Statsbidrag till studieförbund

Fru talman! Eva Lohman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att studieförbund på landsbygden inte ska missgynnas av de nya fördelningsreglerna för anslag till studieförbunden.

Folkbildningen i form av studieförbund och folkhögskolor har på många olika sätt och under lång tid varit en del i att bygga och utveckla Sverige. Folkbildningen lämnar årligen mycket värdefulla bidrag när det gäller att erbjuda människor möjlighet till studier och bildning. Studieförbund och folkhögskolor är också mycket viktiga i vårt gemensamma arbete med nyanländas etablering i samhället och i arbetslivet samt för att stärka och utveckla demokratin. Folkbildningen är också Sveriges största kulturarena.

En central princip som länge varit vägledande är att folkbildningen ska vara fri och frivillig. Med det menas dels att folkbildningen i princip ska vara fri från såväl politisk som kommersiell inblandning, dels att människors deltagande i verksamheten bygger på frivillighet.

Staten ställer årligen betydande resurser till folkbildningens förfogande. Även kommuner och landsting lämnar ekonomiskt stöd. Sedan 1991 är ansvaret fördelat så att staten genom en förordning anger syftena för statsbidraget till folkbildningen. Studieförbund och folkhögskolor anordnar sedan utbildnings, bildnings- och kulturverksamhet som på olika sätt ska svara mot statens syften. I riktlinjer till Folkbildningsrådet ställer regeringen krav på redovisning för att regeringen ska kunna följa upp hur väl verksamheten som anordnats svarar mot de syften med det ekonomiska stödet till folkbildningen som staten ställt upp.

Hur resurserna fördelas mellan studieförbund och folkhögskolor och på varje enskilt studieförbund och folkhögskola är dock en fråga för folkbildningen själv. Administrationen och fördelningen av statsbidraget sköts av Folkbildningsrådet utifrån förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen.

Den nu rådande principen om ansvarsfördelningen mellan staten och folkbildningen, liksom principen om den fria och frivilliga folkbildningen, har ett brett politiskt stöd och värnas även av folkbildningen själv.

Jag avser att genom en fortsatt dialog och verksamhetsbesök följa folkbildningens viktiga arbete när det gäller att erbjuda deltagare tillfällen att studera och förkovra sig, att växa och stärkas som människor, att stärka sin ställning på arbetsmarknaden, förbättra möjligheterna till egen försörjning och att få utlopp för olika intressen, till exempel estetisk verksamhet.

Jag avser också att även fortsättningsvis verka för att den nu rådande ansvarsfördelningen mellan staten och folkbildningen ska bestå men också för att folkbildningen ska ges goda förutsättningar att i olika former verka i hela landet.

Fru talman! Jag vill börja med att hälsa statsrådet välkommen till kammaren. Jag vet inte om det är den första debatten, men det är den första debatten som vi har. Det är inte den sista, kan jag lova. Välkommen! Jag tackar också för svaret.

Jag delar statsrådets uppfattning att studieförbund och folkhögskolor är och har varit mycket viktiga aktörer i samhällsbygget. Jag uppskattar också att folkbildningen är fri och att den bygger på frivillighet, i motsats till ungdomsskolan.

Många människor har under åren höjt sin kompetens och kunnat förändra sin livssituation tack vare just studieförbund och folkhögskolor. Precis som statsrådet säger har folkbildningen varit en viktig del i att bygga och utveckla Sverige.

Jag har själv gått i studiecirklar, och jag har fungerat som cirkelledare. Jag vet att studieförbunden har en väldigt stor roll att spela. Jag tänker till exempel på det livslånga lärandet och hur man har mottagit nyanlända människor framför allt under det senaste året.

Det är många som går i studiecirkel på sin fritid. Det anordnades 275 000 studiecirklar 2014, tror jag det var, för ungefär 1,7 miljoner människor. Det är väldigt mycket. Man hade 20 miljoner deltagare i olika kulturprogram. Kulturdelen är också väldigt viktig i studieförbundens verksamhet. Det är bra. Det är till och med mycket bra.

Nu kommer en ny modell från den 1 januari 2017 där Folkbildningsrådet har ett nytt fördelningssystem. När jag har talat med olika företrädare för studieförbunden har de uttryckt en stor oro. Det blir en stor förändring i modellen.

En del tycker att det är bra, men andra känner oro. De är oroliga för vilka konsekvenser det eventuellt ska ha. Det finns en rädsla för att man inte bokstavligt men bildligt ska slå ihjäl varandra. Det handlar om att de stora ska slå ihjäl de mindre, bildligt talat. Hur ska man förhålla sig till varandra? Ska man fortsättningsvis vara kollegor, eller blir man konkurrenter?

