Stabilitetsprogram för banksektorn

Herr talman! Thomas Östros har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa ett brett deltagande från bankerna i stabilitetsprogrammet. Låt mig inleda med att understryka att regeringen anser det vara av fundamental betydelse för den ekonomiska utvecklingen att kreditgivningen fungerar på ett tillfredsställande sätt. Hushåll och företag måste skyndsamt få tillgång till krediter på rimliga villkor för att den ekonomiska aktiviteten ska hållas uppe och för att undvika att konjunkturnedgången förstärks. I den stabilitetsplan som regeringen presenterade tidigare i höstas, och som riksdagen så skyndsamt behandlade, utgjordes en central del av ett statligt garantiprogram för kreditinstitutens medelfristiga upplåning. Garantiprogrammet utformades helt i enlighet med de riktlinjer som antogs av Europeiska rådet den 16 oktober och vars villkor därefter preciserades av EU-kommissionen och Europeiska centralbanken. Syftet med en gemensam utformning inom EU har varit att undvika att åtgärder i ett land leder till problem för bankerna i ett annat. Till dags dato har dock få institut - i Sverige liksom i andra EU-länder - valt att delta i programmet. Regeringen har i överläggningar med de svenska bankerna diskuterat vad som hindrat en bredare anslutning. Skälen för detta har varit flera. Bland annat har nämnts oklarheter i prissättningen liksom när det gäller vissa verksamhetsvillkor knutna till deltagandet. Det finns också mer generella synpunkter på garantiprogrammets villkor, vilket Sverige tillsammans med flera andra länder framförde till kommissionen i samband med Ekofinmötet den 2 december. Kommissionen har nu i uppdrag att se över villkoren. Vi har gott hopp om framgång i det arbetet som bedrivs så skyndsamt som möjligt. När det gäller företagens tillgång till krediter har det sedan stabilitetsplanen presenterades blivit allt tydligare att internationella långivare i stor utsträckning försvunnit från kapitalmarknaden och därigenom försvårat för svenska företag att den vägen finansiera sin verksamhet. En kompletterande väg för att minska kreditproblemen som det nu arbetas på inom EU är att på olika sätt öka kapitalet i bankerna och därigenom öka utlåningskapaciteten till bland annat företagssektorn. Regeringen studerar naturligtvis om sådana alternativ kan vara lämpliga för svenskt vidkommande. Även här är det viktigt att Sverige i tillämpliga delar följer de gemensamma riktlinjer och villkor som EU kommer överens om. Regeringen vidtar även andra åtgärder för att öka tillförseln av kapital till näringslivet. Den 4 december överlämnades en proposition till riksdagen om att bevilja AB Svensk Exportkredit en låneram för finansiering av långfristiga krediter intill ett belopp om 100 miljarder kronor. Vidare föreslås att under 2009 ikläda staten betalningsansvar upp till 350 miljarder kronor för exportkreditgarantier genom Exportkreditnämnden. Jag kan avslutningsvis försäkra Thomas Östros om att arbetet med att normalisera kreditflödet i ekonomin ges fortsatt högsta prioritet. Regeringen lägger samtidigt stor vikt vid att Sverige konstruktivt bidrar till att EU kan enas om gemensamma program som syftar till en bättre fungerande kreditmarknad och som inte snedvrider konkurrensen mellan kreditinstitut i olika länder. Även om detta är ett överordnat syfte är det samtidigt viktigt att det ställs rättmätiga krav på de institut som får del av statens stöd så att de medel som skattebetalarna ställer till kreditinstitutens förfogande i största möjliga utsträckning kan värnas.

Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på interpellationen. Sveriges ekonomi går in i ett mycket svårt läge. I dag kom Arbetsförmedlingen med prognoser som tyder på att arbetslösheten kommer att öka med upp till 150 000 personer de kommande två åren. Redan nu ökar arbetslösheten hur man än mäter det, som Arbetsförmedlingen säger. Jag har riktat mycket skarp kritik mot att regeringen är så väldigt passiv när det gäller bekämpningen av arbetslösheten. De initiativ som hittills har kommit från regeringen kommer inte märkbart att påverka denna arbetslöshetsutveckling i någon positiv riktning. I fredags presenterades mindre stimulansåtgärder, som en enhällig kår av ekonomer, bedömare, näringsliv och fackliga organisationer dömde ut som helt otillräckliga. Förutom den jobbkris vi är inne i har Sverige och världen gått igenom en finansiell kris. I oktober fattade riksdagen beslut om att utfärda garantiprogram omfattande 1 500 miljarder kronor. Det gjorde vi efter ett unikt gemensamt arbete, där vi också förde diskussioner med regeringen om hur vi snabbt kunde få igenom ett sådant beslut i riksdagen. På tre dagar - unikt snabbt - fattade riksdagen beslutet som gav regeringen bemyndigandet att se till att bankerna går med i bankgarantiprogrammet. I de diskussioner jag hade med regeringen inför den proposition som regeringen sedan lade fram tog vi från socialdemokratins sida upp vikten av att alla banker av betydelse deltar i bankgarantiprogrammet. Vi förde fram synpunkten att man bör överväga att göra det obligatoriskt från start. Vi fick försäkringar om att det inte behövdes, att det här var väl förankrat hos bankerna och att det skulle utformas på ett sådant sätt att alla banker kommer att gå med. Tre dagar tog riksdagen på sig att fatta detta mycket omfattande beslut. Nu har sju veckor gått, och endast en av de betydelsefulla bankerna är med i programmet. Samtidigt märker vi hur argumentationen från regeringen nu skiftar, från att de första veckorna ha stoltserat med att vara de som inte bara har genomfört det bästa bankstabilitetsprogrammet i Europa utan dessutom i själva verket hade konstruerat det europeiska programmet. Så lät det ju - det var svenskt inflytande som gjorde att EU kom fram till denna modell. Om man lyssnar på Mats Odell nu låter det som om det är EU, bortom all kontroll från svensk sida, som har utformat ett bankgarantiprogram som ingen vill gå med i. Jag menar att det här är allvarligt, att sju veckor har gått och regeringen har varit fullständigt passiv när det gäller att få in bankerna i systemet, annat än med verbala åthävor. Det har kostat onödigt höga räntor. Det har därmed kostat för hushåll som har fått plågas av onödigt höga bostadsräntor. Det har kostat ett antal tusen arbetstillfällen för att företagen har pressats av denna situation. Jag träffade en pensionär häromveckan som beskrev det som att regeringen var väldigt styv i korken mot bankerna i början. Men han hade sett på tv efter det senaste mötet med bankdirektörerna att regeringen kom ut, som han sade, med svansen mellan benen från det mötet. Nu är det inte bankdirektörerna utan EU man skäller på. Jag vill veta: Är regeringen beredd att sluta dessa ändlösa samtal, att sätta en deadline för när bankerna ska vara med i bankgarantiprogrammet, att därmed också säga att om bankerna inte går med är man beredd att tvinga in dem i bankgarantiprogrammet, så att man gör rätt denna gång och vi får ett bankgarantiprogram som fungerar? Efter sju veckor utan effekt är det dags för regeringen att agera.

Herr talman! Jag minns mycket väl när den här frågan kom upp. Jag var med sittande vice talmannen i Budapest, och då var det panik med att ta in det här systemet och tvunget att stabilisera hela banksystemet. Vi ställde upp på en förkortad motionstid på tre dagar för att riksdagen skulle kunna fatta det här beslutet. Det var viktigt för att man skulle kunna stabilisera svenska banksystemet. Där tror jag att Mats Odell och vi har precis samma uppfattning. Men det som sedan blivit av detta är det som skapar oro. Man kommer inte fram och får paketet på plats, får in banksystemet och får det att ställa upp på detta. Det är precis som Thomas Östros sade. Vi har haft kritik mot detta. Den frivillighet som varit förutsätter att alla går med om man ska vara med och betala. Andra väljer att stå utanför, vilket gör att hela bilden blir skev på banksidan. Jag noterade väldigt starkt vad som sades från finansministerns och finansmarknadsministerns sida när kritiken kom för ett antal veckor sedan att det då inte hade hänt någonting. Man skulle in i samtal med bankerna. Tonläget var då ganska högt. Nu skulle man ta tag i detta och se till att bankerna gick in i systemet. Den bild jag såg av bankmötet efteråt var att Odell och finansministern kom ut som två tillrättavisade skolpojkar från mötet och sade nästan ingenting. Det var SE-bankens vd Annika Falkengren som kom ut och sade: Nu har jag talat om för regeringen hur det hänger ihop och vad som är problemet. Min fråga måste vara: Visste inte Odell och Borg vad som var problemet med systemen förrän Annika Falkengren berättade detta för er på mötet? Visste ni inte hur paketet skulle fungera? Förstod ni inte problemet när det skulle appliceras mot bankerna och de skulle gå in, utan var det en överraskning? Nu har ni gått tillbaka till EU-kommissionen och tyckt att det inte fungerar. Jag såg senast i går