Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Sveaskogs agerande på virkesmarknaden och statens ägaransvar

Interpellationsdebatt 3 december 2002
poster
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

saknar porträttfoto
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 87 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Maria Larsson har ställt fyra frågor till mig om Sveaskogs verksamhet. Jag besvarar dem i ett sammanhang. Jag vill först redovisa regeringens motiv för att bilda och utveckla Sveaskog till Sveriges största skogsägare. Syftet med att bilda Sveaskog var att återföra tidigare privatiserad mark i statlig ägo. Under den borgerliga regeringen på 1990-talet privatiserades Domänverkets skogar och de statliga skogsindustrier- na i ett börsbolag, där staten dock behöll aktiemajo- riteten. Avsikten var att skapa ytterligare en stor svensk skogskoncern. Det försöket slog inte väl ut. Till detta kommer att vissa av de stora skogsbola- gen i vårt land har slutat att betrakta skogen och skogsbruket som en strategisk resurs i sin verksam- het. Från början var bolagen uppbyggda på en bas i skogen. Numera går råvara till industrierna alltid att köpa, särskilt som det öppnats nya råvarumarknader på andra sidan Östersjön. Skogsbolagen gör sina strategiska investeringar i industrierna ofta nära kun- derna utomlands. Med betydande arealer skog i statlig ägo får vi möjligheter att genomföra den skogs- och miljöpolitik som vi vill driva. Bolaget bör utveckla skogsbruket och vara ett föredöme i ett miljöinriktat skogsbruk. I det ursprungliga förslaget om att bilda Sveaskog angav regeringen bland annat som en positiv effekt av ett separat statligt skogsbolag att vedråvaran kan komma att säljas på en kommersiell och öppen mark- nad samt att köpsågverk kan ha lättare att få tillgång till råvara. Utskottet såg fördelar i att marknaden för vedråvara vidgades. I förslaget om att förvärva Assi Domän sade regeringen bland annat att i fråga om de industriella verksamheterna skulle Assi Domäns framgångsrika utplacering av den industriella verk- samheten i nya strukturer fortsätta och avslutas. Sta- ten ska inte vara en långsiktig ägare till industriell verksamhet inom det skogliga området. Verksamheterna i Sveaskog och Assi Domän har åter slagits samman under våren i år. Sveaskog har deklarerat att bolaget avser att vara en aktiv part i omvandlingen av strukturen i sågverksindustrin. Sve- askog förvärvade i somras skogsmark och en såg av Korsnäs AB. På det skogliga området har bolaget bland annat utvecklat en miljöpolicy och förutsätt- ningarna för markförsäljningen, allt enligt riksdagens beslut. Maria Larsson tar upp Sveaskogs intressen i in- dustriell verksamhet. Bolaget har deklarerat att Frövi pappersbruk kommer att säljas när det blir ett lämp- ligt tillfälle. Sågverksfrågan är mera komplicerad. Vi vet alla att sågverksnäringen har haft problem med sin struk- tur under flera tiotal år. Flertalet bedömare anser att en omstrukturering krävs för att uppnå en effektivare och mera lönsam bransch. Jag värdesätter Sveaskogs ambition att medverka i omstruktureringen. Den krävs enligt bolaget för att ta till vara det skogskapital bolaget förvaltar. En sådan omstrukturering tar tid, men det är resultatet som räknas. Maria Larssons andra huvudfråga berör Sveas- kogs aktivitet på virkesmarknaden. Det överordnade målet för bolaget är att på ett föredömligt sätt förvalta den skogsmark bolaget äger. Värdet på markinneha- vet ska utvecklas. Bolaget ska vara en kommersiell aktör på marknaden. Att bolaget i det sammanhanget verkar för att förbättra tillgången på virke för indust- rin genom en betydande virkeshandel ser jag inga problem med. Staten är, efter bildandet av Sveaskog, förvärvet av Assi Domän och av skogsmark från Korsnäs AB, Sveriges största ägare av produktiv skogsmark. Självklart är det ett innehav som förpliktar till att vara en professionell och föredömlig förvaltare av denna tillgång. Jag har stora förväntningar på att Sveaskog fungerar väl i den betydelsefulla rollen.
saknar porträttfoto
Maria Larsson (Kd)

