Sveriges agerande i säkerhetsrådet i Västsaharafrågan

Herr talman och ärade ledamöter! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om Sverige har lagt fram ett tilläggsförslag i säkerhetsrådet för att inkludera de mänskliga rättigheterna i Minursos mandat. Lotta Johnsson Fornarve har även frågat om Sverige kommer att agera i FN:s säkerhetsråd för att den folkomröstning som FN beslutade om år 1991 kommer till stånd.

Regeringen stöder FN:s arbete som syftar till att nå en rättvis, ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning där västsahariernas rätt till självbestämmande tillfredsställs. Sverige röstade den 28 april, tillsammans med samtliga andra säkerhetsrådsmedlemmar, för resolution 2351, som förlängde FN-insatsen Minursos mandat.

Under förhandlingarna agerade Sverige för att resolutionen skulle fokusera på återupptagna politiska förhandlingar samt för att humanitära frågor, mänskliga rättigheter och kvinnors deltagande tydligare skulle inkluderas i texten. Våra insatser bidrog till att resolutionen lyfte fram humanitärt stöd till västsahariska flyktingar, mänskliga rättigheter samt - för första gången - att kvinnor inkluderas i den politiska processen.

Vi drev, och fick gehör för, frågan om stärkt samarbete med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, detta även för att möjliggöra fler fältbesök i regionen. Sverige kommer också att ställa två militärobservatörer till FN-insatsens förfogande.

Antagandet av resolution 2351 föregicks av att Minurso återställdes till full funktionalitet samt att Marocko och Polisario drog sig tillbaka från buffertzonen i Guerguerat. Under säkerhetsrådsmötet där resolutionen antogs betonade Sverige att en folkomröstning bör övervägas i processen framöver.

Vårt slutmål är fortsatt en lösning på konflikten i Västsahara där västsahariernas rätt till självbestämmande tillfredsställs. Den senaste tidens framsteg visar tydligt på diplomatins och FN:s kraft och möjligheter i detta avseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill börja med att tacka utrikesministern för svaret på min interpellation om Västsahara.

Under Sveriges snart sex månader i säkerhetsrådet har en ny resolution om Västsahara röstats igenom, precis som utrikesministern nämner. I resolutionen ges stöd för att försöka återuppta förhandlingarna mellan Marocko och Polisario. Omvärlden och särskilt FN:s säkerhetsråd har ett stort ansvar för att man tillåtit Marockos illegala ockupation av Västsahara att fortgå, en ockupation som pågått i 42 år mot FN:s och den internationella domstolens i Haag beslut som betecknar ockupationen som rättsvidrig.

Det är hög tid att ändra på det, och därför förväntar jag mig att Sverige spelar en aktiv roll i det arbetet när vi nu är medlemmar i FNs säkerhetsråd. Det är därför bra att Sverige har drivit på att processen ska återupptas. Jag undrar dock vad det egentligen betyder.

Det som verkligen skulle göra skillnad är om FN:s säkerhetsråd skyndsamt får fart på processen för att folkomröstningen om Västsaharas självständighet ska komma till stånd - en folkomröstning som både Marocko och Västsaharas legitima representant Polisario förhandlat fram och undertecknat och som skulle ha genomförts redan 1992. Men 25 år senare har folkomröstningen ännu inte ägt rum, detta på grund av Marockos systematiska förhalningstaktik och sabotage. Det är självklart ett misslyckande för säkerhetsrådet och har också allvarligt skadat rådets kredibilitet och stärkt Marockos ställning.

FN-styrkan Minurso, som var satt att övervaka att folkomröstningen skulle komma till stånd, har i själva verket hamnat mer och mer i händerna på ockupationsmakten. FN:s säkerhetsråd borde för att återta kontrollen skyndsamt få fart på processen och fastställa ett datum för folkomröstningen. Det finns ingen annan acceptabel lösning på konflikten, som jag ser det.

Det är bra att Sverige har bidragit till att lyfta fram humanitärt stöd till västsahariska flyktingar, mänskliga rättigheter, kvinnors inkluderande i den politiska processen och till att stärka samarbetet med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Vidare har Sverige ställt två militärobservatörer till Minursos förfogande.

Det som verkligen hade gjort skillnad när det gäller de mänskliga rättigheterna hade dock varit om Minurso i den nya resolutionen hade fått ett utökat mandat till att även omfatta övervakning av mänskliga rättigheter. Men det skedde inte. Den västsahariska befolkningen i ockuperat område är fortfarande helt skyddslös.

