Svenska Jägareförbundets uppdrag att sköta jakt- och viltvård

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat miljö- och klimatminister Isabella Lövin när hon planerar att komma med besked kring den framtida reduktionsplikten. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Reduktionsplikten är ett av regeringens viktigaste styrmedel för att minska utsläppen av växthusgaser och därmed nå Sveriges klimatmål. Men det är inte enbart genom att skärpa reduktionsplikten vi ska nå dessa mål. Det är en del av ett arbete där vi också ska främja transporteffektivitet, elektrifiering och energieffektiva fordon. Reduktionsplikten är alltså en del av en bred styrmedelsmix för att minska utsläppen på ett kostnadseffektivt sätt.

För att följa utvecklingen har det inrättats kontrollstationer för reduktionsplikten. Regeringskansliet mottog en reviderad underlagsrapport för årets kontrollstation från Energimyndigheten i december 2019. Sedan dess har ett intensivt arbete skett på Regeringskansliet för att ta fram förslag. Jag har full förståelse för den oro som berörda branscher har över att det dröjt med besked. Detta är en komplicerad fråga, och jag är säker på att samma branscher också har ett intresse av att de förslag som regeringen lämnar är väl underbyggda.

Regeringen meddelade i fredags att en överenskommelse om reduktionsplikten är på plats. Inriktningen är en linjär bana med indikativa reduktionsnivåer för 2030 på 28 procent för bensin och 66 procent för diesel, med en kontrollstation 2022. Nya reduktionsnivåer bedöms kunna träda i kraft tidigast den 30 juni 2021. De reduktionsnivåer som gäller i år kommer att gälla fram tills nya nivåer träder i kraft. Regeringen kommer under hösten att remittera en promemoria med förslag på hur reduktionsplikten ska utvecklas fram till 2030.

Reduktionsplikten ger en tydlig signal om en stabil och ökande efterfrågan på biodrivmedel och ger förutsättningar för industrin att investera i produktionskapacitet. Sverige har goda förutsättningar att öka den inhemska produktionen av biodrivmedel med låg klimatpåverkan för att även öka den svenska självförsörjningsgraden på biodrivmedel. Regeringen kommer inom kort även att besluta om ett uppdrag till Energimyndigheten att utreda behovet av ytterligare styrmedel för att främja vissa biodrivmedelsanläggningar, vilket aviserades i den klimatpolitiska handlingsplanen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Vi är alla överens om målet för transportsektorn, det vill säga att man ska minska utsläppen med 70 procent till 2030. Det är ett ambitiöst mål, och det kommer, precis som statsrådet nämnde, att kräva fler åtgärder. Elektrifiering av fordonsflottan kommer att vara en viktig del. Vätgas kan vara en annan del av lösningen, men även hållbart producerat biobränsle behövs för att kunna nå målet 2030. Biobränsle kommer att behövas om man tänker sig att reduktionsplikten också ska omfatta flygbränsle för att minska även flygets utsläpp.

Utvecklingen går jättefort i alla inblandade branscher, men de behöver väldigt god framförhållning för att ställa om vad gäller investeringar i motorer och i anläggningar som tillverkar bränsle. Det här gäller även de 2 670 bensinmackar som finns runt om i Sverige. Om man ska kunna få ut nytt bränsle till dem krävs en framförhållning för att detta ska fungera ordentligt överallt.

Omställningen kräver investeringar, och om man ska våga göra detta krävs tydliga spelregler och en långsiktighet. Man behöver inte bara veta nästa steg utan kanske flera steg framåt för att man ska kunna anpassa sin verksamhet och sina investeringar så att man kan nå upp till målen. Det behövs framförhållning om drivmedelsbranschen ska kunna ställa om för att få in tillräckligt mycket biobränsle så att branschen kan leverera det.

Som jag skrev i min interpellation återstår fyra månader av 2020. Regeringen fick besked i december om den här tidpunkten för avstämning. Jag tycker att det har gått lång tid. Svaret jag fått - som egentligen inte är något svar - är att det kommer att ske tidigast den 30 juni. Det är inget som branschen kan använda sig av för att planera. De skulle egentligen behöva en planeringshorisont. Sverige behöver troligtvis tillverka mer biobränsle för att täcka behoven. Om vi för att tillfredsställa reduktionsplikten är tvungna att importera biobränsle är risken överhängande att denna inte är hållbart producerad. Då har vi inte vunnit särskilt mycket när det gäller utsläpp för att förhindra klimatkrisen.

