Studiero i skolan

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig om jag anser att det är rimligt att avsluta ett tillsynsbeslut enbart med en huvudmans skriftliga redogörelse som underlag och vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Riksrevisionens rapport.

Statens skolinspektion har tillsyn över skolväsendet. Jag som minister är förhindrad att bestämma hur en myndighet ska besluta i ett ärende eller hur den ska tillämpa lag. Ett viktigt syfte med tillsynsarbetet är dock att eventuella fel och brister åtgärdas och att skolornas arbete utvecklas och förbättras.

I den granskningsrapport från Riksrevisionen som Maria Stockhaus refererar till i sin interpellation är Trygghet, studiero och åtgärder mot kränkande behandling och Extra anpassningar och särskilt stöd de bedömningsområden som är i fokus. I Riksrevisionens granskning riktas ett antal rekommendationer till Skolinspektionen. Regeringen kommer att redovisa sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av iakttagelserna i den skrivelse som ska lämnas till riksdagen med anledning av granskningsrapporten. Jag kommer inte att föregå den skrivelsen.

Regeringen arbetar för att ytterligare öka tryggheten och studieron i svensk skola. Sveriges lärare och rektorer ska ha de verktyg som krävs för att skapa trygga skolor. Hot och våld i skolan är helt oacceptabelt. De bestämmelser som finns i skollagen om att utbildningen i skolan ska utformas så att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero ska efterlevas av alla huvudmän. I juli 2019 träder ändringar i läroplanerna för bland annat grund- och gymnasieskolan i kraft som tydliggör rektorns särskilda ansvar för detta. Även elevernas ansvar för att visa respekt för skolans personal och andra elever markeras med dessa läroplansändringar.

Ordning och reda i klassrummet är en förutsättning för elevers lärande och utveckling. En trygg arbetsmiljö främjar också attraktionskraften i läraryrket. Skolans arbete för att uppnå trygghet och studiero innehåller såväl disciplinära åtgärder som pedagogiskt ledarskap och att motverka kränkande behandling. Som med mycket annat i skolan behövs både tydliga bestämmelser och ett systematiskt utvecklingsarbete för att nå de resultat vi eftersträvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer att genomföra en plan för trygghet och studiero i skolan, för att se över de möjligheter som finns för disciplinära åtgärder, för att införa ett mobiltelefonförbud i klassrummen och för att säkerställa ett fungerande regelverk för ett bra arbete med trygghet och studiero i skolan. Elever som hotat eller utsatt andra för våld bör lättare kunna stängas av eller omplaceras. Skollagens disciplinära åtgärder ska kunna användas av lärare och rektor. Lärarna ska kunna utföra sitt arbete med trygghet i sin yrkesutövning och med stöd från rektor och skolhuvudman.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på även denna interpellation!

I går kom Skolverket med en rapport om trygghet och studiero i skolan. Det som var glädjande där var att nio av tio lärare faktiskt trivs i skolan. Det är ju inte riktigt den bilden man får när man läser vad som skrivs i medierna. Men det finns saker som är alarmerande, och det är bland annat att 40 procent av eleverna faktiskt tycker att det är stökigt på lektionerna. En annan siffra som bekymrar mig mycket är att mobbningen har ökat från 3 till 6 procent. Vi vet att mobbning kan få väldigt långsiktiga konsekvenser för de elever som är utsatta. De här frågorna är det alltså väldigt viktigt att skolorna jobbar med på ett bra sätt.

Införandet av Skolinspektionen tycker jag var en av alliansregeringens viktigaste reformer. Tidigare fanns inte den här kontrollfunktionen på samma sätt. Vi pratar ofta om en likvärdig skola, och utan uppföljning av kvaliteten kan vi inte veta om alla elever får en bra utbildning. Det här är alltså väldigt viktigt.

