Svenska lärosätens samarbeten med Iran

Herr talman! Lars Püss har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att svenska lärosäten visar en gemensam linje med svenska staten i övrigt i frågan om samarbeten med Iran och fängslandet av Ahmadreza Djalali.

Jag vill inledningsvis konstatera att regeringen ser med fortsatt stort allvar på situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran.

Regeringens syn på Ahmadreza Djalalis situation är oförändrad - regeringen kräver att dödsstraffet inte verkställs. Regeringen har vid upprepade tillfällen tagit upp frågan med företrädare för Iran, inklusive på regeringsnivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Universitet och högskolor har också riktat stark kritik mot Irans hantering av Ahmadreza Djalalis fall. Det går att vara kritisk mot bristen på mänskliga rättigheter i ett visst land och samtidigt se värdet av ett internationellt samarbete mellan lärosäten. Det är en svensk hållning sedan länge. Utbyten och kontakter med forskare från andra länder är värdefulla och kan bidra till att öka förståelsen för frågor som ligger utanför själva forsknings- eller utbildningssamarbetet, till exempel om rättsstatens principer och jämställdhet.

Att universitet och högskolor har samarbeten med lärosäten i olika länder är därmed inte något som avviker från den svenska linjen. Universitet och högskolor ansvarar självständigt för den verksamhet som bedrivs vid lärosäten, inklusive internationella samarbeten.

Avslutningsvis: Sverige kräver konsekvent att dödsstraffet inte verkställs.

Herr talman! Jag tackar Matilda Ernkrans för svaret på min fråga.

Jag uppskattar att vi har en samsyn vad gäller både situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran och givetvis att dödsdomen mot Ahmadreza Djalali inte ska verkställas. Jag kan också instämma i att utbyten och kontakter ofta är långt mer framgångsrika om man just vill främja mänskliga rättigheter, men det finns alltid en gräns för vad som anses vara acceptabelt.

Ahmadreza Djalali sitter fängslad i avvaktan på att hans dödsdom ska verkställas, och han är dömd för att ha spionerat på Iran - sannolikt på grund av att han vägrade spionera på bland annat Sverige för just Irans räkning. På samma gång vet vi att Iran är ett av de tre länder i världen som bedriver det mest omfattande spionaget mot just oss här i Sverige. För Iran handlar det främst om flykting- och industrispionage.

Med den bakgrunden vore det inte speciellt långsökt att anta att någon av studenterna som kommer till Sverige från Iran har som mål att inte bara studera utan även bedriva underrättelseinsamling för Irans räkning. Jag tycker absolut inte att vi ska måla ut samtliga studenter från Iran som spioner, men det bör rimligen mana till viss eftertänksamhet.

Jag har sysselsatt mig med att läsa Säkerhetspolisens årsböcker för 2018 och 2019. Där pekas också Ryssland och Kina ut som länder som utgör stora underrättelsehot mot Sverige. I Kinas fall handlar det inte om Sverige som land utan den teknik och kunskap som finns i Sverige. Precis som när det handlar om att rekrytera studenter från Iran har ett flertal av våra lärosäten varit mycket aktiva i Kina. Att våra lärosäten anstränger sig extra för att få studenter från två av de länder som är topp tre i att bedriva industrispionage mot Sverige bör också leda till ett visst mått av eftertänksamhet.

Mycket av den forskning som bedrivs vid våra lärosäten kan klassas som direkt känslig ur ett säkerhetsperspektiv. Det inkluderar allt från militära applikationer till kärnteknik. Så sent som häromveckan rapporterade medier om hur Iran börjat anrika uran upp till 20 procent, vilket tagit dem ett steg närmare att tillverka egna kärnvapen.

Herr talman! Jag undrar hur statsrådet resonerar när det gäller potentiella säkerhetsrisker från utländska studenter. Jag vet att jag flikade ifrån lite, men det är ändå en fråga inom statsrådets fögderi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill börja med att säga att situationen för den fängslade och till döden dömde Djalali är oförsvarbar. Det råder inte något som helst tvivel om det. Jag fortsätter att understryka att regeringen ser med stort allvar på situationen för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran. När det gäller fallet Djalali fortsätter regeringen att kräva och hävda att dödsstraffet inte ska verkställas.

