Statsbidrag riktade till skolan

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ta fram ett system med statsbidrag som inte riskerar att påverka skolutvecklingen åt fel håll.

Det är viktigt att ansvarsfördelningen är tydlig i välfärden. Läget inom skolväsendet är för närvarande sådant att det finns behov av riktade statsbidrag. Ökningen av antalet riktade bidrag har skett successivt sedan slutet av 1990-talet. De riktade statsbidragen är ett symtom på den oklara styrkedja som bland annat OECD identifierat. Därför tillsatte regeringen 2015 års skolkommission som genom förslag på en tydligare styrkedja kan bidra till att långsiktigt minska behoven av de många riktade statsbidrag som finns i dag på området.

Skolkommissionen har i sitt slutbetänkande lämnat förslag om bland annat hur behovet av riktade statsbidrag långsiktigt kan minskas. Skolkommissionens förslag bereds nu inom Regeringskansliet. I enlighet med Skolkommissionens förslag föreslår regeringen i budgetpropositionen för 2018 en kraftig förstärkning av den statliga finansieringen av skolan. Det statliga stödet för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling ska fördelas så att resurserna viktas med hänsyn till elevernas socioekonomiska bakgrund, vilket ligger i linje även med Riksrevisionens rekommendationer.

Även Riksrevisionen föreslår fortsatt riktat stöd till skolutveckling för att säkerställa att medlen går till skolverksamheten. Regeringens pågående arbete med att anpassa statsbidragen så att de inte missgynnar huvudmän med små administrativa och ekonomiska resurser eller försvårar långsiktig planering och skolutveckling är angeläget.

Statens skolverk bedriver ett aktivt arbete med att förenkla hanteringen av statsbidragen för skolhuvudmännen, bland annat genom att utveckla en samlad digital hantering av bidragen. I syfte att bredda statsbidrag och minska administrationen vid ansökningsförfarandet har regeringen beslutat om ändringar i en rad satsningar på skolområdet, och jag vill här nämna några exempel.

Fortbildningen inom Lärarlyftet II mot speciallärarexamen har utökats till att omfatta alla inriktningar. Vidare har det vad gäller bidraget för fler anställda i förskoleklassen och lågstadiet införts en möjlighet för huvudmän att ansöka om bidrag för att bibehålla det utökade antal årsarbetskrafter som huvudmannen tidigare har fått bidrag för.

Regeringen har även utformat satsningar på så sätt att statsbidrag inte riktas till huvudmännen utan till Skolverket som, efter dialog med huvudmännen, får besluta att sätta in insatser efter skolhuvudmännens specifika förutsättningar och behov. Exempel på detta är Samverkan för bästa skola och Uppdrag att genomföra insatser för att stärka utbildningens kvalitet för nyanlända barn och elever.

Regeringen har vidare tillsatt en utredning som ska göra en översyn av de statliga myndigheterna inom skolväsendet, inklusive ansvarsfördelningen och organiseringen av myndigheterna på skolområdet, i syfte att skapa en mer ändamålsenlig myndighetsstruktur som därmed kan bidra till en bättre skola. Som ett led i regeringens förbättrade styrning av skolväsendet behövs också en översyn av de riktade statsbidragen. Ett arbete med att uppnå en mer strategisk och ändamålsenlig användning av de riktade statsbidragen till skolan har påbörjats inom Regeringskansliet. Riksrevisionens rapport kan bidra med ökad kunskap om systemet med riktade statsbidrag och därmed fungera som underlag för detta arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen kommer under våren att överlämna en skrivelse till riksdagen som behandlar regeringens bedömningar med anledning av Riksrevisionens granskningsrapport om riktade statsbidrag till skolan.

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för svaret!

Riktade statsbidrag är ett sätt för oss på nationellt plan att detaljstyra skolan. Redan tidigt under den här mandatperioden - och även före valet - var utbildningsministern tydlig med att regeringens ambition var att minska de riktade statsbidragen.

Hur vällovligt vart och ett av statsbidragen än är ger ju den samlade bilden och flera utvärderingar att de inte är utformade så att de på ett effektivt sätt riktar resurser till skolan. De slår fel och hamnar inte på de skolor som behöver dem mest och inte hos de huvudmän där behoven är som allra störst.