Anf. 88 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret även om de två sista frågorna kanske inte har fått något svar alls. Det ska jag, fru talman, be att få åter- komma till senare. Sveaskog har enligt det beslut som fattades här i riksdagen tre alldeles särskilda uppgifter, nämligen att vara ett föredöme i miljöhänseende, att underlätta markbyten och sist men inte minst viktigt att främja konkurrens och tillgång på vedråvara. Den industri- ella verksamheten skulle avvecklas. Det instämde ju även ministern i. Ministern säger i sitt svar att i det ursprungliga förslaget om att bilda Sveaskog angav regeringen som en positiv effekt att vedråvara kommer att säljas på en kommersiell och öppen marknad samt att köp- sågverk lättare kan få tillgång till råvara. Jag kan inte låta bli att undra vad ministern menar med "det ur- sprungliga förslaget". Det ursprungliga förslaget var ju det förslag som riksdagen tog ställning till. Vilka förändringar har regeringen gjort eller låtit Sveaskog göra som inte fanns med i detta ursprungliga förslag? Det är en fråga. Vidare står det i svaret: "Sveaskog har deklarerat att bolaget avser att vara en aktiv part i omvandlingen av strukturen i sågverksindustrin." - "Sveaskog har deklarerat". Är det praxis att de statliga bolagen dik- terar för ägaren vad de avser att göra? Borde inte direktiven gå i motsatt riktning? Hur kommer det sig över huvud taget att Sveas- kog som enligt riksdagens beslut ska sälja ut sin in- dustriella verksamhet i stället köper på sig mer och fler sågverk? Hur kommer det sig att Sveaskog har ökat sina köp av timmer från enskilda skogsägare och haft ett prispåslag på upp till 20 % över marknads- pris? Det skulle bli billigare råvara. Den blev dyrare. Hur kommer det sig att Sveaskog ökar sin egen volym i de egna sågarna med 0,2 % enligt den senaste delårsrapporten? Detta innebär att volymen måste minska någon annanstans. Sveaskogs volymökning motsvarar produktionen i tre fyra medelstora köpsåg- verk. Vedråvaran minskar för köpsågverken. Vilka köpsågverk är det som ska läggas ned, ministern, på grund av Sveaskogs ökade volym? Hur kommer det sig att Sveaskog köper alltmer timmer privat och sågar alltmer timmer i sina egna sågverk? Hur kommer det sig att Sveaskog nu under hösten har gett besked till flera köpsågverk om att några fortsatta leveranser av timmer inte är att räkna med? Hur kommer det sig att Sveaskog tvingar de privata sågverken att sälja tillbaka sågverksflisen till Sveaskog till ett underpris? Allt detta tycker jag tyder på att ägaren staten har tappat greppet över Sveaskog som i dag agerar på ett sätt som ligger fjärran från riksdagens beslut. Man har uppenbart missbrukat sitt ansvar och gått en egen väg. Frågan är vilket ansvar ministern är beredd att ta för ett statligt bolag som agerar tvärs emot sin upp- dragsgivare.
saknar porträttfoto
Ola Sundell (M)

