Svenskt stridsflyg

Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera en svensk eller nordisk design på nästa generations stridsflyg.

Regeringen har bemyndigat Försvarsmakten att genomföra ett konceptarbete avseende framtida stridsflyg. Avsikten är att utifrån operativa behov bygga kunskap, formulera beslutsunderlag och reducera risker inför vägvalet samtidigt som handlingsfrihet upprätthålls för tre möjliga principiella val: nationellt utvecklat stridsflygssystem, stridsflygssystem utvecklat i internationellt samarbete samt anskaffning av utländskt stridsflygssystem.

Beroende på val av samarbetsform och antalet samarbetspartner, nationella såväl som internationella, behöver ett principiellt vägval göras senast 2030 för att förutsättningar ska finnas för att kravställa, utveckla och introducera ett nytt stridsflygssystem. Ett vägval gällande framtida stridsflygsförmåga är ett säkerhetspolitiskt vägval för Sverige av stor och långsiktig betydelse. Försvarsberedningen framhåller betydelsen av ett transparent beslutsunderlag i denna fråga. Jag ser framför mig breda politiska samtal inför att ett vägval ska göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Just nu är Jas 39 E på väg ut för leverans till förbanden. Jas 39 E är det i särklass bästa stridsflygplanet för operationer i nordiska förhållanden. Det är ett högt stående exempel på svensk ingenjörskonst och ett högt stående exempel på svensk flygteknologi. För att ge de nordiska flygvapnen maximal slagkraft vid jakt, attack och spaning är Jas 39 E nödvändigt vid sidan av F-35, som Danmark, Norge och Finland valt.

Det här flygplanet kommer att vara operativt under mycket lång tid framöver - kanske 40 år. Men vi ska ändå inom en inte alltför avlägsen framtid bestämma oss för vad som kommer efter Jas 39 E. Redan nu höjs det röster som är väldigt bestämda och som tycker att det blir för dyrt med ett svenskt alternativ. Man tycker att Sverige inte kan bära kostnaderna och att Sverige inte har tillräcklig egen teknikpotential. Jag har till och med läst ledarartiklar där man skriver att Gripenprogrammet måste tänka på refrängen.

Alla sådana tveksamheter är sådant som noteras av eventuella konkurrenter. Jag har varit på ett antal stridsflygsseminarier om det framtida stridsflyget och noterat att konkurrenter sitter där och suger åt sig alla nyanser i debatten. Man förväntar sig och väntar bara på att hitta en väg att slå ut Gripen som flygsystem. Man vill slippa Gripen som konkurrent. Under min tid som försvarsminister hade jag möjlighet att verka i lite olika delar av världen och fick då klart för mig att det finns de som tydligt ser att det finns ett flygplan för mycket i Europa, och det är Gripen som pekas ut.

På den här marknaden handlar det inte bara om pris och prestanda. Informella relationer betyder också mycket, och även informella löften om säkerhetsskydd är en del av marknadsföringen när den ställs på sin yttersta spets. Vi får aldrig glömma att vi har stor kompetens och att vi befinner oss i världsklass. Vi är ett av få länder som faktiskt kan tillverka stridsflyg.

Vi har möjligheter och förutsättningar att finnas med och leverera även när det gäller nästa generations stridsflyg för svensk del, men då krävs det markeringar av att det här är ett nationellt utvecklingsprojekt. Det krävs ett långsiktigt handslag mellan staten och industrin, och det krävs deklarationer om att det här är ett kärnintresse för försvaret av Sverige. Det kräver en tydlighet från både regering och riksdag.

Vi har i Försvarsberedningen kommit överens om att låta utreda ett svenskt alternativ kopplat till en utländsk samarbetspartner och att köpa utländskt. Men vi måste välja väg här, och det får inte ta alltför lång tid. Vi får inte heller välja väg på ett sådant sätt att det svenska kunnandet, den svenska förmågan och de svenska forskningsresultaten rangeras ut till marginalen. Vi ska söka samarbetspartner, men vi måste också veta att det vi kan bidra med - vårt kunnande och vår erfarenhet - värderas i ekonomiska termer.

