Svenskt snus i EU

Interpellationsdebatt 7 september 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Statsrådet Ann Linde (S)

Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Jesper Skalberg Karlsson har frågat mig om regeringen nu kommer att agera för att Europeiska unionens förbud mot försäljning av snus på den inre marknaden upphävs.

Jag vill inledningsvis understryka att svensk tobakspolitik syftar till att minska allt tobaksbruk. Målet antogs av riksdagen år 2011 och har därefter fastställts i regeringens reviderade ANDT-strategi för 2016-2020.

Jag vill också framhålla att Sverige stöder en folkhälsobaserad och restriktiv tobakspolitik i EU. Antagandet av tobaksproduktdirektivet var ett viktigt steg i EU:s tobaksförebyggande arbete.

Det nya tobaksproduktdirektivet innebär att snus även i fortsättningen får säljas i Sverige men inte i övriga medlemsstater. Under förhandlingarna om det nya direktivet drev Sverige inledningsvis linjen att snus borde få säljas i hela EU, bland annat med argumentet att snus är mindre skadligt än andra tobaksprodukter som är tillåtna i hela EU.

Sveriges hållning mötte starkt motstånd från EU-kommissionen och vann litet stöd från övriga medlemsstater. Detta gjorde att Sverige i stället inriktade sig på att även under det nya direktivet få reglera innehållet i snus. Sverige lyckades i förhandlingarna undanta svenskt snus från direktivets bestämmelser om innehållsreglering.

Genom att verka för att upphäva direktivets förbud mot försäljning av snus i andra medlemsstater aktualiserar man också frågan om en omförhandling av direktivet. En omförhandling medför alltid risker och skulle bland annat kunna hota de undantag för snus som Sverige har fått igenom i den tidigare förhandlingen och som gäller på marknaden i dag.

Av dessa skäl är jag i nuläget inte beredd att agera för att EU:s förbud mot försäljning av snus i övriga medlemsstater upphävs.

Jag vill i sammanhanget påpeka att näringsutskottet vid upprepade tillfällen har konstaterat att frågan om att verka mot ett upphävande av förbudet inte längre har samma aktualitet.


Anf. 2 Jesper Skalberg Karlsson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Tack, statsrådet, för det svaret!

Visst är det så att statsrådet inte ska behöva springa till näringsutskottet en gång till för att lyfta upp frågan om snus ännu en gång. Det är bättre att ministern kommer hit till kammaren och debatterar med mig i 20 minuter så här lite efter lunch än att man tvingas inställa sig hos näringsutskottet en tidig torsdagsmorgon och behöver sitta där i två timmar före regeringssammanträdet.

Fru ålderspresident! Svenskt snus har sedan 1971 legat under svensk livsmedelslagstiftning. Det innebär att svenskt snus underställs vissa krav på vattenkvalitet, på renlighet och på gränsvärden för oönskade ämnen. Det är bra för konsumenternas säkerhet men också för branschens långsiktiga trovärdighet. Den ganska starka kvalitetsmedvetenhet som finns hos svenska producenter av livsmedel och svenska konsumenter bidrar till svenska mervärden, då vi har bra produkter att exportera.

Sett till det svenska tobaksbruket överlag, alltså hela bilden, är vi inte unika jämfört med jämförbara länder. Tobaksbruket är ungefär detsamma. Skillnaden mellan oss och andra är att en betydande del av tobaksbruket är förlagt till just snus och då ofta som alternativ till rökning. Det ger också en fingervisning om varför Sverige har färre tobaksrelaterade sjukdomar, vilket är välkommet. En studie från Karolinska Institutet som publicerades i våras visar exempelvis att snusande inte leder till ökad risk för bukspottkörtelcancer. Det är ganska bra. Om man tvunget måste bruka tobak är det bra att man gör det på svenskt vis: genom snus.

Man kan såklart tycka att allt tobaksbruk ska väck. Det finns organisationer som vill begränsa godis och stillasittande också. Men jag vill påstå att lagom ändå är bäst. Det är bra att tänka på vad man konsumerar, absolut, men förbjuder riksdagen allt som är trevligt och gott men kan vara skadligt blir ju livet på jorden outsägligt torftigt.

