Södra stambanan och dubbelspår Alvesta-Växjö

Fru talman! Robert Olesen har frågat mig vilken tidplan jag anser är rimlig för att få till ett dubbelspår mellan Alvesta och Växjö, och när detta spår kan vara i drift för full trafik. Robert Olesen har vidare frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att möjliggöra en investering i dubbelspår mellan Alvesta och Växjö och framöver på Södra stambanan.

I infrastrukturpropositionen Vägen till en pålitlig transportinfrastruktur – för att hela Sverige ska fungera (prop. 2024/25:28) från 2024 klargjorde regeringen att den vill forma ett robust och effektivt transportinfrastruktursystem där samtliga trafikslags fördelar kan utnyttjas på bästa sätt och komplettera varandra.

Den ekonomiska ramen för nästa planperiod, 2026–2037, uppgår till 1 171 miljarder kronor. Det är en historiskt stor satsning. Regeringen har ökat infrastrukturramen med över 200 miljarder kronor i fasta priser jämfört med den tidigare planperioden. Regeringen prioriterar att vårda det befintliga transportsystemet och prioriterar underhåll samtidigt som transportsystemet kan utvecklas.

Trafikverket har haft regeringens uppdrag att ta fram ett förslag till en nationell plan för transportinfrastrukturen för perioden 2026–2037. Trafikverket har föreslagit att utbyggnad av dubbelspår på Räppe–Växjö ska utgå ur den nationella planen. Anledningen är bland annat svag lönsamhet. Trafikverket behöver identifiera rätt åtgärder med rätt utformning och innehåll inför nästa planrevidering.

Regeringen gör ingen annan bedömning än Trafikverket och har i planen valt att prioritera andra objekt som gynnar regionen, för att så många som möjligt ska få så stor nytta som möjligt av transportsystemet.

Slutligen vill jag bemöta Robert Olesens påstående om att anslagen till järnvägen har minskat. Det stämmer inte. Som jag inledde med att säga ligger den ekonomiska ramen för planperioden 2026–2037 på 1 171 miljarder kronor. Det är en historisk satsning och en ökning med över 200 miljarder kronor i fasta priser. Såväl medel till järnvägsunderhåll som medel till investeringar i järnvägssystemet ökar i och med detta också i fasta priser.

Regeringen gör alltså, tvärtemot vad som påstås, en historisk satsning på Sveriges transportinfrastruktur.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag har ställt den här interpellationen därför att frågan om dubbelspår mellan Alvesta och Växjö är avgörande för Kronobergs utveckling. Det handlar om pendlarna som varje dag ska ta sig till jobbet eller till studierna. Det handlar om företagens möjligheter att rekrytera personal och transportera varor. Det handlar om punktlighet, robusthet och att hela södra Sveriges järnvägssystem faktiskt ska fungera.

Sträckan mellan Alvesta och Växjö är inte vilken järnvägssträcka som helst. Alvesta är en viktig järnvägsknut. Växjö är en växande residensstad och en motor i regionen. Mellan orterna går en av de mest belastade enkelspåriga sträckorna i landet. När kapaciteten brister där påverkas inte bara Kronoberg. Kust till kust-banan påverkas, liksom Södra stambanan och möjligheten att knyta ihop arbetsmarknaderna i hela Sydsverige.

Fru talman! Jag frågade statsrådet vilken tidsplan som är rimlig för att få till ett dubbelspår mellan Alvesta och Växjö och när spåret kan vara i drift för full trafik. Men i svaret får jag inte vare sig tidsplan, byggstart, etappindelning eller någon konkret åtgärd. I stället får jag svaret att Trafikverket föreslagit att dubbelspåret Räppe–Växjö, alltså första etappen av dubbelspåret Alvesta–Växjö, ska utgå ur nationell plan. Regeringen gör ingen annan bedömning utan nöjer sig med detta.

Det är väl egentligen detta som är det viktigaste beskedet i svaret: att regeringen accepterar att första etappen av dubbelspåret plockas bort.

Sedan försöker statsrådet gömma detta bakom stora totalsummor – regeringen talar om 1 171 miljarder kronor och en historisk satsning. Men, fru talman, för Kronobergs del hjälper det inte att regeringen talar om stora ramar om den konkreta satsning som behövs i vår region samtidigt försvinner. Det går inte att åka tåg på en totalram. Det går inte att lösa kapacitetsbristen mellan Alvesta och Växjö med ett pressmeddelande. Och det går inte att bygga framtidens Kronoberg på gårdagens enkelspår.

