Statligt stöd till klimatskadlig verksamhet

Fru talman! Lorena Delgado Varas har frågat energi- och digitaliseringsministern vilka åtgärder statsrådet kommer att vidta för att säkra att statliga stöd inte riskerar att gå till klimatskadlig verksamhet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag håller helt med Lorena Delgado Varas om att statliga stöd inte ska gå till klimatskadlig verksamhet. Tvärtom lägger klimatlagen, som antogs 2018, ett ansvar på nuvarande och framtida regeringar att föra en politik som utgår från klimatmålen.

Det stöd som Lorena Delgado Varas här syftar på avser bidrag som Energimyndigheten betalar ut genom Industriklivet med syfte att påskynda projekt för att hitta och utveckla fossilfria lösningar.

För att nå Sveriges mål att senast 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären och att därefter uppnå negativa utsläpp är industrins omställning helt central. För att industrin ska kunna ställa om krävs omfattande investeringar i ny teknik som ofta inte är kommersialiserad. Därför lanserade regeringen 2017 Industriklivet. Det är en långsiktig satsning för att stötta företag att utveckla lösningar för att minska de processrelaterade utsläppen inom industrin som ofta är svåra att komma åt.

Sedan dess har Industriklivet breddats två gånger och kan nu även ge stöd till tekniker för så kallade negativa utsläpp samt sedan i år till andra industriprojekt som på ett väsentligt sätt kan bidra till att nå klimatmålen, såsom produktion av biodrivmedel, plastreturraffinaderier, vätgasproduktion och batteriproduktion. Dessutom ska stöd kunna ges till åtgärder som bidrar till att minska sådana utsläpp av växthusgaser som indirekt är kopplade till industrins processer.

Finansieringen genom Industriklivet är direkt riktad till de specifika projekt som genomförs i Sverige för industrins klimatomställning. Det stöd som Lorena Delgado Varas tar upp är riktat specifikt till Preems olika projekt för klimatomställning. Stöd betalas alltså inte ut för företagets fossila verksamhet och inte heller till fossilverksamhet i andra bolag inom samma koncern. Stöden från Industriklivet följs upp noga av Energimyndigheten genom krav på redovisningar av hur projektmedel används samt måluppfyllelse för projektet. Energimyndigheten gör även stickprov med revisioner.

Att tung industri och, som i detta fall, drivmedelsföretag står för en betydande del av Sveriges klimatutsläpp är ett faktum. Att stötta projekt och innovationer som underlättar och påskyndar deras utveckling från fossilt till förnybart är därför helt centralt om vi inte vill riskera att Sveriges ekonomi förlorar samtidigt som de globala klimatutsläppen bara fortsätter att öka. Potentialen i industrins omställning är enorm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta gäller naturligtvis också i andra länder än Sverige. Sverige driver på för att de internationella och europeiska regelverken för bland annat exportkrediter och annan offentlig handelsfinansiering ska bidra till hållbarhet och uppfyllandet av Parisavtalet. Exempelvis ska svenska exportkrediter inte gå till prospektering och utvinning av fossila bränslen från 2022. Vi bygger också en koalition, Export Finance for Future, med likasinnade länder som tillsammans vill gå i täten för en grönare klimatfinansiering.

Vi driver också frågan om industrins omställning globalt, exempelvis genom ledarskapsgruppen för industrins omställning, Leadit, och lyfter upp Industriklivet och svenska företags omställning i internationella sammanhang och genom våra ambassader världen över. Sverige arbetar också för att EU:s handels- och samarbetsavtal med tredjeland ska bidra till klimatomställningen och uppfyllandet av Parisavtalet.

Fru talman! Tack för svaret, minister Bolund!

Jag känner väl till att ambitionen finns att statliga investeringar, bidrag, garantier och så vidare inte ska gå till att främja fossilproduktion eller energi genom fossila medel. Men vi är inte riktigt där ännu. Det här är riktigt stora företag med stora investeringar som såklart i första hand drivs av vinstbehovet. Vi skulle önska att fossiltiden var förbi, men de här företagen ser ändå att det finns en vinst som de inte vill missa och även är villiga att fortsätta investera för att nå.

Jag vill bara påminna om att statliga myndigheter inte alltid har varit så tydliga med hur de investerar eller bidrar. Men det är faktiskt inte det som är frågan här. Eftersom företag hela tiden söker efter att maximera vinsten kan vi anta att vi kommer att se fler och fler sådana här lösningar som Preem har, det vill säga att man skapar dotterbolag för att sköta den fossila verksamheten och på så sätt inte missar möjligheten att skapa vinst åt båda hållen.