Anf. 89 Ola Sundell (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag kan lova näringsministern att Sveaskog inte är något föredöme på virkesmarknaden som det ser ut i dag. Maria Larsson beskrev det väl- digt väl. Vi går tillbaka till det som hände. I valrörelsen 1998 kom förslaget från Anders Sundström om att Sveaskog skulle knoppas av. 2001 köpte Sveaskog Assi Domän. Det bildades en skoglig jätte under förespegling att just köpsågverken skulle få mer vir- kesråvara. En annan förespegling var att naturvårds- hänsynen i skogsbruket skulle underlättas genom att man skulle kunna byta mark med privata markägare genom detta förfarande. På detta följer vad Björn Rosengren sade när Sve- askog köpte Assi Domän: Detta med skog skulle inte vara någon lekstuga för rika människor - skog var en alltför allvarlig fråga för att handhas av privata ägare. Det var ett hopkok - humbug skulle jag vilja påstå - av den typen av argument när det gällde att skapa ett skogligt bolag. Hur har det då blivit med virkesmarknaden? Sve- askog har utvecklats till världens största virkeshand- lare. Det är en virkesnasare i dess bästa bemärkelse. Man avverkar i dag egna skogar - i runda slängar sex och en halv miljoner kubikmeter per år men ba- lansomslutningen är nära nog den dubbla. Man handlar på marknaden. Man importerar, köper och säljer, och man är aktiv just på rotpostmarknaden där köpsågverken behöver vara aktiva för att köpa sin virkesråvara. Man konkurrerar alltså med köpsågver- ken på rotpostmarknaden. Det går rakt emot de argu- ment som låg till grund för bildandet av Sveaskog. Man försvårar alltså för köpsågverken. Till detta hör att vd:n för Sveaskog har aviserat att man plötsligt ska avsätta 20 % av den produktiva skogsmarksarealen för naturvårdsändamål. Det inne- bär att den volym som är möjlig att avverka kommer att minska ytterligare. Det kommer också att innebära att man kommer att bli än mer aktiv på rotpostmark- naden till förfång för köpsågverken. Den strategi som man driver har inget att göra med det ursprungliga förslaget. Den leder förstås i slutändan till att lönsamheten för köpsågverken mins- kar. Så småningom kommer naturligtvis flera av inlandssågverken som har den sämsta konkurrens- förmågan att slås ut. Den viktigaste åtgärden i detta skede skulle, enligt min mening, vara att sälja ut delar av Sveaskogs skogsareal just till privata skogsägare. Det är en oer- hört viktig regionalpolitisk åtgärd samtidigt som mångfalden skulle öka. Fler skulle kunna vara säljare av virkesråvara. Vi ska komma ihåg att när Sveaskog knoppades av sade man att detta var bra för köpsåg- verken - det blir en säljare till på marknaden. När man sedan slog ihop de statliga bolagen var det precis samma argument fastän en säljare försvann. Detta är helt huvudlöst. Det har visat sig nu att denna mono- polgigant har förstört virkesmarknaden i stora delar av Norrland. Det innebär naturligtvis att köpsågverk kommer att slås ut.
saknar porträttfoto
Anders Sundström (S)

