Svenska hushållens ekonomi

Herr talman! Sotiris Delis har frågat mig hur jag uppfattar de svenska hushållens ekonomi, vilka åtgärder jag tänker vidta för att förhindra ytterligare skuldsättning av de svenska hushållen, vilka åtgärder som jag kommer att vidta för att de svenska hushållen ska börja amortera på sina skulder samt vilka åtgärder jag tänker vidta för att begränsa hushållens kreditdrivna konsumtion.

Bostadspriserna och hushållens skulder har stigit i relativt snabb takt ända sedan mitten av 1990-talet i Sverige. Under de senaste åren har ökningstakten i bostadspriserna och hushållens skulduppbyggnad tilltagit. Liksom hushållens skulder har också hushållens tillgångar, såväl reala som finansiella, ökat kraftigt sedan mitten av 1990-talet. En betydande nettoförmögenhet hos hushållen kan bidra till att minska riskerna för att de finansiella instituten ska göra kreditförluster på sin utlåning vid ett bostadsprisfall. Den utgör dock inte nödvändigtvis ett skydd mot negativa konsekvenser för makroekonomin. Internationellt sett har det framför allt varit en stor ökning av hushållens skulder som har tenderat att föregå djupare och mer utdragna konjunkturnedgångar.

En stor del av ökningen i bostadspriserna och hushållens skuldsättning över tid kan förklaras av strukturella faktorer: Allt fler hushåll äger sin bostad till följd av bland annat ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter, utbudet av bostäder i framför allt storstäder har ökat långsammare än befolkningsökningen, bostadsrelaterade skatter har sänkts och hushållens inkomster har ökat i god takt. Samtidigt har realräntan sjunkit. Även om dessa faktorer har ett stort förklaringsvärde kan de inte förklara hela uppgången, och dessutom kan de strukturella faktorerna komma att förändras på sikt.

En rad åtgärder har vidtagits under de senaste åren för att stärka den finansiella stabiliteten, både åtgärder för att stärka banksystemet genom ökade kapital- och likviditetskrav samt åtgärder för att minska hushållens belåning. Några av de mest betydande åtgärderna på detta område är att nya kapitaltäckningskrav har införts, att riskviktsgolv för bolån har införts och sedan höjts samt att ett bolånetak har införts.

För att åstadkomma en mer ansvarsfull marknad för konsumentkrediter utsåg regeringen i april i år en särskild utredare med uppdrag att överväga åtgärder som syftar till att stärka konsumentskyddet och minska risken för att konsumentkrediter leder till överskuldsättning. Enligt utredarens uppdrag ska bland annat räntetak, kostnadstak samt skärpta marknadsförings- och informationskrav övervägas. Utredarens uppdrag ska redovisas senast i september 2016. Regeringen kommer även att presentera en bred strategi mot överskuldsättning inom kort.

Med anledning av att Finansinspektionens aviserade förslag om amorteringsregler under våren drogs tillbaka har regeringen efter breda politiska samtal nu kommit överens med de borgerliga partierna, och även förankrat med Vänsterpartiet, att ett amorteringskrav ska införas.

Amorteringskravet syftar till att motverka makroekonomiska och finansiella stabilitetsrisker. Kravet innebär att kreditinstitut ska tillämpa amorteringsvillkor som bygger på en sund amorteringskultur och som inte bidrar till alltför hög skuldsättning hos hushållen. Förslaget är första steget mot en lagändring som innebär att Finansinspektionen kan få det mandat som krävs för att föreslå och implementera ett amorteringskrav. Med ett amorteringskrav ökar vi hushållens amorteringar och minskar risken att hushållens skuldsättning bidrar till finansiell oro.

Regeringen följer utvecklingen av hushållens skuldsättning både avseende bolån och annan form av skuldsättning. Det är samtidigt viktigt att poängtera att vi ska gå försiktigt fram och inte ta för många eller för stora steg som i sig riskerar utlösa osäkerhet och oro. Nu är det amorteringskravet som vi arbetar vidare med.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Överskuldsättningen innebär inte bara ett stort personligt lidande, utan den är också kostsam för samhällsekonomin. På den punkten är statsrådet och jag överens.