Fru ålderspresident! I början av sommaren, den 27 juni, mottog statsrådet Ann Linde och minister Annika Strandhäll ett brev. Där bad 18 oberoende forskare regeringen att driva på för att snus ska komma ut på den europeiska gemensamma marknaden. Det var professorer och forskare från Grekland, Australien, Storbritannien, Sverige, Belgien och Frankrike - en lång rad titlar från olika lärosäten. Deras tydliga budskap var ungefär som mitt: Snus leder till färre tobaksrelaterade sjukdomar och borde komma fler till del. Erkänner man att det förhåller sig på det sättet är ett slopat förbud en skadereducerande och folkhälsobaserad åtgärd att ta till.

Ministern har i dag redogjort för att regeringen försökt men misslyckats med att nå det där sista steget fram. Det är bra att det svenska undantaget fortsatt finns, men eftersom frågan är aktuell - inte minst eftersom det pågår processer i EU-domstolen som rör detta - finns det skäl att fortsätta fråga regeringen hur man ser på det här och hur man agerar.

Mina uppföljande frågor till statsrådet är för det första om regeringen bevakar den process som pågår i EU-domstolen och för det andra hur kommissionen - lite mer än att bara säga nej - ser på det fortsatta svenska undantaget. Förstår man till exempel vad snus är?


Anf. 3 Statsrådet Ann Linde (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! I förhandlingarna om det nya tobaksproduktdirektivet drev Sverige linjen att snus borde få säljas i hela EU, bland annat med argumentet att snus är mindre skadligt än andra tobaksprodukter som är tillåtna i hela EU. Men den hållningen mötte starkt motstånd, både från kommissionen och från de flesta andra medlemsländer. Därför fokuserade Sverige på att skydda själva undantaget.

Samtidigt är det så att all svensk tobakspolitik syftar till att minska bruket av all tobak - även snus. Det målet antogs av riksdagen 2011, och det har fastställs i regeringens reviderade ANDT-strategi för 2016-2020.

Sedan är det så att Socialstyrelsen inte rekommenderar snus som metod för rökavvänjning, till exempel. I riktlinjerna konstaterar Socialstyrelsen bland annat att det saknas vetenskapliga kontroller och studier av effekten av snus som rökavvänjningshjälpmedel.


Anf. 4 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru ålderspresident! Tack, statsrådet, för det korta men ändå talande svaret.

Visst kan det finnas riktlinjer och direktiv, och jag är inte den som påstår att snus är en hälsoprodukt. Det jag tycker att man ska slå fast är bara att snus är mindre skadligt än rökning. På övergripande landsnivå - inte nödvändigtvis på individnivå när man talar om rökavvänjning - är det tydligt att mer snusande leder till att folk röker lite mindre och därför får färre tobaksrelaterade sjukdomar.

Fru ålderspresident! Anledningen till att jag lyfter fram denna fråga och vill fortsätta att tala om EU-kommissionen är att det inte är helt tydligt om EU verkligen vet vad man håller på med på detta område. När den nederländske socialdemokraten och EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans var i Sverige i början av maj mötte han svenskar under en så kallad medborgardialog. Han fick då den fråga som egentligen är min fråga: Om man ser att snus leder till färre tobaksrelaterade sjukdomar, varför är det inte tillåtet i hela unionen? Det finns ju tillåtna tobaksprodukter som är betydligt farligare. Hans svar på den frågan var helt enkelt: Jag vet inte.

Detta leder till följdfrågan om kommissionen verkligen är inläst på vad snus innebär. Det är klart att det kan vara skrämmande att tillåta nya tobaksprodukter, men EU-kommissionen och unionen som sådan har ju att behandla flera nya tobaksprodukter som är i pipeline. Det handlar om e-cigaretter och mycket annat. Där hoppas jag verkligen att Sverige bidrar med en konstruktiv hållning och en evidensbaserad politik. Det är en röst som verkligen behövs i unionen och som jag tycker att vi ska vara.

Om jag ska ställa en följdfråga till Ann Linde, som är det statsråd som ansvarar för detta, vore det intressant att veta om det finns information som regeringen ännu inte delgivit riksdagen när det gäller snusfrågan. En del olika processer har pågått - i EU-domstolen, i EU-kommissionen och inom ramen för förhandlingen. Finns det information kring snuset på bordet i dag som riksdagen inte har, och när får vi möjlighet att lyfta fram denna fråga igen? Jag lovar att inte ställa interpellationer om snuset fram till dess.