Fru talman! Detta handlar också om prioriteringar. När regeringen talar om Södra stambanan i Skåne lyfter man fram behovet av kapacitet, och man talar om punktlighet, pendlare, godstrafik och tillväxt. Det är helt rimliga argument, men de gäller också i Kronoberg.

Om fler spår behövs för att stärka Södra stambanan i Skåne måste också anslutningarna till Södra stambanan fungera. Annars bygger man kapacitet i ena änden samtidigt som flaskhalsarna kvarstår i den andra.

Dubbelspår mellan Alvesta och Växjö är inte ett lokalt önskemål. Det är en nödvändig investering för ett robust järnvägssystem i hela södra Sverige. Min fråga är därför om ministern håller med. Du har rest på dessa järnvägssträckor och sett vilken kapacitetsbrist vi har. När kan vi få ett dubbelspår?

Fru talman! Ja, det stämmer som Robert Olesen säger: Det finns kapacitetsbrister, inte bara här utan i stora delar av järnvägssystemet och infrastrukturen i vårt avlånga land. Behoven är mycket stora. Det ser man på flera håll i landet.

Därför är det viktigt att göra noggranna prioriteringar. Det är viktigt att se var det finns allra störst behov av att göra investeringar här och nu. Det vi från regeringens sida har sett som den högst prioriterade frågan är att ta tag i den underhållsskuld som har byggts upp under decennier.

På järnvägssidan är underhållsskulden över 90 miljarder kronor. Nu finns det för första gången en plan för att ta tag i den och få bort den fram till 2050. Men det kommer att kräva en fortsatt hög prio när det gäller att få ut så mycket underhållsarbete som möjligt. I år är ett rekordår med 1 800 underhållsåtgärder. Sedan jag blev infrastruktur- och bostadsminister har antalet växelbyten i Sverige tredubblats, för att ta ett exempel. Detta arbete måste fortsätta.

Det som Robert Olesen efterfrågar är löften om något i framtiden som det nu inte finns medel för i nationella plan. Jag kommer inte att vara ett statsråd som lovar mer än jag kan hålla. Att lova mer än man kan hålla är inte att ta ansvar.

Den förra nationella planen, som Socialdemokraterna bär ansvar för, kritiserades inte bara av mig och andra på motsatt sida i politiken utan även av Riksrevisionen för att den lovade mer än den kunde hålla. Det var faktiskt rubriken på hela granskningen: lovar mer än den kan hålla.

Det är väldigt viktigt att inte ge utfästelser eller sätta årtal när det inte finns täckning för det. Det kommer jag inte att göra. Jag förstår att det kan skapa besvikelse hos Robert Olesen och andra. Men det är viktigt att göra prioriteringar och att inte lova mer än man kan hålla.

Det vi nu gör är att påskynda upprustningen av Södra stambanan. Men vi fastställer också Trafikverkets förslag i nationell plan om att påbörja en kapacitetsutredning för stambanor i södra Sverige. Jag utesluter förstås inte att den anslutande sträckan till Södra stambanan kommer att kunna vara en del i det utredningsarbetet; det finns med i nationell plan. Detta hoppas jag i alla fall ska vara ett positivt besked i den här debatten.

När det gäller den sträcka som utgår ur nationell plan byggde planeringen och argumentationen för att denna sträcka och även stationen i Räppe skulle in i nationell plan på att det planerades ett regionsjukhus. Det var grunden för att detta lyftes in. Nu är motivet för det inte lika starkt eftersom det inte kommer att genomföras. Då är motivet för investeringen inte lika starkt. Ett av motiven för att det tidigare lyftes in och har tittats är alltså inte giltigt längre. Då måste man, fru talman, vara beredd att ompröva.

Det innebär inte att det aldrig någonsin kommer att kunna bli en utökning. Tvärtom har vi gett ett uppdrag till Trafikverket att utreda detta långsiktigt. Men när behoven är så stora är det viktigt att man inte, trots att vi har en historiskt hög budget och en stor ram, lovar mer än man kan hålla. Det är anledningen till att jag i dag inte kan svara på vilket årtal detta kan vara i drift eller ens finnas med för planering. Det hoppas jag att det ska finnas respekt för i kammaren, fru talman.

Fru talman! Tack, ministern, för det lilla halmstrå som du ändå sträcker ut när det gäller att det eventuellt kan hända något framöver.