Medierna rapporterar att över 400 000 svenskar är skuldsatta och bedömer att den sammanlagda skulden uppgår till drygt 90 miljarder kronor. Ordföranden i Kronofogdens vetenskapliga råd bedömer att om man även inkluderar familjemedlemmar som påverkas negativt av den skuldsattes situation blir siffran med svenska mått mätt gigantisk, 1,2 miljoner.

I Sverige är vi fokuserade på bolånen, men hushållen dras med andra typer av skulder som accelererar. Det är min erfarenhet efter flera års professionell verksamhet i finansbranschen. Samhällskostnaderna beträffande överskuldsättningen beräknas till ofattbara 200 miljarder kronor årligen, enligt medieuppgifter. Kalkylen är beräknad utifrån kostnader för sjukvård, produktionsbortfall, arbetslöshetsersättning, långtidssjukskrivning etcetera.

Trots de initiala åtgärderna att komma åt problemet gör regeringen, enligt min bedömning, för lite. Bostads- och byggmarknaden är överreglerad, investeringstakten trögrörlig, priserna på bostäder rusar, människor fortsätter i allt högre takt att överskuldsätta sig. Vi har i dag svenska hushåll som har överträffat den grekiska statens statsskuld och i vissa fall dubblerat den. Vi pratar om nivåer på över 400 procent av disponibel inkomst.

Riksrevisionen kom i juni med en granskning, och när man läser den kan man konstatera att det finns stora skillnader i underlaget mellan den genomgången och uppgifter i medierna. Jag undrar om statsrådet och regeringen riktigt har koll på läget. Problemet är så stort att det hör till EU-kommissionens tio högprioriterade områden, och man har bett medlemmarna att inkomma med skarpa förslag till problemets lösning. Frågan är vad regeringen har gjort på den punkten.

Alliansregeringen gick till val på förenklingar i bostadsbyggandet, investeringar i infrastrukturen och andra förslag vilkas effekt skulle leda till fler investeringar på den hårt reglerade bostadsmarknaden. Vi förlorade valet, och den nya regeringen ställer om ekonomin från att stimulera arbetslinjen, investeringarna och företagandet till att bestraffa arbetet, höja skatter och bidrag och därmed indirekt uppmuntra till högre skuldsättning för hushållen. Betydande underliggande reala problem kvarstår därför i den svenska ekonomin, trots en bättre konjunktur. Regeringen nyttjar inte tillfället att rätta till saker och ting.

Nyckeln, herr talman, blir att styra mot en dämpad skuldsättning utan att det sker på ett sätt som drastiskt ändrar spelreglerna och därmed försvårar för människor att planera sin ekonomi. Vi tror dessutom att effekterna av ett amorteringskrav på hushållens skuldsättning och konsumtion därefter behöver utvärderas innan eventuella ytterligare åtgärder övervägs, detta för att säkerställa att vi inte agerar på ett sätt som drastiskt stramar åt hushållens konsumtionsmöjligheter och därmed försämrar tillväxten och det makroekonomiska läget.

Herr talman! Jag vill tacka Sotiris Delis för interpellationen och för engagemanget när det gäller skuldsättning och överskuldsättning. Det är, som Sotiris Delis säger, en mycket viktig fråga. Jag noterar med glädje att det finns ett ökat engagemang från de borgerliga partierna och från Moderaterna för den här frågan, vilket jag kanske inte riktigt kände av under den förra och förrförra mandatperioden, om jag uttrycker mig milt.

Jag skulle vilja säga att den nu sittande regeringen på ett år gjort mer för att minska problemen med överskuldsättning än vad den förra regeringen gjorde på åtta år. Jag delar verkligen inte bilden av att regeringen inte agerar, tvärtom gör vi väldigt mycket.

