Straffrättsliga åtgärder mot brister vid transport av farligt gods

Fru talman! Thomas Morell har frågat mig om jag avser att agera för en konsoliderad tryckt utgåva på svenska av föreskrifterna gällande IMDG-koden och därmed skapa förutsättningar för rättslig prövning vid konstaterade brister i hanteringen av farligt gods.

Jag besvarade den 9 september i år en fråga rörande samma sak från Thomas Morell. Jag betonade då och vill återigen framhålla att regeringen anser att säkerheten i hamnar och på fartyg är viktig. Det är många faktorer som har betydelse för säkerheten, exempelvis regelverk och efterlevnad av bestämmelserna, myndigheternas tillsyn och möjligheten att beivra brott mot bestämmelserna. Vidare är det viktigt med ansvar, utbildning och kompetens hos aktörerna i transportkedjan.

Det är fartygets befälhavare som är skyldig att se till att fartyget är sjöklart innan resan påbörjas, vilket innebär att det är befälhavaren som har det yttersta ansvaret för att till exempel lastning av gods är korrekt utförd enligt kraven i de bestämmelser som finns.

Vad gäller frågan om att översätta IMDG-koden till svenska är det i första hand en fråga för berörda myndigheter att hantera. Det är viktigt att Transportstyrelsen samarbetar med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Kustbevakningen och andra myndigheter som berörs för att på bästa sätt kunna tillse att reglerna efterlevs för att upprätthålla en hög säkerhet till sjöss. Transportstyrelsen har inte uppmärksammat regeringen på att det skulle finnas problem med IMDG-koden eller till följd av att samarbetet mellan myndigheterna inte skulle fungera. Riksåklagarens beslut i frågan kom relativt nyligen, och det återstår att se om det kommer att leda till förändringar i myndigheternas arbete. Jag kommer att noggrant följa myndigheternas arbete i denna fråga.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Mikael Damberg!

Farligt gods är precis som det låter ett ämne eller något annat som är farligt. Det kan vara explosivt, självantändande, giftigt, frätande eller brandfarligt. Dessa ämnen ska hanteras på ett korrekt sätt oavsett om vi transporterar dem på väg, i luften eller ute på sjön. När det brister i hanteringen av det farliga godset måste det också få konsekvenser för de aktörer som inte sköter sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I och med den situation som råder för Kustbevakningen kan man alltså inte lagföra den som begår brott i samband med att fordon tas ut på fartyg. Man upptäcker brister; inte mindre än 40 procent av de fordon man kontrollerar har brister. Statistiken, i alla fall den jag har fått tillgång till, säger inte vad bristen bestod i eller vilket ämne som var aktuellt. Men det spelar egentligen inte så stor roll, för finns det brister i hanteringen av farligt gods utgör det en fara för människor som är i närheten eller för miljön. Ta bara dieselolja, alltså det vi kör våra fordon på - det räcker med bara några deciliter för att fördärva en vattentäkt för lång tid framöver. Det finns många sådana ämnen som kan få allvarliga konsekvenser för miljön. Därför måste det också få konsekvenser för den som medvetet bryter mot regelverket.

Statsrådet sa i sitt svar: "Jag betonade då och vill återigen framhålla att regeringen anser att säkerheten i hamnar och på fartyg är viktig." Ja, jag hoppas verkligen att regeringen tar det här på största allvar! Det gör nämligen vi andra som har varit aktiva inom transportnäringen. Statsrådet sa en annan sak i svaret, nämligen detta: "Transportstyrelsen har inte uppmärksammat regeringen på att det skulle finnas problem med IMDG-koden eller till följd av att samarbetet mellan myndigheterna inte skulle fungera." Då får vi väl hoppas att först den skriftliga frågan och sedan den här interpellationen har satt ljuset på någonting som regeringen måste ta tag i.

Bara för att illustrera hur jag upplever hur detta hanteras ska jag berätta om en händelse som skedde på väg för många år sedan. Jag stoppade ett fordon där lastsäkringen var bristfällig; det var inte en siffra rätt, om man uttrycker sig milt. Det var en äldre förare som körde fordonet, och jag påpekade att det fanns brister i lastsäkringen. Då sa han: "Lille pojk, det där är så tungt att det står kvar!" Vad bra, svarade jag honom - då åker vi ut och gör ett bromsprov. Då slog han ut med bägge armarna och skrek: "Det går inte! Då står det inte kvar!" Lite grann så upplever jag att regeringen hanterar frågan: Man upplever inte faran förrän man ställs inför det som är farligt.