Statsrådet säger, fru talman, att regeringen har valt att prioritera andra objekt. Jag vill fråga vilka objekt man konkret menar, som skulle gynna Kronoberg, och vad som skulle ersätta dubbelspåret mellan Alvesta och Växjö under tiden, med tanke på att kapacitetsbristen finns där redan nu, samt vilka åtgärder som kan lösa den. Om svaret är att ingenting ersätter dubbelspåret måste regeringen vara ärlig med det.

Den tidigare argumentationen för dubbelspåret lever kvar. Jag tror att statsrådet egentligen känner till att det faktiskt finns ett beslut om att utreda frågan om sjukhuset än en gång. Det förra styret i Region Kronoberg valde att stoppa detta, men det nuvarande socialdemokratiska styret har tagit upp frågan igen och tittar också på att bygga ett nytt sjukhus – antingen på den plats där det ligger i dag eller på den plats där det skulle ligga enligt den förra utredningen, det vill säga ute i Räppe, med tillhörande station och liknande. Den frågan är alltså inte död.

Detta framfördes också till Trafikverket innan den nationella planen upprättades, vilket innebär att man borde ha tagit med det. Jag tycker också att regeringen behöver ta hänsyn till det när man nu stryker detta. Den förra regeringen hade med 375 miljoner till det här objektet, men nu är det noll.

Även om jag kan glädjas åt att jag får ett litet halmstrå hade det varit mycket roligare att kunna berätta för kronobergarna att detta kommer att bli av och att de här pengarna skjuts till. I förhållande till de stora summor som ministern pratar om är 375 miljoner inte mycket pengar i sammanhanget för att få till en lösning på den kapacitetsbrist som jag själv som tidigare kommunstyrelseordförande och regionråd har jobbat med i 20 års tid.

Det här är ingen ny fråga. Det handlar inte om att vi behöver lösa något till 2050; vi behöver lösa det nu.

Fru talman! Jag har noterat att ett nytt sjukhus nu utreds. Platsen är som jag förstått det inte bestämd än, och det är väl rimligt att invänta detta innan man låser fast en investering i järnvägen. Ett av motiven till att man tagit med det tidigare var just att det skulle byggas ett sjukhus, så det är väl rimligt att invänta det.

När det gäller ytterligare åtgärder finns triangelspår i Alvesta med, vilket kommer att öka kapaciteten och innebära att kopplingen mellan Södra stambanan och Kust till kust-banan väster om Alvesta blir bättre. Även ytterligare åtgärder i Kronoberg som innebär stärkt underhåll finns med. Varenda statlig väg i Kronobergs län kommer att rustas upp.

Det har varit ett problem tidigare, fru talman, att underhållsåtgärderna inte riktigt har synts när man tittat på vad man får i sin del av landet. Det är därför vi nu har bett Trafikverket att ta fram en mer precis bild av hur underhållsskulden ser ut. Var finns den, och hur kommer det att se ut 2037, när de kraftiga satsningarna på vägunderhåll rullats ut och underhållsskulden har byggts bort?

Då kommer det att se grönt ut. I dag är det rött på många platser. Det betyder att det finns en underhållsskuld. I framtiden, om bara tolv år, kommer det att vara helt grönt och alltså bara planerat underhåll. I all verksamhet har man ju underhållsbehov, men man har inget eftersatt underhåll som släpar efter. Detta kommer alla i Kronoberg och i hela landet att märka.

Det år dock viktigt att återigen säga att när behoven är så stora måste man vara beredd att göra prioriteringar. Jag hade varit en av de gladaste här i kammaren om vi hade kunnat säga att vi kan köra på och satsa på fler sträckor. Men mot bakgrund av den underhållsskuld som byggts upp över decennier på både järnvägs- och vägsidan fanns det alltså ungefär 600 miljarder kvar som kunde gå till nyinvesteringar. Mycket var uppbundet i åtgärder i och med att det låg med många objekt från tidigare planer som inte hade full finansiering.

När vi har städat upp mycket av de brister som skapats tidigare har utrymmet varit begränsat. Då måste man vara noggrann med miljonerna och, brukar jag säga, även med tusenlapparna. Kostnadskontroll handlar inte bara om att ha koll på att miljarderna inte sticker iväg utan också på miljonerna. Att säga att 375 miljoner kronor inte är så mycket, så det kan man låta rulla på, är inte att ta ansvar.