att finansministern inte var nöjd med det svar han hade fått där nere. Det är väl ungefär som Annika Falkengren sade efteråt. Man kan alltid spekulera varför man inte går in. Det finns olika ansatser. Mats Odell har också själv pekat på en del saker när det har kommit fram att det kanske till och med är billigare att låna utanför än att gå in i systemet. Då kan man fråga sig hur väl förberett det har varit och hur man har funderat att det skulle komma. Det är kanske som Annika Falkengren sade. Endera är det frivilligt. Då gör man som man tycker är bäst utifrån sin egen bank. Eller så är det obligatoriskt så att alla går med. Det är någonstans där som regeringen måste bestämma sig. Ska vi ha det här paketet? Ska alla vara med? Eller ska processen fortsätta i all evighet med den osäkerhet som nu råder i bankvärlden om vad som händer med detta? Vi kan inte säga att situationen i bankvärlden har stabiliserats eller blivit starkare och stadigare. Det är fortfarande en stor oro för detta. Vi ser det dagligen. Det är precis som Mats Odell pekar på i slutet av sitt svar. Det har egentligen inte någonting med bankfrågan att göra. Det handlar om det utvidgade stödet för exportkrediter. Detta är ett tecken på att banksystemet inte fungerar och att bankerna inte fyller sin roll för företagen. En god insats är här att starta i rätt ände. Det gäller att få det på plats så att det fungerar och blir likvärdigt för alla bankerna så att man har den starten. Där vill jag se mer agerande från regeringens sida. Det har varit lamt på sista tiden. Efter mötet har det inte hänt någonting i Sverige över huvud taget i den här frågan. Har ni tappat orken när det gäller den här frågan, Mats Odell?

Herr talman! Den här krisen är väldigt mångfasetterad. Den består av en mängd olika problem som tillsammans har gjort att den finansiella funktionen, blodomloppet i hela samhällsekonomin, har drabbats av proppar och infarkter. Vi kan konstatera att vi har problemet med bankernas upplåning. Om inte Riksbanken och Riksgälden hade gått in med olika faciliteter, som sammanlagt i dag är uppe i över 650 miljarder för att förse banksystemet och företagen med likviditet, hade vi haft en total kollaps. Det har gjorts ganska mycket av våra myndigheter. Jag tror att vi var helt överens om att vi skulle ställa oss bakom det europeiska initiativet och att det var bra att det var ett europeiskt initiativ. Men ganska snabbt stod det klart att det var behäftat med ett antal fel. Det visade sig bland annat att villkoren var otydliga. Fick man expandera? Här stod nu ett antal banker och lånade ut vad de kunde jämfört med den kapitalbas de hade. Det fanns en mängd företag som hade blivit av med internationella krediter. Vi talade om herrelösa krediter på hundratals miljarder. Det handlar om utländska banker som har försvunnit, lån som förfaller och där svenska banker inte kan låna ut. Då kommer frågan om kapital upp. Nu pågår ett arbete inom Europeiska unionen. På Ekofinmötet förra tisdagen var frågan uppe om möjligheten att ge kapitaltillskott för banker. Även om man har likviditet och möjlighet att låna ut pengar kan man inte göra det på grund av kapitalkravet. De svenska bankerna lånar i dag ut, enligt vad de redovisar till Finansinspektionen och Riksbanken, mer än vad de någonsin har gjort. Men behovet att fylla upp efter de internationella långivare som nu försvinner är enormt stort. De finns de som tror att det handlar om kanske 300, 400, 500 eller 600 miljarder. Jag såg i dag en artikel i en stor tidning som sade att det var 1 200 miljarder. Det är inte bara så enkelt som att piska in bankerna i garantisystemet och tro att man har löst problemet. Det är viktigt att vi försöker att sätta oss in i hur verkligheten ser ut. Till den delen vill jag säga att när man nu tittar på vad som har hänt är det inte enbart mörkt. Jag hade en genomgång i dag med finansmarknadsavdelningen på departementet som gjorde en redovisning. Slutsatsen var att regeringens stabilitetsplan tillsammans med Riksbankens räntesänkning - denna mycket kraftfulla åtgärd som Riksbanken har gjort - har börjat medverka till att vi kan se ett resultat. Vad tänker jag på då? Jo, interbankräntorna är i dag tillbaka på de nivåer som gällde i slutet av sommaren innan Lehman Brothers gick i konkurs och allt detta gick rakt uppåt. Räntorna mot hushållen har faktiskt sänkts i takt med att reporäntan har sänkts. Vi ser också de senaste dagarna en antydan till en förbättring när det gäller företagens finansiering. Men det är väldigt mycket kvar. Den här krisen är långt ifrån över. Risken ska inte uteslutas att det kommer att bli ännu värre innan vi ser slutet. Regeringen kommer att arbeta tillsammans med EU-nivåns olika institutioner, ministerråden och Ekofinrådet. EU:s stats- och regeringschefer kommer att träffas nu den 11 och 12 december. Då hoppas jag att det uppdrag som kommissionen fick av Ekofinministrarna i tisdags är klart, nämligen att revidera garantiprogrammet. Det handlar om att se över villkoren. Det finns flera banker inte bara i Sverige utan i alla de andra länderna där det heller inte har fungerat. Vi ser länder där bankerna har gått med men där de har högre upplåningskostnad i dag än vad de svenska bankerna har utanför systemet. Jag tror att vi måste titta lite noggrannare på verkligheten och försöka hitta gemensamma lösningar som leder till att företag och hushåll får de krediter som behövs.