Vi är många som har lyft fram att det behövs nya besked om reduktionsplikten. Även jag lyfter här upp det. Jag är intresserad av att få veta vad det är som är så komplicerat. Varför tar det så lång tid? Har statsrådet något svar på det?

Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för frågan!

Först och främst vill jag säga att branschen nu får långsiktiga spelregler fram till 2030 i en linjär kurva med nivåer för varje år och kontrollstationer. Men det är inte bara de politiska besluten som är avgörande för branschen. Frågan är hur utvecklingen ser ut för andra fordonstyper. Framför allt handlar det om hur stor del av vår fordonsflotta som kommer att vara eldriven. Hur många kommer att välja vätgas? För de återstående är frågan hur stor del av trafikarbetet på våra vägar som kommer att ske av traditionella bilar där bensin och diesel har varit det huvudsakliga bränslet. Där kommer vi nu att gå över till biodrivmedel i väldigt hög grad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Något vi har tittat mycket på är frågan om hur de olika kvoterna ska samspela med varandra och hur skiftet till en högre blandning för bensin ska gå till, det vill säga hur vi ska gå från E5 till E10. Vi har där fört intensiva samtal med drivmedelsbranschen för att underlätta den övergång som den måste göra.

Inget av detta har varit okänd materia för branschen. Nu får den bra förutsättningar för att planera fortsättningen. Vi kommer att återkomma med en remitterad promemoria om de exakta detaljerna i frågorna. Skälet till att vi gör det är helt enkelt att vi vill ha synpunkter från såväl biodrivmedelsproducenter som konsumenter och fordonstillverkare på hur vi kan göra denna kraftfulla övergång så smidig som möjligt och till så låga samhällsekonomiska kostnader som möjligt. Vi vill göra den här historiska övergången på ett så bra sätt som möjligt för Sveriges bilägare och drivmedelsproducenter.

Fru talman! Att vi är överens om målsättningarna är en styrka. Det skapar en tydlighet för transportbranschen. Min bild är att den generellt sett svarar bra och har anammat detta. Man jobbar för målsättningen att till att börja med minska utsläppen med 70 procent.

Det finns som sagt en tydlighet för transportbranschen att ställa om. Vi kommer dock att ha bensindrivna bilar framöver. De bilar som i dag rullar kommer också att rulla om tio år. Det kan man säga redan i dag, eftersom människor inte byter bilar särskilt ofta. Det är heller inte särskilt hållbart att inte köra bilarna lite längre i stället för att skrota dem och börja om från början.

Vi är överens om målen, och det ger en tydlighet i sig. Men det måste också bli en tydlighet när det gäller detaljerna, för de påverkar investeringar för enskilda personer och för företag. Då krävs det en långsiktighet. Det finns en viss målsättning till 2030, men man behöver ha klart för sig vilka steg man ska ta på vägen också. Det är viktigt att inblandade branscher får tydliga spelregler som är långsiktiga och uppfattas som rimliga.

När det gäller reduktionsplikten är jag nyfiken på hur samarbetet med drivmedelsbranschen ser ut. Handlar det bara om att de ska svara på remisser? Hur ser deras delaktighet ut när det gäller att ta fram en rimlig färdplan till 2030?

Fru talman! Vi har ett väldigt bra samarbete med drivmedelsproducenter, drivmedelsimportörer och detaljister i Sverige. Det besked som vi nu har lämnat har föregåtts av flera samtal som jag och departementet fört med dessa intressenter. Jag välkomnar att intressenter är med och kommer med synpunkter.

