Svenskt klimatåtagande inför klimattoppmötet i Paris

Herr talman! Jag såg att interpellanten Jens just klev in i salen. Det var ju bra. Vi har debatterat detta flera gånger.

Jens Holm har frågat mig om jag kommer att verka för att Sverige ska lämna in ett eget klimatåtagande, INDC, till FN:s klimatkonvention som går utöver och kompletterar det som EU har presenterat.

EU:s medlemsstater agerar gemensamt inom FN:s klimatförhandlingar. Ett tydligt exempel är att vi i Kyotoprotokollet har gemensamma åtaganden om att minska utsläppen av växthusgaser och att vi enats om att fortsätta agera gemensamt inom den nya överenskommelse som jag, Jens och andra hoppas ska slutas i Paris. EU har också i hög utsträckning en gemensam klimatpolitik, genom gemensamma målsättningar för flera sektorer, handelssystem för utsläpp och andra regleringar på klimat- och energiområdet. Stats- och regeringschefernas beslut vid Europeiska rådet 2014 om ett nytt klimat- och energiramverk till 2030 inkluderade ramarna för det fortsatta EU-arbetet. Mot denna bakgrund lämnade EU i mars ett förslag till åtagande, alltså en INDC, till klimatkonventionen om att minska utsläppen inom EU med minst 40 procent till 2030. Åtagandet var i allt väsentligt detsamma som det beslut som Europeiska rådet tog i oktober. Det är ännu oklart vilket ansvar Sverige kommer att ha för det EU-gemensamma utsläppsmålet. Den diskussionen påbörjas i EU först efter Parismötet.

Svaret är alltså att jag inte kommer att verka för att Sverige ska skicka in en egen INDC till FN, eftersom EU-länderna agerar gemensamt i klimatförhandlingarna. Jag vet heller inget annat EU-land som tar fram en nationell INDC.

Som bekant anser regeringen att EU borde ta ett större ansvar för utsläppsminskningar, och vi anser att 50 procents minskning till 2030 är mer i linje med EU:s ansvar och förmåga. Vi driver på att för EU ska kunna höja sin ambition ytterligare såväl före som efter Parismötet, inklusive genom internationella utsläppskrediter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den INDC som EU lämnade var i hög grad fokuserad på utsläppsminskningar, och det gäller även för kommissionens meddelande om Pariskonferensen. Regeringen vill tydliggöra att vi ser klimatanpassning och medel för genomförande såsom finansiering, teknikutveckling, teknikspridning och kapacitetsutveckling som centrala pusselbitar i ett nytt klimatavtal och avgörande för ett framgångsrikt klimatarbete. Därför menar Sverige och regeringen att EU i god tid före Parismötet behöver tydliggöra och kommunicera sina ställningstaganden också i dessa frågor. Det är viktigt, inte minst för att skapa allianser med de länder som är mest utsatta för klimatförändringarnas effekter.

Genom att Sverige höjer takten i klimatarbetet på hemmaplan och stöder fattiga länders klimatomställning till ett hållbart samhälle visar vi ledarskap. Genom kraftfulla bidrag till FN:s gröna klimatfond visar Sverige att vi förstår de utmaningar som många utvecklingsländer står inför. Kring detta har Sverige kommunicerat klart och tydligt. Att ambitionerna och ansträngningarna har ökat märks i de många utlandskontakter jag har i förberedelserna inför Parismötet. Sveriges ökade takt i klimatarbetet både nationellt och globalt välkomnas av många som ser Sverige som en förebild.

Herr talman! Jag vill tacka klimat- och miljöministern för svaret på min interpellation. Så här på den internationella miljödagen känns en debatt om Sveriges politik inför klimattoppmötet i Paris lite extra angelägen. Den är också extra angelägen eftersom vi vet att klimatförändringen troligen är värre än vad forskarna i FN:s klimatpanel tidigare har pekat på. I dag publiceras en rapport i den vetenskapliga tidskriften Science som pekar på att uppvärmningen tycks gå fortare än vad man tidigare har talat om och att den paus på 15 år som man har talat om inte finns.