Skolinspektionens granskningar har också utvecklats över tid. Från början handlade det mer om juridik och att man skulle titta på att alla papper fanns på plats, men nu har man börjat titta mer på kvaliteten i undervisningen och den verkliga situationen på skolorna. Det är glädjande och, tror jag, också en bra förutsättning för att vi ska få ett likvärdigt skolsystem.

Inspektionsrapporten är också ett bra underlag för att arbeta med nödvändiga förändringar på en skola, men frågan om Riksrevisionens kritik kommer vi säkerligen att återkomma till. Vi moderater tycker att det är väldigt allvarlig kritik som rör ett för skolan kritiskt område, inte minst med hänsyn till den rapport som Skolverket kom med i går. Om det inte råder trygghet och studiero på en skola kan inte eleverna lära sig det de ska.

Att kontrollera juridik, om det till exempel saknas något dokument, går att göra i efterhand och pappersvägen. Men när en skola får kritik är det viktigt att ansvarig på skolan också vidtar åtgärder. Det räcker inte att man dokumenterar och skickar in handlingar, utan det måste också faktiskt betyda någonting på skolan. Det måste visa sig att det är en trygg skola. Bara för att man vidtar åtgärder blir det inte nödvändigtvis bättre.

Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Jag är medveten om, och jag tror säkert att utbildningsministern också är det, att det trots det förekommer en del olika program i skolan, bland annat inom området som rör trygghet, studiero och mobbning, som inte vilar på vetenskaplig grund och som inte utvärderas så att den kan sägas vila på beprövad erfarenhet heller. Därför är det extra viktigt att man verkligen kan mäta att det blir skillnad och att Skolinspektionen, efter att ha riktat kritik, också säkerställer att situationen verkligen har förändrats på skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utvärdering på riktigt är viktigt, och det räcker inte att beskriva vad man har gjort för att förbättra situationen. Anser inte utbildningsministern att vi har en skyldighet för elevernas skull att verkligen säkerställa att en förändring har skett på skolan?

Herr talman! Maria Stockhaus berömmer sig för inrättandet av Skolinspektionen. Jag vill passa på att påminna Maria Stockhaus om att när Skolinspektionen inrättades var hela syftet med den reformen att man mer skulle ägna sig åt tillsyn - det var en strikt juridiskt inriktad tillsyn - och inte åt skolutveckling. Alliansregeringen markerade särskilt både i skollag och olika instruktioner att skolutveckling på nationell nivå inte skulle bedrivas.

Vi har lärt oss en del sedan dess. Vi har bland annat lärt oss att de svenska skolorna inte bara behöver en tillsyn och en inspektion som grundas på juridiska kontroller, utan de behöver en tillsyn som faktiskt handlar om vad som sker i klassrummet. Vi behöver ett systematiskt kvalitetsarbete, och vi behöver skolmyndigheter som finns närvarande ute i skolorna och ger ett aktivt stöd på samma sätt som vi har skolmyndigheter närvarande ute i klassrummen som iakttar och ser var problemen finns och vilka åtgärder som behöver vidtas.

Därför är jag väldigt glad och stolt över att vi har utvecklat skolpolitiken så att vi mer har närmat oss ett aktivt arbete från skolmyndigheterna där man bidrar till att utveckla kvaliteten i undervisningen. Jag kan tydligt se att Skolinspektionen mer och mer arbetar på det sättet, och jag välkomnar det. Jag tycker att det är positivt att Skolinspektionen har en tydligare roll med att just bry sig om vad som sker i klassrummet. Det är trots allt i mötet mellan lärare och elev som skolans viktigaste uppgift ligger.

Jag välkomnar också att Skolverket med ledning av de inspektionsrapporter och den tillsyn som Skolinspektionen tar fram kan ägna sig åt ett mer aktivt arbete med att närvara och stödja ute i skolorna. Det här systematiska kvalitetsarbetet har krävts av huvudmännen sedan många år tillbaka. Maria Stockhaus och jag är antagligen överens om att vi behöver mer för att utveckla huvudmännens systematiska kvalitetsarbete, men för min del är jag väldigt glad över att vi har börjat ägna oss åt ett statligt systematiskt kvalitetsarbete med syfte att faktiskt hjälpa till att utveckla kvaliteten i de svenska skolorna.

