Social sammansättning i skolklasser

Herr talman! Ida Drougge har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att klargöra definitionen av "allsidig social sammansättning" inom skolans verksamhetsområden.

En av de grundläggande principerna för det svenska skolväsendet är att alla barn och elever har rätt till en likvärdig utbildning. En allvarlig systemsvaghet som Skolkommissionen pekar ut när det gäller den svenska skolan är den ökande skolsegregationen. Detta står att läsa i SOU 2017:35. Resultatskillnaderna mellan skolor blir större, och ökningen förklaras till stor del av att skillnaderna mellan skolors elevsammansättning utifrån familje- och migrationsbakgrund ökar. Sammansättningen av elevgrupper, med avseende på elevernas behov och förutsättningar, påverkar skolors förutsättningar att leva upp till skollagens mål om en likvärdig utbildning av hög kvalitet.

Det lagförslag som Ida Drougge hänvisar till syftar till att vända denna utveckling. Förslaget i lagrådsremissen Samling för skolan innebär att det i skollagen (2010:800) införs en inriktningsbestämmelse om att huvudmännen för skolformerna förskoleklass, grundskola och gymnasieskola aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning av eleverna på sina skolenheter. I lagrådsremissen gör regeringen bedömningen att även rektorn för nämnda skolformer bör ha ett ansvar för att inom sin skolenhet verka för en allsidig social sammansättning av undervisningsgrupper.

Inriktningsbestämmelsen innebär en skyldighet att kunna visa att man arbetar systematiskt och framåtsyftande för att uppnå målsättningen om en allsidig social sammansättning. Bestämmelsen syftar däremot inte till att staten ska detaljreglera hur detta ska ske. Skolkommissionen anger i sitt betänkande att begreppet "allsidig social sammansättning" inte lämpar sig för att definieras i författningstext utan bör ges närmare innebörd utifrån förutsättningarna i huvudmännens verksamhet. Som framgår av Skolkommissionens betänkande tar formuleringen sikte på elevgrupper med olika socioekonomisk bakgrund.

Som anges i lagrådsremissen delar regeringen bedömningen att det inte vore meningsfullt att i lag definiera begreppet "allsidig social sammansättning" eller att ange vilka exakta omständigheter som ska råda för att målsättningen ska anses vara uppnådd. Det bör i stället vara upp till varje huvudman att avgöra utifrån lokala förutsättningar och behov inom ramen för gällande regelverk. Utgångspunkten måste självfallet vara den verklighet och de demografiska förutsättningar som gäller i varje kommun.

Jag kan konstatera att det finns flera exempel på huvudmän, för såväl kommunala som fristående skolor, som redan i dag arbetar aktivt med att organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att sammansättningen i och mellan huvudmannens skolenheter ska bli mer allsidig. Det kan till exempel handla om strategisk planering av nya skolor och olika modeller för skolors upptagningsområden. Det finns också intressanta exempel på huvudmän som arbetar med bland annat uppsökande verksamhet till vårdnadshavare och elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lagförslaget syftar till att främja sådana initiativ och tydliggöra ansvaret för frågan. Enligt regeringens mening är det av yttersta vikt att den nödvändiga utbyggnad av skolan som Sverige står inför de kommande åren, på grund av att antalet elever ökar, görs på ett sätt som främjar likvärdigheten och minskar segregationen.

Herr talman! Tack för svaret, Gustav Fridolin!

Jag vill börja med att säga att segregation självklart inte är någonting bra. Det är därför inte heller bra att vi har skolor med stor segregation och att det är stor skillnad mellan elever och elevers sociala bakgrund skolor emellan. Det är inget vi ska eftersträva utan tvärtom någonting vi borde motverka.

Min uppfattning är dock att vi behöver gå på kärnan i de problem som skapar segregation. Det är bostadssegregationen, och nyckeln till den ligger i sin tur i grundproblemet med föräldrar i utanförskap. Detta visar all forskning på området. Skolverket släppte även en rapport i veckan som just pekar på att föräldrars bakgrund och om de har jobb eller inte spelar en otroligt stor roll. Det behöver vi angripa.

Jag har besökt många skolor, och jag tror att ministern kan känna igen sig i att det när man träffar skolor som har lyckats vända sina resultat - som har svåra förutsättningar men ändå har lyckats vända resultaten - finns en sak alla dessa skolor säger. Det är att de har slutat se eleverna som en ursäkt för de låga resultaten och i stället fokuserat på de effekter som forskningen säger ökar resultaten.

Det handlar om skickliga lärare, och man har använt sig av karriärstjänstsystemet där lärarna kan få extra betalt för att de jobbar i ett utsatt område. Man har fått förutsättningar från kommunen genom mer resurser. Har man en svårare utmaning behöver man mer resurser, och man har fått det. Det handlar om mer undervisningstid med skickliga lärare och om ordning och reda så att det finns studiero och möjlighet att fokusera och koncentrera sig.

