Spårbyte för asylsökande

Herr talman! Annika Qarlsson har frågat mig vilka lagstiftningsinitiativ eller andra åtgärder jag är beredd att vidta när det gäller reglerna om spårbyte för asylsökande.

Reglerna för spårbyte infördes av den förra regeringen. De innebär att den som har arbetat under asylprocessen och etablerat sig på arbetsmarknaden under vissa förutsättningar kan beviljas ett arbetstillstånd utan att först behöva lämna landet. För att ett spårbyte ska komma i fråga måste vissa villkor vara uppfyllda, bland annat ska en ansökan om spårbyte ges in till Migrationsverket senast två veckor efter att beslutet om att avslå asylansökan vunnit laga kraft. Den tidsbegränsade asyllag som föreslås träda i kraft den 20 juli i år innebär att skyddsbehövande får tidsbegränsade uppehållstillstånd. Det införs i detta sammanhang en möjlighet för den som tidigare fått ett tidsbegränsat tillstånd och där skyddsskälen upphört att beviljas permanent uppehållstillstånd om han eller hon kan försörja sig genom arbete. Detta var en del av de överenskomna åtgärderna mellan regeringen och Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Svar på interpellationer

Möjligheten till spårbyte är en undantagsregel. Huvudregeln är att uppehålls- och arbetstillstånd ska vara beviljat innan en person reser in i Sverige. Jag förstår att det kan verka onödigt att den som befinner sig i Sverige och erbjuds en anställning ska behöva lämna landet för att ansöka om arbetstillstånd. För den enskilde individen kan det innebära kostnader och andra negativa konsekvenser. Samtidigt är det en viktig och grundläggande princip för att upprätthålla en reglerad invandring.

De krav som ställs för spårbyte utgör en avvägning mellan olika intressen. Å ena sidan är det rimligt att en person som har etablerat sig på arbetsmarknaden under vissa förutsättningar får möjlighet att stanna i landet. Å andra sidan är det viktigt att asylprocessen har en tydlig början och ett tydligt slut och att beslut som vunnit laga kraft respekteras. Det är viktigt att inte skapa en ordning som leder till att asylsystemet utnyttjas av personer som vill resa in i Sverige för att få tillträde till arbetsmarknaden. Det kan leda till längre handläggningstider i asylprocessen och riskerar att urholka systemet och asylrätten.

Avslutningsvis vill jag poängtera att den som har fått avslag på sin asylansökan, men inte uppfyller kraven för spårbyte, naturligtvis har möjlighet att ansöka om arbetstillstånd från sitt hemland.

Mot den bakgrunden ser jag för närvarande inte någon anledning att vidta ytterligare åtgärder i den här frågan.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag har läst igenom svaret många gånger och försöker förstå det problem som ministern hänvisar till - risken att urholka systemet.

Människor som kommer till Sverige för att jobba bidrar till välfärden. Med en orolig omvärld innebär det att många människor är på flykt eller har varit på flykt undan krig, terror och svält. Många söker också möjligheter till ett bättre liv för sig och sina barn. Skälen till flykt och flytt skiljer sig åt, men det är ett stort steg att lämna sitt hemland för något annat okänt långt bort.

För dem som har varit här länge under en asylprocess är det naturligt att de rotar sig. För barnen blir Sverige deras enda land, svenskan blir ofta deras enda språk och här blir hemma.

Beroende på vilket skäl som gör att människor kommer hit finns det regelverk som reglerar de olika spåren. Det kan vara fråga om asylskäl, om arbetskraftsinvandring eller att de kommer på grund av kärlek. Skälen för det ena eller det andra skiljer sig åt. Men när skälen ändras måste det vara möjligt att byta spår. Jag kan inte se att det i sig urholkar systemet. När asylskäl inte finns och man arbetar, försörjer sig och bidrar till vårt lands välfärd ser jag inte möjligheten till spårbyte som ett hot mot systemet utan i allra högsta grad som en naturlig del av systemet med reglerad invandring.

Ministern säger i svaret att det inte är ett problem som föranleder åtgärder att vi har ett spårbyte i ett fönster under två veckor efter avslag på asylansökan. Ministern säger att ett tillfälligt uppehållstillstånd blir permanent om hen kan försörja sig genom arbete. Ministern säger också att sökande av uppehålls- och arbetskraftstillstånd från hemlandet för att komma hit inte heller utgör anledning att vidta några åtgärder. Men om fönstret utökas eller varifrån man söker ändras urholkas systemet.