Det här var ett lite långrandigt försök att besvara Maria Stockhaus fråga hur jag ser på behovet av att de statliga skolmyndigheterna faktiskt också bidrar till att utveckla kvaliteten i våra skolor. Jag ser väldigt positivt på det, och jag ser ett stort behov av det. Jag har så här långt inte uppfattat att det finns någon skillnad mellan Maria Stockhaus syn på saken och den syn som jag företräder nu, förutom att Maria Stockhaus parti har uttalat sig för, om jag inte har missuppfattat saken helt, att man ska lägga ned flera av de stora program som Skolverket nu har för att bidra till att stärka kvaliteten i våra skolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag sa i mitt svar varken kan eller vill jag föregripa det svar som regeringen ska lämna på Riksrevisionens rapport, utan jag får hänvisa till att vi säkert kommer att ha långa och intressanta diskussioner här i riksdagen när regeringen väl lämnar det svaret.

Herr talman! Jag tror att vi är överens om vikten av att få till ett systematiskt kvalitetsarbete i alla skolor. En grund för att det ska fungera, och varför jag tycker att inrättandet av Skolinspektionen var en bra reform av alliansregeringen, är att det behövs en myndighet som är fristående från utvecklingsuppdraget och som jobbar med en inspektion.

Vi kommer att diskutera Samverkan för bästa skola i nästa interpellationsdebatt, men Moderaterna har tagit fram ett liknande förslag som handlar om kunskapskontrakt. Det handlar om ett statligt ansvar för att stötta skolorna när skolan har varit föremål för inspektion. I vissa fall kanske huvudmannen är liten, skolan kan sitta fast i invanda mönster och det kan behövas hjälp för att bryta dem. Det tror vi är bra.

Sedan var det frågan om att lägga ned program. Jag vet inte varifrån utbildningsministern har fått detta. Det vi tycker är viktigt är att se över alla riktade statsbidrag. Om jag inte missminner mig är det fråga om över 40 olika bidrag som ska sökas, sedan återrapporteras för att sedan sökas igen. Många kommuner mäktar inte med. Statskontoret och andra myndigheter har sett över den frågan och lagt fram mycket kritik. Vi vill se över bidragen och se om det går att lägga mer pengar i det vi kallar kunskapskontrakt eller Samverkan för bästa skola, som vi gärna vill vidareutveckla; alltså lägga pengarna till olika riktade statsbidrag i dem. Vi vill inte minska resurserna till skolorna men kanske se till att det blir fler riktade statsbidrag utifrån vad den enskilda skolan behöver.

Utbildningsministern tar upp, liksom ministerns partikollegor gjorde i debatten i går, att regeringen kommer att genomföra en plan för trygghet och studiero i skolan. Det låter bra vid första anblick, men det enda konkreta vi har sett hittills är mobiltelefonförbud - och det har vi också debatterat tidigare.

Låt oss analysera lite mer en plan på nationell nivå. Jag ser fler riktade statsbidrag och mer detaljstyrning av typen mobiltelefonförbud. Om det är vad som kommer att ske med planen kanske det är bättre att låta rektorerna jobba vidare med de verktyg de redan har för att skapa trygghet och studiero och att det skapas en inspektion som fungerar. Rektorerna säger själva i den utvärdering som Skolverket lagt fram att de har de verktyg de behöver. I vissa fall används inte verktygen av olika skäl.

