Stöd till elever med särskilda behov och distansundervisning för hemmasittare

Fru talman! Roger Haddad har frågat mig när regeringen avser att lämna en proposition till riksdagen med förslag kring resursskolornas framtid och finansiering. Han har även frågat mig om regeringen kommer att återkomma med förslag kring särskilda undervisningsgrupper med målet att göra det lättare för elever att få en plats när behov uppstår. Slutligen har han frågat mig om regeringen kommer att se över reglerna i syfte att underlätta för skolenheter att bedriva distansundervisning för elever med långvarig och problematisk frånvaro, så kallade hemmasittare.

Inledningsvis vill jag betona vikten av skolans förebyggande och hälsofrämjande arbete. Alla elever ska få det stöd de behöver i ett tidigt skede och i första hand inom den ordinarie undervisningen. De ska även ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling. Syftet är att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Skolor ska alltså anpassa lärmiljön utifrån att elever har olika förutsättningar och behov.

Regeringen ser de utmaningar som finns när det gäller elever som inte får det stöd de behöver, exempelvis enskilt eller i en särskild undervisningsgrupp. De elever som behöver undervisning i en mindre grupp ska kunna få det. Det behövs fler insatser, bland annat för att stödja huvudmän när det gäller att tillgodose elevers behov av särskilt stöd. Därför har regeringen i budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1) aviserat satsningar inom stöd- och elevhälsoområdet. För 2022 har på regeringens initiativ 40 miljoner kronor avsatts för särskilt stöd, och 40 miljoner kronor årligen har beräknats även för 2023 och 2024.

Med utgångspunkt från förslag från Utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven har regeringen gett Statens skolverk i uppdrag att tillsammans med Specialpedagogiska skolmyndigheten ta fram stödmaterial för utredning av en elevs behov av särskilt stöd. Utredningen bedömer att gällande bestämmelser för placering av elever i särskild undervisningsgrupp är tillräckliga, och en stor majoritet av remissinstanserna delar utredningens bedömning. Utredningen har lämnat en rad andra förslag på området som nu bereds inom Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi avser att under våren 2022 lämna propositionerna om elevhälsa och stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning samt om resursskolor och tilläggsbelopp för särskilt stöd till riksdagen. Jag ser fram emot att återkomma med de förslagen.

Generellt sett mår elever bäst och lär sig bäst när de är i en skola och får så kallad närundervisning. Därför är huvudregeln i skolan just närundervisning. En del elever kan av olika anledningar ha svårt att delta i närundervisningen. Distansundervisning kan då vara ett möjligt alternativ. Det måste alltid göras en individuell prövning av om en elev behöver distansundervisning.

Den 1 juli 2021 började nya bestämmelser om både fjärr- och distansundervisning att tillämpas. De nya bestämmelserna om distansundervisning innebär att sådan undervisning kan användas som särskilt stöd under en begränsad tid i grund- och gymnasieskolan. En förutsättning för det är att eleven inte kan delta i den ordinarie undervisningen på grund av en dokumenterad medicinsk, psykisk eller social problematik. I gymnasieskolan får distansundervisning i vissa fall användas för en hel utbildning och inte bara som särskilt stöd.

Distansundervisning får endast utföras av en huvudman inom skolväsendet som har godkänts av Statens skolinspektion. För godkännande krävs bland annat att huvudmannen har förutsättningar att utföra distansundervisning av god kvalitet och att det kan antas att det kommer att finnas ett tillräckligt elevunderlag för att bedriva en stabil verksamhet. Jag vill verkligen trycka på vikten av att huvudmannen har förutsättningar att erbjuda undervisning som håller god kvalitet.

Skolan ska ge alla barn likvärdiga förutsättningar. Därför kommer regeringen att följa utvecklingen inom området noga. Om det visar sig att det är något i regelverket som innebär omotiverade hinder och behöver ändras är regeringen beredd att ta initiativ till att göra det.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på Liberalernas interpellation!

Skolan är vår allra viktigaste fråga. Det är oerhört allvarligt att tusentals elever - 15-16 procent - lämnar den obligatoriska grundskolan varje vårtermin utan grundläggande förkunskaper och behörighet till gymnasiet, som i sin tur är viktigt för att man ska klara sig vidare ut i livet, inte minst ut på arbetsmarknaden, eller till vidare studier inom högre utbildning.