Vad är då det värsta som kan hända, ministern, om vi utökar möjligheten att byta spår?

Låt mig berätta det bästa som kommer att hända. Det handlar om människor av kött och blod som har rotat sig i Sverige och skaffat sig försörjning, som familjen Ghazali som har startat och driver företag och äger sin näringsfastighet. De har barn som har gått hela sin skolgång i Sverige, arbetar och studerar vidare och som inget hellre vill än att göra rätt för sig och vara med och bidra till ett rikare och bättre Sverige på ett ställe som heter Svenljunga.

Men ministerns svar innebär att de kommer att få sälja och resa någon annanstans. Med ett inreseförbud är det en omöjlighet för dem att komma tillbaka och driva sitt företag vidare. Det blir en ologisk konsekvens av ett fyrkantigt system att familjen Ghazali i Svenljunga, och många fler i samma situation, inte har möjlighet till spårbyte.

Jag vet att ministern inte kan svara på frågor om enskilda fall. Men det finns principer i detta som ändå går att bemöta.

I det här fallet reagerar en hel bygd mot hur orimligt fyrkantigt systemet är. Det är ändå ett system som innebär att den som kan arbeta och försörja sig är välkommen hit. Det är till och med ämnet för förstamajtåget på söndag. Där kommer dina partikamrater, Morgan Johansson, att säga att familjen måste få stanna av humana skäl.

Herr talman! Min följdfråga till ministern är: Vad är det ministern räds med utökad möjlighet till spårbyte?

Herr talman! Det system som Annika Qarlsson nu kallar för orimligt fyrkantigt och som hon är ohyggligt kritisk mot infördes av hennes egen regering. Det här är inga nya regler. De infördes under den borgerliga perioden, då Centern var en del av regeringen.

Det finns kvalifikationskrav för att ett spårbyte ska kunna genomföras. Ett krav är att man ska ha haft en anställning i fyra månader. Anställningen ska ha haft villkor på kollektivavtalsnivå. Det ska vara ett seriöst anställningsförhållande. Ett annat krav är att man ska kunna erbjudas en varaktighet minst ett år efter det. Man ska också, som Annika Qarlsson säger, lämna in sin ansökan senast två veckor efter att man har fått avslag på sin asylansökan.

Det var den ordningen den gamla regeringen skapade. Det var den ordningen som gick igenom här i riksdagen och som Centern då stod bakom. Det kanske ni inte gör längre, Annika Qarlsson.

Jag tycker att det trots allt finns ganska goda skäl för de här reglerna. Min uppfattning är att spårbyte är ett undantag från huvudregeln, det vill säga att när det gäller arbetskraftsinvandring ansöker man om det från sitt hemland.

Om vi skulle öppna på det sätt som Annika Qarlsson uppenbarligen vill - jag vet inte om partiet vill göra det nu - skulle det innebära att alla som får avslag omedelbart skulle kunna anmäla sig som arbetskraftsinvandrare i stället. Då inför vi i praktiken fri invandring. Det kanske Centern vill ha. Det ville inte den förra regeringen ha. Det vill inte den här regeringen heller ha. Vi vill ha reglerad invandring.

Allra svårast skulle ett sådant system vara att hantera just nu. Vi har redan en situation med 160 000 asylansökningar som kom in förra året. 140 000 människor sitter och väntar på besked. Det kommer att fattas lite drygt 100 000 beslut under det här året, varav låt säga två tredjedelar kommer att bli bifall och kanske en tredjedel avslag. Det innebär att det kommer att bli lite över 30 000 avslag i år. Om dessa 30 000 omedelbart skulle kunna gå över i arbetskraftsinvandring i stället får vi ta hand om inte bara dem som får bifall utan också alla som får avslag. Då öppnar vi som sagt för fri invandring i praktiken. Därför är den här regeringen, precis som den förra regeringen, inte beredd att utvidga det som i dag är ett undantag från huvudregeln.

Vi anser att det måste vara ordning och reda i asylprocessen. Den som får bifall på sin asylansökan får stanna. Den som inte får bifall utan avslag får åka hem till sitt hemland igen. Det måste vara den vägledande principen. Om vi går ifrån den principen i alltför hög utsträckning kommer vi att hamna i en situation som vi inte kommer att kunna klara av. Det insåg den förra regeringen. Den här regeringen har samma inställning.

Herr talman! Ministern värnar mycket om systemet, mer än om människor. Det hör vi i både det första och det andra svaret. Det är en skrämmande människosyn.