Detta ger i alla fall mig en tydlig signal om att det behövs länder som driver på i de internationella klimatförhandlingarna. Precis som klimatministern säger har vi i Sverige mycket gott renommé internationellt, och jag vill att vi ska fortsätta vara ett pådrivande land.

Då både jag och Åsa Romson har varit på flera av de internationella toppmötena har vi lyssnat på företrädare från utvecklingsländerna, Bangladesh, Bolivia och örikena i Stilla havet, till exempel Tuvalu, som vädjar till de industrialiserade länderna att gå längre än man tidigare har gjort.

På toppmötet i Lima i Peru i fjol bestämde man just att alla länder ska presentera klimatbidrag, så kallade INDC - en omöjlig förkortning egentligen - inför klimattoppmötet. Här i min hand har jag EU:s klimatbidrag inför toppmötet. Det är knappt fem A4-sidor där man egentligen bara säger att EU åtar sig att minska sina utsläpp med minst 40 procent. Man säger ingenting om hur ny teknik ska föras över till utvecklingsländerna. Man säger inget om hur mycket pengar EU och EU:s medlemsländer ska föra över till de utvecklingsländer som drabbas av våra utsläpp. Man säger ingenting om hur man ska samarbeta med de fattiga länderna i den viktiga frågan om klimatanpassning. Vi vet att i många utvecklingsländer finns klimatförändringen redan här och nu, med enorma katastrofer som följd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag nu har frågat klimat- och miljöminister Åsa Romson om inte Sverige borde komma med ett eget klimatbidrag som går utöver de fem A4-sidor som EU har lagt fram får jag svaret: Nej, det ska vi inte göra. Jag tycker att det är märkligt. Även om EU:s klimatpolitik i mycket är harmoniserad tror jag inte - och jag har också låtit riksdagens utredningstjänst titta på detta - att det finns något som hindrar ett enskilt medlemsland att gå före på klimatområdet och säga att man själv vill göra mer och att man sätter högre klimatmål för Sverige och att man kommer att bidra med pengar till utvecklingsländerna, ny teknik, konkreta lösningar för klimatanpassning och så vidare.

Åsa Romson, ska det verkligen vara så att Sverige inte ska vara mer än blott ett eko från Bryssel i klimatpolitiken? Jag hoppas inte det. Jag vill att regeringen lämnar in ett eget klimatbidrag som går utöver och kompletterar EU:s klimatbidrag inför klimattoppmötet i Paris. Så kan vi verkligen driva på i klimatförhandlingarna. Borde vi inte göra det?

Herr talman! Först och främst ska jag säga att jag håller helt och fullt med Jens Holm om att klimattoppmötet i Paris i höst kommer att vara viktigt för att få upp frågan om klimathotet som ett av de största hoten mot mänskligheten just nu på den globala agendan och få ett samlat redskap, ett ramverk, där länder hela tiden avkrävs svar och drivs på för att öka sitt klimatarbete.

Det är det konkreta klimatarbetet som ger utsläppsminskningar, inte de tomma orden i FN. Men vi vet att ramverken är viktiga. De tomma orden i FN är viktiga för att skapa en tillit och en säkerhet, inte minst för att EU ska kunna vara pådrivande gentemot USA, Kina och andra stora utsläppsländer, så att de förstår att de också måste presentera hur de ska minska sina utsläpp. I det ljuset är styrkan i en gemensam förhandlingsposition från EU ganska väsentlig. Utan EU:s gemensamma förhandlingsstyrka i Kyoto hade vi aldrig haft något Kyotoavtal eller någon klimatkonvention.

Det är därför oerhört viktigt att få med EU, som är en starkare part och kan vara pådrivande. Med EU:s röst kan vi vara de enda som till exempel ställer krav på USA, som är ett av de länder som har störst utsläpp per capita och utifrån historiska mål.

Sveriges målsättning är både att driva på EU och att driva på världen. Det gör vi genom att öka vårt nationella klimatarbete. Vi går före på klimatområdet. Vi ger mer pengar till anpassning, stöd till utvecklingsländer och tekniköverföring. Vi har högre mål i klimatarbetet. Detta gör vi.

Det Jens Holm efterfrågar är att vi ska göra det på ett specifikt sätt, genom att lämna ett papper till FN, ett så kallat INDC. Men eftersom vi agerar gemensamt inom klimatförhandlingarna internationellt skulle det försvaga och skapa en splittring inom EU. Jag är inte säker på att det är värt priset.