Nu får Preem miljoner i klimatbidrag för sina projekt med det fossilfria. Men med andra handen startar de oljeutvinning i Elfenbenskusten. I dag går Preem back, och man har räddat verksamheten tack vare andra statliga bidrag såsom till korttidspermitteringar. Jag menar inte att man ska lägga ned allt från en dag till en annan, men vi kan inte heller förlänga processen med lösningar som gör att företagen hittar vägar att hela tiden maximera vinsten utan att ta klimatfrågan på allvar.

Borde det inte finnas andra krav, till exempel att man, för att kunna ta del av stöd till projekt som bidrar till omställningen, inte kan utöka den fossila verksamheten i alla bolag under moderbolaget?

I dag har företagen extremt snåriga ägarskap och komplicerade internationella organisationer. Det finns anledningar till att det görs på det här sättet: dels att man vill kringgå ansvar inom både miljö och mänskliga rättigheter, dels såklart att man vill kunna flytta vinster. I den här kontexten undrar jag hur väl implementerat det är inom myndigheter, till exempel Energimyndigheten, att syna när företag försöker "greenwasha"?

Företag som inte bryr sig om klimatet får det ju svårare här hemma, men hur blir det om dessa företag genom dessa komplicerade organisationer ändå upprätthåller en image här för att sedan fortsätta med klimatfientlig verksamhet i tredjeländer och kringgå klimatlagstiftningar genom komplicerade företagsstrukturer? Experter på sådana upplägg finns inom olje-, gas- och gruvnäringen, som är de mest klimatskadliga näringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Lorena Delgado Varas, för en otroligt viktig fråga!

Jag kan försäkra dig om att regeringens ambition inte är att göra små förändringar och nöja sig med att företag ska göra lite gröna investeringar vid sidan av och sedan fortsätta med sin verksamhet som vanligt. Då tror jag att man har missat hela den debatt som har pågått när det gäller den svenska klimatlagen och hela klimatramverket, som ju entydigt syftar till att gå över från ett fossilt samhälle, där vi tyvärr fortfarande är, till ett förnybart, hållbart och fossilfritt samhälle. Den riktningen och vägen finns det ingen som helst tvekan om. Det är dit vi ska.

Däremot måste vi fundera över vilken som är den bästa, effektivaste och snabbaste vägen för att också nå dit. Det kan man se på olika sätt. Ett sätt, som jag tolkar det som att Lorena Delgado Varas menar, är att inga företag som i dag håller på med fossil verksamhet ska kunna få några stöd för att utveckla hållbara produktionsanläggningar. Det tror jag är en farlig väg. Jag tror att det är en väg som skulle leda till en väldigt långsam omställning. Det innebär ju att nya företag måste växa upp som från början är helt och hållet inriktade på bara förnybar produktion och hållbar elproduktion och att de skulle ersätta de gamla, fossila bolagen.

Min förhoppning är att vi i framtiden inte ska ha några fossila bolag över huvud taget och att de bolag som i dag bedriver fossil verksamhet faktiskt ska ställa om till att bli hållbara. Det är också exakt detta som vi ställer krav på. Vi ställer i klimatlagen krav på att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser om bara 24 år. Det är en snabb omställningstakt.

Jag hoppas så klart att det går ännu snabbare, och vi ser nu en utveckling som är fantastisk när det gäller hur nya tekniker utvecklas som faktiskt ger oss lösningar på sådant som vi inte har haft svar på förut. Hur ska vi kunna producera det vi behöver i form av stål, cement eller för den delen energi utan de fossila bränslena, som ju tyvärr har varit kärnan i det framväxande industrisamhället?

Vi ska minnas att 80 procent av världens energi - det är någonstans i den storleksordningen - fortfarande är fossil. Att bortse från att den historien finns och säga att vi ska bygga något helt nytt där inga av de tidigare aktörerna är aktiva tror jag skulle leda till att vi inte har en chans att nå de globala miljömålen. Tvärtom är min förhoppning att de som har varit fossila ska ta steget att i stället bli hållbara och förnybara.

Men vi har inte bara klimatlagen på svenskt område utan också Parisavtalet på global nivå, som trycker på i samma riktning. Där är ju Sveriges röst väldigt stark internationellt för att öka takten och göra mer, inom EU men också internationellt.

Nu ska länderna ta fram planer för hur de ska minska sina utsläpp och komma med sina nationella bidrag för att minska klimatpåverkan. Vi kommer att vara pådrivande för att ha en så hög ambitionsnivå som över huvud taget är möjlig.

