätter sig att det finns rabattarrangemang, men Sverige kommer att fortsätta att kämpa för det.

Jag värnar som sagt att vi har en bred och stark samsyn i Sveriges riksdag. Det tror jag är en styrka för Sverige.

Herr talman! Det här är i grunden en fråga om trovärdighet, hårt arbete och ansvar. EU:s nästa långtidsbudget avgör hur stora avgifter Sverige ska betala under många år framöver. Här kan regeringen faktiskt inte skylla på Socialdemokraterna, för precis som Rosencrantz säger finns det ett starkt stöd från Sverige och från Socialdemokraterna för de svenska prioriteringarna.

Den här frågan avgörs av hur väl Rosencrantz och regeringen gör jobbet. Hittills har det jobb som Rosencrantz och regeringen har gjort i de förhandlingar som pågår här och nu gett resultatet att Sveriges avgift riskerar att öka med uppemot 60 procent. Det är en mycket stor kostnad i ett läge där svenska hushåll och företag redan har det tufft ekonomiskt och där regeringen redan har tömt ladorna.

Sverige behöver göra jobbet. Regeringen behöver göra jobbet: bygga starka allianser, driva kravet på en återhållsam budget och säkerställa att den svenska rabatten kvarstår. Det behöver göras varje dag, hela tiden, kanske med nya innovationer, men hittills har resultatet varit magert.

Låt oss vara ärliga. Sverige kan inte försvaga sin egen ekonomiska trovärdighet här på hemmaplan och samtidigt hoppas vinna de tuffaste budgetförhandlingarna i EU. Det kräver mer än så. Det kräver en regering som gör jobbet och som prioriterar hela Sveriges intressen. I Europas tuffaste budgetförhandling räcker det inte att hoppas på ett bra resultat, utan man måste vara beredd att göra jobbet, speciellt när man själv har kört sönder den svenska ekonomin och sitter i knät på ett parti som helst inte vill att Sverige ska vara med i den internationella förhandlingen.

Den här gången kan regeringen inte skylla på Socialdemokraterna. Det här är regeringens ansvar. Det är regeringen som måste göra jobbet. Det är regeringen som måste leverera. Budgetförhandlingarna avgörs här och nu, i ett tidigt skede, inte den sista natten. Gör jobbet!

Herr talman! Eftersom Socialdemokraterna sitter i knät på Vänsterpartiet och Miljöpartiet blir jag som svensk väljare ganska bekymrad. När vår tids stora utmaningar handlar om att stärka svensk och europeisk ekonomi, bygga militär förmåga och bygga upp vår säkerhet är Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte några bra partier att hålla i handen, så som Socialdemokraterna gör. Därtill har vi hela den stora utmaningen att lägga om EU:s migrationspolitik. Inte heller där är Vänsterpartiet och Miljöpartiet några goda krafter att hålla i handen om man vill ha ordning och reda.

När det gäller själva budgetförslaget, som är det vi egentligen ska prata om – även om jag förstår att det är valår och Matilda Ernkrans gärna vill blanda in mycket annat – har vi fått ett förslag från kommissionen som innebär en kraftig ökning av den svenska avgiften. Ledamoten beskriver att Sverige efter det har bedrivit ett dåligt förhandlingsarbete, men vi har alltså inte fått några nya budgetsiffror. Det vi däremot har lyckats få till är en väldigt tydlig skrivning om att vi ska ha med frågan om rabatter i de fortsatta förhandlingarna. Detta ser jag som en framgång från svensk sida.

Det kommer att vara en lång förhandling framöver där det är viktigt att vi fortsätter att hålla fast vid våra svenska, tydliga positioner, vilket vi naturligtvis gör. Det är ju the mother of all negotiations, som ledamoten har sagt flera gånger nu.

Vi står mot 26 andra länder som ibland har liknande intressen, ibland helt andra intressen, så det kommer att bli en jättetuff förhandling. I detta värnar jag att vi har en stark och bred samsyn i Sveriges riksdag, och jag påpekar också ofta för andra länder att vi är åtta partier som har samma ståndpunkt.

Jag kan gärna ta en debatt i sak, om det är något som ledamoten vill att vi ska göra annorlunda, men att hitta på konflikter bara för att det är valår tror jag kanske är lite dumt och också lite destruktivt nu när vi går in i den stora förhandlingen.

Jag tror inte att det finns ett enda land som har missat den svenska, väldigt tydliga, positionen, att vi ska ha en bättre, inte större, budget där fokus ligger på säkerhet och konkurrenskraft. Detta kommer att vara min prioritet i de fortsatta förhandlingarna också framåt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.