Jag välkomnar även Moderaternas och Maria Stockhaus synpunkter i det fortsatta arbetet. Jag välkomnar att vi har ett gemensamt mål och att vi är överens om det. Jag välkomnar också att vi är överens om nivåerna. Jag inbjuder alla konstruktiva parter att vara med och se till att vi kan göra det här så enkelt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det har inte alltid låtit så här från Moderaterna. Att Moderaterna nu bryr sig om klimatet är inte en dag för tidigt. För mindre än ett år sedan varnade Ulf Kristersson för klimatalarmism. En månad senare hoppade han av energiöverenskommelsen, som gav långsiktiga och förutsägbara spelregler för omställning av energisektorn och klimatet. I moderatbudgeten slaktade man miljöbudgeten. I samma budget ville man också rädda Sveriges sista kolkraft och öka utsläppen från trafiken motsvarande ett mindre kolkraftverk. Senast Moderaterna hade möjlighet att lägga fram en budget som skulle bli verklighet, den berömda övergångsbudgeten, bantades miljöbudgeten med 2,1 miljarder kronor. Kristersson säger att regeringens politik för tankarna till Ungern och Polen. Men låt oss vara ärliga: Det enda som för tankarna till Ungern och Polen är väl det parti som Moderaterna säger sig vilja samarbeta med efter valet.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tänkte hålla mig till debatten om reduktionsplikt. Möjligtvis kan jag tänka mig att diskutera miljö och klimat också. Väldigt många experter är eniga om att den politik som regeringen driver, med elcykelpremier, plastpåseskatter och annat, inte har någon som helst påverkan på miljö och klimat. Att vi moderater väljer att göra andra prioriteringar i vår budget när det gäller miljö och klimat har att göra med att vi tydligt ser att mycket av det som regeringen presenterar på miljö- och klimatområdet är plakatpolitik och populism. Det är politik som ger väldigt lite påverkan på de faktiska problem som vi har.

Reduktionsplikten förutsätter att det finns hållbart producerat biobränsle. Som jag sa tidigare: Om vi importerar biobränsle som man tillverkat på ett sätt som inte är hållbart - man avverkar regnskog, använder palmolja och så vidare - har vi inte vunnit särskilt mycket i det stora hela. Det kanske känns bättre här i Sverige, men globalt sett blir det inte bättre.

Vi har goda förutsättningar att kunna producera biobränsle från hållbara råvaror. Preems nya raffinaderi i Lysekil är en produktionsanläggning som skulle kunna producera biobränsle av bland annat spill från skogsindustrierna. Min fråga till statsrådet är: När kommer regeringens besked om raffinaderiet i Lysekil?

Fru talman! När Moderaterna värnar kolkraft är det ett utslag för andra prioriteringar än regeringens. Där är jag och Maria Stockhaus alldeles överens.

När det gäller behovet av inhemskt producerade biodrivmedel och av att inte ha biodrivmedel baserade på palmolja som tär på miljöresurser i andra länder är jag också överens med Maria Stockhaus. Vi behöver en större bioraffinaderikapacitet i Sverige. Regeringen har presenterat ett stort paket med kreditgarantier för att möjliggöra sådan verksamhet.

Som jag sa i mitt interpellationssvar är vi också beredda att se över andra styrmedel för att se till att det biodrivmedel vi använder kan produceras inom Sveriges gränser. Sedan måste det inte vara ett exakt förhållande, så att allt det biodrivmedel vi producerar i Sverige används i Sverige och att vi aldrig ska importera. Vi ska både importera och exportera biodrivmedel, tycker jag. Men ett rimligt mål borde vara att vi producerar lika mycket biodrivmedel i Sverige som vi använder, så att vi har en självförsörjningsmöjlighet. Då behövs det bioraffinaderier, kreditgarantier och styrmedel. Även här beklagar jag att Moderaterna har valt att lämna de samtal vi haft om energi, för jag uppfattar ändå att vi har gemensamma intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller beslutet om den ansökan som kommit in från Preem kommer besked att ges under hösten eller vintern.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! har frågat mig om jag delar Svenska kraftnäts bedömning av behovet av en tredje elförbindelse till Gotland samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att Svenska kraftnät återupptar projekteringen av en tredje förbindelse till Gotland.

Att utveckla elnätet för att möjliggöra omställningen av kraftsystemet i enlighet med de av riksdagen fastställda energi- och klimatpolitiska målen är nödvändigt. Utvecklingen är också nödvändig för att kunna möta den tillväxt som sker i vårt land samt för att tillgodose totalförsvarets behov.

Frågan om elförsörjningen till Gotland har aktualiserats vid flera tillfällen under de senaste åren.