Den målgrupp som vi särskilt vill lyfta upp i dag är de tusentals barn och elever som inte får det stöd de behöver. Det finns ingen korrekt statistik, eftersom det inte görs någon nationell uppföljning när det gäller den ogiltiga eller den tillåtna frånvaron.

Detta, fru talman, är också en fråga som Liberalerna har drivit de senaste tre åren. Vi vill att det ska finnas en nationell mätning av frånvarostatistiken så att man snabbt och tidigt kan identifiera orsaker till att elever inte dyker upp. Just när det kommer till elever som har olika typer av funktionsnedsättningar, inte minst neuropsykiatriska funktionshinder, autism och adhd, ser vi att frånvaron är högre. Därmed ökar också risken för att bli en så kallad hemmasittare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under alla år som jag har jobbat med de viktiga skol- och utbildningsfrågorna är det många som har hört av sig, fru talman, och det är oftast mammor. De är helt förtvivlade över det bristande stödet och den bristande hjälpen för sina barn - oftast pojkar men ibland också flickor. Det är barn som inte upptäcks tidigt och som inte får det stöd de har rätt till tidigt i grundskolan.

I Skolinspektionens granskningar och uppföljningar återkommer detta. Inslagen av anpassad studiegång eller särskild undervisningsgrupp blir vanligare senare, i de högre åldrarna och längre upp i grundskolan - då pratar vi om högstadiet - men även i gymnasiet.

Vi ser också exempel på - och vi vet att mörkertalet är stort - att det finns barn och elever inom svensk skola som inte har varit i skolan på över ett år. Det är oerhört tragiskt och sorgligt varje gång man får ta del av dessa berättelser. Först tror man inte att det är sant: Hur kommer det sig att en elev kan gå hemma utan undervisning och utan att någon aktivt gör mer för att få eleven till skolan?

När man går ned på individnivå och tittar på de enskilda fallen, fru talman, märker man att de här eleverna inget annat vill än att gå till sin skola, träffa sina kamrater, träffa sina lärare, lära sig nya saker och utvecklas.

I stället ser vi exempel där man sätter in en lärarassistent. Man kanske hastigt tar fram en plan. Också där ser vi undersökningar som visar att även om man upprättar en plan och eleven ibland kanske till och med får en plats i en särskild undervisningsgrupp är insatserna inte anpassade, och då blir det fel i alla fall. Det blir fel om man inte utgår från det individuella behovet.

Därför har vi från Liberalerna drivit på för att resursskolor ska få finnas. Det är oerhört viktigt att det skrivs in i skollagen, och jag välkomnar att ett sådant förslag är på väg fram. Men när det gäller särskild undervisningsgrupp vet vi att även om regelverket tillåter det finns det högt satta kriterier och högt ställda krav för att man över huvud taget ska få en plats där.

Min fråga kvarstår därför: Kommer det att bli lättare i den kommande propositionen?

Fru talman! Först och främst delar jag Roger Haddads bild. Det är enormt tragiskt med de ärenden som man har fått till sig i egenskap av rektor och skolchef, och det är många insatser på många olika nivåer som måste finnas där för att vi ska lyckas bryta det utanförskap som problematisk frånvaro har skapat. Jag är glad att Roger Haddad och jag delar bilden och vill gå tillbaka till frågeställningarna om när regeringen avser att lägga fram en proposition och om regeringen kommer att återkomma med principer om särskilda undervisningsgrupper.

Som jag sa i mitt svar finns redan möjligheter till särskilda undervisningsgrupper. Det är ett pedagogiskt beslut som i dag rektorer fattar. Med förslaget om särskilt tilläggsbelopp förtydligar vi vilka finansiella möjligheter det finns för rektorer att fatta beslut om särskilda undervisningsgrupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi tittar på utvecklingen för särskilda undervisningsgrupper kan vi se att det inte har blivit svårare att placera elever i sådana. Andelen rent procentuellt i elevgrupperna som går i särskild undervisningsgrupp rör sig mellan 1,1 procent och 1,3 procent.

Här tycker jag att det är viktigt att se till vad professionen och faktiskt all gemensam forskning säger, nämligen att där finns en strävan mot inkludering men att det i de fall det inte räcker till måste finnas möjligheter. Den här regeringen har därför förtydligat detta och framför allt finansierat skolan på ett sådant sätt att det i dag finns bättre förutsättningar för särskilda undervisningsgrupper. Vi lägger också fram en proposition som handlar om resursskolor och hur tilläggsbeloppet ska tillämpas på ett likvärdigt sätt i Sverige.