I samband med budgeten, som presenteras på måndag, kommer vi till exempel att lägga fram en samlad strategi mot överskuldsättning med många olika komponenter som jag bedömer tillsammans kommer att få en stor positiv effekt och minska antalet människor som hamnar i skuld. Det kommer att tidigt hjälpa de människor som hamnar i ekonomiska problem av olika slag, i stället för att vänta med det alltför länge, men det kommer också att hjälpa människor som hamnat i skuldsättning och ibland suttit fast med skulder i flera decennier. Genom en bättre skuldsanering kan de lyftas upp ur skulden och komma ut skuldfria.

Strategin innehåller bland annat förebyggande åtgärder, till exempel att öka kunskapen och informationen i skolan och göra olika folkbildningsinsatser. Det är något som inte minst Finansinspektionen arbetar med. Där ingår att förbättra informationen till låntagare så att de vet vilka affärer de ger sig in i. Men det inbegriper också att vara mycket bättre på att snabbt hjälpa människor som får problem med sin ekonomi, som till exempel inte kan betala sina räkningar. Man ska kunna åtgärda problemen tidigt i stället för att vänta alltför länge.

Vi gör också ett stort arbete genom att förbättra möjligheterna till skuldsanering. Bland annat lägger vi 20 miljoner kronor på Kronofogdemyndigheten för att de ska kunna arbeta mer effektivt med skuldsanering och hjälpa dem som i dag drabbas av stort personligt lidande, vilket påverkar deras familjer och andra anhöriga. Genom att motverka överskuldsättning kan vi minska ett stort socialt problem som innebär ett stort socialt lidande.

Men det är inte allt vi gör, utan vi jobbar även med många andra saker. Vi har tillsatt en utredning som nu tittar skarpt på att förbättra lånemarknaden generellt, att öka kraven. Det inbegriper åtgärder som att sätta ett räntetak, alltså att man inte får ta ut hur höga räntor som helst. Ett exempel på det är Finland, som infört en sådan regel. Vi tittar också på ett kostnadstak så att man inte ska kunna ta ut andra typer av kostnader för lånen.

Vi ser över företagen som lånar ut pengarna för att se om de gör en rimlig kreditprövning, det vill säga ser till att den som lånar kan betala tillbaka. Om så inte sker är det möjligt att företaget ska stå för en del av risken, inte bara den som tagit lånet. Dessutom tittar vi på marknadsföringsåtgärder för att komma åt dem som i sin marknadsföring faktiskt vilseleder kunderna.

Vi jobbar med bostadsbyggandet, som Sotiris Delis också tar upp. Där har vi lanserat ett stort paket som handlar om att stimulera byggandet inte minst av hyresrätter. Det i sig skulle minska problemen genom att matchningen mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarknaden ökar. Men det skulle också minska behovet, framför allt hos våra unga, att ta stora lån för att kunna komma in på bostadsmarknaden.

Regeringen agerar väldigt tydligt och väldigt konkret, och vi är beredda att göra ännu mer. Vi följer utvecklingen hela tiden, och vi har tydligt sträckt ut en hand till oppositionen i riksdagen. Nu har vi lyckats ta ett stort steg tillsammans genom att komma överens om att gå fram med amorteringskrav, som de ansvariga myndigheterna sagt är ett viktigt verktyg som behövs. Där har vi lyckats komma fram till en gemensam ståndpunkt.

Låt oss fortsätta att föra samtal om dessa viktiga frågor, se om det behöver tas ytterligare steg, vidtas ytterligare åtgärder. Jag hoppas att det finns en beredskap från oppositionen att ta den utsträckta handen och fortsätta att föra diskussioner med regeringen för att ytterligare kunna minska lidandet för de människor som i dag drabbas av överskuldsättning.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! På en punkt är vi överens, att det finns ett problem. Men när det gäller hur vi ska hantera problemet går förslagen isär. Regeringen har, enligt vår bedömning, inte hanterat situationen som den borde hanteras, nämligen genom en modig utbudspolitik. Däremot kommer, precis som statsrådet poängterar, paket efter paket, skattehöjning efter skattehöjning. Ingenting konkret görs för att avreglera marknaden, och därmed ställs vi inför problemet att investeringarna är trögrörliga och kommer att bli ännu mer trögrörliga.