Anf. 90 Anders Sundström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Det är trevligt att stå i den här talar- stolen. Det var ett tag sedan för mig. Jag begärde egentligen ordet efter att ha läst Ma- ria Larssons interpellation. Jag har levt och verkat hela mitt liv i Norrland. Jag har sett företag komma och gå. Det som bekymrar mig väldigt mycket är att det under ganska lång tid, under hela 1900-talet, fun- nits företag som sett på råvarutillgångarna i Norrland ungefär som en kolonialmakt. Man har tagit ut råva- ran, gjort vinster på råvaran och fört pengarna någon annanstans. Det där är ingenting som jag tycker om. Jag tyck- er att det är ganska självklart att man ska ha en ut- veckling där de företag som är verksamma i Norr- lands inland använder de vinster man genererar i sin råvaruproduktion till att skapa mervärden för den regionen. I den meningen var det för mig ett väldigt positivt beslut när Sveaskog sade att man ville medverka i den processen. Man ville se till att man hade egna sågverk som användes för att skapa mervärde och jobb. Jag har väldigt svårt att se hur en norrlänning skulle tycka att det var jättefint att de skogsvinster som skapas just i bolaget Sveaskog ska delas ut till aktieägarna och inte plöjas ned i ett mervärde i in- dustrin. Tänk om det vore beskedet till alla andra aktieägare som driver verksamhet i Norrlands inland - att alla vinster som skapas i de rörelserna skulle skickas ut till aktieägarna och att ingenting av vinsten skulle användas till att skapa ett mervärde. Det vore ju förskräckligt! Det vore en ren kolonialmaktssyn på Norrlands inland. Anledningen till att jag begärde ordet var alltså att jag ville fråga Maria Larsson vad hon menar att Sve- askog ska göra av de vinster som Sveaskog genererar i det skogsbruk man bedriver i Norrland. Ska de an- vändas oavkortat till utdelning till aktieägarna och inte till någon del återinvesteras i industriell verk- samhet i Norrlands inland? Om svaret på den frågan är ja, är det då en princip som Maria Larsson tycker ska gälla för all industriell verksamhet i Norrlands inland? Jag hoppas verkligen att riksdagen är klokare än så och att riksdagen där samhället och staten är ägare till industriell verksamhet i Norrlands inland tar lika seriöst på uppgiften att skapa mervärden som de pri- vata ägare som finns - skogsägarföreningar, SCA, Stora och alla andra som jobbar med att skapa mer- värden i Norrlands inland. Jag fattar inte den position ni intar när ni vill exploatera - ja, man kan till och med säga suga ut - Norrlands inland i stället för att använda vinsterna till att skapa mervärden.
saknar porträttfoto
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 91 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Maria Larsson försöker finläsa mitt ordval och antyder att direktiven för detta bolag har ändrats, underförstått i smyg eftersom dessa ändring- ar inte har passerat riksdagen. Hon säger att jag sade att de "ursprungliga" direktiven sade någonting och försöker göra en poäng av att det nu skulle vara på något annat sätt. Samtidigt säger både Maria Larsson och Ola Sundell att bolaget agerar på tvärs mot di- rektiven, att direktiven för bolaget har ändrats, inte följs eller vad det nu är och att jag bör använda mitt ministerämbete till att gripa in och ändra på detta. Min åsikt är att de direktiv som gäller, och som har gällt på samma sätt hela tiden, följs av Sveaskog. Sveaskog agerar på marknadens villkor, och det är vad direktiven säger att man ska göra. Nu leder detta marknadsmässiga agerande till att priserna blir för höga, tycker Maria Larsson och Ola Sundell. Mitt svar på det är att om marknaden nu ger för höga pri- ser tycker inte jag att det finns något skäl för Sveriges största skogsägare, som ägs av hela Sveriges folk, att sälja timmer med rabatt för att subventionera sina kunder i ett läge där det till och med råder brist på virke på sina håll. Och om det nu är så att man säljer för dyrt, varför väljer inte kunderna att hitta andra leverantörer? Det går att hitta import, och det finns ju viss konkurrens. Det är inte bara en säljare på mark- naden. Min grundinställning är som sagt att om mark- nadsmässigt agerande leder till det här priset ska vinsten hamna i skogsbruket och inte hos skogsbru- kets kunder av någon sorts administrativa skäl som vi ska stå här i riksdagen och bestämma - eller ännu värre: som jag ska sitta ensam i min kammare i Rege- ringskansliet och bestämma. Det leder mig till en annan reflexion. Ni vill att jag ska styra och ställa, att jag ska gripa in och att jag ska lägga mig i hur det här bolaget sköts. Det kan man väl tycka. Men samtidigt vet jag ju att ni vill sälja hela bolaget. Ni vill privatisera bolaget, sätta det på börsen eller vad ni nu vill göra med det, som om kvartalskapitalismen inte hade nog att göra i det lång- siktiga skogsbruket. Jag tycker att ni måste bestämma er. Antingen ska jag lägga mig i och ha detta som ett instrument, eller också ska vi sälja och privatisera. Ni kan väl inte vilja att man ska göra båda delarna - avyttra ett instrument som man ska använda mer aktivt än i dag. Jag skulle vilja höra vilket av detta som är politi- ken. Är det att man ska styra mer, eller är det att man ska avhända sig det styrinstrument som nu finns?
saknar porträttfoto
Maria Larsson (Kd)