Det är många hundramiljonersposter som har stuckit iväg genom åren. Det är där det börjar. Ska vi ha en god kultur av att värna skattebetalarnas pengar ska man inte lova mer än man kan hålla. Man kan inte heller bara låta utgifter rulla på om förutsättningarna ändras.

Nu har vi en nationell plan. Den är beslutad. I den finns också ett utredningsuppdrag att titta på stambanekapacitet i södra Sverige långsiktigt. Den förstärks på Södra stambanan med triangelspåret, med ytterligare åtgärder i underhåll och reinvesteringar som ökar hastigheten och med de underhållståg som Trafikverket har skrivit kontrakt på. De gör att man kan göra underhåll på ena spåret och samtidigt köra för fullt på spåret bredvid, eftersom det blir en skyddad miljö för dem som arbetar. Det gör att vi kan underhålla mer och samtidigt låta tågen gå. Vi har ett stort behov av att också ha hög kapacitet samtidigt som vi ska underhålla i rekordtakt.

Detta är ingen enkel uppgift, men det är där prioriteten behöver ligga även framöver. Då kan vi tyvärr inte lova mer än vi kan hålla. Däremot ser vi nu till att rusta upp svensk järnväg.

Fru talman! Låt mig fylla i lite om var sjukhuset ligger i dag. Det ligger alltså redan i dag utmed det dubbelspår som saknas. Oavsett vilken plats man väljer att bygga det nya sjukhuset på ligger det utmed en enkelspårig järnväg. Det innebär att vi kommer att ha samma bekymmer i framtiden som i dag om vi inte får till det.

En utbyggnad skulle göra att vi utökade arbetsmarknadsregionen och se till så att vi också kan rekrytera sjukvårdspersonal längre ifrån än i dag, om vi hade kunnat få dubbelspår som kan leda till mer trafik och mer pendling.

För oss socialdemokrater är det självklart att hela landet ska ha fungerande infrastruktur, inte bara de största städerna, inte bara där kalkylerna på papperet ser bäst ut, utan också där investeringar krävs för att arbetsmarknaderna ska kunna växa, för att människor ska kunna pendla och företag ska kunna utvecklas. Kronoberg behöver inte fler kanske; vi behöver besked.

Därför vill jag avslutningsvis fråga statsrådet: Anser statsrådet att dagens enkelspår mellan Alvesta och Växjö är tillräckligt för framtidens trafik? Hur och när kommer man att åtgärda detta, om man nu inte tycker att det räcker för framtidens trafik?

Sedan vill jag också önska en trevlig sommar till talman, till minister och till presidium.

Herr talman! Jag hör att det är viktigt för Socialdemokraterna att det finns en pålitlig infrastruktur i hela landet. Därför är det med oro som jag ser att man ändå drar ned på vägunderhållet med 45 miljarder. Det leder ju till att underhållsskulden kommer att öka under de kommande tolv åren. Detta står ju i Socialdemokraternas egen motion.

Det som är vägledande för man kan lita på Socialdemokraternas ord är det som vi kan se i backspegeln. Riksrevisionen har ju varit tydlig med att ni lovade mer än ni kunde hålla. Det stod till och med så i rubriken på deras rapport om den förra nationella planen, Nationell plan för transportinfrastrukturen – lovar mer än den kan hålla.

Jag ser behov av upprustning på många platser i Sverige. Jag ser att det kan finnas skäl att göra fortsatta smarta investeringar för att öka kapaciteten. Det är därför som Trafikverket nu har i uppdrag att titta på stambanekapaciteten i södra Sverige också långsiktigt. Det är ett besked som jag hoppas ska tas emot väl.

Sedan är det rimligt att återkomma till frågan om stationsplacering och så vidare när beslutet väl är fattat. Det kan göras i nästa planrevidering, men då är det också viktigt att behålla tempot i underhållsarbetet och att värna skattebetalarnas pengar, så att vi rustar upp svensk infrastruktur och inte kommer tillbaka till ett läge där det slarvas med underhåll och underhåll skjuts på framtiden.

Många av de problem vi har i dag är följder av decennier av nedprioritering och ointresse för underhållsarbetet, som ju är ett av de mest basala och viktiga fundamenten i arbetet för att säkra också framtidens resor. Mycket av framtidens transporter kommer att ske på infrastruktur och banor som vi har i dag. Därför är det förstås också angeläget att utreda var kapacitetsbristerna finns och vad man kan åtgärda framöver.

Tack för debatten! Även jag vill önska glad sommar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.