Stöd till återvandring för invandrare i utanförskap

Fru talman! har frågat mig om jag tycker att Sverige ska förmå fler icke-integrerade invandrare att lämna arbetslöshet, utanförskap och fattigdom och återvända hem.

Sedan regeringen tillträdde 2014 har det skett en successiv förbättring av nyanländas inträde på arbetsmarknaden. Många trodde att arbetslösheten skulle öka och statsfinanserna försämras på grund av det stora flyktingmottagandet under förra mandatperioden. Men det blev precis tvärtom. Arbetslösheten sjönk, antalet mottagare av ekonomiskt bistånd blev mindre och statsskulden minskade. Detta berodde bland annat på att allt fler nyanlända kom i arbete allt snabbare och integrationen på arbetsmarknaden förbättrades. Sverige har EU:s högsta sysselsättningsgrad i åldersgruppen 20-64 år och en i grunden väl fungerande arbetsmarknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Migrationsverket har sedan länge i uppdrag att ge stöd åt den som överväger att återvända till sitt hemland. Det kan handla om att tillhandahålla information om praktiska frågor, men det finns också möjlighet till ekonomiskt stöd.

Stödet kan bestå av bidrag för resekostnader samt ett ekonomiskt bidrag om högst 10 000 kronor per vuxen och högst 5 000 för minderåriga. Detta förutsätter att personen kan uppvisa ett giltigt pass, ange en adress i det nya hemlandet och redovisa skulder och tillgångar, inklusive en plan för hur eventuella skulder ska hanteras.

För att ytterligare förbättra förutsättningarna för frivillig återvandring tillförde regeringen förra året ytterligare medel till Migrationsverket för arbetet med återvandringsförberedelser och till återvandringsbidrag. Sammanlagt 2,5 miljoner kronor har avsatts för detta.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Jag tänkte börja i en lite annan ände än vanligt i dag. Det gör jag för att debatten i så stor utsträckning som möjligt ska få handla om sakfrågan, alltså Danmark och den repatrieringspolitik som har initierats av den socialdemokratiskt ledda regeringen där. Tyvärr tenderar minister Johanssons interpellationsdebatter ofta att i stället handla om Sverigedemokraterna, eller rättare sagt om statsrådets nidbild av partiets åsikter. Det känns lite grann som ett slöseri med tid, fru talman, och jag vill därför kort klargöra några saker som ministern i tidigare interpellationsdebatter med mig lyft som problematiska.

För det första behöver statsrådet inte oroa sig för rasism. Sverigedemokraterna har nolltolerans och kommer även fortsättningsvis att utesluta medlemmar som inte har förstått det enkla faktumet. De partier som i dag är helt fixerade vid hudfärg och etnicitet är vänsterpartier som exempelvis Socialdemokraterna och Miljöpartiet, och så är det nazisterna. Det senaste exemplet kom förra veckan, då jämställdhetsministern i regeringen Löfven menade att vita inrikes födda kvinnor måste vara beredda att flytta på sig - till förmån för utlandsfödda, då. Där kanske minister Johansson ska hålla lite extra koll.

För det andra, fru talman, brukar minister Johansson oroa sig för att Sverigedemokraterna inte pratar om de invandrare som jobbar och sliter och går till jobbet varje dag. Jag kan lugna ministern genom att säga att vi självklart uppskattar goda exempel och att vi är väl medvetna om att det finns mängder av ambitiösa och duktiga utrikesfödda människor i Sverige. Exempelvis norrmän och iranier är grupper där många faktiskt brukar vara självförsörjande. Men som ministern kanske förstår är det mitt jobb att fokusera på alla de problem regeringen inte förmår lösa, och faktum är - vilket jag har visat i hårda siffror i debatt efter debatt - att ministern och regeringen är helt handlingsförlamade när det gäller såväl migration som integration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Inte heller vill Sverigedemokraterna hermetiskt stänga alla gränser, som ministern lite fantasifullt har tagit upp tidigare. Vi vill däremot, till skillnad från regeringen, ha en sund och kontrollerad migration som utgår från vilken integrationskapacitet som finns i landet och vilka behov som finns inom till exempel arbetsmarknad och forskning.

