Stångådalsbanan

Herr talman! Anders Åkesson har frågat mig om jag delar Anders Åkessons bedömning om behovet av en väl utbyggd och fungerande transportinfrastruktur för ett förverkligande av en regionförstoring samt om den så kallade landsbygdssatsningen, som utgör en del av anslaget till transportinfrastruktur i 2016 års statsbudget, anses vara öronmärkt för underhålls- och upprustningsåtgärder utanför stambanenätet.

Regeringens övergripande mål för transportpolitiken är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgare och näringsliv i hela landet. En förutsättning för att uppnå detta är givetvis att det finns en fungerande transportinfrastruktur som kan möta upp de behov och den efterfrågan som finns på transporter och resor. Genom ökad tillgänglighet skapas regionintegrering och regionförstoring, vilket har stor positiv påverkan på tillväxten, arbetslösheten och arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har i budgeten för 2016 genomfört en satsning på förbättrat väg- och järnvägsunderhåll i landsbygd. Satsningen uppgår totalt till 800 miljoner kronor under perioden 2016-2019. Trafikverket har fått regeringens uppdrag att redogöra för underhållsåtgärder i järnvägssystemet som i närtid kan öka funktionaliteten utanför de stora och mest trafikerade banorna med syfte att främja den regionala tillväxten och landsbygdens förutsättningar.

Trafikverket har genomfört detta uppdrag i samråd med regionala företrädare vilka har bidragit med synpunkter och förslag på åtgärder som har beaktats av Trafikverket. I sin återrapportering redogör Trafikverket för ett flertal underhållsåtgärder som planeras att utföras. Åtgärderna är koncentrerade till mindre banor eller banor där åtgärderna bidrar till att främja landsbygdens förutsättningar, det vill säga helt i linje med de intentioner som regeringen har med denna satsning.

Herr talman! Tack, Anna Johansson, för svaret! Bakgrunden till min fråga var att nämnda järnvägssystem i sydöstra Sverige rustades för drygt 20 år sedan, och därefter har det varit klent med både underhåll och uppgraderingar. Det finns ett mycket stort regionalt engagemang för att det här bansystemet ska fungera mycket bättre och kunna ta en större del av transportarbetet. Det betyder både person- och godstrafik.

Därför, herr talman, sattes det ett visst hopp till den landsbygdssatsning som regeringen har i innevarande års budget. Jag vill minnas att det är 400 miljoner kronor innevarande år, och sedan är det ytterligare pengar som fördelas under några år framöver.

Jag har i en tidigare debatt med statsrådet lyft upp problematiken kring behovet av reinvesteringar och ett ökat underhåll i det finmaskiga länsjärnvägsnätet, som det förr kallades, som går vid sidan av stambanorna. Då fick jag lugnande besked att det skulle lösa sig. Jag och många med mig tolkade det svaret som att en del av lösningen var den landsbygdssatsning som vi kunde se i innevarande års budget.

Enligt uppgifter som jag har tagit del av och som jag tänkte överlämna till statsrådet har förvisso många små och viktiga åtgärder vidtagits. Det finns en lång lista, ett helt Excelark. Men det finns också exempel på åtgärder med mycket stora insatser i stambanesystemet i södra Sverige.

Herr talman! Jag ifrågasätter inte behovet av insatser i Södra stambanan. Både statsrådet och jag vet att det är en väldigt sliten del av det svenska järnvägssystemet. Men det som var öronmärkt för landsbygdssatsning har lagts på växelbyten i Hästveda, Mosselund eller Ballingslöv. Det är visserligen landsorter, men det är fortfarande Södra stambanan vi talar om. Det handlar om belopp som mångfaldigt överstiger de investeringar och viktiga punktinsatser som görs inom ramen för landsbygdssatsning, och det var utifrån detta, herr talman, som jag ställde min fråga.