Herr talman! Det är en oerhört väsentlig fråga som vi nu diskuterar. Regeringens agerande efter det att riksdagen fattat beslut har inte ingett det förtroende som jag tycker att man kan begära efter det samarbete vi hade när vi tog fram propositionen. Hur kunde regeringen i våra diskussioner ge försäkringar om att alla banker skulle vara med när det visar sig att man själv inte haft insikt om hur systemet kommer att fungera? Mats Odell har inför finansutskottet också redovisat att det kan vara på det sättet att en bank som i dag står utanför garantiprogrammet och sedan går in i garantiprogrammet får högre upplåningsräntor än när den var utanför. Det är klart att det sätter ett väldigt stort frågetecken inför hur hela garantiprogrammet är konstruerat. Det skulle innebära att om bankerna går in i ett garantiprogram ökar bolåneräntorna för kunderna. Jag är väldigt glad över att Riksbanken agerar kraftfullt. Det är särskilt viktigt eftersom regeringen varit så anmärkningsvärt passiv under hösten när det gäller både att hantera riksdagsbeslutet om bankgarantierna och att hantera den jobbkris som väller in över landet. Riksbankens räntesänkning är verkligen viktig. Jag menar att den till viss del får effekt. Men den får inte den fulla effekten, eftersom regeringen inte agerar kraftfullt när det gäller bankgarantiprogrammet. Det kan inte vara så att situationen nu är den att regeringen inte har något inflytande över hur bankgarantiprogrammet är konstruerat. Vi har fått ett helt motsatt budskap under hösten. Det är regeringen som har konstruerat detta i Sverige och påverkat övriga EU att göra på samma sätt. Det retoriska greppet att säga att över detta garantiprogram har regeringen inte haft något inflytande och att det är EU som står för felet ger inte det intryck av ansvarstagande som nu behövs från regeringens sida. Jag menar att regeringen måste bli mycket tydligare i den här diskussionen med bankledningarna. Nu får PR-verksamheten sättas åt sidan. Sätt en deadline för när bankerna ska vara med i bankgarantiprogrammet! Visa vad vi är beredda att göra om de inte går med i bankgarantiprogrammet! Låt dig inte nu hunsas av att bankdirektörerna upplever det som att de har regeringen på gaffeln och på olika sätt kan tvinga fram olika förändringar! Kan det vara så att ni nu diskuterar att bonusprogrammen får kompenseras på annat sätt? Om en bankdirektör blir av med sin bonus, kan ni då släppa fram att man får in pengarna via aktiesparprogram eller annat? Öppna inte för detta nu! Visa ett fast och resolut handlande gentemot bankerna! Riksdagen har fattat ett historiskt beslut om garantier på 1 500 miljarder kronor. Nu har sju veckor gått, och regeringen förmår inte att få detta program på plats. Därutöver växer antagligen ett ännu större problem. Bankernas eget kapital minskar i värde i takt med att deras tillgångar minskar i värde. Aktieprisfall och mycket annat gör att vi kan få en kontraktion i kreditgivningen om vi inte öppnar för kapitalinjektioner i banksystemet och därmed stärker kapitalbasen för att kunna öka krediterna. Bankerna i Sverige i dag möter en ökad efterfrågan på krediter, eftersom svenska företag inte längre får internationella krediter. Det är viktigt att Mats Odell förstår att detta innebär ett ökat behov av kreditgivning. Man måste vara beredd att agera så att svenska banker har möjlighet att expandera kreditgivningen. Annars får vi en risk för kreditkontraktion som ytterligare förvärrar den ekonomiska utvecklingen.