I många kommuner har man i dag flera anställda som på heltid sysslar bara med att söka och återrapportera statsbidrag. Det är ju en möjlighet om det rör sig om lite större kommuner. Ett av mina favoritexempel är Nordanstigs kommun. Det var ett av mina bästa besök under den här mandatperioden. Det besöket öppnade ögonen på mig för hur det kan vara för en liten kommun. Man har två anställda på hela skolförvaltningen. Det är helt omöjligt för dem att ha koll på alla bidrag som finns, för att inte tala om att hantera all den administration som följer med återrapportering med mera.

Samverkan för bästa skola liknar vårt förslag om kunskapskontrakt. Vår uppfattning är att man borde kunna styra över mycket mer av riktade statsbidrag till en sådan satsning. Då blir det riktade statsbidrag som på riktigt går in och ser till den enskilda skolans behov och skräddarsyr stödet när det gäller både resurser och hur resurserna ska användas.

Jag kan inte förstå varför regeringen inte har gjort någon ansträngning för att ändra en del av de riktade statsbidrag som finns och för att föra in dem i Samverkan för bästa skola.

Fru talman! När jag var aktiv på SKL och även fortsättningsvis har man riktat mycket kritik mot de riktade statsbidragen just för att det krävs så mycket resurser för att söka och återrapportera statsbidrag. SKL har också stöd i många granskningar som visar att systemet inte fungerar.

Så som jag har uppfattat utbildningsministern har det funnits en uttalad ambition - inte minst för 1 229 dagar sedan när utbildningsministern tillträdde - att minska bidragen. Men de har ju blivit många fler.

Vi i utbildningsutskottet var på studiebesök hos Skolverket i förra veckan. Där bekräftar man bilden av att statsbidragen har ökat lavinartat, mer än vad de gjorde under allianstiden. År 2014 hanterade Skolverket 41 bidrag och nu är man uppe i 72. Antalet beslut om statsbidrag har enligt riksdagens utredningstjänst ökat från 12 000 till 16 000 under samma tidsperiod.

Det här är bara ren sifferexercis, men bakom varje beslut finns det ansökningar som man kanske har varit tvungen att komplettera eller återrapportera. Det innebär att väldigt mycket tid går åt i en kommun till att söka statsbidrag, återrapportera och komplettera ansökningar. Det är tid som man borde lägga på skolutveckling. Det är resurser som man borde lägga på fler lärare, specialpedagoger och annat i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar vad som hände med regeringens ambition. Det har ju inte hänt någonting under den här mandatperioden när det gäller att minska statsbidragen. De har ökat.

Fru talman! Jag instämmer i stort i Maria Stockhaus problembeskrivning. De riktade statsbidragen har i princip fördubblats med varje ny regering sedan slutet av 90-talet, inte i innehåll - vi har satsat olika mycket pengar på skolan - men i antal, och det är det som påverkar administrationen. Det är till och med mer frustrerande om innehållet är litet men antalet stort, så att man måste söka många olika bidrag för att få ut lite pengar. De riktade statsbidragen har blivit fler även under vår period.

När man talar om siffror på antalet statsbidrag ska man dock veta - bara så att man har det med sig när man gör en bedömning - att risken är stor att till exempel Samverkan för bästa skola plötsligt räknas som ett statsbidrag, även om det sköts på ett helt annat sätt och inte i grunden ökar administrationen för huvudmännen utan snarare stödet till huvudmännen. Man ska också veta att till exempel de stora reformer och förändringar som gjorts för att få mycket mer vuxenutbildning på plats runt om i landet, vilket vi hoppas att alla välkomnar, räknas in. Det ser alltså lite olika ut när man gör de här jämförelserna.

Men ja, vår ansträngning är att minska statsbidragen. För att tänka stort och tänka framåt ser jag framför mig att man har ett större statsbidrag som är tydligt socioekonomiskt viktat och ger mer till dem som behöver mest. Där ligger nu Skolkommissionens statsbidrag i grunden, och vi kommer att kunna överföra mindre riktade statsbidrag till det. Det blir fortfarande pengar till skolan, men med större lokal handlingskraft.