Slutligen behöver statsrådet inte heller oroa sig för att Sverigedemokraterna inte skulle vilja hjälpa flyktingar från exempelvis Syrien. Tvärtom kan vi med vår politik hjälpa fler i deras närområden. Det handlar om basala behov: De kvinnor och barn som blir kvar när männen lämnar och de fattiga som aldrig har råd att betala flyktingsmugglare kan få tak över huvudet, mat, vatten, mediciner och skydd med Sverigedemokraternas politik.

Med allt detta ur världen, fru talman, låt oss prata om sakfrågan - om eller hur den svenska regeringen kan få inspiration från Danmark och den danska repatrieringslagen! Det är någonting som ministern nogsamt undviker i sitt interpellationssvar.

Förra decenniet beviljade Danmark runt 340 000 uppehållstillstånd av alla slag, enligt uppgifter från Eurostat. Under samma period beviljade Sverige mer än tre gånger fler, uppåt 1,1 miljoner. Att det svenska mottagandet har orsakat stora integrationsproblem, ett växande utanförskap, utbredd fattigdom bland invandrare och ett stort bidragsberoende är allmänt känt. Vi måste vara mer ärliga och direkta. Vissa invandrare har haft bidragsförmåner under lång tid. De har aldrig lyckats bli en del av samhället. Kanske skulle det vara bättre för alla om de återvände hem till sitt eget land.

Fru talman! Jag tänkte precis säga det: Om Jonas Andersson vill debattera med Märta Stenevi får han begära en interpellationsdebatt med henne. Nu håller vi oss i stället till den här frågan, som handlar om integration och om återvandring.

Efter tre minuter, i slutet av sitt inlägg, kommer Jonas Andersson ändå in på den vanliga eländesbeskrivning som Sverigedemokraterna ägnar sig åt och som vi har hört i många år.

När vi 2015 och 2016 hade den stora flyktingkrisen kom det över 160 000 asylsökande på ett enda år, och vi hade en besvärlig situation. Då fick vi från regeringens sida helt enkelt ingripa och se till att strama åt lagstiftningen på ett sådant sätt att antalet asylsökande minskade - vilket det nu också har gjort, med ungefär 90 procent, så att vi nu har det lägsta antalet asylsökande till Sverige på 20 år. Under 2015 och 2016 var Sverigedemokraterna ute nästan varenda dag och sa: Nu kommer arbetslösheten att öka. Nu kommer socialbidragen att öka. Nu kommer statsfinanserna att haverera, och allt kommer att kollapsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var det budskap ni hade då, Jonas Andersson. Men ni fick ju fel i det. Det visade sig att Sverigedemokraterna hade fel i detta. Trots att vi gav väldigt många människor skydd från krig minskade arbetslösheten under förra mandatperioden. Socialbidragstagandet minskade, och statsfinanserna förstärktes. Vi amorterade av 130 miljarder kronor på statsskulden. Det kollapsade alltså inte på något sätt utan snarare tvärtom; vi lyckades stärka både arbetsmarknaden och statsfinanserna under den mandatperioden, vilket egentligen är remarkabelt med tanke på den stora humanitära insats som Sverige gjorde.

Sverige har EU:s högsta sysselsättningsgrad och har haft det i många år. Det finns alltså inget annat land i EU där befolkningen arbetar lika mycket som den gör i Sverige. Så är det faktiskt, och det spelar ingen roll om man räknar andelen sysselsatta eller arbetade timmar. Det är en förklaring till att våra statsfinanser är så starka, nämligen att Sverige har en arbetande befolkning. Det gäller också de flesta av dem som bor i utsatta områden. De arbetar, betalar skatt och går till jobbet varenda dag - på byggen, i industrin, inom handel och hemtjänst och inte minst i sjukvården. 34 procent av alla våra läkare, som inte minst jobbar nu i pandemin, är födda i ett annat land. Samma sak gäller 39 procent av våra vårdbiträden och nästan 30 procent av våra sjuksköterskor.