Verkligheten för västsaharier i det ockuperade området präglas av förtryck och systematiska brott mot mänskliga rättigheter. Det är svårt att se vad Marocko har gjort för att förbättra situationen när det gäller de mänskliga rättigheter som uttrycks i resolutionen. Förtrycket i det ockuperade Västsahara pågår varje dag, vilket bland annat den kända västsahariska människorättsaktivisten Brahim Dahane nyligen vittnade om när han besökte Sveriges riksdag. Han berättade om den stenhårda ockupationen och hur västsaharier terroriseras, grips och utsätts för illegala rättegångar.

I praktiken råder sedan länge undantagstillstånd i det ockuperade Västsahara. Marocko har den totala kontrollen, inte FN. I stort sett inga oberoende observatörer eller journalister släpps in i landet. Det är förbjudet att kritisera kungen, islam eller Marockos rätt till Västsahara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett MR-mandat för Minurso skulle tydliggöra de brott som sker mot mänskliga rättigheter i det ockuperade Västsahara. Det skulle även ge västsaharierna nytt hopp samt en möjlighet till upprättelse. Jag har inte riktigt fått svar på hur hårt Sverige drev den frågan i säkerhetsrådet.

Herr talman! Regeringen aviserade i fjol en ny Västsaharapolitik, som ger fullt stöd till FN-processen och generalsekreterarens ansträngningar med en förhandlingslösning som slutmål.

Det som skedde den 28 april var ändå ett viktigt steg i rätt riktning. Sverige röstade för resolutionen, som förlänger FN:s fredsinsats i Västsahara. Att det blev ett enigt antagande av resolutionen visar också på de möjligheter som FN har för att åstadkomma en politisk lösning av Västsaharakonflikten.

Den här konflikten är en av de mest utdragna, precis som Lotta Johnsson Fornarve beskrev, och en av dem som har förekommit längst på säkerhetsrådets agenda. År 1975 flydde ett stort antal västsaharier till västra Algeriet. Efter mer än 40 år lever flyktingarna, nu också deras barn och barnbarn, fortfarande under svåra umbäranden i flyktingläger i den algeriska öknen. Även om vapenstillestånd råder sedan 1991 är det riktigt att parterna inte heller har lyckats komma närmare en politisk lösning.

Under förra året nådde den politiska processen ett lågvattenmärke. De politiska förhandlingarna hade gått i stå, och Marocko hade också utvisat delar av FN:s insats i Västsahara. När sedan Marocko i augusti gick in i buffertzonen som skiljer parterna åt, och Polisario svarade med att göra detsamma, stod parterna 120 meter från varandra. Risken för konflikt var överhängande. Samtidigt var säkerhetsrådet i princip handlingsförlamat.

Det som har skett, och det vi tycker är lovande just nu för att ändå kunna återuppta processen, är att det finns en ny generalsekreterare. När António Guterres tillträdde som ny generalsekreterare i FN gjorde han förebyggande av konflikt till sin högsta prioritet. För att ge honom bästa möjliga stöd anordnade Sverige, som då var ordförandeland i säkerhetsrådet, en öppen debatt om förebyggande av konflikt. Det här är en av de kriser som den nya generalsekreteraren vill prioritera.

Det har nu dessutom utsetts en ny särskild representant. Nu ska namnet bekräftas, men det namn som förekommer visar på att frågan tas på allvar. Det är en person med politisk tyngd som kommer att kunna leda processen. Det betyder också mycket. Det innebär också en signal till båda parter att FN menar allvar den här gången. Det är en person med tyngd.

Vi tycker att vi har skapat en ny dynamik. Det här mandatet har länge ansetts vara ett av de mest svårförhandlade i rådet. Men här blev det ett momentum, med ny dynamik som Sverige använde. Därför blev det också ett slags vändpunkt. Sverige var mycket aktivt i rådet för att få in texter om humanitärt stöd till flyktingar, mänskliga rättigheter och att kvinnor ska inkluderas. Det gjorde vi därför att vi realistiskt insåg att det dessvärre inte går att argumentera för att få in ett MR-mandat i mandatet, så som är fallet med många andra mandat.

Det är ändå ett stort steg framåt att dessa punkter finns uttryckligen med i resolutionen. Vi kommer att fortsätta att uppmuntra en politisk lösning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, utrikesministern, för förtydligandena! Jag håller verkligen med om att vi under förra året upplevde ett lågvattenmärke när det gäller processen. Det är positivt att det har tillträtt en ny generalsekreterare och ett nytt sändebud. Det är positivt. Jag hoppas att den nya resolutionen är ett steg i rätt riktning.