Sedan behövs, precis som Maria Stockhaus säger, Samverkan för bästa skola. Med en regional och statlig struktur kommer man att kunna jobba på många fler än de 200 skolor vi har avtal med i dag. Till detta kommer medel att tillföras. Vi har kraftigt ökat medlen som går ut på det sättet. Det är fråga om en hel förändring av hur staten arbetar med skolan. Det kan också behöva finnas ett antal mindre statsbidrag som handlar om att främja olika typer av innovation i systemet. Dem tänker man sig inte att alla ska söka, utan några ska få gå före och prova olika typer av idéer och system.

Det är en bra bit dit. Det är fråga om att vända en utveckling som har pågått sedan slutet av 90-talet, men det är det vi ser framför oss. Ett stort antal riktade statsbidrag riskerar nämligen att hämma möjligheten att göra lokala anpassningar av verksamheten utifrån beslutade prioriteringar. Tittar vi framåt förutsätter välfärden och utvecklingen av välfärden att kommunerna får fokusera på kärnverksamheten och inte fastna i byråkrati. Därför vill vi stödja och underlätta en sådan effektivisering.

Utmaningarna ser olika ut i olika kommuner. Det är därför det stora statsbidrag som vi fattar beslut om i Skolkommissionen ger en sådan frihet. I syfte att förbättra den statliga styrningen av skolan avser regeringen att presentera ett nytt upplägg för de riktade statsbidragen på utbildningsområdet. Vår målsättning är att göra det före sommaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu har vi Skolkommissionens statsbidrag i grunden. Vi kan använda det för att minska antalet statsbidrag. Det är en betydande minskning som är syftet med den översyn som jag beskrev och som nu pågår inom Regeringskansliet. Utrymmet för lokal anpassning av riktade satsningar behöver öka, och då bör det också understrykas att grunden självklart är generella statsbidrag. Regeringen har gjort den största ökningen av de generella statsbidragen sedan 90-talet.

Fru talman! Jag har ju suttit i andra änden också och varit mottagare av riktade statsbidrag, och jag har diskuterat dem med många kommunala kollegor. Jag ska nämna ett stort problem med att vi har alla de här riktade statsbidragen. Om man som kommun anser att ett visst statsbidrag inte passar in i det man ser som sina utmaningar och väljer att inte söka det statsbidraget finns det trevliga små lokaltidningar - som naturligtvis ska granska vad vi gör - som ganska ofta ifrågasätter varför man inte har sökt de statliga pengarna. Även om man har bra skäl är det svårt att motivera varför man inte tar emot statliga medel, trots att det kan handla om att villkoren gör att det man fokuserar på i kommunen skulle haverera.

Den här regeringen hade väldigt mycket ambitioner om att minska statsbidragen, men det mesta lade man i Skolkommissionen. Ett problem med den är dock att dess förslag kom till riksdagen i valda delar vid olika tillfällen. Det kom inte ett samlat paket, vilket var tanken. Ett annat problem är att det är väldigt mycket som man hade kunnat göra någonting åt under den här mandatperioden men som man inte har gjort någonting åt; man bara hänvisar till Skolkommissionen. Jag tycker att riktade statsbidrag är en viktig sådan fråga. Där hade man kunnat göra stor skillnad genom att göra en överföring från de riktade statsbidragen till Samverkan för bästa skola.

Vi har ett stort problem med att små skolor och små kommuner som inte har resurser helt enkelt inte har kraften att hålla koll på och söka alla dessa bidrag. Och när man har sökt ett bidrag är det inte ovanligt att Skolverket återkommer och säger att man måste komplettera ansökan. Man ska också återrapportera, och ibland löper man dessutom risk att bli återbetalningsskyldig.

I sitt interpellationssvar säger utbildningsministern att regeringen har ett "pågående arbete med att anpassa statsbidragen så att de inte missgynnar huvudmän med små administrativa och ekonomiska resurser eller försvårar långsiktig planering och skolutveckling" och att det här är "angeläget". Men exakt vad har hänt rent praktiskt? Hur har kommunerna märkt av att detta är en angelägen fråga för regeringen?