Sverige hade alltså inte klarat en dag, påstår jag, utan alla de människor vi har som är födda utomlands men som hjälper till att bygga upp svensk välfärd. Sverigedemokraterna har aldrig erkänt, eller egentligen förstått, att det är på det sättet. Hade Sverigedemokraterna fått bestämma hade ingen av dessa människor fått vara i Sverige. Så är det ju faktiskt.

Jonas Andersson lyfter fram frågan om återvandring. Han vill att vi ska inrätta ett stöd för den som vill återvandra, och så hänvisar han till Danmark. Guess what? Ett sådant stöd har Sverige redan. Vi inte bara har det, utan vi har haft det i minst 30 år. Jag har försökt gå tillbaka och se när stödet inrättades en gång i tiden, och vi pratar någon gång i slutet av 80talet. Ett stöd för återvandring till dem som vill lämna Sverige har alltså funnits här i över 30 år, och vi ökade till och med anslaget till just detta stöd förra året.

Stödet har alltså funnits i minst 30 år, långt före Danmark. I sakfrågan slår Jonas Andersson därmed in öppna dörrar, fru talman.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag tackar också för att ministern återigen vill prata om Sverigedemokraterna och precis de saker jag nämnde i mitt inledande inlägg, vilket kanske även förklarar för fru talmannen varför jag ville ta upp dem i förväg.

Jag tycker annars att det är bra att den socialdemokratiske migrationsministern har kommit till insikt i vissa frågor. Det rör sig dock tyvärr inte om den svenske migrationsministern utan om hans kollega i grannlandet Danmark. Det jag avslutade mitt förra inlägg med var alltså ett uttalande från den danska motsvarigheten till Morgan Johansson, nämligen den socialdemokratiske migrationsministern Mattias Tesfaye. Morgan Johansson kanske ska hålla lite koll på honom också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska återge hela uttalandet, som är hämtat från dansk public service: Vi måste vara mer ärliga och direkta. Vissa invandrare har haft bidragsförmåner under lång tid. De har aldrig lyckats bli en del av samhället. Kanske skulle det vara bättre för alla om de återvände hem till sitt eget land. Jag är därför glad att vi nu introducerar ett dedikerat hemresesamtal, där vi kan prata om möjligheten att resa hem frivilligt med ekonomiskt stöd från det danska samhället.

Uttalandet rör ett av de förslag som den danska regeringen lade fram för ett par månader sedan inom ramen för den danska repatrieringslagen och som en majoritet i det danska parlamentet står bakom. Det gällde obligatoriska repatrieringssamtal med långtidsarbetslösa utlänningar om möjligheterna att resa hem frivilligt med stöd från den danska staten.

Morgan Johansson nämnde ett bidrag. När det gäller återvandring, eller repatriering, för människor som faktiskt har rätt att befinna sig i Sverige finns det mycket riktigt ett visst stöd från staten. Man kan få resekostnader betalda och ett kontantstöd på 10 000 kronor för vuxna eller max 40 000 per familj. De senaste åren har i genomsnitt fem personer per år tagit del av dessa bidrag.

Men när det gäller personer som inte har rätt att stanna i Sverige är regeringen desto generösare. Personer som har fått avslag, som har befunnits sakna skyddsskäl och som har utnyttjat asylsystemet för egen vinning kan få 30 000 per vuxen eller 75 000 per familj. Minister Johansson står alltså bakom ett system som använder skattebetalarnas pengar till att muta utlänningar utan rätt att befinna sig i Sverige för att de ska följa svensk lag och lämna landet.

Vi har alltså hemlösa fattigpensionärer som inte har råd att gå till tandläkaren - varje femtiolapp spelar roll för dem. Deras skattepengar tar den rödgröna regeringen för att generöst strössla över illegala migranter. Är inte det lite intressant?

