Sverige och USA:s drönarkrig

Herr talman! Stig Henriksson har frågat ministern för högre utbildning och forskning om hon anser att åtgärder bör vidtas för att stoppa ett statligt svenskt bolag från att sälja tjänster som möjliggör en krigföring av detta slag, om någon analys av det folkrättsliga dilemmat gjorts eller om ministern avser att ta initiativ till en sådan samt hur ministern förhåller sig till ett eventuellt moratorium för försäljning av data till krigsmakter och vapentillverkare, i enlighet med FN-organets önskemål.

Svar på interpellationer

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Swedish Space Corporation, SSC, är en av världens största kommersiella leverantörer av tjänster när det gäller satellitkommunikation och kontroll av satelliter, med kunder i ett tjugotal länder.

SSC har inga uppdrag som omfattar krigföring med hjälp av drönare. Företaget säljer inte heller data. Bolagets globala nätverk av antenner utgör ett avancerat telekommunikationsnätverk som fungerar som länk mellan utrustning på jorden och i rymden. Med detta nätverk deltar vårt statliga bolag i en viktig del av en global verksamhet som gynnar en positiv och långsiktigt hållbar utveckling av vår värld.

Förmedling av data omfattas inte i sig av lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. En reglering av sådan överföring av data är inte heller något som FN förespråkar eller som regeringen vill kontrollbelägga.

Det råder inte något folkrättsligt vakuum vad gäller användningen av drönare - det vill säga fjärrstyrda obemannade luftfarkoster som kan vara vapenbärare. De är inte i sig otillåtna som stridsmedel. Folkrättsliga regler om våldsanvändning är tillämpliga. Inom ramen för en väpnad konflikt måste alla vapen, inklusive drönare, användas i enlighet med reglerna om distinktion, proportionalitet och försiktighet. Om det inte råder en väpnad konflikt regleras våldsanvändningen av de mänskliga rättigheterna, och staters möjligheter att använda våld mot individer är därmed kraftigt inskränkta genom det folkrättsliga regelverket.

Det är i sammanhanget viktigt att klargöra att drönare inte är detsamma som autonoma vapensystem. Sådana system saknar en etablerad definition. Frågan om autonoma vapensystem har behandlats av Folkrätts- och nedrustningsdelegationen, som leds av utrikesministern, och kommer under hösten att fortsätta att diskuteras inom ramen för konventionen om särskilt inhumana vapen, CCW.

Herr talman! Tack för svaret på interpellationen, som har fått ligga till sig ett tag!

Jag har alltså frågat om den svenska statens rymdbolags affärer med bland annat USA:s flygvapen och problematiken med att vi bidrar till styrning av drönare och kryssningsrobotar med mera, något som är en väldigt aktuell fråga just i dag med tanke på de händelser som varit och med kännedom om att mellan 80 och 90 procent av offren är icke avsedda mål, som det heter. Det är många gånger sjukhus, begravningsföljen, barn, kvinnor etcetera.

Svaret, att ministern dementerar att SSC medverkar till USA:s drönarkrig genom sin kommersiella verksamhet, överraskar mig. Jag antar nämligen att det är det som avses i praktiken och att det inte endast handlar om semantiken.

Ministern svarar att det statliga rymdbolaget inte säljer data. Det är väl korrekt, men den väsentliga frågan är: Säljer inte heller det statliga rymdbolaget tillgången till satellitstationernas överföringskapacitet, detta bolag som enligt ministern är en av världens största kommersiella leverantörer av tjänster när det gäller satellitkommunikation?

Det är intressant att jämföra ministerns svar med kommunikationsdirektören för det statliga rymdbolaget SCC, som uttalar sig enligt följande: "Vi har teknisk utrustning för att fånga signalerna och samla ihop dem och skicka vidare till kunderna. Vi kontrollerar alltså inte vad som är i kablarna."