Av de fordon som kontrolleras är det 40 procent som har brister, men man upplever inte den faran förrän någonting faktiskt inträffar. Det är ju så dags då, när vi står där med kanske svårt skadade människor eller ett allvarligt miljöproblem. Därför hoppas jag innerligt att regeringen efter den här debatten vidtar åtgärder för att den som bryter mot en så viktig lagstiftning ska kunna lagföras.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för en viktig interpellation. Det heter nämligen "farligt gods" av en anledning, och att inte hantera godset på rätt sätt kan innebära en fara för såväl miljön som säkerheten för förare eller allmänhet.

Det är klart att det är viktiga frågor vi talar om, och regeringen tar detta på stort allvar. Det är därför vi tidigare har haft tidigare debatter om att kontrollerna måste öka. Där har vi konstaterat att det under ett antal år har varit för få kontroller på väg. Det gäller olika typer av vägkontroller av tung trafik. På senare tid har vi dock sett en positiv trend, och vi får hoppas att den håller i sig framöver. De första månaderna i år hade vi till exempel, jämfört med samma period förra året, ökade kontroller av kör- och vilotider, farligt gods, flygande inspektioner och cabotage.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är viktigt att myndigheterna nu också får analysera vad det nya beslutet egentligen innebär och hur man ska jobba med det. Det är därför jag säger att jag har stort förtroende för att myndigheterna när de upptäcker problem i en verksamhet antingen rättar till problemet själva, genom egna åtgärder, eller återkommer till oss i regeringen och säger att de anser att vi behöver fatta ett beslut i någon fråga för att åtgärda ett problem.

Trots att vi har en del problem på detta område vill jag göra gällande att det inte är så att Kustbevakningen inte gör några kontroller alls. Det är fortfarande så att man gör de fortlöpande tillsynsarbetena. De görs ofta i hamn, som interpellanten vet, och i anslutning till hamnområdet.

Då sker tillsynen enligt ADR-reglerna för transport av farligt gods på väg i stället. Det är klart att det också är viktigt, men det är inte exakt samma sak som interpellanten tar upp. Men upptäcker man problem där har Kustbevakningen möjlighet att lägga förbud eller stoppa en transport från att åka ombord på färjan eller båten. Det är också ett viktigt instrument som man ska använda om farligt gods inte hanteras korrekt.

Detta är alltså inte ett oreglerat område, men om man har problem på detta område förväntar vi oss att myndigheter antingen agerar på egen hand - vilket vi har stor förhoppning om att de ska göra - eller återkommer till regeringen med besked om hur de tycker att vi ska agera för att lösa problem som har uppstått med anledning av nya tolkningar.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Kruxet är kanske inte i första hand att myndigheten inte gör kontroller, för det gör de bevisligen eftersom 40 procent av de fordon man kontrollerar har brister. Problemet blir när myndigheten blir bakbunden och inte har verktyg för att lagföra den som begår ett allvarligt brott.

Riksåklagaren sa att den här lagstiftningen inte kan användas eftersom den inte finns i en tryckt, konsoliderad version på svenska. Den finns digitalt, men den går inte att använda i en domstol. Där står vi nu. Då måste man också från regeringens sida se till att vi får en översatt version av lagstiftningen, så att man kan lagföra dem som begår brott.

Nu ser vi att det är 40 procent av de kontrollerade fordonen som har brister. Då är det många som flyger under radarn. Man märker inte upp fordonen med orange skyltar eller andra etiketter som talar om vad det är för gods ombord. Man kanske inte lastsäkrar ordentligt. Det finns också exempel på att förarna inte har utbildning för att transportera farligt gods. Det kanske saknas transportdokument. I det läget är det ännu svårare för exempelvis räddningstjänsten att komma med rätt utrustning vid en olycka.

Många av de ämnen vi talar om reagerar med syre. Kommer de i kontakt med syre kan det uppstå en kraftig brand eller rent av en explosion. En del ämnen klarar inte av vatten, och sjöfart bygger ju på vatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man kan krypa under radarn, vilket man bevisligen gör, och det inte får konsekvenser skapar man en marknad för dem som vill runda systemet. Det leder också till att de företag som försöker följa regelverket, har utbildade förare, har rätt typ av fordon och gör allting rätt får högre kostnader. Då hamnar man i ett läge där man inte kan konkurrera, för den som inte följer regelverket kan ju erbjuda en billigare transport.

I slutändan är det några som blir förlorare på detta, nämligen vi vanliga medborgare, som kan utsättas för att ämnen kommer på drift i vattendrag eller frigörs i luften.