Vi kan vara tydliga internationellt med att Sverige har högre klimatambitioner, att vi är villiga att ta på oss en ledartröja och att vi vill visa upp oss och bli ett marknadsfönster för klimatvänlig teknik för hållbara städer, med företagare och entreprenörer som inte bara kan göra gott här hemma utan som är beredda att göra gott i många andra länder för att minska klimatutsläppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi gör detta oerhört tydligt. Vi gör det genom arbetet i den gröna fonden, som vi har fått på fötter och som börjar fungera och leverera. Det är där vi sätter det internationella avtrycket, och det är där vi visar omvärlden vad det är att gå före och vad det är att vara beredd att ta på sig ledartröjan.

Ytterligare ett tomt papper till FN vid sidan av EU:s INDC skulle i det här sammanhanget i bästa fall inte ha någon som helst betydelse och i sämsta fall visa på en splittring i EU-arbetet som förminskar och försvagar EU:s position. Det skulle vara väldigt farligt i det här fallet eftersom det trots allt handlar om att få länder att hitta ett gemensamt ramverk i Paris.

Jag håller helt med och har gärna många debatter här i riksdagen om hur vi kan öka de svenska målen och medlen för att driva på klimatarbetet både i Sverige och internationellt. Men att koka ned det till den form som Jens Holm och Vänsterpartiet efterfrågar - att vi ska lämna in ett INDC - tycker jag är ett snett mål som inte kommer att gagna klimatpolitiken eller teknikutvecklingen och inte heller minska utsläppen.

Herr talman! Både du och jag var på klimattoppmötet i Lima i Peru i fjol, Åsa Romson. Jag träffade då människor som berättade att staden Lima får sitt färskvatten från de andinska bergen en bit ovanför. Det är floder som rinner ned till Lima och förser staden med vatten.

Nu säger de att det blir mindre och mindre färskvatten som kommer till Lima, och människor börjar nästan gripas av panik. De stora glaciärerna börjar smälta. Snart finns det inte mycket vatten kvar, för det återskapas inte så som det brukar under vinterhalvåret. Detta är ett konkret exempel på det man brukar kalla klimatanpassning. Vi måste hjälpa de människor som redan drabbas av klimatförändringen här och nu.

Om inte EU säger ett dyft om klimatanpassning i sitt bidrag inför klimattoppmötet i Paris måste någon annan göra det, så att någonting händer. Men då får jag höra att EU ska tala med en röst och att samarbetet förstörs om ett land inom EU säger att man vill lite mer än vad EU-rösten säger på de knappa fem A4-sidorna.

Jag är inte så säker på att det är på det viset, Åsa Romson. Jag tror att det kan vara precis tvärtom och att modiga länder kan stå upp och säga: Hör ni, kamrater i den här organisationen som kallas EU, det här håller inte. Att bara presentera något som inte säger någonting om ny teknik eller mer pengar till utvecklingsländerna eller om hur de ska få hjälp att anpassa sig till det förändrade klimatet håller inte. Därför lägger vi fram detta förslag för att visa på hur vi i Sverige vill gå före och dra med oss andra industriländer så att vi kan ta vårt historiska ansvar för klimatförändringarna.

Jag skulle vilja veta om du har pratat med dina kollegor i EU, Åsa Romson. Är det helt förbjudet att lämna in ett klimatbidrag inför toppmötet som går utöver och kompletterar - inte går emot eller saboterar - det förslag EU lämnat in? Jag har försökt ta reda på detta genom riksdagens utredningstjänst. De konstaterade att det inte finns något juridiskt som säger att vi inte kan göra det. Jag tror verkligen att detta skulle kunna driva på både EU och klimatförhandlingarna som sådana.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Du talade om att det är bara är tomma ord i FN och att det bara är papper som lämnas in till FN, Åsa Romson. Jag förstår ärligt talat inte vad du menar. Det är de bidragen som ska ligga till grund för klimatförhandlingarna.