Vet alltså ministern mer än rymdbolagets kommunikationsdirektör när ministern i sitt svar skriver att med detta nätverk "deltar vårt statliga bolag i en viktig del av en global verksamhet som gynnar en positiv och långsiktigt hållbar utveckling av vår värld". Hur går det här ihop?

Mina uppgifter, herr talman, säger att svenska staten via SSC vidarebefordrar styrsignaler som används för amerikanska fjärrstyrda drönare och att vi har förbindelse med USA:s flygvapen och samarbete med några av världens största vapenföretag, till exempel Boeing och Lockheed Martin. Är detta fel?

Enligt ministern tillhandahåller vi inte den här servicen. Alternativt ger vi den av något slags ideella skäl. Det låter mycket märkligt i mina öron när vi ändå talar om ett statligt bolag som ju, återigen, är "en av världens största kommersiella leverantörer av tjänster när det gäller satellitkommunikation". Men jag kan naturligtvis inte betvivla ministerns ord; han är ju en ärans man.

Nåväl. Jag omformulerar mitt påstående: Svenska satellitstationer, driftade av statens rymdbolag, gör det möjligt för USA att skicka styrsignaler till sina attackdrönare. Fel eller rätt?

Mina källor säger vidare att USA:s spionsatellit WGS4 placerades över Mellanöstern med hjälp av statliga SSC. Är detta korrekt? Gör vi dessa tjänster gratis, eller säljer vi dem? Hur går det i så fall ihop med hållbarhetspolicyn, där det står om riskerna med att medverka till osund övervakning i händerna på fel aktörer?

Detta är de frågor som jag skulle vilja komplettera med.

Herr talman! Stig Henriksson försöker belägga ett ganska långsökt resonemang och samband här. Vad jag pekar på i mitt svar är att en del påståenden i interpellationen faktiskt inte är korrekta.

Stig Henriksson påstår att SSC skulle möjliggöra USA:s drönarkrig. Det finns enligt vår uppfattning ingenting som tyder på detta. SSC har inga sådana uppdrag.

Det är dessutom så att den kunskap vi har om hur operationer med drönare går till inte heller tyder på att det skulle finnas någon risk att SSC skulle vara direkt inblandat i sådana operationer. Det vi vet är att USA har helt andra kontrollsystem för att bedriva verksamhet med attackdrönare, och SSC har inga uppdrag som omfattar ett sådant stöd.

För det andra påstår Stig Henriksson, och detta påstående kom tillbaka i hans inlägg nu, att det amerikanska satellitprogrammet Wideband Global Satcom, WGS, är ett spionsatellitprogram. Det är det inte. WGS är en konstellation av satelliter för militär kommunikation, och det finns en lång rad länder som är anslutna till det - Australien, Kanada, Danmark, Luxemburg, Nya Zeeland och Nederländerna. Inga av dessa länder är belagda med några restriktioner för svensk del när det gäller tjänster som SSC levererar.

Det är riktigt att SSC lämnat stöd för att en satellit skulle placeras i omloppsbana, men SSC har inte lämnat något stöd när det gäller satellitens operationer.

När det gäller affärer med amerikanska bolag är det riktigt att SSC har affärer med Lockheed Martin, men det är inom ramen för ett Nasaprojekt som syftar till att studera solsystemet. När det gäller samarbetet med Boeing handlar det om kommunikationssatelliter för jordobservationer och satelliter för att hålla reda på rymdskrot så att det inte kolliderar med någonting i rymden eller ramlar ned på fel ställen. Inget av de uppdrag som SSC har för Boeing omfattar krigföring med attackdrönare.

Det som Stig Henriksson ägnar sig åt i interpellationen bygger på rena spekulationer. Han anger att han har källor, och jag är intresserad av att veta mer om dem. Men han refererar också i interpellationen till en FNrapport som ska ha utgivits av Unama. Den har vi letat efter och försökt hitta. Vi har till och med varit i kontakt med interpellanten om just den FN-rapporten, och han har såvitt jag vet hittills inte lyckats producera den. Om vi kan få hjälp i den delen vore jag också tacksam.