Jag vet att interpellanten också vet att när det gäller enskilda fall är det utrikesministern och UD som hanterar frågan på regeringens uppdrag. Jag kan inte närmare kommentera det enskilda fallet, inte det här eller andra fall som interpellanten kan tänkas ta upp i sådana frågor. Då är det utrikesministern och UD som kommenterar dem. Jag vill ändå passa på att påminna om det som också utrikesministern har uttryckt generellt, nämligen att en utebliven dialog inte är gynnsam. Snarare är det tvärtom, enligt utrikesministern.

Jag vill också återknyta till vad jag har sagt om vikten av samarbete när det gäller utbildning och forskning över världen och att det inte finns någon motsättning mellan att samtala, att samtidigt vara kritisk mot bristen på mänskliga rättigheter och att ändå se värdet av det internationella samarbetet.

Forskningssamarbeten och studentutbyten mellan universitet och lärosäten över världen är viktiga. Det är en svensk hållning sedan länge. Likaså är det en svensk hållning att utöva svensk styrning av universitet och högskolor såtillvida att de är fria akademier med fri forskning. De är egna myndigheter med ansvar för sin egen verksamhet. Det gäller naturligtvis i allt samarbete. Det kan handla om demokrati och mänskliga rättigheter, som i fallet Djalali, men det kan också handla om att göra bedömningar av säkerhetspolitiken och det säkerhetspolitiska läget och ta ansvar även för säkerhet och etik. Också det här har våra lärosäten ansvar för som självständiga myndigheter. Också det här är en del av en svensk linje.

Herr talman! Jag kände inte riktigt att jag fick svar på frågan.

Jag förstår att våra lärosäten är självständiga myndigheter. Det har jag full respekt för. Men på samma gång är det viktigt att en regering och framför allt ett statsråd med ansvar för högre utbildning har en linje för hur vi ska hantera potentiella säkerhetshot eller spionage vid våra lärosäten. Det handlar som sagt inte om att svartmåla en hel folkgrupp, men det är ju uppenbart. Säpo skriver själv om det i en av sina årsböcker.

Sedan Huawei varit på tapeten ett antal gånger känner nog de flesta till att kinesiska företag har krav på sig att rapportera till den kinesiska säkerhetstjänsten. Men det kravet gäller även enskilda personer.

Detta gör mig lite bekymrad, för vi vet att vi har hamnat i ett läge som är betydligt mer komplicerat än det varit under tiden efter att muren föll och kalla kriget tog slut. Vi hade liksom en uppluckring, och världen blev större för att vi hade större tillit till våra grannar. Men den tiden är tyvärr på väg bort. Det märks med all tydlighet på vad man håller på med i det svenska försvaret. Det innebär också att vi måste ha en vaksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som gör mig så förvånad är att just kinesiska studenter och iranska studenter åker vi och försöker rekrytera samtidigt som det är de två länderna som bedriver det mest omfattande industrispionaget mot Sverige. Det bör rimligen leda till en ganska ordentlig vaksamhet vad gäller att ta emot studenter från dessa länder.

När det gäller just kärnvapen eller massförstörelsevapen skriver Säpo så här: "Bland de stater som Säkerhetspolisen misstänker har massförstörelsevapenprogram, behöver flertalet kunskap från högre forskning utanför det egna landet. Stater som är i behov av fördjupad kunskap kan skicka forskare från det egna landet till universitet utomlands eller så inleder ett universitet från den staten ett samarbetsprojekt med ett svenskt universitet. Såväl inriktning på forskning som projekt brukar då handla om områden där kunskapen kan användas såväl för civilt bruk som till massförstörelsevapenprogram."

Det här innebär ju inte att det sker, men blotta misstanken bör leda till att man har en plan för hur man ska hantera det. Rimligen bör det ligga på regeringens ansvar att säkerställa att våra lärosäten - som dock är självständiga myndigheter - har en plan för att hantera den här typen av hot.