FN:s klimatsekretariat kommer att analysera alla klimatbidrag som lämnas in och sedan säga huruvida de håller eller inte för att vi ska kunna hålla oss under en temperaturhöjning på 2 grader. Detta är vad det handlar om, och det är otroligt viktigt.

Det som Åsa Romson sa i svaret till mig, att regeringen vill att EU ska skärpa sina klimatmål, är bra. Dock ska det kunna göras genom uppköp av internationella krediter, trots att både ditt och mitt parti, Åsa Romson, i valrörelsen för ett halvår sedan var överens om att vi inte ska uppnå våra klimatmål genom att köpa upp osäkra utsläppskrediter i andra länder.

Om vi pratar om att vi ska minska våra utsläpp med 40 procent här eller med 50 eller 60 procent på EU-nivå ska vi göra det på hemmaplan, inte genom uppköp av osäkra krediter.

Vad var det som gjorde att Miljöpartiet svängde i denna fråga och nu börjar förlita sig på osäkra utsläppskrediter?

Herr talman! I tur och ordning kan jag förtydliga det jag sa i mitt svar, vilket Jens Holm uppenbarligen missade: Att Sverige driver på för att EU vid sidan av sitt INDC ska komplettera och tydliggöra att klimatanpassning är en oerhört viktig fråga - i paritet med utsläppsminskningsåtagandet. Världen kan inte blunda längre. Vi kan inte jobba med enbart utsläppsminskningar, utan vi måste jobba med anpassning.

Jag var också med på mötet i Lima. Jag inledde en session där Sverige hade ett sidoevent om hållbara städer. Där visade man upp ett avtal eller samarbete som man hade med Lima i Peru, där svensk busstillverkning skulle kunna ge en omvandling av kollektivtrafiken för att minska dess utsläpp och energipåverkan.

Det var ett konkret exempel. De internationella samtalen, nätverken och teknikspridningen är oerhört viktiga. Sverige driver definitivt på för att EU ska tydliggöra att klimatanpassning är i paritet med utsläppsminskningar.

Det är för att jag vill att vi ska fortsätta att vara en pådrivande kraft i EU som jag ställer mig lite frågande till den idé som Jens Holm nu har fått, nämligen att sättet att driva på både världen och EU är att Sverige ska lämna in ett eget papper, ett INDC.

Det fungerar inte så i internationell diplomati, utan vi jobbar för att få EU att tydliggöra att klimatanpassning är i paritet med utsläppsminskningar. Då känner utvecklingsländerna en trygghet. Om det bara är Sverige som tycker så skulle de säga: Det är jättefint, men varför har ni inte fått med er EU på detta? Det är EU:s samlade kraft som kommer att få avtalet på plats.

Jag är hoppfull. Jag ser att förhandlingarna kommer att landa i att klimatanpassning får en helt annan dignitet och kraft i avtalet än vad vi tidigare har sagt. Där har Sverige en pådrivande roll. Jag har pratat med många kollegor i EU-kretsen för tydliggöra klimatanpassning, tekniköverföring och de delar som saknas. Jag håller helt med om att EU:s INDC saknar dessa delar, som är viktiga för ett internationellt avtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Internationellt är konkret handling från svensk sida, såsom det arbete som vi gör i den gröna fonden, viktigare än ett papper. När Sveriges riksdag har godkänt att vi har ett löfte om 4 miljarder till den gröna fonden är det ett konkret bevis för hur vi talar om för utvecklingsländer att vi ser klimatanpassning och utsläppsminskningar som oerhört viktiga frågor parallellt.

Det vi i regeringen gör är att trycka på för att EU i god tid före Paris ska tydliggöra och kommunicera ställningstaganden som kompletterar och fortsätter där det INDC som lämnats in slutar.

Från svensk sida driver vi också på oerhört mycket för att de internationella samtalen ska bli samtal om just samarbete och tekniköverföring.

Jag vill inte utesluta internationella krediter som en del av tekniköverföring och pengaöverföring till utvecklingsländer. Jag tycker inte som Vänsterpartiet att man ska utesluta alla sådana metoder. Däremot ska man inte räkna in dem i sina nationella mål, och det gör inte heller EU. Minst 40 procent är det nationella målet, som EU:s länder har sagt.