Herr talman! Jag har meddelat var FN-rapporten kan hittas, men det har tydligen inte gått att leta reda på den. Jag tycker kanske inte att det är min främsta uppgift att bistå med att leta i källor - jag har inte de resurserna. Däremot är det lätt att ta del av den.

Jag tycker att den här debatten snor runt sin egen svans. Ministern säger att SSC inte säljer data. Det är väl formellt riktigt, men det är en semantisk invändning om vi säljer de tjänster som möjliggör överföring av data. Ministern säger att SSC inte har något uppdrag som omfattar krigföring med hjälp av drönare. Det är väl självklart att man inte har något sådant uppdrag, men om man säljer tjänster som möjliggör drönarkrig finns en viss koppling.

Jag är inte tekniskt bevandrad, och jag kan inte alltid uttrycka mig fullständigt korrekt, men då förväntar jag mig att man inte rider på orden på det sättet. Är det så eller är det inte så - det är en öppen fråga - att Sverige har ett avtal via statens bolag SSC med det amerikanska flygvapnet? Jag har källor som uppger detta. Det kan ministern dementera. Är det enbart godhjärtade saker som det amerikanska flygvapnet sysslar med?

Boeings och Lockheeds avtal ska handla om civil användning av olika rymdprogram. Vi vet bägge två, och det framgår av en svensk statlig utredning, och EU och resten av världen vet, att rymdprogram mer och mer går ut på att integrera civilt och militärt rymdarbete. Det är svårt att hålla de gränserna.

Det är lite besvärande att medan kommunikationsdirektören på SSC säger att man inte har en aning om vad man skickar i kablarna, att det är upp till kunderna att använda dem, är ministern övertygad om att de används för fred, välstånd och utveckling. Jag är inte lika övertygad.

Dessa frågor är svåra. Jag har ändå försökt ställa relativt öppna frågor, och jag hoppas att det går att reda ut dem. Om man läser SSC:s hållbarhetsredovisning finns det en del skäl att fråga sig om den går ihop med den verksamhet som SSC bedriver. På inte mindre än 29 ställen i hållbarhetsrapporten refereras till de mänskliga rättigheterna. Det konstateras bland annat att vid felaktig användning kan rymdtillämpningar utgöra hot mot mänskliga rättigheter, fred och frihet.

Även om till exempel dödande med hjälp av drönare inte är otillåtet enligt krigets lagar lär det väl ändå strida mot de vackra orden i hållbarhetspolicyn.

Jag är fortfarande inte på det klara med om ministern kan ge en dementi, det vill säga att ingenting SSC gör kan användas för att underlätta drönarkriget och användning av den typen av vapen. Är det i så fall rimligt att ett statligt bolag har en kommersiell verksamhet som underlättar, möjliggör och så vidare drönarkrig med den höga andelen civila offer? Är det förenligt med hållbarhetspolicyn?

Herr talman! Det känns som att Stig Henriksson är ute on a fishing expedition. Han ställer frågor som han hoppas att någon ska tro på. Han spekulerar och hoppas någon ska tro på det, och han bidrar därmed till att skapa en bild av att Sverige har något slags aktiv del i USA:s drönarkrigföring. Så är det alltså inte.

Jag säger det återigen. SSC säljer inga data, och det finns ingenting, vad vi vet, som tyder på att SSC stöder någon form av drönarkrigföring. Det är precis vad jag sa tidigare.

Sedan var det resonemanget om Lockheed Martin och Boeing. Jag har förklarat vad de samarbetena går ut på. I det ena fallet handlar det om kommunikationssatelliter och jordobservationer. I Boeingfallet handlar det om att hålla reda på rymdskrot. I det andra fallet med Lockheed Martin är det fråga om ett Nasaprojekt för att studera solsystemet.