Fru talman! Kommunerna har märkt av det genom att vi har minskat administrationen i flera statsbidrag och slagit ihop ett antal statsbidrag. Som jag beskrev i mitt interpellationssvar pågår ett arbete på Skolverket för att det här ska vara enklare att använda för kommunerna.

Anledningen till att vi inför statsbidrag är ju att vi ser verksamheter som verkligen måste stärkas i skolan. Jag kommer ändå tillbaka till att det skars bort medarbetare under den förra regeringen. Vi behövde tillföra statliga medel och vara säkra på att de skulle leda till att fler anställdes i skolan. Det är bra att fler har anställts än vad de ökade elevkullarna i sig själva motiverar. Att det blir fler anställda i lågstadiet och att vi får mindre barngrupper i förskolan är viktigt. Statliga medel har bidragit till att det är på det sättet. Lärarlöner är en annan viktig fråga. För att öka attraktiviteten måste lönerna för lärare öka mer än för andra yrkesgrupper, och det har varit bakgrunden till ett av de statsbidrag som vi nu diskuterar i helheten. Många av dessa statsbidrag är vi ju numera i grunden överens om. Sedan handlar det om hur vi bygger ett bättre system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samverkan för bästa skola är egentligen den största förändringen i statens relation till kommunerna sedan inrättandet av Skolinspektionen. Vår regering har genomfört denna förändring utifrån ett förslag som Miljöpartiet arbetade fram ihop med Sveriges Skolledarförbund, och jag uppskattar att den är så uppskattad av Maria Stockhaus och Moderaterna. Jag tror verkligen att det är en väldigt bra förändring i hur staten jobbar med kommuner och fristående huvudmän för skolutveckling på enskilda skolor. Jag kan garantera att vi har tillfört så mycket medel som det har gått att använda under uppbyggnadsfasen. Det är en helt ny uppgift för staten - att vara ute och göra analyser på enskilda skolor av vilka insatser som kan göra skillnad där.

Fru talman! Jag beskrev i mitt förra interpellationssvar vad jag ser framför mig: att man har ett större statsbidrag som är tydligt socioekonomiskt viktat, så att det går mer till dem som behöver mest. Vi gör samma sak från staten som vi förväntar oss att varje kommun gör inom sin kommun och som man i dag har lagkrav på att man ska göra. Det är en samverkan där vi jobbar tillsammans med de skolor som har de allra tuffaste förutsättningarna. Det kan också ingås avtal om ökade resurser till dem. Därtill kommer statsbidrag som snarare handlar om att stärka innovation. Detta innebär en kraftig minskning av det totala antalet statsbidrag.

Då frågar Maria Stockhaus: Men varför är inte allt detta gjort redan nu? Varför har ni inte redan rivit upp hela den ökning av statsbidragen som har skett sedan slutet av 90-talet? Anledningen är helt enkelt att detta system har blivit ett slags plockepinn. Rycker man i något riskerar något annat att falla. Kommuner och fristående huvudmän är i dag beroende av olika typer av riktade statsbidrag, så detta är en förändring som måste ske tillsammans med SKL och huvudmännen. Man måste veta i god tid vilka system som kommer att ändras och hur de kommer att ändras, så att man kan förbereda sig på förändringen.

Det är denna typ av utvecklingsarbete som vi nu är inne i. Vi ser framför oss att vi före sommaren kan redovisa en sådan tidsplan. Men jag kan säga att interpellanterna inte hade varit glada på mig i riksdagen om jag plötsligt rivit upp några statsbidrag som man i dag är djupt beroende av i kommunerna X, Y och Z och därmed helt ändrat förutsättningarna för deras pågående skolutvecklingsarbete. Nej, det är viktigt att man gör detta på ett sådant sätt att kommunerna har möjlighet att förbereda sig.

För mig är det även såklart viktigt att de totala resurserna till skolan fortsätter att öka. Vi får inte hamna i ett läge där minskade statsbidrag leder till att det blir mindre resurser till skolan.

Fru talman! Jag tycker att detta är en väldigt viktig fråga när det gäller hur man styr skolan, och det gäller både på kommunal nivå och på riksnivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu står vi här och pratar om mer pengar till skolan. Vi har en ny generaldirektör för Skolverket som åtminstone jag har väldigt stor respekt för och som startade med att säga: Skolan behöver inte mer pengar. Man behöver använda de pengar som man redan har på ett klokare sätt.