I det här fallet, liksom i många fall, handlar det om människor som redan finns på den svenska arbetsmarknaden. De har antingen startat och driver företag eller har anställning. Med det som grund vill de prövas för spårbyte.

Att det skulle rucka ett helt system, att det skulle fördärva hela den reglerade invandringen, är en bild som jag inte delar med ministern. Tvärtom är det här tydliga principer som vi har; den som kan försörja sig har möjlighet att komma hit, stanna här och vara en del av det svenska samhället, även om man inte har asylskäl. Att påstå att hela systemet skulle fördärvas och rivas ned på grund av det är en hotbild som inte stämmer med verkligheten.

Ministern frågade var Centerpartiet står i frågan. Centerpartiet är för reglerad invandring. Vi säger också att vi vill utöka möjligheterna till spårbyte. Vi anser att det är en del av systemet med reglerad invandring. Att öppna för ytterligare möjligheter där ruckar inte systemet.

Vi var, tillsammans med Miljöpartiet, med och bidrog till att reformen kom på plats 2008. Vi vet att Socialdemokraterna var väldigt kritiska. Det här är intressant. Jag frågade nämligen minister Fridolin vid frågestunden i går om hur han ser på det här. Han ser att det finns saker som gör att han är beredd att se över de här delarna. Det är kanske inte ologiskt utan ganska logiskt. Det som inte är logiskt är att det inte framgår av ministerns svar i dag att de två partier som ingår i regeringen har lite olika syn på det här. Jag får en liten känsla av att det motstånd som fanns mot hela arbetskraftsinvandringsreformen också tonar in i synen på om man ska göra ytterligare utökningar. Man vill helst inte att människor ska söka sig hit för att skapa sig ett bättre liv och vara med och bidra till vår gemensamma välfärd.

Vi i Centerpartiet är stolta över reformen som vi genomförde. Men vi anser att det finns saker i regelverket som behöver justeras. Det gäller att säkerställa att det inte missbrukas, men det gäller också lättnader i de strikta begränsningar som omgärdar reformen. Vi skulle gärna se att vi öppnar i fråga om möjligheter för spårbyte för den som kan försörja sig - oberoende av tid i asylsystemet, oavsett om man har hunnit få avslag på asylansökan eller om man befinner sig i Sverige eller i sitt hemland. Kravet är att man ska kunna försörja sig.

Det är intressant att ministerns partikamrater på söndag kommer att stå och säga att det inte är rimligt att familjen ska utvisas, att det inte är rimligt att reglerna slår så hårt mot en familj som har etablerat sig, som har anpassat sig, som har startat sitt nya liv här, som är med och bidrar och som vill bidra mer.

Om spårbyte inte är vägen, finns det någon annan väg? Vilket budskap vill ministern skicka till sina partikamrater om vilken väg de ska driva? Vad ska det stå på deras plakat i demonstrationen på första maj?

Herr talman! Här står jag och försvarar de regler för spårbyte som den förra regeringen införde. Då får jag höra av Annika Qarlsson att det är en skrämmande människosyn. Det var precis de reglerna Centern stod bakom.

Man måste inse att migrationspolitiken och hela frågeställningen är full av målkonflikter och svåra beslut. Då måste man orka stå upp för en ordning där man vågar ta de svåra besluten, till exempel om att den som får avslag på sin asylansökan måste åka hem. Det är grundläggande i asylfrågan.

Om vi skulle göra på det sätt som Annika Qarlsson och Centern nu vill, men som man inte ville medan man satt i regeringen - man drev i varje fall inte det - öppnar vi i praktiken för fri invandring. Då kommer det att spela mycket mindre roll om du får avslag, om du åker hem eller inte. Då kommer du i stället att försöka se till att komma in på arbetskraftsinvandringsspåret.

Vi har redan i dag ett beting med 160 000 människor som kom förra året, med 100 000 på våra asylboenden, med ytterligare 50 000 människor i EBO och med utökade handläggningstider i asylsystemet. Det handlar faktiskt också om människor. Det handlar inte bara om systemet. Under de kommande åren ska vi klara av att integrera ett par hundra tusen människor i det svenska samhället. Det är den största uppgift vi någonsin haft. Jag tror att vi kan klara det. Vi har 4 procents tillväxt, vi har fallande arbetslöshet, vi har fallande ungdomsarbetslöshet, vi har fallande långtidsarbetslöshet och vi har all-time-high när det gäller antalet lediga jobb. Om den skjutsen i ekonomin fortsätter kan vi klara detta.