Anf. 92 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag kan ha förståelse för att närings- ministern kanske ännu inte har satt sig in i alla de statliga bolag som numera ligger under näringsmi- nisterns hatt. Men jag blir något förvånad över de knapphändiga svar jag får på alla de frågar som jag radade upp och som talar om att det finns missför- hållanden i dag i Sveaskogs agerande. Det fanns inte ett enda bemötande om sakfrågornas innehåll, och det tycker jag är väldigt märkligt. Jag kan dock ha förstå- else för det eftersom ministern är ny i sin roll. Anders Sundströms inlägg här var dessutom något märkligt. Det är klart att vi alla vill ha en utveckling där företag ger livsmöjligheter för människor i Norr- land. Att skapa mervärde och jobb - det är just därför jag står här och slåss för den här saken. Det som hän- der genom Sveaskogs agerande är nämligen också att människor riskerar att bli arbetslösa, att privata före- tag håller på att gå i konkurs. Då menar jag att ett statligt bolag, som har fått speciella direktiv, också har ett särskilt ansvar att inte missbruka sin storägar- roll på marknaden. Det är vad som håller på att hända i dag. Det jag vill är naturligtvis att den industriella verksamheten avvecklas. Det står i riksdagsbeslutet, och jag tycker att det är väldigt märkligt att Anders Sundström företräder en annan linje här. Björn Rosengren sade: "Därför passar ett från in- dustri renodlat Sveaskog med ett vidare ansvar väl in i ett statligt ägande. Kvarvarande industrier i Assi Domän ska liksom de redan sålda på ett ansvarsfullt sätt avyttras till köpare som kan utveckla dem bättre i en ny struktur." Detta stod den förre näringsministern här i kam- maren och sade. Nu är budskapet uppenbarligen ett annat. Jag vill ta ett exempel från Pajala kommun, om det är svårt att förstå vad som i dag håller på att hända på marknaden, för att än en gång belysa detta. Så här ser det ut i Pajala: Sveaskog äger 40 % av skogsarea- len i kommunen och är också den dominerande upp- köparen. Sågverken uppskattar att Sveaskog kontrol- lerar uppåt 70-80 % av virkesflödet i kommunen. Sågverken klagar på att prisnivån på virket har blivit väldigt hög. Det är ju det som händer: Priserna drivs i dag upp på grund av att det finns en stor aktör som gör en stor förtjänst på virket och sedan dumpar priset på flismarknaden för att kompensera köpet av timmer till högt pris. Av det totalt i kommunen avverkade timret går ca 50 % ned till sågverken vid kusten, och merparten av detta går till Sveaskogs eget sågverk. De privata nä- ringsidkarna där uppe talar ganska mycket om hur Sveaskog sorterar timret så att klentimmer och över- grovt går till köpsågverken och de lönsamma mellan- dimensionerna går till Sveaskogs egna sågverk. I Pajala kommun finns två toppmoderna sågverk med kapacitet att såga egentligen allt som växer i den kommunen. De är nu hänvisade till att köpa en stor del av sitt virke längre bort, även i Finland, för att kunna upprätthålla en lönsamhet. För att ytterligare kontrollera marknaden kräver nu Sveaskog att massaflisen, som utgör en betydande del av produktionen, ska gå tillbaka till dem så att de själva får sälja flisen vidare till massaindustrin. Inför den avtalstid som nu förestår har Sveaskog annonse- rat att de vill minska volymen till köpsågarna i stället för att öka den. Tillgången till vedråvara skulle öka, men allting går motsatt väg mot det riksdagsbeslut som vi fattade i den här kammaren. Är det verkligen ingenting som bekymrar ministern?
saknar porträttfoto
Ola Sundell (M)

Anf. 93 Ola Sundell (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Tunt, kan man väl säga om svaret. Det var inte speciellt klarläggande just vad gäller att det skulle skapas en situation där man lever upp till de ställningstaganden som gjordes i riksdagsbeslutet. Man kan säga att det var ett felaktigt beslut att skapa den här skogliga giganten. Det var fel att knop- pa av 1999 och det var fel 2001. Men nu lever vi med det där, och då är frågan till ministern: Accepterar du den situation som vi beskriver? Det är verkligheten. Man har utvecklats till en virkeshandlare. Man konkurrerar med köpsågverken på deras rotpostmark- nad, och det innebär naturligtvis att råvarupriset går upp på ett konstlat sätt just därför att man har den här monopolställningen och kan dominera marknaden. Det är väldigt stor skillnad på ett litet köpsågverk som handlar kanske 300 000 kubikmeter och den här giganten som kan styra och ställa i bägge leden, både när det gäller flispriset och sågtimmerpriset. Det har i verkligheten inneburit att de här sågver- ken betalar råvaran två gånger, dels genom ett högre pris än man borde ha fått om marknaden hade varit mer i balans än den är nu, dels genom flispriset som Sveaskog också kontrollerar. Det är väldigt få köpare av den här flisen. Det är alltså problemet i den här situationen. Jag hoppas att ministern kommer till skott i nästa svar och åtminstone ger någon form av andemening åt att det finns en rimlighet i att man förändrar den här situationen. Det kan inte vara så att man just ge- nom att göra precis som man vill när man är en gigant på marknaden slår ut de här köpsågverken och tar bort jobben från Norrlands inland som vi alla vill ha.
saknar porträttfoto
Anders Sundström (S)