Anf. 5 Statsrådet Ann Linde (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! Jesper Skalberg Karlsson, du får gärna ställa interpellationer! Denna fråga är viktig, och jag tycker att det är bra att den diskuteras i kammaren och att jag får möjlighet att tala om varför vi resonerar som vi gör.

Den fråga som hela tiden har varit absolut viktigast för mig är att skydda snuset i Sverige. Jag vill inte agera på ett sådant sätt att det undantag vi faktiskt har på något sätt riskeras. Det innebär inte bara att vi får sälja och tillverka utan också att vi får ha snus med vissa smaker och att det ska se ut på ett visst sätt och så vidare. Detta är det viktigaste.

Sedan försökte vi att få de andra länderna och kommissionen att gå med på att snus skulle få säljas i alla länder, bland annat med argumentet att det är bättre att folk snusar än att de röker samt att det är ett handelshinder. Det är inte heller logiskt att det bara är snus som är förbjudet när många andra tobaksprodukter, som dessutom kan vara skadligare, är tillåtna.

Men vi fick inte gehör för detta, så efter ett tag ändrade vi den argumentationen eftersom den inte skulle gå igenom. I stället inriktade vi oss på att få in i direktivet att vi skulle få bestämma ingrediensinnehållet i snuset, som också var ifrågasatt. Det betraktades som ett allvarligt hot mot själva undantaget om vi inte skulle få lov att ha de ingredienser som man har nu. Vi har ju en väldigt väl utvecklad snustillverkning i Sverige.

När det sedan gäller hälsoriskerna vet vi att nikotinet i snus är beroendeframkallande, och vi vet att snus kan orsaka permanenta skador på tandköttet och förändringar på munslemhinnan. Men andra hälsoeffekter är inte lika tydligt belagda för snus som för rökning. Det enda Socialstyrelsen har sagt är att man inte rekommenderar snus för rökavvänjning, vilket i så fall skulle vara logiskt.

När det gäller frågan om annan information finns det ingen sådan som jag känner till som inte är offentlig eller finns hos riksdagen. Men nu kommer dessa mål att komma upp, och vi kommer att följa detta väldigt noga för att se hur regeringen ska agera i fortsättningen.


Anf. 6 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag kan fylla på med fördelarna med att komma till kammaren i stället för till näringsutskottet: Inte så många människor som snusar läser kanske näringsutskottets ställningstagande, men man kanske har tv:n på och kan lyssna på den här debatten. Det är väldigt välkommet.

Fru ålderspresident! Även om jag och statsrådet Linde kanske inte är helt överens är jag tacksam för att regeringen i förhandlingarna har drivit på för det svenska snuset. Man nådde kanske inte riktigt ända fram och fick inte allt på önskelistan, men det är en viktig signal från regeringen om att man ser verkligheten för vad den är: att snus är mindre farligt än cigaretter när man tittar på landsnivå. Detta är en distinktion som till exempel den tidigare sjukvårdsministern inte gjorde.

Jag tror, i min roll som ledamot, att Europeiska unionen vore betjänt av att få prova på snus. Det vore bra för handeln och för folkhälsan, och det vore ganska bra politik. Om regeringen, som bland annat landsbygdsministern och Mikael Damberg sagt, menar allvar med att vilja öka exporten av livsmedel, vilket är det paraply som snus regleras under, kommer Moderaterna gärna att vara med och hjälpa till i det arbetet. Vi är frihandelsvänner av den högsta graden, om man uttrycker sig så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med detta tackar jag för denna interpellationsdebatt!


Anf. 7 Statsrådet Ann Linde (S)

Fru ålderspresident! Jag tror inte att jag har en annan syn än statsrådet Damberg i denna fråga. Det är inte heller förbjudet att bjuda sina europeiska kompisar på snus, om man vill det.

Men det är ändå så att svensk tobakspolitik syftar till att minska allt tobaksbruk; detta är antaget i kammaren. Samtidigt vet vi, även jag, att snus är en del av den svenska kulturen. Det råder ingen tvekan om detta. Vi har därför försökt påverka EU för att öppna upp för snusförsäljning på den inre marknaden. Men det är bara att erkänna: Vi har misslyckats med detta. I stället är - jag upprepar det - min absolut viktigaste prioritering att inget får hota det undantag vi har i Sverige.

