Svensk vapenexport till Jemen

Herr talman! har frågat mig vilka övergripande åtgärder jag är beredd att vidta för att punkt 70 om vapenexport i januariavtalet ska få genomslag när det gäller export av krigsmateriel till de berörda länderna.

Export av krigsmateriel från Sverige prövas utifrån ett mycket strikt regelverk som riksdagen och regeringen har lagt fast och där Inspektionen för strategiska produkter, ISP, är behörig tillståndsmyndighet. Sedan 2013 har inga tillstånd för ny export av krigsmateriel från Sverige till Saudiarabien utfärdats, respektive 2017 vad gäller Förenade Arabemiraten.

Sverige har ett av världens mest strikta regelverk för kontroll av krigsmaterielexport. Genom ikraftträdandet av den så kallade KEX-överenskommelsen förra året har de svenska reglerna även skärpts ytterligare.

I januariavtalet uttalas en viktig principiell inställning om att inte godkänna vapenexportaffärer med icke-demokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår.

Enligt det svenska exportkontrollregelverket prövar ISP frågor om tillstånd för export av krigsmateriel. ISP kan samråda med Exportkontrollrådet, EKR, där företrädare för alla riksdagspartier sitter. För det fall ISP överlämnar ett ärende till regeringen kommer regeringen att pröva det i enlighet med gällande regelverk.

Herr talman! Tack för svaret på min interpellation, statsrådet!

Bakgrunden till interpellationen är att man brukar hänvisa till myndigheten ISP, Inspektionen för strategiska produkter, när man på politisk nivå kommenterar exportkontroll. Man brukar använda formuleringar som att man prövar varje enskilt fall. Därför är punkt 70 i januariavtalet något av en främmande fågel i dessa sammanhang, herr talman. Punkten är generellt formulerad, och den är dessutom införd i ett politiskt avtal.

Jag måste också framhålla att det svar som statsrådet har givit är ovanligt talande. Först och främst tror jag att betonandet av att nya tillstånd inte har utfärdats de senaste åren innebär att man kan dra slutsatsen att följdleveranser inte omfattas av punkt 70. Av de konsekventa hänvisningarna till regelverket och den gällande lagstiftningen drar jag också slutsatsen att punkt 70 egentligen saknar materiell betydelse.

Herr talman! Först kanske jag bara ska notera att rubriken på Allan Widmans interpellation, Svensk vapenexport till Jemen, i stora delar faktiskt är rätt missvisande. Sverige har aldrig exporterat några vapen till Jemen. Sverige har heller inte för avsikt att exportera några vapen till Jemen; det finns så att säga inte på kartan med tanke på hur situationen ser ut.

Vad frågan gäller är tidigare affärer med Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, som alltså är indragna i konflikten med Jemen. Men där är det alltså så, precis som jag sa i mitt svar, att det inte har godkänts några nya affärer med Saudiarabien sedan 2013 eller med Förenade Arabemiraten sedan 2017. Nu får vi se hur konflikten utvecklar sig - det finns uppgifter om att Förenade Arabemiraten är på väg att dra sig ur den, men det återstår som sagt att se. Sedan några år tillbaka har dock alltså varken regeringen eller ansvarig myndighet, ISP, godkänt några nya affärer med Saudiarabien eller Förenade Arabemiraten.

Januariavtalet bekräftar den hållningen. Det är min uppfattning. Har Allan Widman några synpunkter på det bör han kanske snarare ta upp det med sin partiledning än med mig, eftersom Liberalerna ju står bakom januariavtalet och dess skrivning i den delen.

Allmänt sett kan jag konstatera att Sverige har en av världens starkaste lagstiftningar när det gäller krigsmaterielexport. Den blev ännu strängare förra året, då vi även införde ett särskilt demokratikriterium som stärker lagstiftningen. Det finns också reformer för att uppföljningen ska stärkas, det vill säga att vi ska se till att det vi exporterar hamnar på rätt ställe och inte kommer på avvägar.

Det är dock inte det enda, utan Sverige har sannolikt också världens mest transparenta system när det gäller export av krigsmateriel. Riksdagens partier involveras i detta på ett sätt som jag nog skulle vilja påstå inte förekommer någon annanstans i världen. Det är den ordning vi har. I Exportkontrollrådet sitter det representanter för samtliga riksdagspartier, och där diskuteras alla större affärer. Det är ISP:s generaldirektör som fattar beslut i ärendena, men Exportkontrollrådet har en väldigt viktig rådgivande funktion i det svenska systemet. Där finns också Allan Widmans parti Liberalerna företrätt.

Detta är en bra ordning, och jag kommer att fortsätta värna den.