Anf. 94 Anders Sundström (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag vill gärna hänga på och fortsätta fråga Maria Larsson. Jag ställde bara en fråga och den är rätt lätt att svara på: Vad tycker Maria Larsson att Sveaskog ska göra med de vinster de gör i skogsbru- ket i Norrlands inland, ska de vinsterna delas ut till aktieägarna eller bör en del av vinsten användas för att skapa ett mervärde i Norrlands inland? Frågan kan verka retorisk, men vi som lever där uppe har en ganska lång historia, vi har sett många företag som bara använt råvaran som en möjlighet att exploatera tillgången, ta ut kapitalet och föra det ut ur regionen. Jag har väldigt svårt att förstå att just skogsägaren staten, som till råga på allt är den störste skogsägaren i Norrlands inland, ska vara den skogsä- gare som inte alls ska medverka till att bygga indust- riell kapacitet av det mervärde, det aktiekapital, den balansräkning som faktiskt står och växer i Norrlands inland. Den balansräkningen borde väl vi som är riksdagsledamöter vara rädda om och vilja att den används på rätt sätt. Det är min enkla fråga. Sedan kan jag säga till Maria Larsson att jag har besökt bägge sågverken i Pajala. Jag har faktiskt gjort det rätt nyligen också. Många gånger under årens lopp har jag gjort det. Så mycket kan jag säga att Domänverket, som sedan blev Assi Domän och som nu är Sveaskog, har vid otaliga tillfällen medverkat till att de här sågverken fått virke. De har också fått det på villkor som över tiden många gånger har varit bättre, till och med mycket bättre än de kunnat få på annat håll. Det är också därför de har fortsatt att vara största leverantör till till exempel Krekula och Lauri i Tärendö, som du pratar om!
saknar porträttfoto
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 95 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag har rätt utförligt redovisat det synsätt som styr regeringens politik i den här frågan och hur jag ser på bolagens agerande. Jag har kom- menterat den kritik som två av debattörerna har fram- fört. Men jag dristade mig också till att själv ställa någ- ra frågor. Två stycken. Jag fick inte svar på någon av dem. Maria Larsson har ju en replik kvar om två minuter så jag kan väl ställa min fråga igen: Varför ska hela svenska folket genom sitt ägda bolag, Sveas- kog, subventionera vissa kunder genom att sätta ad- ministrativa priser och inte agera på marknadens villkor? Varför ska vi lägga vinsterna i kundledet och inte i skogsledet i glesbygden där de ger jobb och inkomster åt människor som lever av skogen? Jag fick inte tillstymmelsen till svar på detta. Det finns en chans till. Jag är så trött på dessa marknadsekonomins ba- nerförare som bara gillar marknadsekonomin i hög- tidstalen. Men när marknadsmässigt agerande leder till resultat som går emot ens egna intressen ska man inte agera enligt marknadens villkor, inte ta de priser som marknaden ger utan välja någon annan modell för prissättningen än den man får när konkurrenterna möts på marknaden. Jag tycker att det är så tröttsamt. Men jag ser fram emot en förklaring som undanröjer mina dimmor på det här området. Jag hade en fråga till: Ska jag lägga mig i, ändra, styra och ställa och bestämma på min kammare hur det ska vara, eller ska jag sälja bolaget? Ni har ju båda åsikterna. Ska jag sälja bolaget och avhända mig det instrument som Maria Larsson tycker att jag ska använda mer aktivt genom att dra i spakar, trycka på knappar och vrida på rattar så att varje kund kan få precis det pris som Maria Larsson tycker att Sveaskog ska ge dem. Vilket val är det? Ska vi ha instrumentet och använda det mer aktivt, eller ska vi avhända oss det genom att utsätta det för kvartalskapitalismens nycker på börsen?
saknar porträttfoto
Maria Larsson (Kd)