Svenska kraftnät ska enligt regleringsbrevet för 2020 särskilt redovisa försörjningstrygghet och leveranssäkerhet avseende elproduktionen inklusive en bedömning av om Gotland har en trygg och säker elförsörjning på kort och lång sikt. Redovisningen ska göras till regeringen i februari 2021. Jag förväntar mig att redovisningen blir resultatet av en bred dialog mellan de olika berörda parterna.

Fru talman! Först vill jag tacka för svaret och möjligheten att debattera frågan om en möjlig tredje kabel till Gotland. Gotland ska ha en trygg elförsörjning, men de har inte en så trygg elförsörjning som de borde ha. Det har varit tiotals strömavbrott de senaste åren. Hushåll har drabbats. Företag har drabbats. Offentlig sektor har drabbats. Det har kostat miljontals kronor för den viktiga gotländska industrin.

Vår slutsats är att det behövs en tredje landkabel till Gotland. Behoven finns - hos hushållen, hos företagen och hos offentlig sektor samt hos försvaret i och med dess återetablering på ön. Det finns en stor elproduktion som skulle gynnas av en tredje kabel. Industrin behöver naturligtvis en trygg elförsörjning, där liksom i andra delar av Sverige.

Och så har vi de svenska klimatmålen, fru talman. En av de allra största utsläpparna i Sverige alla kategorier, fabriken Cementa, finns på Gotland. De har en långsiktig plan att gå över till el i stället för fossila bränslen, vilket kräver en trygg elförsörjning. Hotas detta hotas också Sveriges möjligheter att klara de långsiktiga klimatmålen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svenska kraftnät, den statliga aktören, gjorde för några år sedan en analys och kom fram till att ett behov fanns, men att de inte hade uppdraget och att det krävdes politiska beslut för att gå vidare. Moderaterna har velat ge det här beskedet om att projektera och på sikt bygga. I våras röstade riksdagen om en tredje kabel till Gotland. I det fallet valde Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet att rösta nej. Jag beklagar verkligen det beslutet och sätter min förhoppning till att Anders Ygeman, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet ser det behov som finns och är beredda att byta fot.

Svenska kraftnät har på regeringens uppdrag tittat på behovet och ska, som det sas i interpellationssvaret, "särskilt redovisa försörjningstrygghet och leveranssäkerhet avseende elproduktionen inklusive en bedömning av om Gotland har en trygg och säker elförsörjning på kort och lång sikt".

Det här har de nu redovisat. Svenska kraftnät hade ganska nyligen ett möte på Gotland där de konstaterade att behovet tydligt finns och att det behövs en tredje kabel. De pekade också ut att det borde kunna komma på plats ungefär kring 2030, och de har redan inlett en dialog med statliga Vattenfall.

Det som saknas, och där är Svenska kraftnät tydligt, är politiska beslut. På svenska betyder det att regeringen och Anders Ygeman måste sätta ned foten. Antingen står man fast där man har varit tidigare, att det inte behövs någon kabel till Gotland, eller så byter man fot och delar uppfattningen från både Svenska kraftnät, Moderaterna och många andra och säger: Låt oss projektera och utveckla detta.

Fru talman! Gotland har drabbats av ett tiotal strömavbrott. Det finns ett behov av en kabel. Hushåll, företag, försvar, offentlig sektor, industri och klimatet talar för detta, och de politiska besluten saknas. Jag har två frågor till Anders Ygeman.

För det första: När man nu har gett ett uppdrag till Svenska kraftnät att titta på behovet, och Svenska kraftnät säger att behovet finns, undrar jag: Är Anders Ygeman beredd att ge ett nytt och kompletterande uppdrag till Svenska kraftnät att projektera och bygga en tredje kabel?

För det andra: Vad är Socialdemokraternas uppfattning? Är Socialdemokraterna som parti för eller emot byggnationen av en tredje elkabel?

Fru talman! Jag måste ändå ge Lars Hjälmered en 5:a i argumentationskonst. I ett inlägg på inte längre än fyra minuter lyckas han först säga att Socialdemokraterna är emot att bygga en kabel. Sedan avslutar han det hela med att fråga: Är Socialdemokraterna för eller emot att vi ska bygga en kabel? Det är rimligt att man försöker hålla en linje i varje fall under de fyra minuter man har till sitt förfogande.

Sanningen är att jag inte trodde att jag skulle få stå i riksdagens talarstol och försvara Sverigedemokraternas uppfattning mot moderater. Varken Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna eller de andra som har tagit ställning i utskottet har tagit ställning för eller emot en kabel.