Den bedömning vi gör är att regeringens åtgärder inte kommer att leda någon vart. Vi gör också bedömningen att regeringen genom skattehöjningarna begränsar utrymmet i familjeplånböckerna, och situationen kommer att accelerera och bli värre.

Herr talman! När krisen kommer - det handlar om när, inte om - slår den hårt mot de svagaste. Den situationen har jag verkligen upplevt som yrkesman, och jag lovar statsrådet att den situationen och de verkliga människor som jag träffat och som kämpat och fortfarande kämpar i dag med sina skulder har satt djupa spår hos mig. Jag kan i all enkelhet konstatera att regeringens politik inte kommer att ge de önskvärda effekterna.

Herr talman! Jag tror att man som politiker och starkt engagerad i de här frågorna kanske ska vara lite försiktig med att döma ut åtgärderna redan på förhand. De åtgärder som vi nu kommer med är noga förberedda. De har sin bas i gedigna utredningar som gjorts under lång tid. De har sin bas i de myndigheter som varje dag arbetar med problemen med skuldsättning. Det är därigenom som förslagen har kommit fram.

Skillnaden mellan den här regeringen och den förra regeringen är att vi nu lägger fram de här förslagen aktivt. Vi kommer med aktiva åtgärder och framför konkret politik. Vi är också beredda att titta på åtgärder som kanske inte kommer att vara populära hos en del företag, men som är nödvändiga för att ta steg för att minska problemen med överskuldsättning.

Då handlar det om att ibland faktiskt sätta ramarna för vad marknaden ska ha möjligheter att göra. Det är lätt att som marknadsliberal säga att marknaden ska få sätta vilka räntor som helst och att man löser det genom att aktörerna på marknaden får komma överens. Men vi ser vilka effekter det kan få i form av att människor hamnar i väldigt svåra ekonomiska situationer och ibland tar desperata beslut. Man tar lån på orimliga villkor på grund av att man inte har några andra alternativ.

Från samhällets sida måste vi då försöka skapa villkor och regelverk som hjälper människor att vara fungerande ekonomiska aktörer. I dag är det alltför många som hamnar i svår skuldsättning, ibland under väldigt lång tid. Detta drabbar inte minst de anhöriga, som jag var inne på tidigare. Alldeles för många barn lever i dag i familjer som har ekonomiska problem på grund av skuldsättning, vilket påverkar dessa barn enormt mycket.

Här tycker jag att vi har ett stort ansvar att agera. Därför är jag glad och stolt över att regeringen tar väldigt stora och viktiga steg framåt. Vi tar nu fram en samlad strategi mot överskuldsättning. Även om Sotiris Delis inte tror att den kommer att ge någon effekt är bedömningen från dem som följer de här frågorna professionellt - myndigheter och andra aktörer - att det här är precis den typ av åtgärder som behövs för att kunna bryta den utveckling vi sett.

Tyvärr har denna utveckling inte pågått under bara något år, då den här regeringen suttit, utan den har pågått under lång tid. Inte minst då den förra regeringen satt, under närmare ett decennium, såg vi hur problematiken kring lånemarknaderna bara ökade och ökade. Antalet snabblåneföretag steg skyhögt. Anmälningarna till Kronofogdemyndigheten bara ökade under den perioden. Uppenbarligen har inte politiken tidigare kommit med de svar som behövts. Det har varit tydligt att det behövs ytterligare åtgärder. De stegen tar vi nu från den här regeringen.

Sedan är det klart att vi även måste jobba med andra politiska åtgärder. Sotiris Delis tror att de skattehöjningar som föreslås kommer att påverka i negativ riktning. Där kan man väl säga att bedömningarna går isär. När Finansinspektionen tittat på orsakerna till att skuldsättningen ökat så mycket som den gjort har de tvärtom pekat på att en del av de åtgärder som vidtogs av den förra regeringen aktivt har understött skuldökningen. Man pratar till exempel om att den bostadsrättsombildning som av ideologiska skäl drivits i många borgerligt styrda kommuner har ökat skuldsättningen och även till exempel om att borttagandet av fastighetsskatten drivit upp priserna genom att frigöra resurser till ökade insatser i lägenheterna och därigenom också i slutändan lett till ökad skuldsättning.