De små insatserna är insatser i miljon- eller halvmiljonklassen. Det är hållplatser och bättre tillgänglighet i det finmaskiga kollektiva systemet. Men när det gäller växelbyten på Södra stambanan talar vi om nivån 20-30 miljoner kronor. Det var inte detta som var tänkt, och det är precis de resurser som jag uppfattar att jag och statsrådet var överens om skulle gå till det finmaskiga järnvägssystemet vid sidan av stambanorna. 400 miljoner kronor är oerhört mycket pengar, men det är en rännil i jämförelse med den totala underhållspeng som vi årligen lägger, helt i enlighet med vad vi var överens om, på det svenska järnvägssystemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var därför, herr talman, jag ställde frågan: Kan den landsbygdssatsning som regeringen aviserade i 2016 års budget anses vara öronmärkt för underhåll och upprustningsåtgärder utanför stambanesystemet? På det har jag fått ett väldigt bra svar, men jag har dessvärre uppgifter som tyder på att stora resurser av de öronmärkta rinner iväg fel.

Jag vet att statsrådet inte kan kommentera enskilda saker i en riksdagsdebatt, men jag ber henne att ta med kunskapen och kanske ställa frågan på nytt till Trafikverket så att vi får pengarna att gå dit vi vill.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Anders Åkesson för att han har ställt denna interpellation och tacka statsrådet Anna Johansson för svaret.

Att jag nu vill använda ett par minuter av statsrådets tid till att försöka ge ytterligare en bild av hur vi har det och hur vi upplever det i Kalmar län hoppas jag att statsrådet förlåter mig.

Anders Åkesson har i första hand berört Stångådalsbanan, som jag uppfattade det, men han har ändå nämnt Tjustbanan. Det var den jag tänkte komplettera med lite grann.

Precis som statsrådet själv säger fyller infrastruktur en funktion, inte minst när den får regioner att hänga ihop. I det här fallet vill jag prata om arbetsmarknadsregion. Västerviks kommun är kanske den enda kommunen förutom Gotland som är en arbetsmarknadsregion i en kommun söder om Dalälven, vilket är väldigt ovanligt.

Vår förbindelse går i första hand mot Linköping, som är den närmaste storstaden rent kommunikationsmässigt. Den väg som går dit kan inte ersätta järnvägen därför att den är för dålig. Även om den skulle förbättras kommer inte de lagar som vi har här i Sverige att tillåta att man åker så fort man skulle behöva för att komma ned i den tid som krävs för att göra det attraktivt och möjligt att ha en kombinerad arbetsmarknadsregion.

I motsats till andra banor och bansträckor gjordes den senaste upprustningen på Tjustbanan på 60-talet. Det är ett tag sedan, som statsrådet säkert känner till.

Jag var med i början av 2000-talet, för en tio femton år sedan, och påverkade dåvarande statsrådet Ulrica Messing, som i sin plan lade in 200 miljoner för en uppgradering av Tjustbanan norr om Åtvidaberg mot Linköping. Tyvärr försvann de pengarna när vi fick ett nytt statsråd, som var och kanske fortfarande är - jag vet inte - med i samma parti som Anders. De pengarna försvann.

Nu har det gjorts en delupprustning, men det har gjorts med hjälp av underhållspengar från både Trafikverket och Regionförbundet. Det räcker inte till på långa vägar. Vad jag skulle vilja se är precis de saker som vi skriver om i olika planer: att man tittar på det finmaskiga nätet när det gäller järnvägar och dess stora betydelse för att kunna få fungerande regioner, men att man i det läget också tänker på hur det ser ut i sydöstra Sverige. Vi har inte stora vägar, flygplatser eller järnvägar. Samtliga dessa tre komponenter saknas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Järnvägen är det enda som rent miljömässigt och transportmässigt skulle kunna hjälpa oss att få en större arbetsmarknadsregion och få en bättre situation än vad vi har i dag. Jag ser fram emot att vi ska kunna få del av detta.

Herr talman! Vi kan konstatera att det svenska järnvägsnätet lider av ganska många år av försyndelser. Till det är många regeringar bakåt i tiden skyldiga.

I interpellationsdebatten alldeles nyss talades om behovet av fler bilar. Jag tror att det var en tydlig inriktning hos transportpolitiken under ganska lång tid. Det var privatbilismen som skulle lösa tillgängligheten, och den innebar en ökad frihet. Man uppfattade nog järnvägen som lite föråldrad.

Nu ser vi annorlunda på detta. Vi ser att trafiken på järnvägen har ökat, framför allt den regionala persontrafiken. Det ger både ytterligare slitage och ett ökat behov av kapacitet hos järnvägen för att kunna tillgodose de behov av transporter som finns när det gäller såväl gods som människor.