Alla vi är ense om att det är viktigt att studieförbunden finns i alla delar av landet. Det vill de också själva. De vill finnas i alla kommuner och i glesbygd och tätort. Det gäller såväl stora som små. Vi har tio studieförbund i Sverige som verkar mer eller mindre över hela landet.

Studieförbunden vill också vara en aktör för att möta de nya behov som finns i samhället. Det gäller exempelvis det som de har gjort ypperligt i mötet med nyanlända, där de har gjort en stor insats.

Min fråga till statsrådet var om statsrådet avser att vidta några åtgärder så att studieförbund på landsbygden inte ska missgynnas. Här finns en stor oro. I mitt hemlän Västernorrland och i Sundsvall har vi glesbygd. Här finns oro över det nya fördelningssystemet.

Jag tror att det också finns i andra delar av landet i inland och glesbygd. Det gäller små orter med lågt invånarantal. Det kanske gäller 5 000, 10 000 eller 15 000 människor och tio studieförbund.

Fru talman! Tack, Eva Lohman, för välkomnandet. Det är min första interpellationsdebatt i riksdagens talarstol. Det är förstås en väldigt stor dag för mig. Jag har tidigare gått på riksdagsstenografutbildningen. Jag har då stenograferat många interpellationsdebatter och skrivit "Fru talman!", men jag har hittills aldrig sagt det. Jag tackar för den möjligheten.

Vi tycks vara helt överens om vikten av folkbildning och om hur viktigt det är att den sköts med ett underifrånperspektiv. Det är ju fråga om folkrörelser i ordets rätta bemärkelse, och jag ser det som väldigt viktigt att i min roll som statsråd fullt ut respektera att folkbildningen ska skötas av dem som faktiskt står för verksamheten. De är många och finns över hela landet. Jag avser att verkligen anstränga mig för att säkerställa att villkoren för det är så goda som möjligt.

Jag vill också markera att jag tycker att det är bra att de konkreta besluten om hur fattas så nära deltagarna och de demokratiskt valda representanterna som möjligt. Jag har inte för avsikt att göra några förändringar i den ansvarsmodell som nu gäller, nämligen att Folkbildningsrådet och de olika studieförbunden fattar många av besluten.

Jag är också inställd på att folkbildningen, för att kunna fungera på ett bra sätt, behöver goda resurser. Det ska bli roligt att se hur väl de nya resurserna i årets budget kan komma till användning inom ramen för folkbildningen.

Särskilt tänker jag på den viktiga satsningen på Svenska från dag ett, som hittills har nått väldigt många nyanlända som har kommit till Sverige. Jag hör själv många vittnesmål om hur väl den har kunnat tas emot. Inte minst har jag hört från flera sfi-lärare hur roligt det är att ta emot nyanlända elever som har gått Svenska från dag ett och redan tagit stora kliv i sin språkutveckling.

Jag ser därför med stort intresse fram emot hur Eva Lohman och Moderaterna kommer att stärka folkbildningen i Moderaternas kommande budget eftersom Eva Lohman talar så väl om behovet av att folkbildningen finns i hela landet.

Fru talman! Jag ska försöka hålla tiden lite bättre nu - jag stannade mitt i. Med det nya fördelningssystemet krävs en viss volym för att man ska få verksamhetsbidrag: 2 000 studietimmar och 100 unika deltagare. I glesbygden är det långa avstånd - 10, 20, 30 mil. Det kostar pengar, och pengarna räcker inte till om alla tio studieförbund ska försöka finnas på så många platser som möjligt.

De små studieförbunden befarar att de inte kommer att klara detta. De kommer inte att klara att ha 2 000 studietimmar och 100 unika deltagare om de ska "konkurrera". Dessutom är det den lokala närvaron som premieras i fördelningssystemet, och de små studieförbunden finns inte på dessa små orter.

I dag finns asylpengarna, men dem får man inte räkna in i den ordinarie verksamheten. Man har ju många nyanlända som deltar i cirklar, och asylpengarna är ett tillfälligt bidrag som kommer att dras ned från år till år. Det är alltså inget som räknas in i en normal verksamhet.

I svaret från statsrådet kan jag i sista stycket läsa att hon fortsättningsvis ska verka för att den nu rådande ansvarsfördelningen mellan staten och folkbildningen ska bestå. Men det står också att folkbildningen ska ges goda förutsättningar att i olika former kunna verka i hela landet. Det låter lugnande. Betyder det att statsrådet kommer att vidta åtgärder för att alla tio studieförbund ska ha möjlighet att verka i hela landet så att hela Sverige kan leva?