Herr talman! När det gäller transparens fanns det ju en del förslag från KEX-utredningen. De kommer emellertid inte att genomföras. Jag kan dela uppfattningen att transparensen såvitt angår riksdagspartierna är väldigt god, men när det gäller allmänhetens möjligheter till insyn är den mycket begränsad i de här fallen.

Jag noterar att statsrådet fortsätter att betona att det handlar om nya tillstånd. Jag drar därför återigen slutsatsen att följdleveranser inte anses omfattas av punkt 70. Jag noterar också att statsrådet konsekvent bekräftar att punkt 70 ska ses som en bekräftelse av det nu rådande regelverket, och därmed kan jag återigen dra slutsatsen att den saknar materiell betydelse.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att vi ledamöter inte sätter rubriken på våra interpellationer själva - det sker med Riksdagsförvaltningens bistånd.

Herr talman! Nej, jag skulle inte säga att punkten saknar materiell innebörd. När vi så tydligt säger att det inte har förekommit några nya affärer sänder vi en viktig signal utåt: Skulle det komma upp frågor på regeringens bord - om ISP skulle lyfta ett ärende om exempelvis en ny affär - kan man med ledning av januariavtalet räkna ut hur en sådan prövning förmodligen skulle falla ut. Det gäller naturligtvis inom ramen för den lagstiftning som finns, för det säger vi också i januariavtalets skrivning: Gällande rätt och lagstiftning ska tillämpas. Det är också en viktig markering som bland annat har bäring på de affärer som inte är nya, om jag uttrycker det så.

När det sedan gäller allmänhetens möjligheter till insyn finns det ju vissa frågor i statsförvaltningen som vi inte kan vara helt öppna med. Det tror jag att även allmänheten har förståelse för. Här handlar det både om företagssekretess och om utrikessekretess, det vill säga Sveriges förhållande till främmande makt. Även om jag är en stor vän av transparens, offentlighet och öppenhet inser ju jag - liksom allmänheten, vet jag - att det finns frågor som faktiskt inte kan hanteras öppet. Det skulle nämligen skada Sveriges intressen, ibland allvarligt, om vi gjorde det.

Jag är dock glad för den ordning vi har, nämligen en transparent ordning i förhållande till riksdagspartierna. Det gör att partierna får möjlighet inte bara till insyn utan även till att påverka hur man ska landa i de olika konkreta affärerna. Jag påstår att Sverige är i praktiken ensamt i världen om en sådan ordning. Jag tycker att den är bra, och jag vill gärna hålla på den. Där hanteras som sagt de enskilda ärendena.

Jag har ingen anledning att ändra på denna ordning, och den bekräftades som sagt av riksdagen så sent som förra året. Jag utgår ifrån att Allan Widman står bakom den. Allan Widman och Liberalerna stod också bakom den uppgörelse vi slöt kring den nya KEX-lagstiftningen - även när det gällde frågan om just transparens.

Herr talman! Ja, Allan Widman och Liberalerna står bakom KEX-överenskommelsen. Samtidigt vill jag säga att vi när det gällde just transparensen ville gå längre. KEX-överenskommelsen är ju en kompromiss där alla har fått ge och ta.

Min bedömning är att den diskretion som gäller svenska vapenaffärer med utlandet är en viktig konkurrensfördel för svensk försvarsindustri. Det tror jag.

Herr talman! Där delar vi uppfattning.

Detta är ett av de svåraste områdena att hantera, både etiskt - ibland - och politiskt. Så är det bara.

Å ena sidan har vi ett intresse av att se till att det försvarsmateriel som vi exporterar inte hamnar i orätta händer och att det används på ett legitimt sätt i meningen att utgångspunkten måste vara att andra länder har rätt att försvara sitt land liksom vi har rätt att försvara vårt land. Det bör därför finnas en rimlighet i att vi om vi har en vapenindustri i Sverige kan exportera till exempelvis länder som har legitima intressen av att försvara sin säkerhet. Det har jag inga som helst problem att försvara - tvärtom tycker jag att det är en god moralisk princip att hålla på.

Å andra sidan gäller det att se till att dessa vapen inte kommer i orätta händer. Därför har vi detta strikta regelverk.

Dessutom har vi argumentet som rör vår försvarsindustri, som i sin tur är kopplad till vår alliansfrihet. Det vill säga: Om vi ska kunna upprätthålla denna alliansfrihet på ett bra och trovärdigt sätt framöver måste vi också ha tillgång till en egen försvarsindustri. Detta innebär - för att det över huvud taget ska kunna bära sig - att man måste vara beredd att exportera krigsmateriel.

Det är alltså en svår etisk fråga. Den ordning vi har tycker jag har landat på ett bra sätt, och jag står för denna lagstiftning. Men detta är inte det lättaste politikområde vi har att hantera, kan man väl säga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.