Herr talman! Efter Mats Odells svar i det första replikskiftet kan man säga att regeringens och Mats Odells taktik är ganska klar. Det är att skylla på EU. Det är kommissionen som har kommit till korta här. Det är ett för dåligt förslag. Det fungerar inte i Sverige. Ni försöker arbeta där nere. Ni ska få ett annat förslag. Mats Odell hänvisar till en rad olika möten som ska komma i den här frågan. Med tanke på snabbheten och det som krävdes inledningsvis är det väl inget som hindrar att regeringen talar om vad som borde göras. Hur skulle det här se ut? Ta ledningen i EU! Tala om hur det här ska vara för att paketet ska fungera! Sitt inte och vänta att EU ska leverera det som ska komma! Eller är det bara en taktik att skylla ifrån sig? Skyll inte på oss som regering att det är problem i Sverige. Detta är EU:s fel. Vi rår inte för något. Vi gör så gott vi kan, och det vi har gjort är bra. Det är ungefär så Mats Odell säger. Det håller inte. Jag nämnde tidigare det Annika Falkengren pekade på: Ska man ha det får man väl göra det obligatoriskt. Är det frivilligt bedömer vi vad som är bäst för oss. Det tänkte jag direkt när frivilligheten kom i det här läget. Det är ungefär som när man gjorde militärtjänsten, kom in till militärläkaren och skulle ta sprutan. Den var frivillig, men alla tar den. Det var så läkaren sade, för annars fungerar inte systemet. Samma är det här. Om det är frivillighet ska alla ta det här paketet. Annars fungerar det inte. Vad tänker Mats Odell göra nu? Om det blir några justeringar i EU, ska man böna och be bankerna igen och hålla på ett antal veckor? De vill inte gå in för sina bonusprogram. Kommer man då att sätta hårt mot hårt från regeringens sida? Är man beredd att säga att nu är det obligatoriskt? Nu är det färdiglekt med den här frågan. Nu måste vi ha det här på plats så att vi får systemet i gång. Är Mats Odell beredd att göra det när han kommer tillbaka till bankerna nästa gång? Eller ska han bli hunsad en gång till?

Herr talman! Låt mig börja med ett missförstånd som jag tror att Thomas Östros är offer för. Det egna kapitalet är inte marknadsvärderat. Fallande aktiepriser försvårar för ett institut att få in nytt kapital, men kapitalbasen är inte beroende av aktiepriserna. Där har Thomas Östros faktiskt fel. Det här är naturligtvis fullt möjligt att göra obligatoriskt. Det är fullt möjligt. Vi har tittat på det också. Men vad hjälper det om det höjer bankernas upplåningskostnader? Thomas Östros och Sven-Erik Österberg måste begripa att vi verkligen inte har suttit och tittat på i Europeiska unionen. Sverige har varit drivande tillsammans med ett antal länder, Storbritannien, Tyskland, Frankrike med flera, för att åstadkomma de här förändringarna. Vi hoppas att EU-länderna nu ska kunna ena sig om att lätta på kraven i garantiprogrammen. Det är faktiskt där som en av skorna klämmer. Det hjälper inte att tvinga in någon i ett program som höjer bolånekostnaderna för de svenska hushållen. Den risken är ganska överhängande som det ser ut i dag. Det tror jag inte någon av oss, ärligt talat, skulle förorda. Sven-Erik Österberg talar om taktik att skylla på EU. Vi har, som sagt, varit väldigt aktiva. Sverige har varit pådrivande. Det framgår av de kommentarer som kommissionären Neelie Kroes fällde i går på sin presskonferens. Hon pekade just på att Sverige hade varit aktivt på det här området. Vad det handlar om nu är att arbeta målmedvetet inom Europeiska unionen och se till att de här programmen blir sådana att det underlättar för oss att få ned bolånekostnaden och företagens kostnader för krediter. Men framför allt handlar det om att undersöka förutsättningarna för att kunna öka kreditgivningen. Sverige är ett land med väldigt stora industrier. Vi har globala industriföretag, men vi har ganska små banker, till skillnad från Island som har väldigt stora banker och väldigt liten industri. Det är en av orsakerna till att så många svenska företag har lånat från banker utomlands. När de nu faller ifrån på olika sätt finns det stora krediter som de svenska bankerna med dagens kapital inte kan ta sig an. Det är en fråga som vi arbetar väldigt intensivt med. Vi hoppas att också den europeiska nivån ska fortsätta att analysera förutsättningarna för att, om det visar sig nödvändigt, kunna ge sådana kapitaltillskott.