Där behöver vi fundera över varför verktygen inte används. I stället för att ta fram en stor, svulstig plan på nationell nivå som kan låta bra men som riskerar att i bästa fall bli ett slag i luften och i sämsta fall ytterligare detaljstyrning av statsbidrag till skolorna, som ytterligare komplicerar deras verksamhet i stället för att fokusera på vad den enskilda skolan behöver, vill jag gå tillbaka till vad interpellationen handlar om, det vill säga Skolinspektionens uppföljningar av trygghet och studiero i skolan. Det är nästan ännu viktigare när en skola har fått kritik att Skolinspektionen verkligen följer upp att det har blivit bättre. En redogörelse av att det, det och det har skolan gjort garanterar inte att det har blivit bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle vilja vädja till utbildningsministern att skrota tanken på en nationell handlingsplan, se till att Skolinspektionens uppföljningar och utvärderingar fungerar och att skolorna får hjälp genom Samverkan för bästa skola eller på annat sätt att förbättra arbetet runt trygghet och studiero. Vidare ska inspektionen säkerställa att skolorna använder metoder som har vetenskaplig grund och är ordentligt utvärderade. En handlingsplan kan låta bra vid första anblick, men jag ser många stora risker med ett sådant arbete.

Herr talman! Jag har under min hittills ganska korta tid som utbildningsminister arbetat hårt med frågan om trygghet och studiero. Skälet till att jag har valt att göra det är att den svenska skolan präglas av en dubbel bild.

Vi ser å ena sidan lärare, rektorer, föräldrar och elever som går på skolor där de trivs och där de upplever att tryggheten och studieron är bra. Å andra sidan ser vi också skolor där det finns förfärande exempel på bristande trygghet och studiero. Jag ser ett stort behov av att säkerställa den ordning och reda i klassrummen som eleverna behöver om de ska lära sig mycket.

Maria Stockhaus går sin vana trogen till angrepp mot regeringens förslag att införa ett mobiltelefonförbud i skolan. Jag får påminna Maria Stockhaus om att så många som två tredjedelar av lärarna i svensk skola, om vi tittar på högstadiet, anger att de varje dag i undervisningen blir störda av elevernas chattande, sms:ande, spelande eller vad det kan vara.

Naturligtvis påverkar detta inte bara tryggheten och studieron utan också möjligheterna att lära sig mycket. En bekant till mig som tjänstgjorde som vikarie i skolan berättade att det var mycket lugnare i högstadiet eftersom de stökiga eleverna satt längst bak och spelade spel i stället för att störa lektionen. Det är för mig en förfärande bild av hur ett användande av mobiltelefoner i klassrummet faktiskt kan bidra till att elever inte ens deltar i undervisningen.

Varför behövs en reglering? Jag skulle kunna vända frågan tillbaka till Maria Stockhaus. Sanningen är den att dagens reglering som tillåter mobiltelefonanvändning i klassrummet, om inte läraren kan stödja sig på en lokalt framtagen ordningsregel, eller om inte läraren kan stödja sig på att mobilen faktiskt redan har stört undervisningen, går långt in i klassrummet. Den regleringen betyder mycket för lärarnas förutsättningar att styra och leda arbetet i klassrummet. För mig är Maria Stockhaus uppfattning om den regleringen en gåta, det vill säga den nuvarande skollagen som togs fram under alliansregeringen, som faktiskt tillåter detta, som ålägger lärarna mycket arbete för att säkerställa att eleverna inte har mobiltelefoner med sig, om lärarna inte har turen att arbeta på en skola där det finns lokalt framtagna ordningsregler. Varför skulle det vara en reglering som på något sätt är bättre eller, för den delen, mindre ingripande i lärarnas yrkesvardag?

Jag kommer att arbeta med dessa frågor, och jag kommer att se till att det nationella regelverket stöder lärare och rektorer som vill upprätthålla trygghet och studiero i klassrummet. Jag kommer också att säkerställa att det nationella regelverket stöder de många föräldrar och elever som vill att skolan ska präglas av trygghet och studiero. Jag ser fram emot att göra det arbetet tillsammans med Centern och Liberalerna inom ramen för januariavtalet. Jag skulle verkligen välkomna om fler partier i riksdagen ville ansluta sig till det arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! I utvärderingen som Skolverket lade fram i går säger rektorerna själva att de har de verktyg de behöver. Då kan jag känna extra mycket oro för handlingsplanen.