Men jag är ändå besviken över att Minurso är den enda fredsbevarande styrkan som inte har att mandat att övervaka efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Det är orimligt att västsaharierna lämnas helt skyddslösa.

Även om det är svårt att få gehör för ett utökat MR-mandat tycker jag att vi måste fortsätta att driva kravet aktivt att Minurso ska få ett mandat för att övervaka de mänskliga rättigheterna. Även om det är tungt och svårt får vi inte ge upp. Det finns så många exempel på Marockos brott mot de mänskliga rättigheterna.

Ett tydligt exempel på ockupationsmaktens övergrepp är händelserna i samband med de fredliga protesterna 2010 i Gdeim Izik. Tusentals västsaharier bildade tältläger i protest mot ockupationen och plundringarna av landets råvaror. Marockanska myndigheter svarade med att attackera lägret med gummikulor, vattenkanoner, tårgas och våld. Hundratals människor arresterades. Av dem dömdes 24 till långa fängelsestraff i en militärdomstol - efter att ha tvingats skriva på erkännanden efter att ha utsatts för tortyr. Det är ett domslut som starkt har kritiserats av omvärlden, bland annat Amnesty International, FN med flera.

Ett annat exempel på ockupationsmaktens brutalitet är övergreppen mot barn, som framgår av den rapport som brittiska NGO:n Adala UK sammanställt och skickat in till säkerhetsrådet inför diskussionen om den nya resolutionen. I rapporten, som grundar sig på hundratals vittnesmål med västsahariska barn på ockuperat område, framgår att barn har utsatts för allvarligt våld och förtryck. Barn har fängslats, bundits, blivit slagna och torterats av marockansk polis. Många av barnen har blivit traumatiserade som ett resultat av den skräckfyllda behandlingen.

Därför är det så oerhört viktigt att FN tar ansvar för de mänskliga rättigheterna på ockuperat område och inte vänder bort blicken.

Det är också viktigt att säkerhetsrådet tar tydligt avstånd från Marockos plundring av Västsaharas naturtillgångar, till exempel fosfat och fiske. Det är en oerhört lönsam plundring för Marocko, och den bidrar till att stärka ockupationsmakten. Det är också viktigt att Sverige och övriga EU-länder respekterar EU-domstolens beslut från december 2016. I domen fastslås att Marocko inte har rätt till Västsaharas naturresurser. Jag hoppas verkligen att Sverige kommer att stå upp för folkrätten och försvara Västsaharas rätt till sina naturtillgångar och råvaror i framtiden.

Det är viktigt att Sverige är tydligt med att Marocko inte har någon som helst rätt till det ockuperade Västsahara. Området betecknas som ett icke självstyrande territorium av FN. Folkrättsligt kan Marocko inte göra anspråk på området. Inget land i världen har heller erkänt Marockos rätt till landet. Det skulle däremot vara till stor nytta om Sverige och andra länder erkänner den västsahariska staten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den absolut viktigaste uppgiften för säkerhetsrådet är att se till att folkomröstningen, som faktiskt båda parter en gång har varit överens om, äntligen kommer till stånd för att få stopp på den långa konflikten. Planerna för folkomröstningen finns där. Det skulle enligt många bedömare bara behövas några månader för att förverkliga omröstningen, om den politiska viljan finns.

Herr talman! Två kommentarer, den första till diskussionen om de humanitära frågorna.

Under förhandlingarna om mandatförlängning för Minurso fokuserade vi från svenskt håll på just vikten av humanitärt stöd och respekt för de mänskliga rättigheterna. Då blev det så att resolutionen lyfte fram humanitärt stöd till västsahariska flyktingar, mänskliga rättigheter och kvinnors roll. Vi drev också och fick gehör för frågan om stärkt samarbete med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och att åstadkomma besök till exempel av honom.

Hur ligger det då till med detta? Det har ju tagits initiativ tidigare för att få Minursos mandat att omfatta övervakning av mänskliga rättigheter. Ett sådant initiativ togs senast år 2013 i säkerhetsrådet av USA, men det visade sig att stöd för det initiativet saknades.

Från svenskt håll skulle vi gärna se att mandatet utökas, men vi måste vara realistiska och medvetna om att det inte finns någon politisk möjlighet att få igenom det som det ser ut i säkerhetsrådet nu. Vi har dock på ett konstruktivt sätt bidragit till att lyfta fram vikten av och respekten för de mänskliga rättigheterna i Sahara, och jag tror att det anses att vi har varit lyckosamma i att faktiskt få in skrivningar i resolutionen.