Herr talman! Vi kommer att få en utveckling där kapitaltillskott på ett eller annat sätt kommer att bli nödvändigt. Efterfrågan på krediter ökar mycket kraftigt, för att svenska storföretag inte minst inte längre kan finansiera sig på samma sätt som tidigare internationellt. Då finns det ett behov av att möta de kreditönskemålen med att svenska banker utökar sina krediter. Det förhindras av att det egna kapitalet inte räcker till för att man ska kunna expandera på det sätt som vi behöver. Vi riskerar att få en kreditminskning i relativa termer på grund av att fler kunder kommer hem till Sverige och vill finansiera sig. Små företag trängs ut. Vi kan få konkurser, blödande småföretag, på grund av att krediterna inte finns till handa. Kapitaltillskottsfrågan blir en stor och viktig fråga som regeringen nu inte får söla med på samma sätt som man har sölat med att genomföra bankgarantiprogrammet. Det blir allt underligare när man lyssnar på finansmarknadsministern. Det inger inte förtroende när finansmarknadsministerns främsta argument nu är att bankerna inte ska gå med i bankgarantiprogrammet, för då höjs deras upplåningsräntor och därmed höjs bolånekostnaderna. Det är tvärtemot den argumentation vi fått höra under hösten. Hur kan regeringen införa ett program som har de effekterna? Det är direkt kontraproduktivt. Regeringen har ett ansvar när man genomför så viktiga saker på mandat från riksdagen. Riksdagen har blivit försäkrad att det ska införas ett program som ska få ned bolåneräntorna. I själva verket sjösätter man ett program som får upp bolåneräntorna. Man har skrutit med att vi var först i Europa med att implementera detta program. Nu är det dags att ta ansvar, Mats Odell. Se till att du som statsråd tar ansvar för ett bankgarantiprogram som uppenbart är fullständigt felkonstruerat! Skyll inte på Europeiska unionen! Ta itu med bankerna! Låt dem inte fösa dig från hörn till hörn! Sju veckor har gått. Ingenting har hänt. Detta är en allvarlig fråga som vi tog beslut om brett i Sveriges riksdag. Efter det har det fallerat i hanteringen av denna viktiga ekonomiska fråga.

Herr talman! Det är spännande att höra på Thomas Östros. Jag trodde att Socialdemokraterna gärna gick med just för att det var ett europeiskt program. Villkoren för garantiprogrammet är stöpta i en europeisk form. Det finns ingen möjlighet att ändra på det på nationell nivå utan att bryta mot EU:s statsstödsregler. Jag tror att Thomas Östros måste börja ta in detta om han ska vara en seriös debattör. Vi kan inte ändra på programmet utan att det finns ett europeiskt mandat för detta. Nu har vi genom ett mycket kraftfullt agerande inom Europeiska unionen lyckats ge kommissionen ett uppdrag att återkomma med ett förändrat garantiprogram. Det hoppas jag ska levereras i samband med att EU:s stats- och regeringschefer sammanträder nu i veckan. Skyll inte på EU, säger Thomas Östros. Jo, faktum är att detta för närvarande är ett europeiskt bekymmer. Det är för höga avgifter i systemet. Det är alla finansministrar, alltså den majoritet som ställde upp på detta och såg till att kommissionen fick uppdraget, överens om. Det är för dyrt och driver upp bolånekostnaderna. Hur Thomas Östros än vänder och vrider på det kan han inte skylla det på den svenska regeringen. När det gäller den andra frågan om kapitaltillskott är det snarast så att marknaden kräver allt högre kapitalbas för att den anser att osäkerheten är så stor. Det finns länder där man har gått upp väldigt högt, och det beror på att de bankerna och de länderna har mycket stora nedskrivningsbehov på grund av kapitalförluster. Det har inte de svenska bankerna. Vi analyserar nu förutsättningarna för att delta i ett sådant program om detta kommer att lanseras och bli möjligt på europeisk nivå.