Det är svårt att se in i framtiden, men det svenska stridsflyget måste vara ett långsiktigt nationellt utvecklingsprojekt. Vi får inte sälja ut svensk förmåga, svenskt kunnande, svenska forskningsresultat och svensk kompetens.

Fru talman! Jag tackar Peter Hultqvist för en angelägen interpellation. Vi kommer inte att göra vägvalet här och nu, men jag uppskattar att vi kan föra en dialog kring det. Jag tror inte att vi står speciellt långt ifrån varandra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den här kammaren har bestämt att stridsflygsområdet är ett väsentligt nationellt säkerhetsintresse, och det kallas numera ett strategiskt materielområde. Det är ett ställningstagande som riksdagen har gjort, vilket vi har beaktat och kommer att fortsätta beakta.

När man gör vägval om programmen handlar det om många miljarder, och det handlar om frågor som ibland ligger 20, 30, 40 eller 50 år i framtiden. Därför är det rimligt att man utreder en sådan fråga, att man utreder den noggrant och att man även tittar på Försvarsmaktens operativa behov och vilka behov som föreligger.

Precis som vi har gjort vid vartenda vägvalsprogram tidigare och landat på Gripensystemet är det naturligt att titta på vad alternativet skulle vara om vi köpte något från den internationella marknaden, utvecklade något tillsammans med andra eller utvecklade det hela nationellt. Det är alltså naturligt att titta på alla tre alternativen i frågan. Det är också naturligt att utreda den, för det handlar om många miljarder och om att titta långt in i framtiden.

Jag har också sagt att jag vill se en bred parlamentarisk överenskommelse i frågan. Därför kommer vi att tillsätta en utredning med en parlamentarisk referensgrupp så att det finns goda förutsättningar för både regeringspartierna och oppositionen att få god insyn.

Låt mig också få diskutera Gripensystemet. Det framställs ibland som att Gripensystemet är ett nationellt system. Jo, vi har en huvudleverantör i form av Saab, men Gripen C/D har en ungefär 50-procentig andel internationella underleverantörer medan Gripen E har till ungefär 70 procent internationella underleverantörer.

Sverige har aldrig valt att utveckla egna motorer. Gripen har också radarsystem från Storbritannien och vapenbärare från Schweiz. Även om man kallar det ett nationellt alternativ och en nationell plattform med Saab som leverantör innefattar systemet ett omfattande internationellt samarbete.

Peter Hultqvist efterfrågar ett nordiskt samarbete vid utvecklingen av stridsflygsförmågan - åtminstone i anpassningen till nordiska förhållanden. Hittills har det varit svårt att genomföra framgångsrika samarbeten i fråga om utveckling av stridsflygplan. Island har naturligtvis inga stridsflygplan. De andra nordiska länderna har valt andra alternativ i form av F35. Även om jag skulle välkomna ett gemensamt samarbete på nordisk grund vid nästa generations stridsflygplan tror jag att förutsättningarna för det tyvärr är begränsade.

Fru talman! Jag tror att försvarsministern missuppfattade vad jag försökte säga. Jag pratar om svenska och nordiska operativa förhållanden och att designen på ett nytt stridsflyg ska utgå från det precis som man gjort vid designen av Jas 39 E och Jas 39 C/D. Det är detta jag är ute efter.

De operativa förhållandena i de nordiska länderna är så pass likartade att Jas 39 E är ett oerhört väl lämpat flygplan för den operativa miljön. Ett djupare samarbete för att ta fram stridsflyg är det ju kört för, eftersom de har valt andra alternativ. Så ser det ut, och det finns ingen oenighet på den punkten. Men det är viktigt att beskriva detta på rätt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är helt korrekt att vi inte gör något vägval här och nu. Men om det här ska utredas, vilket vi i så fall ställer oss bakom i Försvarsberedningen, måste både regeringen och utredarna driva ett arbete på sådant sätt att man upprätthåller möjligheterna för svensk produktion. Det gäller även för svensk produktion i fråga om samarbete med ett utländskt alternativ för att svenskt kunnande och svensk förmåga ska finnas med som en viktig del i detta.