Vi i Sverigedemokraterna är medvetna om att det kommer att ta tid att ordna upp allt det som övriga partier har ställt med i Sverige sedan sekelskiftet. Det är ungefär som att vända en oljetanker i Suezkanalen. Det tar tid, och det kommer att kosta under tiden - kanske inte blod men i alla fall svett, tårar och skattemedel. Men vi måste ju börja någonstans, och vi måste börja nu.

Fru talman! När tänker migrationsministern ta inspiration från sina danska kollegor och börja tala klarspråk om vad som kommer att krävas?

Fru talman! Det här blir bara mer snurrigt för varje replik. Jag har precis beskrivit att vi i Sverige har haft det system som finns i Danmark, där man har möjlighet att få stöd för att återvända hem om man vill göra det, i minst 30 år. Vi hade det långt innan Danmark inrättade detta.

Jonas Andersson slår, återigen, egentligen bara in öppna dörrar. Han drar också en parallell till det stöd vi har för dem som har varit asylsökande och som återvänder och talar om människor som har utnyttjat systemet. Att söka asyl är ju en mänsklig rättighet; det är inte att utnyttja systemet. Man söker asyl och får sin sak prövad i en rättssäker process enligt de regler vi har. Om man får bifall får man stanna i Sverige. Om man får avslag måste man återvända hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av dem som får avslag kan vara helt utblottade, inte minst eftersom de ibland har fått sälja allt de äger och har och ibland inte har haft några tillgångar över huvud taget. Som en möjlighet för dem att åka tillbaka till sitt hemland och bygga upp sitt liv igen har vi dessa stödåtgärder, som jag skulle vilja säga är enormt viktiga - annars hade återvändandet inte alls fungerat på det sätt som det faktiskt gör i dag.

Mellan 2014 och 2020 har nästan 90 000 människor lämnat Sverige; det är alltså ungefär 1 100 människor per månad som har lämnat Sverige. De har åkt antingen till sitt hemland, efter att ha fått avslag, eller till ett annat EU-land där de först har sökt asyl.

Jag vill påstå att även återvändandedelen av migrationspolitiken fungerar på ett mycket bättre sätt än i många andra länder.

Det är därför vi har detta stöd, och vad jag vet vill inte Sverigedemokraterna avskaffa det. Eller är det en nyhet? Vill man avskaffa återvändandestödet? I så fall skulle återvändandet försämras dramatiskt, vill jag påstå - det skulle vara mycket svårare.

I sitt första inlägg nämnde Jonas Andersson att han i stället vill att man ska hjälpa på plats. Detta har jag ingenting emot, men varför vill Sverigedemokraterna då samtidigt skära ned biståndet med 30 procent? Det har ni ju också lagt förslag om i den här kammaren.

Ni vill inte hjälpa människor från andra länder som flyr från krig och förtryck; dem ska ni hålla ute från Sverige. Ni vill inte heller hjälpa dem i flyktinglägren på plats. Det är falskt när Jonas Andersson påstår att han i stället vill hjälpa på plats - Sverigedemokraterna vill inte göra det heller.

Den här återvandringspengen finns alltså i det svenska systemet sedan över 30 år; det är ingen nyhet för oss på något sätt. Grunden måste ändå vara att de människor som befinner sig i Sverige, varav över 1 miljon är födda utomlands, ska ha en bra möjlighet att utvecklas här, att få jobb och utbildning och att bli en del av det svenska välfärdssystemet och det svenska samhället.

Men när jag lyssnar på Jonas Andersson får jag snarare intrycket att han i själva verket vill tvinga bort människor. Alla som inte har svensk bakgrund - eller de flesta av dem - ska enligt Sverigedemokraternas sätt att se det helst massdeporteras ut ur Sverige. Det var faktiskt innebörden i en intervju som Jimmie Åkesson gjorde härförleden.