Anf. 96 Maria Larsson (Kd)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag blir inte särskilt hoppfull av den här debatten. Det ställs väldigt många frågor till mig! Nu måste jag upplysa herrarna om att interpellationer är riksdagsledamöternas möjlighet att få ställa frågor till ansvarig minister. Det är det de är till för. Jag svarar gärna på frågor sedan om det eventuellt åter- står några. Men jag tänker inte använda min tid till framför allt det. Marknaden är inte fungerande i dag. Den under- grävs av att det finns en ensidig aktör som agerar på ett icke marknadsmässigt sätt. Det finns inget över- skott av virke i Norrland. Det finns en balans i dag mellan virkestillgång och sågverk. Det betyder att när Sveaskog ökar sin volym måste andra lägga ned. Det blir de privata aktörerna. Det är därför jag talar mig varm för den här frågan. Det håller på att hända nå- gonting som kan få stora konsekvenser för många människor i form av konkurser och att de mister jobb. Det tror jag inte är den utveckling som näringsminis- tern vill se i det inre av Norrland eller i hela Norrland. Därför engagerar den här frågan mig storligen. Jag är övertygad om att Sveaskog i dag är en allt- för stor skogsägare och att bolaget bör sälja ut en del poster. Det ska vara små poster så att många privata ägare har chans att köpa mark så att det blir möjligt för dem att bli så stora ägare att de kan leva på sitt skogsinnehav, bli aktiva brukare och få sitt livsuppe- hälle där. Jag är också övertygad om att sågverksnäringen klarar omstruktureringen själv, att Sveaskog gör mer skada än nytta där i dag. Inte ett enda sågverk till ska köpas. Nu måste ministern ta ansvar för att börja försäljningen, och det är det jag kräver, inte köpa in fler sågverk. Detta är vad riksdagen har beslutat, och det är ministerns ansvar att fullfölja detta. Det är bara det jag begär. Är ministern beredd att ta ansvar för de beslut som riksdagen faktiskt har fattat? Tack för debatten!
saknar porträttfoto
Leif Pagrotsky (S)

Anf. 97 Leif Pagrotsky (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag medger att det är en fråga som jag inte har tid att ta upp. Det gäller frågan om avyttring av industrier. Jag delar uppfattningen att det långsiktiga målet ska vara att den delen av bolaget ska avyttras. Men det är min skyldighet, och det är bolagsstyrelsens skyldighet, att beakta skattebetalarnas ekonomiska intressen och välja tidpunkter för detta som är eko- nomiskt gynnsamma. Jag vill inte medverka till att använda ett dåligt marknadsläge för att dumpa ut aktier och bolag på marknaden när det inte finns någon efterfrågan och därmed inte tillvarata de möj- ligheter till värden som finns i bolaget. Marknadsläget för aktier i dag är ganska dåligt. Jag tycker inte att det nu är läge att för mig som äga- re, eller för riksdagen som ägare, uttala direktiv till bolagets styrelse, som har att ta till vara bolagets intressen, att nu bortse från marknadsläget, bortse från den ekonomiska lönsamheten, och av ideologis- ka skäl, blixtsnabbt, med racerfart, dumpa ut bolag, dumpa ut aktier, dumpa ut anläggningar, i ett mark- nadsläge där det inte finns några köpare. Det vore oansvarigt mot mina uppdragsgivare, det vill säga väljarna och skattebetalarna - även om det vore gynnsamt för dem som i dag är stadda vid kassa att snappa upp aktier. Jag vill inte medverka till att sätta press på bolaget. Det här är ytterligare ett område där vi skiljer oss åt. Jag noterar att Maria Larsson använder ytterligare flera minuters repliktid utan att ens komma i närheten av att försöka svara på de frågor som jag ställde i denna debatt. Det är trots allt en debatt. Gäller det bara frågor och svar ensidigt i en riktning utan debatt har vi ett skriftligt frågeinstitut som jag kan rekom- mendera Maria Larsson.

Dokument

den 12 november

Interpellation 2002/03:31

 av Maria Larsson (kd) till näringsminister Leif Pagrotsky om Sveaskogs agerande på virkesmarknaden och statens ägaransvar

För ett år sedan, den 11 december 2001, beslutade riksdagen godkänna att det statliga skogsbolaget Sveaskog förvärvade samtliga aktier i Assi Domän. Kristdemokraterna reserverade sig mot beslutet, bland annat med hänvisning till att det var svårt att bedöma vilka effekter affären skulle få på virkesmarknaden.