Man kan konstatera att de 1,24 plus 100 miljarder plus 100 miljoner som regeringen har avsatt för järnvägsunderhåll är nödvändiga, men de kommer naturligtvis inte att räcka för att under kort tid återställa eller öka kvaliteten i den svenska järnvägsanläggningen på ett sådant sätt att alla banor i hela landet kommer att uppnå en tillräckligt god kvalitet i närtid.

Jag kan också konstatera att om man har en bana som inte är upprustad sedan 60-talet kommer nog de 100 miljoner som är avsatta för underhåll i landsbygd inte att kunna täcka behoven av upprustning. Men den satsning som regeringen har gjort och som innebär en 20-procentig ökning av underhållsanslaget jämfört med tidigare nivå är en god bit på vägen mot en förbättrad järnväg.

Det finns inget förbud i uppdraget till Trafikverket mot att använda de 100 miljoner som är avsedda att förbättra landsbygdens tillgänglighet i stambanenätet. I de fall man anser att den typen av åtgärder är viktiga för att öka tillgängligheten är det självklart där man ska lägga pengarna.

Det är inte alla delar av stambanenätet som tillhör de mest trafikerade eller som försörjer storstäderna med trafik, utan stambanenätet har också en viktig funktion för att tillse att landsbygden är försörjd med goda järnvägsförbindelser.

Som jag nämnde i mitt svar på Anders Åkessons interpellation har Trafikverket gjort dessa prioriteringar i samråd med regioner och lokala företrädare för att se till att pengarna hamnar där de gör allra störst nytta. Jag har stor förståelse för att man kan hitta många ställen där man också skulle behöva lägga mer pengar, men vi får göra det vi kan med det vi har. Det är så det brukar vara, och så är det nu också. Men det vi har är i alla fall betydligt mer nu än vad det var när Anders Åkessons parti var med och styrde.

Herr talman! Vi kan givetvis ägna en interpellationsdebatt åt att diskutera vilket statsråd och vilken regering som har gjort vad. Jag tycker att vi ska enas om att det, oavsett färg på regeringen, har gjorts för lite för att underhålla den svenska transportinfrastrukturen under de senaste 20-30 åren. Det finns de som menar att den samlade skulden uppgår till 200-300 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är helt riktigt som statsrådet beskriver det, att inriktningen att järnvägen är nyttig och att den fyller en funktion inte alltid har varit så tydlig som under de senaste 15 åren, oavsett regeringsfärg. Det är en tydlig inriktning som har hängt samman med avregleringen. Vi gav länstrafikbolagen en möjlighet att utveckla den regionala järnvägstrafiken. Då ökade trafiken och trycket på systemet.

Herr talman! Det är i det perspektivet som man ska se interpellationen. Med ökad regional persontrafik och med ökad insikt hos företag som nyttjar järnvägen för godstransporter har också efterfrågan på det finmaskiga järnvägsnätet ökat.

Nu tog jag upp ett småländskt exempel eftersom jag kommer därifrån och har blivit uppmärksammad på det. Människor i min omgivning har uttryckt en förhoppning till den landsbygdssatsning som regeringen aviserade till 2016. Nu uttrycker de en besvikelse över att systemet inte fungerar därför att man upplever det som att pengarna går till fel saker. Så hade man i alla fall uppfattat det, men det kan vara en missuppfattning.

Vi måste ta till oss att om helheten ska fungera, om Sverige ska fungera - oavsett färg på regering - och om människor ska kunna resa mer och utvidga sina arbetsmarknadsregioner och företag kunna ta emot och leverera gods och varor på ett miljösmart sätt måste både vägar och järnvägar fungera. I synnerhet järnvägen har stor räckvidd, precis som Krister Örnfjäder nyss uttryckte.

Visst, det satsas mer pengar nu på underhåll. Jag vill kontra med att säga att under alliansregeringen ökade också underhållsanslaget. Men totalt sett förfogar statsrådet över en budget på 50 miljarder, varav hälften går till väg och hälften till järnväg. Sedan går det också lite småpengar till något annat. Hälften av järnvägspengarna går till nyinvestering och resten till drift och underhåll. Det innebär att i runda slängar 10-12 miljarder kronor hanteras varje år för att underhålla det svenska järnvägsnätet.