En sanning som jag tror att vi måste kunna enas om är också att om det inte finns pusselbitar att lägga pusslet för det hållbara samhället med, om det inte finns tekniker som faktiskt kan ta över efter de fossila, kommer vi inte att ha en chans att komma framåt. Det är just genom att ge statligt stöd till att utveckla de hållbara nya teknikerna som det finns en möjlighet att göra omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi skulle sitta passiva och säga att vi nöjer oss med lagstiftning och att ni sedan får hantera detta bäst ni vill - ja, då är jag rädd för att vi aldrig skulle ha fått se den utveckling som vi ser nu, där vi ju börjar hitta lösningarna.

Vi ser också hur företag inte håller fast vid det gamla. De säger inte att de vill fortsätta att vara fossilbaserade, utan tvärtom säger de att de ser att utvecklingen är att de måste bli hållbara.

Volvo, som är Sveriges största biltillverkare, har ju sagt att man helt och hållet ska gå över till elbilar. Det hade inte varit möjligt om inte svenska staten också hade sett till att det fanns en marknad för elbilar och laddhybrider som möjliggör att man kan ta det steget. Vi ser nu hur företag går över till fossilfritt stål och minskar sina utsläpp. Det är en utveckling som jag välkomnar.

Fru talman! Självklart vill jag inte hämma omställningen, men jag oroas av att man mer och mer flyttar ut verksamheter.

Jag är säker på att ministern håller med om att det i dag krävs mycket mer för att följa upp, granska och proaktivt arbeta för att få företagen att ta ansvar, oavsett storlek och organisation.

Tyvärr tror jag att man helst av allt inte vill gå in i snåret med internationella strukturer och vad det gör med vårt ansvar i klimatfrågan. I detta kan man inte ge stuprörssvar. Det räcker inte att svara att stödet till projekten leder till minskade utsläpp när Preem samtidigt utökar utsläppen i andra delar av världen. Här måste man avkräva ett reellt ansvar genom att se till att kraven sträcker sig genom hela företagsstrukturen.

Självklart finns det väldigt många företag som tar sitt ansvar och ställer om, men det finns också företag som inte borde gagnas av dessa bidrag när de skapar strukturer för att driva klimatskadlig verksamhet vidare.

Fru talman! Om Lorena Delgado Varas har låtit sig missledas till att tro att jag skulle vara nöjd med att bara ge stöd och sedan se företagen fortsätta med sin verksamhet som förut har jag inte varit tillräckligt tydlig. Självklart är det inte detta som är regeringens ambition.

Stöden är ämnade att just skapa förutsättningar för den omställning som vi ser som helt nödvändig och som vi också ser innebär en enorm möjlighet för nya arbeten för en ny hållbar ekonomi i Sverige. Det är ju genom dessa stöd och genom den tydliga riktning som regeringen har när det gäller att vi faktiskt ska ha nollutsläpp i Sverige som vi nu ser en enorm våg av investeringar svepa över hela vårt land.

Inte minst i norra Sverige talar man nu om 100 000 nya arbetstillfällen på grund av ett antal projekt för fossilfritt stål, elbilsbatterifabriker, bioraffinaderier och elbilstillverkare. På punkt efter punkt ser vi hur vi bygger upp den nya hållbarheten i ekonomin, och det är just på grund av regeringens engagemang. Vi visar att vi menar allvar. Vi lyckas samla brett stöd i riksdagen kring ett nollutsläppsmål om bara 24 år. Men vi är också en möjliggörande kraft. Vi gör det också möjligt för företagare att göra de investeringar som krävs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sammantaget har detta en enorm utvecklingspotential som jag är väldigt stolt över. Sedan jobbar vi verkligen med att också ställa krav i andra ändan. Det kan jag garantera. Till exempel har vi nu beslutat att inga företag som exporterar från Sverige ska kunna få exportkrediter för fossila verksamheter. Väljer man att hålla fast vid gamla principer och stå kvar i det fossila samhället och de fossila teknikerna kan man inte räkna med statens stöd för det.

I det här sammanhanget är det också viktigt att påminna om att vi har ett stort ansvar för att avveckla fossila subventioner. Det är någonting som regeringen också har ägnat sig åt med stor kraft. Det gör att ekonomin för att fortsätta i gamla hjulspår hela tiden försämras.

Vi har till exempel slopat nedsättningen för diesel i gruvindustriell verksamhet, vilket gör att det nu pågår en elektrifieringsvåg också i gruvnäringen i Sverige. Vi har slopat nedsättningen för uppvärmningsbränslen inom industrin och jord-, skogs- och vattenbruk, vilket gör att man till exempel går från gamla oljepannor till exempelvis pelletspannor i växthus- och jordbruksverksamhet.

Vi har höjt skatten på fossila bränslen i kraftvärmeverk, vilket har gjort att vi äntligen har kunnat stänga de sista kolkraftverken i Sverige. Moderaterna kämpade emot och ville att vi inte skulle ta det steget, men jag är glad att vi tog det. Därmed har vi också kraftigt minskat utsläppen från energiproduktionen i Sverige.