Men om vi samtidigt ska ta på oss att klara av att ta hand om även alla dem som får avslag på sina asylansökningar kan jag säga att vi inte kommer att klara av det. De ska in på den svenska arbetsmarknaden. Vi måste bygga bostäder och allt annat som måste göras. Då riskerar vi dessutom att hamna i precis samma situation som vi var i under hösten, det vill säga få en väldigt kraftig ökning av antalet asylsökande till Sverige.

Frågekomplexet när det gäller migrationspolitiken är fullt av dessa målkonflikter. Jag skulle därför uppskatta om vi kan slippa föra debatten på ett sådant sätt att vi talar om att den ene eller den andre har en skrämmande människosyn.

Man ska ha respekt för de svårigheter som finns på det här området.

Vi kan klara detta, men vi kan inte göra det om vi öppnar för en i realiteten helt fri invandring, som - om jag förstår Annika Qarlsson rätt - Centern egentligen vill. Det är nämligen det som det här skulle leda till.

Vi måste stå upp för den reglerade invandringen och för ordning och reda i politiken.

Fru talman! Nej, ministern missförstår mig, och det gör han säkerligen med flit. Att öppna möjligheterna för fler att göra ett spårbyte innebär inte att ta bort kraven på reglerad arbetsinvandring.

Om det ändå vore så lätt som ministern beskriver det för dem som får avslag att enkelt komma in på arbetsmarknaden och därefter söka arbetskraftstillstånd. Jag vet inte vilken arbetsmarknad som ministern lever med. Även om det nu är ett tryck i arbetsmarknaden, färre som går arbetslösa och fler som får ett jobb, kan vi inte tro att vi har en arbetsmarknad som bara sväljer alla. I så fall vore det inget bekymmer.

Men det blir en lite konstig debatt när man vill göra det till att vi vill ta bort all reglerad arbetskraftsinvandring, att det inte skulle ställas några krav i fråga om ett spårbyte. Det är klart att det fortfarande ska ställas krav. Det som jag vill utvidga är möjligheterna att öppna det tidsfönster som i dag sträcker till två veckor till att vara öppet längre. Men man ska också ha möjlighet att göra det här och inte bara från sitt hemland.

När asylskäl inte finns och man arbetar och försörjer sig och bidrar till landets välfärd ser jag inte möjligheten till ett spårbyte som ett hot mot systemet, utan det är i allra högsta grad en naturlig del av systemet med reglerad invandring.

Möjligheterna finns i dag, men de behöver ytterligare justeras. Det är vad jag önskar och frågar efter, det vill säga att utöka tiden och att låta det faktum varifrån man söker göra skillnad för människor av kött och blod och med drömmar om ett liv i Sverige.

Jag hävdar med bestämdhet att det i sig inte skulle slå omkull systemet med reglerad invandring.

Fru talman! Då måste jag ändå fråga: På vilket sätt skulle de två veckor som vi nu talar om utgöra ett problem? När man får ett avslag har man två veckor på sig att anmäla att man har jobbat i fyra månader och har en varaktig och seriös anställning, som kommer att gälla längre än i ett år med seriösa villkor. Varför skulle dessa två veckor vara ett bekymmer?

Den stora saken här är ju huruvida den som inte uppfyller kraven ska behöva åka hem för att söka från hemlandet. Den ventil som finns är att man uppfyller kraven på att ha jobbat i fyra månader och har en varaktig anställning. Annars får man åka hem och söka därifrån.

Hur vi än vrider och vänder på frågan kommer vi tillbaka till huruvida spårbytet ska vara ett undantag eller om det ska vara en del i en huvudregel. Skulle vi i det här läget utvidga dessa regler, som skapades av den förra borgerliga regeringen där Centern ingick, är jag rätt övertygad om att det skulle bli väldiga effekter. Det skulle innebära att de som får ett avslag kan utnyttja situationen och i stället för att åka hem kommer att vara kvar i Sverige. Det är ett bekymmer, särskilt om man börjar röra i de andra regelverken om varaktig anställning, kollektivavtalsnivå och så vidare. Det skulle nämligen skapa en stark effekt när det gäller att kvarbli i Sverige och också göra att antalet människor som skulle komma till Sverige skulle öka kraftigt.

Vi har tillräckligt med stora bekymmer redan nu med det regelverk och den situation som redan finns. Det skulle bli betydligt mycket värre om vi skulle gå den vägen som Centern vill att vi ska gå.

Överläggningen var härmed avslutad.