Den andra kommentaren är till detta med associationsavtalet och därmed också jordbruks och fiskehandelsavtalet och domslutet från EU-domstolen att det här inte är tillämpligt på Västsaharas territorium. Domstolen konstaterade ju bland annat att samtycke från det västsahariska folket krävs för att man ska kunna ingå ett sådant avtal och att sådant samtycke saknades.

Mot bakgrund av detta har den europeiska utrikestjänsten och kommissionen tagit fram ett förslag till förhandlingsmandat. Det syftar till att man ska ingå ett tilläggsavtal till associationsavtalet. I maj lade man fram förhandlingsmandatet, och rådet gav sitt godkännande. Då gjorde regeringen en tydlig nationell deklaration om att ett framtida avtal måste respektera folkrätten inklusive EU-domens stadgande rörande det västsahariska folkets samtycke.

Regeringen har agerat under förhandlingens gång och fortsätter att agera, nu inom ramen för avtalsförhandlingarna, för att värna folkrätten och för att det västsahariska folkets rätt till självbestämmande ska respekteras. Det är vår inställning och vår linje i de här frågorna - att de ska drivas i enlighet med vår politik för Västsahara. Det kommer vi att fortsätta göra.

Herr talman! Tack så mycket, utrikesministern, för svaret!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Självklart är det bra att vi har fått igenom en del skrivningar när det gäller de mänskliga rättigheterna, precis som utrikesministern tydliggör. Särskilt detta med kvinnors deltagande i processen tycker jag är jätteviktigt.

Men det som verkligen betyder någonting när det gäller de mänskliga rättigheterna är att Minurso får mandat att övervaka de mänskliga rättigheterna. Det är inte rimligt att Minurso som enda fredsbevarande styrka inte har den rättigheten. Även om det är svårt att få igenom det får vi inte sluta driva frågan, menar jag, utan vi måste fortsätta kämpa för att Minurso ska få ett MR-mandat.

Folkomröstningen är också en otroligt central punkt. Där måste FN sätta ned foten och verkligen besluta att folkomröstningen ska äga rum och fastställa ett datum. Det är inte en orimlighet. Det är hög tid att denna långa ockupation som nu har pågått i 42 år äntligen får ett slut och att flyktingarna som befunnit sig i flyktinglägren under så många år får återvända till sitt land.

Jag har besökt de västsahariska flyktinglägren flera gånger. Jag har besökt den befriade delen av landet. Jag har försökt ta mig in i det ockuperade området men stoppats av Marocko. Alla västsaharier som jag träffar bekräftar att det jäser bland framför allt de yngre västsaharierna, som känner en stor frustration över att inget händer och därför vill återuppta den väpnade kampen. Det har man hittills lyckats stoppa, men jag tror att det finns en allvarlig risk att den väpnade kampen kommer att återupptas om inte någonting händer på riktigt.

Vi vill inte se ytterligare ett krig i Afrika; det vill vi verkligen inte. Men det börjar bli bråttom om vi ska kunna förhindra det, tror jag.

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för en bra debatt om ett angeläget ämne!

Jag håller med om att det viktiga nu är att kunna sätta sitt hopp till ett återupptaget FN-spår. Det har ju som jag beskrev nått sitt lågvattenmärke, där man inte från något håll hade någon tilltro till FN:s förmåga att ta sig an den här frågan.

Nu har vi en ny generalsekreterare, vi får ett nytt sändebud eller en ny särskild representant och vi har kunnat se att det finns en ny dynamik och en ny politisk vilja att ta sig an de här frågorna. Jag tycker att resolutionen var ett uttryck för det och att vi lyckades väl med att få in de här elementen som ett första steg.

Vi skulle helst vilja se ett mandat som innehåller en MR-komponent, som de andra FN-resolutionerna och mandaten gör. Men det har varit politiskt omöjligt, och vi måste vara realister. Det är viktigt att ta steg för steg och att se till att vi får en bra arbetsmiljö och bra möjligheter för ett nytt sändebud att ta sig an det här. Vi tycker ändå att de positiva steg som har tagits är exempel på vad diplomatins och FN:s kraft kan göra och vilka möjligheter som kan skapas.

Det vi tänker göra från svensk sida är att genomföra västsaharapolitiken med humanitärt bistånd, fokus på MR och folkrätt, högnivåkontakter med parterna och civilsamhället och att förstärka Minurso. Vårt humanitära stöd till flyktingarna fortsätter, och vi hoppas kunna se möjligheter till mer långsiktiga stödformer. Vi ställer också två militärobservatörer till förfogande för Minurso.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hoppas på en lösning på konflikten i Västsahara där det västsahariska folkets rätt till självbestämmande tillfredsställs.

Överläggningen var härmed avslutad.