Vi har gjort justeringar när det gäller förmånsvärdet för personbilar, vilket också har föranlett väldigt mycket kritik från dem som vill ha skattesubventioner för att köpa bilar. Vi tycker att det är bättre att man betalar för det på egen hand samtidigt som vi har en styrning för att man ska köpa de allra miljöbästa bilarna. Även där ligger Sverige i framkant. Vi är väl på plats 3 i världen när det gäller försäljningen av el- och laddhybridbilar. Det är en väldigt snabb omställning som sker där också.

Vi har också infört en skatt på avfallsförbränning som styr mot en mer cirkulär ekonomi. Vi har infört en skatt på flygande för att även flyget ska betala för sin klimatpåverkan.

På punkt efter punkt höjer vi trycket på dem som i dag har en starkt fossilberoende verksamhet att gå över till att bli förnybara. Men en viktig pusselbit som behöver finnas med är att stötta det hållbara, det som är en del av framtidens lösningar. Där är jag lite bekymrad över att Lorena Delgado Varas tycks hålla fast vid att man måste ha en perfekt verksamhet från början för att kunna få stöd.

Detta förstår jag inte riktigt. Stöden är ju till för omställning. De är ju till för att man ska gå från att vara en utsläppare som bidrar till klimatproblemen till att bli en del av lösningen. Genom dessa stöd ser vi nu hur de nya utvecklingslösningarna kommer på plats. Det är jag väldigt stolt över.

Fru talman! Jag tror att ministern har missförstått mig. Jag menar inte att företagen ska vara perfekta innan de kan söka de olika klimatbidragen. Däremot skulle jag vilja se att företagen åtminstone tar ansvaret att inte utöka den klimatfarliga verksamheten, det vill säga att man inte här jobbar för att utveckla företaget framåt samtidigt som man öppnar nya oljeraffinaderier i andra delar av världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Exemplen som ministern tog upp är nationella. Egentligen hittar vi de stora klimatfientliga verksamheterna utanför våra gränser. Jag menar absolut inte att förändringarna behöver ske på en dag. Men klimatavtrycken ska definitivt inte försämras åt ett annat håll. Jag befarar att vi missar det om vi har stuprörstänk. Det var det som föranledde frågan, eftersom vi ändå har gett flera miljoner till Preem samtidigt som de öppnar ny oljeverksamhet.

Slutligen undrar jag om ministern har haft samtal med Preem angående miljonbidragen när det uppdagades i medier att de samtidigt öppnade oljeverksamhet i Elfenbenskusten.

Fru talman! Det är som tur inte så regeringsarbete försiggår, att jag har en stor påse pengar som jag sedan delar ut till företag efter att ha diskuterat med dem. Vi lägger fram en budget och sätter ramarna, och vi ger uppdrag till myndigheterna att fördela anslagen med tydliga syften.

Det tydliga syftet kan ingen tveka om. Det tydliga syftet är att minska utsläppen och minska klimatpåverkan. Det är också den effekt som det får. Nu ser vi en utveckling där vi för första gången kan lösa några av de allra svåraste problemen när det gäller att nå ett hållbart fossilfritt samhälle.

Vi vet att de tunga industrierna länge har betraktats som närmast omöjliga att göra omställningen i. På grund av regeringens väldigt starka driv för att ställa krav men också regeringens stöd börjar vi nu se lösningarna. Det är fantastiskt.

Vi ser också att Sverige går först i den utvecklingen. Vi ser att många andra länder tittar med avund på Sverige. Delegationer kommer hit för att titta på hur vi hittar de lösningarna.

Jag tror att det inte hade varit möjligt om vi först hade ställt krav på att man måste ha en fossilfri verksamhet. Det är just genom att visa på att teknikerna kommer som vi ger förutsättningar för företagen att ta klivet över till att bli fossilfria.

Kan vi lyckas med det i Sverige kan vi lyckas med det också internationellt. Då kan vi se till att vi når Parisavtalets mål. Där ser jag att vi i Sverige har vår viktigaste uppgift i att vara en föregångare som visar att det är möjligt.

Jag är väldigt glad och stolt över att det är där vi är just nu. Ursula von der Leyen lyfte upp ett projekt inom industrin i sitt State of the European Union-tal, och det var det svenska projektet med stål utan kol. Det gör att världens ögon riktas mot Sverige.

Det är många som vill följa i våra fotspår. Vi kan göra väldigt stor nytta, inte bara genom att ta vårt klimatansvar här utan också med att hjälpa världen att lösa sina klimatproblem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.