Jag kan passa på att fråga Jonas Andersson: Hur står det egentligen till med Sverigedemokraterna här? Tänker ni, om ni får möjlighet, inleda en politik för massdeportering från Sverige av människor som kanske har varit här i många år? Detta tror jag att väldigt många vill ha svar på.

Fru talman! Tack, ministern, för detta otroligt fantasifulla svar! Jag kan tänka mig att ministern efter att hans politiska karriär är slut kan göra karriär som författare av något slag; det kanske skulle vara intressant att läsa de böckerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De senaste åren är det i genomsnitt fem personer per år som har ansökt om detta återvandringsstöd. Återvändandestödet till asylsökande som har fått avslag och som alltså de facto inte har skyddsskäl är en annan sak. Det är där regeringen vill lägga stora pengar för att muta människor; man vill slänga kontanter till dem för att de ska återvända. Jag tycker att det är skamligt, och jag skulle skämmas om jag vore Morgan Johansson.

Men, fru talman, detta handlar ju inte enbart om pengar och ekonomi, även om jag tror att svenska skattebetalare tycker att det är viktigt, utan det rör sig även om att ge stöd och hjälp till utlänningar som av olika anledningar inte har integrerats i det svenska samhället.

Dessa människor har kanske, som Morgan Johansson sa, investerat alla sina pengar eller till och med skuldsatt sig för att nå detta förlovade land i norr, bara för att hamna i utanförskap, bidragsberoende, arbetslöshet och trångboddhet och vara omringade av moralpoliser, gängkriminella och knarklangare. Man kan ju förstå att ett frivilligt återvändande, eller repatriering, som danskarna väljer att kalla det, kan vara ett både gott och moraliskt försvarbart alternativ för såväl individ som samhälle.

Minister Johansson skryter om en satsning där 2 ½ miljon har tillförts Migrationsverket för arbetet med återvandring. Sverigedemokraterna budgeterar under kommande år, fru talman, för satsningar på sammanlagt 800 miljoner till insatser för att öka den frivilliga återvandringen. Vi följer noga vad som händer i Danmark för att plocka upp förslag som kan implementeras även i Sverige, och mitt råd till minister Johansson är att göra detsamma.

Fru talman! Det gör jag ju. Jag bor på gränsen till Danmark, och jag känner Mattias Tesfaye, den socialdemokratiske migrationsministern i Danmark, sedan ett antal år. Vi har mycket kontakt i många olika frågor.

Här använder man sig av ett lösryckt citat från den danska debatten i den svenska debatten. Jag kan bara konstatera att det system som Jonas Andersson efterfrågar finns i Sverige och har funnits sedan länge - sedan långt innan Danmark introducerade det.

Jonas Andersson återkommer i dessa debatter hela tiden till den extrema svartmålningen av Sverige, nu senast i sitt senaste inlägg. Jag vill bara påpeka att Sverigedemokraterna har sagt detta år efter år, inte minst efter flyktingkrisen 2015-2016.

Resultatet blev dock precis tvärtom. Arbetslösheten minskade. Socialbidragstagandet minskade under den förra mandatperioden. Vi amorterade av statsskulden med 130 miljarder. Det är faktiskt så. Detta visar att man, om man sätter in rätt insatser, klarar av att ta emot människor som flyr förtryck och krig.

Sverige har gjort en jättestor humanitär insats. Sedan kriget bröt ut i Syrien för tio år sedan har Sverige gett skydd åt 180 000 människor som har flytt detta krig.

Jag är i grunden väldigt stolt över att vi har kunnat ge så många män, kvinnor och barn skydd här i Sverige. Jag är också stolt över det arbete som vi har gjort för att se till att de kan få utbildning, komma in på arbetsmarknaden och bli en del av Sverige för framtiden. Men det handlar då om att kunna gå in med fortsatta integrationsinsatser för att se till att de på riktigt kommer in i Sverige. Detta kommer vi att fortsätta jobba mycket med och prioritera mycket högt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.