Fru talman! Som jag har angett i svaret på interpellationen har jag stor respekt för att de avgörande besluten om hur ska fattas så nära studieförbunden och Folkbildningsrådet som möjligt. Samtidigt avgörs förutsättningarna för verksamheten i viss utsträckning av den ansvarsfördelning vi nu har i form av olika statliga beslut. Jag kommer naturligtvis, precis som jag har svarat, att följa denna utveckling.

Men jag vill också betona att regeringen i årets budgetproposition har föreslagit ökade medel till folkbildningen, framför allt när det gäller satsningen på Svenska från dag ett. Det tycker jag är en mycket fin satsning, och jag får väldigt mycket positiv återkoppling från dem som arbetar med den. Vi ser också på siffrorna att den satsningen har nått en mycket stor andel av de nyanlända som har kommit till Sverige på senare tid.

Frågan gäller om jag kommer att säkerställa att folkbildningen kan finnas i hela landet, och min bedömning är att det regelverk vi har och de uppdrag som ligger verkligen möjliggör det. Jag kommer naturligtvis att följa detta, men jag har också den allra största respekt för Folkbildningsrådet och för de beslut som fattas inom ramen för det system som finns. Jag har i hela mitt liv verkat inom olika former av folkrörelser och vet hur viktigt det är att en fri, ideell organisation verkligen får fatta beslut själv utan alltför mycket pekpinnar.

Jag är också övertygad om att det är väldigt positivt för folkbildningen att man inom studieförbunden har tagit på sig ett stort ansvar och verkar för folkbildningen i Sverige.

Precis som jag har skrivit i svaret kommer jag att följa denna fråga, och jag känner inte särskilt stor oro för att vi kommer att få se en nedrustning av folkbildningen. Jag ser också fram emot det jag kan läsa mellan raderna i interpellationen, nämligen en ökad satsning på folkbildningen från Moderaternas sida när det gäller finansieringen i form av budgetmedel. Allt det som interpellanten efterfrågar förutsätter nämligen en stark statlig finansiering av folkbildningen.

Fru talman! Det låter betryggande. Jag hoppas verkligen att statsrådet följer detta så att det inte blir så att de små studieförbunden lämnar glesbygden därför att de inte har möjlighet att få ihop de timmar och den volym som krävs för de verksamhetsbidrag som gör att de kan existera: 2 000 timmar och 100 unika deltagare. Det är mycket på en liten ort. Framför allt gäller detta kulturverksamheten, som studieförbunden också är duktiga på.

Det jag har sagt om volymen och den oro som finns hos de små studieförbunden nämns också i Statskontorets första rapport om folkbildningen. Där tittar man på den nya anslagsfördelningen från Folkbildningsrådet. Man kan se att många uttrycker oro för hur det kommer att bli i framtiden. Kommer de små förbunden att kunna vara kvar i glesbygden, eller kommer de att slås ut av de stora? Lokal närvaro är nämligen också en sak som premieras.

Jag vet att till exempel ett studieförbund som NBV i Västernorrland, eller Mittsverige som det heter nu, har mycket glesbygdsverksamhet. De använder också många nyanlända i sin verksamhet; 34 procent av de nyanlända jobbar till exempel som cirkelledare. Snittet är 8 procent, så det är väldigt bra. Men de och andra mindre studieförbund är oroliga för att de inte ska kunna uppfylla volymen: 2 000 timmar och 100 unika deltagare.

Men det känns tryggt att höra att statsrådet kommer att följa detta och se till att det ska fungera för alla.

Fru talman! Det gläder mig att Eva Lohman känner en trygghet. Jag känner kanske inte lika stor trygghet. Jag har nämligen nu i två repliker i rad erbjudit Eva Lohman möjligheten att beskriva vilka budgetmässiga satsningar som från Moderaternas sida kommer att ske på folkbildningen. Jag har ännu inte fått någon respons på den möjligheten att beskriva Moderaternas politik.

Jag får ändå tacka för att jag fick möjlighet att svara på denna interpellation. För mig är det väldigt roligt att mitt första interpellationssvar handlade om den så viktiga och avgörande folkbildningen. Det gav mig en möjlighet att beskriva hur viktigt jag tycker att det är att besluten inom folkbildningen fattas så nära studieförbunden och verksamheten som möjligt och också hur viktigt det är att vi ser till att vi satsar på folkbildningen, inte minst för de många nyanländas skull.

Tack för möjligheten att få svara på denna interpellation i min första interpellationsdebatt!

Överläggningen var härmed avslutad.