Vi har sett tidigare hur svårt det har varit att ta tillbaka förlorad kompetens, exempelvis när vi avvecklade produktionen av ubåtar på Kockums men sedan kom fram till att vi skulle ta upp den igen. Det har lett till att man varit tvungen att bygga upp det hela igen från ett nolläge. Vi får inte hamna i en så utdragen process att vi hinner förlora kompetens och produktionskapaciteter när det väl är dags så att vi inte klarar av att ta oss an uppgiften.

Jag ser också fram emot att vi kan få fler internationella order, vilket hjälper oss. Jag hoppas nu att ett vägval för transportflyget också kan göra att vi får effekter i positiv mening när det gäller stridsflyget.

Det krävs aktivitet och arbete som skapar förutsättningar för det svenska alternativet och alternativet att ha Sverige i samarbete med en utländsk partner. Det krävs också ett arbete för att förutsättningarna för detta ska vara realistiska.

Detta är som sagt ett väsentligt säkerhetsintresse, så det är inte vilket vapensystem som helst. Men anledningen till att jag väljer att beskriva hela djupet i själva systemet med all forskning, allt utvecklingsarbete, allt kunnande och all ingenjörskunskap är att det är ett system som påverkar svensk industri och svenska småföretag i bredare mening. Här finns många underleverantörer.

Det är korrekt som ministern säger att vi alltid har haft utländska komponenter i de svenska stridsflygen. Så är det, men grejen är den att vi måste hålla i styråran när det gäller att ta fram det system som ska gälla i slutändan. Man kan ha utländska komponenter och utländska samarbeten, men det handlar om vem som håller i styråran. Det är en kärnfråga i det vi diskuterar.

Därför måste utredningarna också göras med detta perspektiv, så att vi inte släpper styråran. Om vi skulle släppa den kommer all kompetens och allt det vi har byggt upp snabbt att försvinna och skingras för vinden, och vi har det inte längre. Om vi ska bygga upp det sedan igen kommer det att ta jättelång tid.

Det är detta perspektiv jag vill beskriva. Här har regeringen ett tydligt ansvar att agera så att det är möjligt.

Fru talman! Jag vågar påstå att regeringen faktiskt tar det ansvaret genom de uppdrag man gett och de beslut man fattat. Dels har regeringen gett i uppdrag till Försvarsmakten och FMV att ta fram underlag till vägvalsprogrammet, vilket påbörjades redan förra året. Det är bra att man börjar med olika typer av konceptstudier. Det bedrivs här och nu. Dels har vi ytterligare något som är kopplat till vägvalsprogrammet. Regeringen har tagit fram ett betydande ekonomiskt underlag från 2023 till 2025, något som sedan kommer att förlängas från 2025 till 2030 med intentionen att engagera både företaget Saab och EKN.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta handlar om att företagen måste vidmakthålla sin kompetens under den tid då man inte utvecklar nya stridsflygplan. Genom detta program, som är på miljardnivå, säkrar vi att företagen här och nu men även i framtiden har möjlighet att vidmakthålla kompetensen genom att till exempel utveckla olika demonstratorprojekt.

Vi är naturligtvis angelägna om att få in fler Gripen E och att de ska bli förbandsatta. Vi har fått en handfull redan, och arbetet för att flygvapnet i större utsträckning ska gå över från C/D till E kommer att påbörjas under 2025.

Låt mig också säga något om den unika förmåga vi har på det försvarsindustriella området, något som jag tycker att också Peter Hultqvist berör väl. Det finns inget annat land med 10 miljoner som har förmågan att designa stridsflygplan. Det är en unik resurs, och enligt min uppfattning ska vi vårda den, den tekniska kompetensen och även det ekosystem som detta utgör.