Vi vill att Gotlands elförsörjning ska vara tryggad. Den myndighet som äger och förvaltar infrastrukturen är den som ska avgöra på vilket sätt det bäst löses. Sanningen är att jag och Lars Hjälmered är överens om att vi ska trygga elförsörjningen till Gotland. Det är bakgrunden till att regeringen har gett Svenska kraftnät i uppdrag att återkomma med en redovisning om hur det ska ske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan läser Lars Hjälmered delvis högt ur en preliminär redovisning. Uppdraget har inte redovisats till mig än. Det ska redovisas i februari.

Den andra frågan som Lars Hjälmered ställde var: Kommer regeringen att ge uppdrag, och så vidare? Svaret är naturligtvis att regeringen kommer att ge de uppdrag som krävs för att säkra Gotlands elförsörjning. Det är därför som vi har gett det uppdraget. Det är därför vi arbetar med den här frågan.

Gotlänningarna kan vara trygga med att vi ska se till att Gotland har en trygg och säker elförsörjning även i framtiden.

Fru talman! Det som gör frågan om Gotland och tredje elkabeln lite speciell beror på en rad skäl. Det första är att de precis som andra måste ha en trygg elförsörjning. De har de senaste åren drabbats av tiotals strömavbrott, och det är inte rimligt. Då måste det tas ett politiskt ansvar.

Det andra är att det finns en osäkerhet. Det har vi sett med elkriserna i Stockholm och Skåne. Det skapar också en osäkerhet om investeringar och nya jobb. Det vill inte jag ska drabba vare sig Gotland eller andra delar av landet.

Vi har för det tredje också frågan om klimatet. En av Sveriges största utsläppare alla kategorier finns i Slite. Kan man säkra elförsörjningen kan man bidra till deras långsiktiga omställning i produktionen av cement. Det gör att Sverige ska kunna nå sina klimatmål.

Fru talman! Det fjärde skälet som är viktigt är att det är en ö. När det gäller transporterna till och från Gotland är alla med och pyntar via skattsedeln för flyg- och fartygstransporter av människor och gods för att helt enkelt säkra funktionen på ön. Jag menar att det finns ett särskilt samhällsansvar vad gäller elförsörjningen och Gotland. Slutsatsen är ändå att behoven finns.

Anders Ygeman raljerar lite lätt över huruvida man är för eller emot. Jag konstaterar att vi hade en skarp fråga från näringsutskottet: Ska man ge regeringen ett uppdrag att återta en projektering och byggnation? Då valde S, SD och MP att rösta nej. Det är fullt legitimt att tycka detta. Min fråga var egentligen mer på temat: Har man bytt fot, eller är man beredd att byta fot när man tar intryck av det hela?

Anders Ygeman har helt rätt i att Svenska kraftnät inte har lämnat rapporten till honom och regeringen. Däremot har deras representanter stått på Gotland och berättat att slutsatsen är att behovet av en tredje kabel finns. De ser ett behov av att diskutera med Vattenfall och andra aktörer. De är tydliga med att det krävs politiska beslut för att projektera och senare bygga detta.

Vi i Moderaterna är fortfarande fast vid att vi tycker att man ska ge dem det uppdraget och ta nästa steg med en projektering. Det innebär en dialog med Region Gotland, Vattenfall och en serie andra aktörer för att det ska kunna komma på plats. Längre fram handlar det naturligtvis om upphandling, finansiering och den ram de har.

Politik är också att vilja och ha en viljeyttring i detta. Om Svenska kraftnät är så tydligt som det är om att behoven finns är frågan: Står Socialdemokraterna fast vid den uppfattning de hade tidigare, att man inte ska rösta för en fortsatt projektering och ge regeringen uppdraget, eller är de beredda att förutsättningslöst kunna gå vidare med detta? Det är det ena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det andra är att man från regeringens sida i budgetpropositionen förra året gett Svenska kraftnät ett uppdrag att göra en analys. Det naturliga steget vore att säga: Nu tar vi nästa steg och ger det uppdraget att projektera och bygga precis som Svenska kraftnät på Gotland har presenterat. Jag tycker att gotlänningarna kan kräva detta. Vad tycker Anders Ygeman?