Men nu tycker jag att det är viktigt att inte träta om historien och om vem som är orsaken till problemen utan i stället försöka samsas och hitta gemensamma nämnare. Här vill jag ge beröm till den förra regeringen, som försökte samverka med oppositionen när det gällde makroekonomisk politik och finansiell stabilitet. Det är en politik som jag vill föra vidare. Nu är jag väldigt glad över att vi har kunnat föra samtal och enas om åtgärder kring amorteringskravet. Men jag hoppas att det finns en beredskap att fortsätta att föra den typen av samtal och gå vidare med nya åtgärder.

Herr talman! Jag tackar ministern. Våra uppfattningar och bedömningar går naturligtvis isär. Jag noterar också att regeringen "mellan raderna" på sätt och vis ogillar att folk äger sina egna hem, vilket jag beklagar.

Återigen: De åtgärder som är igångsatta tar inte sikte på drivlinorna för överskuldsättningen. Därför är min och många andras bedömning - jag är inte ensam om den uppfattningen - att de inte kommer att röna några resultat.

Betydande underliggande reella problem kvarstår i den svenska ekonomin trots en bättre konjunktur. Statsrådet ställer sig inför en ordentlig utmaning: att uppnå den gyllene kombinationen, nämligen ett finansiellt starkt land med starka familjefinanser.

Kort och gott kan jag konstatera att amorteringskravet är bra men att effekterna bör utvärderas. Om kravet inte får avsedd effekt får vi se vad vi ska göra vidare.

Jag kan i detta sammanhang passa på att ge ett förslag för att markera problematikens betydelse. Kanske regeringen kunde tillsätta en överskuldskommission? En sådan skulle kunna följa utvecklingen mycket noga och ge tätare rapporter och förslag om hur situationen bör hanteras framdeles.

Herr talman! Jag vill passa på att tacka Sotiris Delis för interpellationen, som gett oss en chans att diskutera dessa väldigt viktiga frågor. Jag vill också tacka för det engagemang interpellanten visar. Det är väldigt välkommet. Jag hoppas att det kan lägga en grund för fortsatta samtal om de här viktiga frågorna.

Förslaget om att inrätta en kommission eller liknande är positivt. En sådan skulle ge en chans för alla politiska aktörer att sitta runt bordet tillsammans, diskutera frågorna och försöka hitta gemensamma ståndpunkter och lösningar. Kanske kan kombinationer av olika åtgärder ge ett paket som bidrar till att minska problemen med ökad skuldsättning och överskuldsättning.

Jag ser det som min viktigaste uppgift som finansmarknadsminister och biträdande finansminister att bibehålla den finansiella stabiliteten i svensk ekonomi. Där ser jag hushållens skuldsättning - som har ökat under lång tid och historiskt sett är på höga nivåer, även om man jämför med andra länder - som ett viktigt problem. Det är ett område vi måste titta vidare på för att hela tiden utvärdera om det behövs ytterligare åtgärder.

Jag är väldigt glad över att vi har kunnat ta ett stort steg vad gäller amorteringskravet med bred samsyn i riksdagen. Men från regeringens sida är vi absolut beredda att fortsätta att följa utvecklingen och se om det behöver tas ytterligare steg. Vi hoppas på en beredskap även från oppositionen att bidra till den typen av samtal, och jag tycker mig notera att en sådan finns. Det är någonting som jag verkligen välkomnar, för det här är ett område som är viktigt för svensk ekonomi och för stabiliteten i finanssektorn. Men det är inte minst viktigt - det vill jag poängtera - för alla de människor som drabbas ekonomiskt när de hamnar i överskuldsättning, liksom för deras barn och andra anhöriga.

Under anförandets sista sekunder kan jag passa på att slå hål på en myt. Det handlar oftast inte om att man har misskött sin ekonomi, utan om att man har hamnat i en personlig tragedi i form av arbetslöshet, sjukdom, företagskonkurs eller liknande som leder en in i skuldsättning.

Överläggningen var härmed avslutad.