Jag brukar påminna om att det framför allt är två saker som är unika. Den första är förmågan till systemintegration. Det finns många länder som kan bygga en radar, vinge eller nos, men förmågan att designa stridsflygplan är identifierat som ett strategiskt materielområde. Det andra som har varit en framgång för Gripenprojektet är att man är van att jobba med en kund som är mer kostnadsmedveten. Så blir det naturligtvis när man jobbar mot en svensk kund. Projekthantering har alltså varit en stor styrka hos Saab.

Båda dessa förmågor - effektiv projekthantering och unik förmåga till systemdesign - har också gjort att Saab har varit en efterfrågad internationell partner. Det var på det viset man kunde ingå ett samarbete med Boeing och designa det amerikanska skolflygplanet TX.

Det här är viktiga strategiska resurser som vi har och som vi behöver vårda. Vi behöver dock utreda de alternativ som ligger på bordet, precis som vi har gjort vid vartenda steg tidigare när vi har stått inför vägval i stridsflygsfrågan.

Fru talman! Jag är inte så säker på att vi befinner oss i ett läge att vi har täckt upp allt som krävs för att manegen ska vara så pass krattad att svensk tillverkning alternativt svensk tillverkning ihop med en utländsk aktör är realistiska alternativ.

Jag är fullt med på att vi ska utreda det här. Det har vi ställt upp på, och det är sunt att vi gör det med en sådan bredd. Men är det så att man inte skapar de riktiga förutsättningarna för att de svenska möjligheterna att hålla i styråran ska vara på plats så starkt som det går är risken att man förlorar det här. Demonstratorprojekt räcker liksom inte i sammanhanget.

Vi måste så småningom säga att svenskt stridsflyg är så nationellt viktigt att det här ska ske på svenska villkor och nordiska villkor när det gäller den operativa förmågan; då handlar det inte om att det behöver ske ett samarbete om tillverkning. Vi måste så småningom uttala detta på ett tydligt sätt och rangera in det i en tydlig fålla. Signalen till industrin ska vara att man är beredd att satsa de belopp som är nödvändiga i ett sådant här utvecklingsarbete. Detta kommer naturligtvis att kosta pengar, men det har en avgörande roll när det gäller dels arbetstillfällen i vårt land, dels tekniknivå. Det är fråga om en spridning långt utöver bara flygsystemen; även annat påverkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här ger oss också en bra position inom ramen för Nato. En del säger att vi ska avsluta det här med svenskt stridsflyg eftersom vi nu är med i Nato och kan gå ihop med de andra. Men så ser inte vi det. Vi menar att Jas och den svenska typen av förmågeutveckling är ett väldigt bra komplement till de system som finns inom ramen för Nato.

Tack så mycket för en bra diskussion!

Fru talman! Vägvalsprogrammen kostar ju pengar redan här och nu i och med att vi beslutade om dem i vårändringsbudgeten 2023. De är alltså - ursäkta uttrycket - up and running. Demonstratorprojekt syftar naturligtvis till senare vidareutveckling på högre TRL-nivåer.

Peter Hultqvist berörde transportflyg och Gripen Erik kopplat till Brasilien. För att hålla igång produktionen av Gripen Erik är det naturligtvis viktigt för oss att vi får fler exportaffärer gällande Gripen Erik, även långsiktigt för att dela utvecklingskostnader kopplade till Gripen Erik-systemet.

Fru talman! Den sista synpunkten gäller de internationella projekten, där man kan konstatera att det för närvarande sker en inbromsning. Det är delvis kopplat till det brittiskledda projektet GCAP, som bedrivs tillsammans med Japan och Italien. Det kan även refereras till det tysk-franska stridsflygssystem som man siktar på att utveckla men också vissa amerikanska vägval. Det här har till del att göra med att teknologiutvecklingen nu går extremt snabbt.

Det förs en diskussion om hur man ska utforma sjunde generationens stridsflygplan. Det handlar om huruvida de ska vara bemannade eller obemannade men också om hur man ska använda nya teknologier, inte minst kopplat till robotik och artificiell intelligens. Det finns alltså en del tid för oss att förbereda oss för att ta det här viktiga beslutet för svensk säkerhets- och försvarspolitik men också för svensk flygindustri.

Tack för en bra debatt, Peter Hultqvist!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.