Det var en olycka på E6 utanför Ängelholm den 12 oktober. Då var det ammoniak i lasten. Nu säger jag inte att olyckan berodde på något fel. Det var en trafikolycka. Men det fick konsekvensen att man fick utrymma fastigheter för att ha ett säkerhetsavstånd till det olycksdrabbade fordonet.

Ska man transportera farligt gods måste det gå enligt regelverket för att så långt som möjligt minimera risken för skador på människor och miljö, och det måste också kosta pengar för den som bryter mot regelverket. Vi kan inte ha en situation där man inte kan lagföra den som inte sköter sig. Då hamnar ju myndigheterna i ett läge där de inte kan agera fullt ut.

Fru talman! Jag vill upprepa att det är viktigt att Transportstyrelsen samarbetar med MSB, Kustbevakningen och andra myndigheter som berörs för att på bästa sätt kunna tillse att reglerna efterlevs, så att man kan upprätthålla en hög säkerhet till sjöss.

Frågan om att översätta IMDG-koden till svenska är i första hand en fråga för berörda myndigheter att bedöma och hantera. Utslaget kom ju ganska nyligen, så jag är helt säker på att myndigheterna kommer att dra slutsatser av detta och återkomma, antingen med eget agerande eller genom att återkomma till regeringen om hur de anser att situationen ska hanteras.

Men vi ska inte sprida en bild av att Kustbevakningen inte kan kontrollera detta. Ska fordonet komma ombord på färjan måste det på något sätt rulla ombord. Då är vi i hamnområdena. Då har Kustbevakningen också muskler och lagstöd för att ingripa om man inte hanterar farligt gods på rätt sätt, och man kan straffas för det. Det finns också möjlighet att hindra godset från att köras ombord på båten, inte bara för att godset i sig har hanterats på ett straffbart sätt utan också med tanke på säkerheten ombord. Därmed åsamkas transportören eller logistikföretaget ytterligare kostnad om de inte sköter sig enligt regelverket.

Detta säger jag inte för att tona ned den andra frågan, men det finns alltså regelverk att agera efter som vi förväntar oss att myndigheterna också använder för att garantera säkerheten på väg och till sjöss. Ytterst är det befälhavaren som ska se till att godset och det som finns på båten håller säkerhet. Det är befälhavarens absoluta skyldighet att tillse detta.

Myndigheterna kan och måste agera, men de har också ett ansvar att analysera en ny situation och dra slutsatser utifrån den. Skulle de vilja återkomma till regeringen för att vi ska ta ytterligare initiativ är vi beredda att lyssna på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag får väl använda samma formulering som statsrådet själv och säga att jag noggrant kommer att följa myndigheternas arbete i denna fråga. Jag kan försäkra att jag kommer att göra det.

Låt mig bara belysa hur viktigt det är att detta med farligt gods sköts rätt. Hemma i Skaraborg hade vi för några år sedan en transport som inte var skyltad. Det gick alltså inte att se på fordonet att det innehöll farligt gods. Den transporten innehöll 22 500 kilo av ett självantändande ämne. När det självantänder blir omfattningen sådan att det närmast kan beskrivas som en explosion. Det räckte med att ämnet kom i kontakt med syre för att man skulle få en sådan effekt.

Tänk nu tanken att detta fordon hade varit på en båt i stället och att ingen hade vetat vad som finns i fordonet. Där finns alltså 22 500 kilo av ett ämne som kan självantända i en sådan omfattning att det närmast kan liknas vid en explosion! Jag tror inte att någon här skulle vilja befinna sig på den båten när det inträffar. Därför är det oerhört viktigt att man kommer åt dem som inte följer regelverket, för att skydda både människor och miljö.

Som sagt var: Jag kommer noggrant att följa fortsättningen i denna fråga.

Fru talman! Jag vill understryka att jag och regeringen också kommer att följa den här frågan med stort intresse. Ordning och reda på vägarna och hanteringen av farligt gods är prioriterade frågor för regeringen. Det är därför vi har gjort kraftfulla satsningar på att skärpa regelverk för att komma åt de företag som inte följer reglerna, så att det får mer kännbara effekter. Vi börjar nu äntligen att få upp kontrollerna av farligt gods och annan yrkestrafik i Sverige. Vi utreder en ny tillsynsorganisation.

Vi tar alltså ett brett grepp om detta. Jag vill garantera Thomas Morell att vi ser noga på den här frågan och följer myndigheternas arbete noga. Jag är säker på att det går att hitta en lösning även på detta. Men något farligt gods ska inte ombord på båtar - det kan och ska både myndigheter och befälhavare se till.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.