Därmed hoppas jag att den frågan är besvarad.

Fru talman! Jag hoppas att också vårt förslag om nationell frånvarostatistik kan komma med där. Det är indirekt en del av lösningen, en av flera, för att förebygga hemmasittande och försöka ta reda på varför vi har så många frånvarande, hur det kan komma sig att så många elever, tusentals, inte är i skolan.

Vi har ingen sådan statistik. Jag har pratat med flera organisationer som välkomnar ett sådant initiativ. Det var därför vi i utbildningsutskottet 2019 riktade ett sådant krav. Även om det bidrar till ökad administrativ börda tror jag, fru talman, att de positiva effekterna av att huvudmännen och staten har bättre koll på varför elever är borta från skolplikten är oerhört centrala.

Vi ser i statistiska uppgifter från Skolinspektionen att 1 700 elever hade en ogiltig sammanhängande frånvaro på minst en månad men att 18 000 hade upprepad ströfrånvaro, vilket i sig är en riskfaktor. För några år sedan blev det en kollektiv chock för många av oss när bland annat TV4 i ett inslag sa att över 5 000 elever inte gick i skolan utan var hemmasittare. Problemet är att vi inte vet hur utbrett detta faktiskt är. Därför måste kompetensen bli bättre på skolnivå.

Det är korrekt att det formella regelverket inte hindrar att man erbjuder plats i särskild undervisningsgrupp. Men vi kan titta på Örebro, Eskilstuna och nu senast Sundsvall, som gör kraftiga besparingar på skolväsendet. Vad, fru talman, drar man då ned på? Jo, det särskilda stödet. Det är speciallärare, till exempel, och det är särskild undervisningsgrupp - möjligheten att ge resurser, anställa en extra speciallärare eller erbjuda fyra fem elever att gå längre ned i korridoren till ett särskilt rum där de i sin takt, utifrån sina perspektiv och sina behov, får det stöd de har rätt till.

Konsekvensen är att man blir hemmasittare. Och det är inte bara skolan som drabbas utan även hälsan. Vi ser inom den här målgruppen elever, fru talman, ökad psykisk ohälsa och förtvivlade föräldrar. Jag nämner det igen: Det här drabbar hela hemmet, inte bara skolgången utan även det sociala, familjen. Det finns föräldrar som ringer och säger att de måste sjukskriva sig eller förlänga sin sjukskrivning på grund av att skolan inte erbjuder rätt stöd eller anpassat stöd, vilket självklart riskerar att rasera hela familjens ekonomi.

Statsministern sa 2019 här i kammaren att det skulle bli lättare att få plats i särskild undervisningsgrupp. Det förpliktar, fru talman. Det får inte bara bli politisk retorik. De elever som inte får det stöd de har rätt till i dag och de föräldrar som drabbas av problemet måste känna förtroende för och tillit till det politiska systemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag delar helt Roger Haddads bild av problematiken, hur svår den är och hur svårt den drabbar familjer. Det är därför regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra skolans arbete med stödinsatser, bland annat kompetensutvecklingsinsatser som specialpedagogik för lärande, insatser för utbildning, att anställa fler speciallärare och specialpedagoger samt statsbidrag för personalförstärkningar inom elevhälsan. Vi måste ha personal som jobbar med de här frågorna.

Vi lägger också, som jag redan har sagt, fram propositioner om elevhälsa och stärkt utbildning för elever med intellektuell funktionsnedsättning samt om resursskolor och tilläggsbelopp med särskilt stöd.

I september 2020 beslutade regeringen om nya examensmål i lärarutbildningen för att skolan ska bli bättre på att möta barn och elever med neuropsykiatriska svårigheter, som ofta är involverade i de här fallen. De nya examensmålen började tillämpas i alla förskollärar- och lärarutbildningar som startade hösten 2021.

Regeringen har även satsat på mer resurser och riktat stöd till de skolor som har tuffast förutsättningar. Ett exempel är bidrag till stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling, där mest resurser går till de skolor som bäst behöver det. Bidraget uppgick till 6,2 miljarder 2021 och drygt 6,5 miljarder 2022.

Arbetet med problematisk skolnärvaro är komplext. Det är också väldigt individuellt. Det åligger varje huvudman, alltså den som har uppdraget att bedriva skola, att följa upp och faktiskt åtgärda problemen. Då är det viktigt att det finns riktlinjer, möjligheter och så vidare.