Vi har också sett till detta med ingredienserna. Det är också en viktig fråga, och det var faktiskt en förhandlingsframgång att vi lyckades med detta.

Jag vill avsluta med att parafrasera Pippi Långstrump: Utan snus i 30 dagar försmäktar vi i detta land! Jag kommer aldrig att agera på ett sätt som skulle riskera att det svenska undantaget för snus ifrågasätts.

Med detta vill jag tacka Jesper Skalberg Karlsson för denna interpellation.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2016/17:568 Svenskt snus i EU

av Jesper Skalberg Karlsson (M)

till Statsrådet Ann Linde (S)

 

Svenskt snus har sedan 1971 lytt under svensk livsmedelslagstiftning. Det har inneburit att krav på vattenkvalitet, renlighet och gränsvärden för oönskade ämnen har varit högt ställda, vilket är positivt både för konsumenternas säkerhet och för branschens trovärdighet. En stark kvalitetsmedvetenhet hos producenter av livsmedel, tobaksprodukter och alkohol är önskvärd. Det bidrar till svenska mervärden.

Ser vi till det svenska bruket av tobaksprodukter så ligger det på ungefär samma nivå som i jämförbara länder. Men i Sverige är en betydande del av bruket förlagt till snus, inte rökning av cigaretter. Detta leder till en rad intressanta utfall. Bland annat är Sverige ett av de länder som har betydligt lägre antal tobaksrelaterade sjukdomar. Forskningen kan heller inte visa på några starka samband mellan snus och vissa cancerformer, vilket gör förklaringen att snusande ersätter rökning mer trolig. Till exempel konstaterar en ny observationsstudie från Karolinska Institutet att snusande inte ger en ökad risk för bukspottkörtelcancer.

Tyvärr har regeringen valt att ändå gå fram med flera initiativ som kraftigt begränsar snusdosors utseende, exponering och märkning. Överlag verkar regeringen inte erkänna att det finns tydliga skillnader i hälsomässiga effekter mellan bruk av cigaretter och bruk av snus.

Den 1 mars 2016 överlämnades exempelvis den statliga utredningen En översyn av tobakslagen – Nya steg mot ett minskat tobaksbruk (SOU 2016:14) till statsrådet Gabriel Wikström. Utredningen presenterar en lång rad förslag, i tillägg till tidigare tilläggsdirektiv, som spänner över flera politikområden och utskott.

Utredningens utgångspunkt vad gäller snus är värd att uppmärksamma. I kapitlet Allmänna utgångspunkter och överväganden konstateras bland annat följande:

Oavsett hur det förhåller sig med bedömningarna av snus som rökavvänjningsmedel eller snusets mindre farlighet jämfört med cigaretter, konstaterar vi att den tobakspolitiska utgångspunkten är att det inte ska göras skillnad mellan olika former av tobak. Detta har också varit utgångspunkten för våra överväganden och förslag.

Kort sagt verkar regeringen vilja minska allt tobaksbruk, vilket förvisso kan vara en god intention men missar det faktum att regeringens initiativ på området kan få hälsomässigt negativa effekter när människor förlorar snus som ett alternativ till cigaretter.

Även på EU-nivå verkar det råda viss förvirring kring bruket av snus i Sverige. När den nederländske socialdemokraten och tillika EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans mötte svenskar under en medborgardialog den 11 maj i år fick han frågan om varför snuset, som i betydligt färre fall leder till tobaksrelaterade sjukdomar, inte får säljas på den gemensamma marknaden. Timmermans svarade: "Jag vet inte." Kanske finns här en öppning till att ändra unionens inställning till det svenska snuset.

Vore unionen mån om att minska de tobaksrelaterade sjukdomarna skulle snus vara tillåtet att sälja på hela den inre marknaden. Det finns tydliga kopplingar mellan snusande och färre tobaksrelaterade sjukdomar, vilket nämnts ovan. Tyvärr är dock snuset förbjudet på den inre marknaden sedan 1992, men det har på senare tid – i samband med det nya tobaksdirektivet – påbörjats processer i EU-domstolen för att avgöra om snuset kan tillgängliggöras inom hela unionen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Ann Linde:

 

Kommer statsrådet och regeringen nu att agera för att Europeiska unionens förbud mot försäljning av snus på den inre marknaden upphävs?