Jag går tillbaka till min ursprungliga fråga. Vad gör ministern för att säkerställa att det inte sker spionage på våra lärosäten?

Herr talman! Som herr talmannen påpekar är interpellanten Lars Püss väl medveten om att det som interpellanten har frågat mig om mycket tydligt handlar om hur jag ska säkerställa att svenska lärosäten visar en gemensam linje med svenska staten i övrigt i fråga om samarbetet med Iran och fängslandet av Djalali. Interpellanten tar möjligheten att få denna interpellation att handla om något helt annat. Det kan man ju ha synpunkter på.

Jag kan bara kort meddela interpellanten att också när det gäller potentiella säkerhetshot och ett aktivt säkerhetsarbete är det självklart ett ansvar som våra myndigheter tar och ska ta. Det gäller också våra myndigheter universitet och högskolor, och det är självklart en del av det arbete som vi gör gemensamt i Sverige för att kunna säkerställa att vi har internationella samarbeten, forskarutbyten och studentutbyten med många olika länder i världen därför att vi ser värdet i detta.

Det går - det går! - att ha internationella samarbeten och vara kritisk mot bristen på mänskliga rättigheter. Man ska naturligtvis också ta ansvar för säkerhet och etik i dessa samarbeten.

Herr talman! Jag uppskattar att Matilda Ernkrans svarade på - eller kommenterade, kan vi kalla det - min frågeställning även om den var utanför själva interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag upplever att vi har en samsyn, vilket jag tycker är jättebra. Men när jag började gå längre in i ämnet insåg jag att det finns uppenbara hot. Jag uppskattar att statsrådet tar detta på fullt allvar, för det är jätteviktigt att vi kan säkerställa det.

Jag tror precis som statsrådet att det är viktigt att vi kan arbeta tillsammans med gemensamma forskningsprojekt och att vi har utlandsstudenter som läser här. Precis som svenska studenter ska kunna åka utomlands ska givetvis andra kunna komma till oss. Jag tror att det främjar väldigt mycket. Jag har själv undervisat på Högskolan i Halmstad, där vi hade många kinesiska studenter. Jag upplevde att det gav väldigt mycket till studentlivet och till utvecklingen och diskussionerna i utbildningen. Jag kan bara understryka att jag håller med om även det. Vi är väldigt överens i dag!

Herr talman! Tack, Lars Püss, för att vi ändå får debattera denna viktiga fråga! Jag vill göra ett avslutande inlägg för att säga två saker.

Det första är att forskningssamarbeten och studentutbyten mellan universitet i olika länder som sagt är viktiga. Det är en svensk hållning sedan länge. Vi ska samarbeta inom vissa områden som till exempel utbildningsområdet. Det är värdefullt. Det är dessutom inget unikt för Sverige, utan liknande samarbeten finns också i många andra EU-länder.

Det andra jag vill peka på är frågan om den fria akademin och den fria forskningen. Även om interpellanten tog chansen att vidga interpellationen hoppas jag verkligen att vi har samsyn på vikten av att kunna samarbeta internationellt och samtidigt stå upp mot bristen på mänskliga rättigheter men att vi också har samsyn om att vi ska stå upp för den fria akademin och den fria forskningen.

Universitet och högskolor har som egna myndigheter ansvar för den verksamhet som bedrivs på respektive lärosäte. Det gäller också internationella samarbeten. Det kan, som i Djalalis fall, handla om att man tydligt tar ställning mot dödsstraffet. Det har många av våra lärosäten gjort. Men det kan också handla om att internationella samarbeten också tar ansvar för till exempel säkerhet och andra etiska avvägningar i dessa samarbeten. Det går att vara kritisk mot bristen på mänskliga rättigheter och samtidigt se värdet i internationella samarbeten och ta ansvar för säkerheten.

Avslutningsvis: Regeringen fortsätter kräva att Djalalis dödsstraff inte verkställs. Vi fortsätter följa den situationen väldigt noga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.