Den här interpellationen gällde ju inte nationell statistik för att följa upp problematisk skolnärvaro. Den frågan tar jag gärna med Roger Haddad vid ett annat tillfälle. Det är ett väldigt intressant och viktigt område, vill jag säga, och här måste vi jobba tillsammans.

Framför allt handlar det om att pengar ska gå till de elever som behöver det. Skolsegregation och svår arbetsmiljö i vissa utsatta områden där elever inte kan välja ny skola eller att det finns andra låsningar i samhället är också viktiga saker att ta in i detta.

Vi måste jobba tillsammans och målinriktat på området. Detta är också någonting som måste ses som en helhet. Det finns en fara med att vi skapar väldigt många olika skolformer utanför den ordinarie undervisningen. Det många elever söker är att få vara delaktiga i den vanliga skolan, att få vara vanliga elever. Det är detta vi ska balansera innan vi skapar för många särskilda undervisningsgrupper, särskilda skolor och så vidare.

Forskning visar att strävan mot inkludering är det bästa, men i de fall det inte fungerar ska vi ha kraftiga och goda insatser.

Fru talman! Det är 18 000 elever som har upprepad ströfrånvaro i skolan. Det är tusentals elever som aldrig dyker upp i skolan. Många elever har, av olika skäl, varit hemma i över ett år från den obligatoriska grundskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns elever som går i femman och sexan och inte får den svensk- och matematikundervisning som de har rätt till. Vissa får en anpassad studiegång som innebär att man kapar en hel del av schemat. De eleverna kommer aldrig någonsin att få en rättvis chans att komma i fatt sina kamrater och bli behöriga till gymnasieskolan. Det är för många som inte upptäcks över huvud taget. Då får grundskolans senare år och inte minst gymnasiet och vuxenutbildningen lappa och laga.

Det är korrekt att det står i skollagen att man har möjlighet att besluta om plats i särskild undervisningsgrupp. Men vi efterfrågar flexibilitet. Det brister i anpassning. Det brister i kartläggning och utredning. Det brister när man upprättar planerna, och det brister inte minst i kompetens.

Det räcker inte med att man låter eleven gå och sätta sig med tre klasskompisar i ett rum, och så stoppar man in vem som helst - ursäkta uttrycket - som ska ta hand om dem. Självklart ska det vara en specialpedagog eller en speciallärare som kan dessa elever. Och givetvis hoppas vi att alla lärare i hela landet, oavsett vilken skolklass de har, kan hantera eleverna, men det är ett krav som är näst intill orimligt att ställa på landets lärare. Det är därför vi behöver specialpedagoger och speciallärare, både i resursskolor och i särskild undervisningsgrupp, och också behöver satsa på kompetens. Ingen elev ska behöva lämna grundskolan utan tillräckliga förkunskaper.

Fru talman! Jag bedömer att vi har väldigt skickliga lärare. Vi har väldigt skickliga rektorer. Jag känner inte igen bilden av att vi stoppar in vem som helst och så vidare. Den bilden delar jag inte.

Det jag vet är att lärare behöver kollegor, så att de kan bli ett team som arbetar kring eleverna. Det ska vara flera kollegor som kan jobba med de elever som behöver mest. Då vill jag återigen knyta an till att vi i regering och riksdag fattar beslut om statsbidrag som ska gå till de skolor som behöver mest, och ungefär lika mycket läcker ut från skolsystemet.

Det finns något som heter skolpliktsavdrag, som vi kommer att diskutera i den här kammaren. Det handlar om att vissa skolor måste ta emot alla elever, och i dag får de inte resurser för att göra det. Systemet läcker.

Jag vill också påminna Roger Haddad om att den läroplan som vi socialdemokrater nu reformerar gjorde det väldigt svårt för många lärare att förstå vad man skulle kunna. Framför allt var det väldigt svårt, ja nästan omöjligt, för många elever med en NPF-diagnos att förstå: Vad gör jag här? Vad ska jag lära mig? Det var stora och svävande föreställningar som dessa elever har väldigt små chanser att lyckas med.

Detta åtgärdar vi. Vi tillför resurser. Vi tillför juridiken, lagen, och de beslut som behövs för att skapa goda förutsättningar för Sveriges lärare och rektorer att fatta kloka beslut som har eleverna i fokus.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.