Det är någonting för oss alla att ta med oss och fundera över. Min erfarenhet är också att om man från politiskt håll kliver in och hela tiden löser alla problem med externa pengar och olika former av program och projekt, eller vad det nu kan vara för någonting, tar professionen inte ansvar och gräver inte där den står. Det är också någonting som jag tycker att det är viktigt att man har med sig när man diskuterar riktade statsbidrag. Det handlar om att de som faktiskt jobbar i skolan tar ansvar för utvecklingen på sin egen skola och inte känner att de är beroende av att någon annan ska komma dit och lösa problemen.

Men vi har ett intressant problem framför oss. Nu kommer det nämligen ytterligare ett statsbidrag: det stora 6-miljardersstatsbidraget från Skolkommissionen. SKL har redan varit rätt kritiskt till det statsbidragets konstruktion. Det är ett nytt statsbidrag som också kommer att kräva rätt mycket administration.

Man har villkorat bidraget med att nedskärningar inte får göras i fråga om undervisning och elevhälsa. Det låter jättebra, men problemet är att det krockar med verkligheten ute i skolorna. Det kan till exempel vara så att en skola har lagt extra resurser på att hantera en elev med omfattande stödbehov. När den eleven slutar skolan kommer man inte att behöva lägga de resurserna på det. Då kan det se ut som att man drar ned, och då blir man återbetalningsskyldig. Det kan vara samma sak om man har gjort en stor fortbildningssatsning under ett år, som är ett basår, och sedan drar ned för att man är klar med den utbildningssatsningen. Då lägger man inte längre de resurserna på detta, och då kan det uppfattas som att man drar ned.

Detta är någonting som SKL har lyft. Vi riskerar alltså att få ytterligare ett riktat statsbidrag som kommer att kräva en massa administration och återrapportering av kommunerna.

Fru talman! Tack, Maria Stockhaus, för att du lyfte frågan! Jag återkommer gärna för att diskutera detta mer. Jag skulle dock önska att man faktiskt reflekterar över det jag säger.

Att vi nu får Skolkommissionens stora statsbidrag är ju en förutsättning, och en möjlighet, för att vi ska kunna minska antalet statsbidrag. Genom att det finns ett stort bidrag med några tydliga motkrav finns det möjlighet att överföra andra småpotter till just det bidraget, vilket ökar den lokala möjligheten till ansvarstagande och egna prioriteringar. Sedan ska staten snarare än att ha en mängd olika statsbidrag vara inne och jobba på just de skolor där vi vet att det behövs externt stöd och gemensamma krafttag för att lyfta utvecklingen, genom program som till exempel Samverkan för bästa skola. Skolkommissionens statsbidrag, som nu införs, gör det möjligt för oss att gå den vägen och minska antalet statsbidrag utan att pengarna till skolan minskar.

Jag tycker att det är ett mycket rimligt motkrav att man, när man tar emot stora medel, inte skär ned de egna medlen. Skolkommissionens statsbidrag är uttänkt precis så av profession och forskning. Det ska ge skolan ett starkare skydd mot nedskärningar vid lokala och nationella kriser, så att vi inte råkar ut för det som hände under finanskrisen och under 90talskrisen. När man tvingas skära ned i skolan ökar skillnaderna mellan de kommuner som är hårdast drabbade och andra kommuner, och då ökar ojämlikheten ytterligare i systemet. Och i andra änden blir det mycket dyrare när barnen lämnar skolan utan att ha fått den tid de behöver med sina lärare. Nedskärningar i skolan är alltid dyra i andra änden. Därför ställer vi detta motkrav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har lyssnat på SKL i beredningen och sett till att det finns en flexibilitet för att kunna hantera de naturliga variationer som sker över år. Men grundkravet är: När man tar emot pengar ska det inte göras egna nedskärningar i skolan - det ska inte gå till vare sig andra angelägenheter inom kommunen eller vinst i en friskola. Detta är ett vettigt grundkrav.

Överläggningen var härmed avslutad.