Av dessa pengar öronmärktes några hundra miljoner kronor. Som jag och många har uppfattat det gav statsrådet i en interpellationsdebatt i fjol besked om att dessa pengar skulle öronmärkas till det finmaskiga systemet vid sidan av stambanesystemet. Det fanns en kritik, och det fanns det även när vi hade förtroende att leda regeringsarbetet, att det i synnerhet var det stora systemet, noderna och stambanan som underhölls, medan sidosystemen fick förfalla.

Det är mot bakgrund av detta som jag lyfte fram exemplet med pengarna som inte kom dit där de borde komma, oavsett om det heter Stångådalsbanan, Tjustbanan eller om det är en bana någonstans i Västernorrland eller på västkusten.

Jag vill bara vädja till statsrådet att än en gång trycka på Trafikverket och förvissa sig om att pengarna går dit där de gör nytta i hela systemet. Järnvägen är ju ett system. Utan helheten fungerar den inte.

Herr talman! Jag har haft förmånen att vara riksdagsledamot så länge att jag inte hyser några förhoppningar om att man kan argumentera och äska pengar för att lösa ett problem i dess helhet. Däremot lever jag fortfarande med den förhoppningen att problem kan lösas med hjälp av information om de behov som finns och inte minst genom de beslut som vi gemensamt fattar om inriktningar. Med detta som bakgrund ser man på helheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tog upp exemplet med banan från Västervik till Linköping. Den upprustades på 60-talet. Sedan har den naturligtvis underhållits, för annars skulle den inte ha funnits kvar över huvud taget.

Vad jag är orolig för är att vi i ett skede beslutar om någonting men i nästa skede inte levererar de förutsättningar som är nödvändiga för att det första beslutet ska fungera. Oavsett regering är det skillnad. Vi fattade ett beslut för ett antal år sedan som innebar att man skulle titta på hela Sveriges behov. Då skulle man också kunna sprida resurserna på ett sådant sätt att man såg till olika trafikslag för att täcka olika behov. På det viset skulle inte alla satsningar riskera att hamna på samma ställe.

Vi börjar att komma tillbaka till att det nu går mer och mer av de samlade resurserna till samma platser medan andra inte får några resurser. Jag hoppas att ministern ska hjälpa till så att det inte fortsätter på det sättet utan att hela Sverige får leva.

Herr talman! Att hela Sverige ska leva och att det ska vara möjligt att bo, arbeta, studera och ha ett rikt liv i alla delar av Sverige är ett tydligt uttalat mål för regeringen. När vi pratar om ett Sverige som håller ihop gäller det naturligtvis geografiskt, mellan människor med olika ekonomiska förutsättningar och mellan människor med olika bakgrund, det vill säga att det är en helhetssyn på Sverige i alla dess olika delar. Där är transportsektorn ett viktigt instrument för att nå målen om arbetstillfällen och goda liv för alla invånare i Sverige.

Med detta sagt innebär det tyvärr inte att vi har oändliga resurser för dessa mål. Den tidigare regeringen hade en väldigt tydligt uttalad prioritering, att man skulle satsa helt och hållet på de allra mest trafikerade banorna. Nu har den nuvarande regeringen skjutit till mer medel till järnvägsunderhållet över huvud taget. I det sammanhanget kan man notera att de borgerliga partierna var överens om och var väldigt nöjda med den ökning som alliansregeringen genomförde före regeringsskiftet. När man fick möjlighet att rösta ned förslaget om en ökning med ytterligare 1,24 miljarder gjorde man det i riksdagens kammare när vi fattade beslut om budget för 2015.

Nu är de ökade anslagen på plats. De är helt nödvändiga. Vi har dessutom skjutit till ytterligare 100 miljoner specifikt för att öka tillgängligheten i järnvägssystemet på landsbygden. Man har nu påbörjat ett arbete med att dessa pengar ska betalas ut och göra nytta i spåren. På vilket sätt de fördelas och vilken bedömning Trafikverket gör av var pengarna gör den största samhällsekonomiska nyttan överlåter jag med varm hand till Trafikverket i samråd med regionala aktörer. Det vore oerhört olyckligt om jag som minister talade om för Trafikverket exakt för vilka sträckor pengarna ska användas.