Stig Henriksson kan naturligtvis fortsätta att ställa frågor om detaljer, men de är svaren vi har att ge.

Jag ställde en fråga om FN-rapporten. Vi har inte hittat det som Stig Henriksson hänvisar till. Även om vi har bett interpellanten att visa sin källa har vi inte fått något svar. Vi har ändå sökt idogt. Det skulle vara spännande att höra om han har något mer att säga.

SSC i sin grundläggande verksamhet spelar en viktig roll på många plan. De har en viktig roll för att utveckla våra möjligheter att observera hav, landmassor och atmosfär. Det som nu händer är att information om jorden med mycket hög detaljupplösning snabbt blir tillgänglig för oss alla. Den kapaciteten kan vara avgörande på många sätt, inte minst i klimatarbetet.

Jag tycker att vi ska vara glada för och stolta över att Sverige har ett statligt bolag som har varit med och drivit fram den positiva globala utvecklingen.

Det finns inga belägg för, och det har inte heller Stig Henriksson lyckats producera, att SSC i sin verksamhet operativt stöder någon form av drönarkrigföring.

Herr talman! Fortfarande kvarstår ändå frågetecknet. Ministern har inte dementerat att man gör affärer med det amerikanska flygvapnet. Det är inte direkt lingonplockning de håller på med - även om det skulle underlättas med hjälp av satellitnavigering.

Jag är ledsen, men det är klart att det kan framstå som spekulationer. Jag ska ärligt säga att jag är djupt oroad över pusselbitarna som kan läggas ihop via öppna källor. De kan vara felaktiga, men jag uppfattar inte att ministern dementerar dem på ett riktigt starkt sätt. Avsikten är naturligtvis inte att bidra till några spekulationer utan att få tydliga och klara svar. Det finns en del problem i detta. Det är inte så lätt att få de svaren via officiella vägar.

Låt oss dra oss till minnes 2010, när det avslöjades att Rymdbolaget hade försökt sälja havsövervakningssystem till Muammar Gaddafi i Libyen. En representant för bolaget sa att ett sådant system kan hjälpa dem att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna och ute på Medelhavet. Något senare kunde man läsa i hållbarhetspolicyn att man ska akta sig för riskerna med att medverka till osund övervakning i händerna på fel aktörer. Då är det lite skillnad mellan ord och handling.

Hur är det med drönarna, som jag oroar mig för? Det är ändå viktigt att komma ihåg att de många gånger presenteras som otroligt träffsäkra vapen som bara slår ut det avsedda målet. Så är inte alls fallet.

Det var nyligen en amerikansk räd mot al-Qaida i Jemen, i samband med att jag skrev interpellationen, och där dödades "sannolikt" civila. Pentagon säger att 14 al-Qaidamedlemmar dödades. Sjukhuskällor i Sana säger att 30 människor dödades, varav sju kvinnor och tre barn. I september 2016 dödades 15 civila och skadades 13, och så vidare. Så är verkligheten.

Herr talman! Jag tycker nog att jag har gett svar på de frågor som har ställts.

Om påståendet är att Sverige via SSC lämnar operativt stöd till USA:s drönarkrigföring, så kan jag säga att det inte är så. SSC säljer inga data, och det finns ingenting som tyder på att SSC stöder någon form av drönarkrigföring på det sättet.

Jag har också svarat på frågan om samarbete och den typen av affärer som man har när det gäller Lockheed Martin och Boeing. När Stig Henriksson har fått svar på de frågorna undrar han om det inte finns samarbete med det amerikanska flygvapnet. Det kanske vi kan komma tillbaka till i en annan debatt. Då måste jag inhämta mer information.

Hittills finns ingenting som tyder på att Sverige medverkar till den typ av krigföring som Stig Henriksson vill ha det till. Det är svar nog i den här debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.