Vi från Sverige ville ha ett högre mål. Men vi utesluter inte utan ser snarare positivt på att utvecklat och bra verifierat, kvalitativt arbete med internationella utsläppkrediter också är ett verktyg. Vi kan inte bortse från sådana verktyg när vi står i den situation vi gör i världen med klimatförändringar. Precis som Jens Holm sa i början ser vi internationella rapporter som visar att klimatförändringarna ständigt pågår och pågår i en ökad takt till och med jämfört med vad forskarna sa bara för några år sedan.

Herr talman! Jag skulle vilja börja i den sista delen, nämligen uppköp av utsläppskrediter. I och med dagens system kan ett iland betala för utsläppskrediter i ett utvecklingsland och tillgodoräkna det som om man hade gjort utsläppsminskningar i sitt hemland. Det innebär att man har ett klimatmål men i själva verket betalar lite pengar för att någon annan ska göra jobbet.

Nu säger klimat- och miljöministern att krediter ska kunna användas men att de inte ska användas för att nå våra nationella mål. Det är bra. Då är vi hyfsat överens. Men då undrar jag, Åsa Romson, varför du säger att regeringen vill höja klimatmålet på EU-nivå till 50 procent och att det ska kunna göras genom uppköp av internationella krediter. Då höjer man ju inte klimatmålet. Då kan du väl i stället säga: Dessutom vill vi att EU ska köpa krediter för 10 procent. Det är en helt annan sak. Vi vet också att det inte ens finns så många miljontals krediter att köpa i världen, ifall EU skulle köpa alla sådana utsläppskrediter som motsvarar 10 procent.

Här tycker jag att något skorrar falskt i regeringens argumentation. Klimat- och miljöministern får gärna tydliggöra den punkten - om 50 procent ska åstadkommas helt och hållet inom EU, då det är en verklig ambitionshöjning, eller om det ska göras med krediter, då jag inte ser det som en ambitionshöjning.

Jag tycker att det är positivt att Sverige driver på och kommer att driva på i frågor om anpassning, finansiering och tekniköverföring, allt det som utvecklingsländerna efterfrågar och behöver. Jag hade önskat att Sverige också hade lagt in det i ett separat klimatbidrag till toppmötet. Det är bra att Sverige driver på, men vi borde kunna göra mycket mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är en oerhört angelägen debatt att föra kring hur vi kan få ett så starkt, tydligt och robust ramverk för jordens klimatutsläpp som vi hoppas med ett avtal i Paris senare i höst. Det är oerhört viktigt att alla länder visar en öppenhet och en förmåga att förhandla, för att helt enkelt enas om ett sådant ramverk. Om vi inte kan enas blir det ju inget ramverk.

Ett sätt att enas och säkerställa att det blir så ambitiöst och robust som möjligt är att driva på de aktörer som kan säkerställa att vi får ett bra ramverk.

Det är riktigt att de flexibla mekanismerna i Kyotoavtalet tillåter länder som antog avtalet, bland annat EU-länderna och Sverige, att använda internationella krediter som ett sätt att nå sina egna mål. Men vi kan sedan själva bestämma hur vi vill räkna våra nationella mål. Där har jag tydliggjort att regeringen ser som grundförutsättning att man räknar nationella mål med nationella åtgärder. Så gör också EU nu. När man säger minus 40 är det nationella åtgärder som man åsyftar. Men det innebär inte att man inte också kan och bör arbeta med andra verktyg.

Klimatanpassning kommer att vara en oerhört viktig fråga för om det här avtalet i praktiken kommer att driva på för en bra utveckling och också kommer att hitta det sammanhang där utvecklingsländer och iländer kan komma samman. Det var det som Kyotoavtalet brast i delvis, att man inte fick tillräckligt många länder att ställa upp på det.

Därför är Sverige en pådrivande kraft för att klimatanpassning ska få en tydligare roll i EU:s förhandling. Vi stöder också detta skarpt genom att från finansieringshåll säkerställa att Sverige är med och gör mer än sin roll för att säkerställa att de här mekanismerna internationellt gör att utvecklingsländer får hjälp i anpassningsarbetet. Fattiga länder ska ha hjälp för klimatanpassning. Annars får vi inte ett globalt klimatarbete som fungerar.

Överläggningen var härmed avslutad.