Vi har diskuterat mobiltelefonförbudet många gånger, och jag instämmer i utbildningsministerns bild av att i vissa klassrum är mobiltelefonen ett störande moment. Men det finns en lagstiftning som gör det möjligt att ta bort dem. Det finns inga hinder. Detta bekräftas av vad rektorerna säger i denna utredning, nämligen att de har de verktyg de behöver.

Jag vet också att utbildningsministern gärna pratar om en tillitsbaserad styrning. Jag delar bilden av att det behövs mer tillit i utbildningssystemet. Men tillit skapas inte genom detaljstyrning. Tillit skapas genom att ge ansvar och befogenheter där de hör hemma, det vill säga på skolan hos rektorer och lärare. Att gå in med den typen av reglering som ett mobiltelefonförbud innebär är verkligen att tala om för lärare och rektorer att de inte klarar detta själva.

Vad ska handlingsplanen innehålla? Rektorerna säger att de har verktygen. Ska mobiltelefonförbud ses som ett steg på vägen? Då kan jag bli riktigt orolig. Vad är det mer för detaljstyrning som ska införas? Det finns ändå skolor där trygghet och studiero fungerar. Går det att lära sig av de skolorna? Kan vi se till att Skolinspektionens uppföljningar och utvärderingar fungerar på rätt sätt?

Jag tror säkert att vi kommer att komma tillbaka till dessa frågor när regeringen ska lägga fram sin skrivelse. Men om man inte föreslår några förändringar måste vi göra det senare. Det är rimligt att ge ansvar och befogenheter, sedan följa upp och kräva åtgärder, i stället för att detaljstyra från riksdagen med mobiltelefonförbud och att ta fram en plan med andra detaljstyrande moment. Då raseras tilliten, och vi säger tydligt att vi inte tror att de klarar uppgiften. Då måste det ske detaljstyrning från riksdagen. Det skapar inte tillit.

Herr talman! Maria Stockhaus talar väl om betydelsen och behovet av tillit. I den frågan vill jag verkligen understryka hur viktigt det är att styrningen av skolan ska ske med en blick underifrån. Under lång tid från Sveriges riksdag och från Regeringskansliet har vi styrt skolan med en stark uppifrånblick. Vi har ibland brytt oss mer om innehållet i pressmeddelanden än om innehållet i den undervisning som besluten resulterar i.

Jag är för min del helt inställd på att styrningen av skolan måste ske med starkt stöd från de professioner som faktiskt tillbringar sina dagar i klassrum och i rektorsrum.

För mig finns det dock en helt obesvarad fråga. Jag har ställt den flera gånger till Maria Stockhaus och aldrig fått något svar. På vilket sätt signalerar det mer tillit till lärarna om lagstiftningen säger att eleverna får ha mobiltelefonerna på precis hur mycket de vill i klassrummen? Lärarna som vill göra något åt det och tycker att det stör i undervisningen är då tvungna att stödja sig antingen på en med förlov sagt ganska krånglig reglering i skollagen - det är vissa kapitel och paragrafer som ska slås upp och vägledningar på juridisk svenska som ska letas fram på Skolverkets hemsida - eller på ett lokalt framtaget regelverk. Men de många lärare som inte har de förutsättningarna hamnar i den situation som två tredjedelar av lärarna beskriver i Skolverkets utvärderingar av it-användningen, nämligen att undervisningen varje dag störs av chattande, sms:ande och spelande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För min del är det en signal om tillit till lärarna att säga: Vi vill lita på er. Vi vill att ni ska bestämma om mobiltelefoner får användas i klassrummet eller inte, inte lagstiftningen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.