Eftersom detta är ett system där olika delar hänger ihop och är beroende av varandra är det en klar fördel om de som nyttjar systemet, det vill säga de regionala och lokala aktörerna, tillsammans med Trafikverket som har den största kunskapen om systemets nuvarande tillstånd och behov hittar de objekt som det är mest angeläget att börja med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med detta sagt kommer det även med dessa 100 miljoner att finnas kvar stora behov, inte minst i det finmaskiga järnvägsnätet i Sverige. Samtidigt bör man erkänna att de stora problem som vi har med störningar i det svenska järnvägsnätet uppstår kring storstäderna, där vi har de största kapacitetsproblemen och de mest störningskänsliga delarna av systemet. Självklart måste vi också där göra stora insatser för att exempelvis komma ifrån de ständiga problemen med signalfel söder om Stockholm som får återverkningar i hela systemet.

I det här perspektivet går det inte att ställa stad mot landsbygd, utan vi behöver göra både och. Men vi får ta oss an det i den ordningen att vi gör det som är allra mest angeläget först och sedan betar av i en rimlig takt som statsfinanser och annat tillåter.

Herr talman! Jag tackar Anna Johansson för diskussionen om ett mycket angeläget ämne. 1,25 eller 1,24 miljarder är fantastiskt mycket pengar. Även 100 miljoner kronor är jättemycket pengar, men det är närmast peanuts i helheten. Det gäller dock att de här peanutsen går dit de är avsedda att gå. Jag skulle vilja vädja, herr talman, till Anna Johansson om att följa upp den här landsbygdssatsningen ordentligt.

Jag ifrågasätter inte behovet av att reinvestera i stambanan. Men i och med en tidigare interpellationsdebatt väcktes en förhoppning i sydöstra Sverige och andra delar av landet om att den öronmärkta landsbygdssatsningen skulle innebära en skillnad i ett mycket slitet system, som vi under decennier har låtit bli att underhålla. Vi har inte gjort det på ett korrekt sätt, oavsett vem som styrt. Pengarna har inte räckt, eller så har ambitionerna varit felaktiga.

Det är helt rätt: Man åker även från Västervik till Stockholm, och hela sträckan måste fungera. Det största trycket finns runt de stora städerna, och där finns också det största underhållsbehovet. Men det är också ett helhetssystem som måste fungera ända ut i sin finaste kapillär, oavsett om det gäller den vackra orten Västervik eller Strömstad.

Åsa Torstensson är för övrigt fortfarande en mycket livaktig medlem i Centerpartiet.

Tack för debatten! Jag ser fram emot att Anna Johansson följer upp frågan. Jag är alldeles säker på att vi kommer att få se och höra mer om detta.

Herr talman! Det är glädjande även i den här diskussionen att det finns en bred uppslutning beträffande behovet av ökat järnvägsunderhåll. Det bådar gott inför framtiden på det här området. Jag hoppas att det också kommer att finnas en bred uppslutning beträffande behovet av att inte enbart vidta åtgärder i de mest högtrafikerade delarna av systemet, utan också fortsätta att förbättra tillgängligheten och kvaliteten i vårt järnvägssystem i mindre högtrafikerade och mindre tätbefolkade områden.

Jag kommer självklart att fortsätta följa upp de satsningar som regeringen gör och se till att de får avsedd verkan. Men i det här fallet har jag svårt att se att pengarna inte skulle ha hamnat där det var tänkt. Det har inte funnits något uttryckligt förbud från regeringens sida mot att använda medlen i stambanenätet. Däremot har det varit väldigt tydligt uttryckt att pengarna ska komma landsbygdens tillgänglighet till del. Jag kan inte göra någon annan bedömning än att pengarna använts på ett sådant sätt. Det innebär dock tyvärr inte att alla banor har fått del av de här pengarna, för även om 100 miljoner kronor är väldigt mycket pengar, som Anders Åkesson påpekar, är det självklart inte tillräckligt mycket pengar för att kunna åtgärda alla problem i det svenska järnvägssystemets finmaskiga nät.

Svar på interpellationer

Jag tackar för interpellationen och debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.