Regeringen hävdade i sin proposition att Sveaskog behövde bli större för att kunna fullfölja de riktlinjer som riksdagen beslutade om när bolaget bildades. När affären presenterades hette det att affären skulle leda till att "konkurrensen om vedråvara förbättras, vilket innebär att veden i högre grad kommer att säljas på en kommersiell och öppen marknad samt att köpsågverk kan ha lättare att få tillgång till vedråvara."

Avsikten med affären var att sammanföra Assi Domäns skogsmark med Sveaskogs. I fråga om de industriella verksamheterna meddelade regeringen att ".utplaceringen av den industriella verksamheten i nya strukturer ska fortsätta och avslutas. Staten skall inte, enligt regeringens mening, vara en långsiktig ägare till industriell verksamhet på det skogliga området."

Kristdemokraterna kritiserade kraftfullt den ytterligare koncentration på virkesmarknaden som affären skulle leda till. Vi hävdade bland annat att köpsågverkens möjligheter att hitta råvara till låga priser kunde komma att hotas.

Sedan affären genomfördes har Sveaskog köpt stora skogsarealer av Korsnäs samt hela Korsnäs sågverksrörelse. I en intervju i Svenska Dagbladet den 21 juni i år säger Sveaskogs vd Lars Sköld att det för Sveaskog som stor skogsägare är väsentligt att ha en väl fungerande trämekanisk industri. Enligt Sköld ska sågverksrörelsen inte säljas. "Det handlar snarare om att Sveaskog ska delta aktivt i den omstrukturering som krävs inom sågverksindustrin", säger Sköld och fortsätter: "Det kan röra sig om såväl köp som försäljning så att sågverksbranschen blir rätt organiserad och så lönsam som möjligt."

Från köpsågverken kommer nu allt fler signaler om att Sveaskog missbrukar sin ställning som en stor och dominerande marknadsaktör. Flera köpsågverk hävdar att statens bolag utnyttjar sin ställning för att gynna sina egna sågverk och knäcka konkurrenterna. Sveaskog har aviserat att de ska öka produktionen i de egna sågverken. Detta kommer inte att leda till den ökade tillgång på sågtimmer som utlovades av regeringen i samband med köpet av Assi Domän. Tvärtom kommer köpsågverkens tillgång till vedråvara att minska. Detta är en utveckling som flera sågverk redan känner av.

Sveaskog har även ökat sina köp av timmer från enskilda skogsägare. Detta har drivit upp priserna till nivåer som kan vara svårt för de privata sågverken att klara av. Det statliga bolag som skulle förbättra konkurrensen och trygga tillgången på vedråvara har i princip gjort det motsatta. Bland köpsågverken pratar man om att Sveaskog har blivit Sveriges största vedhandlare, ett bolag som agerar mellanhand mellan enskilda skogsägare och privata sågverk. På så sätt har ytterligare ett led kommit till som försvårar för det privata näringslivet och fördyrar slutprodukten för konsumenterna.

Uppgifter gör också gällande att Sveaskog tvingar de privata sågverken att sälja tillbaka sågverksflisen till Sveaskog till ett förutbestämt pris. Marknaden för sågverksflis är redan sedan tidigare starkt oligopoliserad och sågverken har haft svårt att ta ut vad de bedömer som ett rimligt pris för den biprodukt som kommer från sågningen. När Sveaskog nu villkorar försäljningen av skogsråvara med att de ska få vara mellanhand i försäljningen av sågverksflis, minskar köpsågverkens handlingsutrymme ytterligare.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga näringsministern följande:

  • Står regeringen fast vid sitt beslut att staten inte ska äga industriell verksamhet på det skogliga området? Om den gör så, hur kommer det sig att Sveaskogs vd ger uttryck för helt andra tankar vad gäller bolagets sågverksverksamhet?
  • Anser näringsministern att Sveaskog förverkligar statens ambitioner som ägare genom sitt agerande på virkesmarknaden? Om inte, vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att de uppsatta målen om att konkurrensen ska förbättras och köpsågverken lättare ska få tillgång till vedråvara ska uppnås?
  • Vad avser regeringen att göra för att förhindra den utslagning av privatägda sågverk, friställande av personal och urholkade markvärden som Sveaskogs agerande kommer att leda till i längden?
  • Vilket ansvar anser näringsministern att regeringen har för den utveckling som Sveaskog har drivit fram på virkesmarknaden?