När man har gjort detta och systematiskt jobbat med kvalitetsarbetet har resultaten vänt. Så länge man ser eleverna och elevsammansättningen som en ursäkt för låga resultat tror jag dock att vi tyvärr inte kommer någonstans. Det är den stora risken jag ser med regeringens förslag - att det ytterligare spär på de ursäkter vi tyvärr alltför ofta ser och använder oss av i svensk skola. Jag skulle därför vilja fråga ministern hur han ser på detta och om han inte ser några sådana risker.

Jag förstår att man inte vill skriva ut vad begreppet ska betyda i detalj. Jag har respekt för det, och jag förstår argumenten. Jag kan även till viss del hålla med om dem. Men då lägger man ju, som ministern uttrycker sig i sitt svar, ett stort ansvar på kommuner och rektorer att ta fram och jobba med detta - att lägga tid och energi på det. Det finns som sagt väldigt mycket annat som vi också behöver lägga tid och energi på i svensk skola - och annat som vi vet påverkar resultaten mer än detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för att du tar upp frågan, Ida Drougge! Jag försökte lyssna noggrant, och den här gången tror jag faktiskt inte att det var någonting i det interpellanten sa som jag inte håller med om. Jag tror att vi har ganska likartade beskrivningar av vad som behöver göras i detta.

För det första handlar det om att ha höga förväntningar på varje elev. Man ska inte i skolan stämplas utifrån vilken familj man kommer ifrån, vilket hem man har eller hur ens syskon har varit före en, utan varje elev ska bedömas utifrån sina förutsättningar och få de absolut bästa förutsättningarna för att uppnå höga resultat.

Det är klart att det är extremt viktigt att ha med det perspektivet varje gång vi jobbar med segregation och med att säkra att resurser når de elever som har det tuffast eller inte har lika mycket med sig hemifrån när de kommer till skolan. Det handlar inte om att vi har lägre förväntningar utan tvärtom om att vi har högre förväntningar på skolsystemet att jobba med just de elever för vilka skolan betyder allra mest inför framtiden.

För det andra är svaret på den konkreta frågan om jag ser risker med att detta regleras: Nej, det gör jag inte, för detta är redan någonting som varje huvudman jobbar med - och enligt lag också ska jobba med, till exempel vid resursfördelningen. Det finns redan ett lagkrav i skollagen på att man ska fördela skolans resurser på ett sådant sätt att det blir mer till de skolor som har de svåraste uppgifterna. Det handlar till exempel om hur man fördelar karriärtjänster eller hur man fördelar de ekonomiska resurserna. Det är alltså ett perspektiv som måste finnas hos varje huvudman, och varje huvudman har i dag ett lagkrav på sig att jobba med detta.

Jag håller också med dig om att det är oerhört viktigt att detta görs, Ida Drougge, alltså att resurser - precis som du säger - fördelas rätt. Jag tror att vi behöver säkra att det ökar i förhållande till i dag, och det är en av anledningarna till att regeringen står för att staten ska ta ett större ansvar för finansieringen av skolan. I den budget som riksdagen har klubbat finns det ett samlat stöd som slutligen uppgår till 6 miljarder årligen och där det går mer till alla men mest till de skolor som behöver det allra mest.

Jag håller med om att bostadssegregationen är grundproblemet och grundanledningen till att vi har en skolsegregation. Jag håller också med om att vi givetvis måste bryta bostadssegregationen, bygga mer blandade bostadsområden och bekämpa utanförskap och andra sociala problem.

Men både jag och interpellanten vet att vi i dag har ett skolsystem som förstärker bostadssegregationen. I stället för att bostadssegregationen och klyftorna överbryggas ökar klyftorna, framför allt när det gäller de äldre eleverna i grundskolan. Så sent som i veckan kom en rapport från Skolverket som visar detta.

Vi vet också att vi har framsynta huvudmän som gör insatser för att komma till rätta med detta. I Örebro har man ganska nyligen gjort det omdebatterade valet att stänga en högstadieskola i ett tufft område för att säkerställa att eleverna där möts på andra skolor. I Gislaved - en kommun som styrs av interpellantens parti och mitt parti tillsammans med Socialdemokraterna - har man valt att ändra upptagningsområdena till alla skolor så att elever med olika bakgrund möts på alla skolor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag anser att alla huvudmän bör ha ett ansvar för att bryta segregation när det gäller att i skolplaneringen ta hänsyn till var skolan ligger, hur upptagningsområdet ser ut och hur man som friskola kan möta föräldrar och säkerställa kunskap om skolan. Man bör känna till detta ansvar och planera sin verksamhet utifrån det.

Det kommer att se väldigt olika ut för en fristående kommunal huvudman, för en liten kommun och för en stor kommun. Men ansvaret bör finnas där och vara tydligt uttryckt i lag.

Herr talman! Som ministern säger har skolor och kommuner redan detta ansvar - man ska fördela resurser utifrån behov. Detta ansvar finns alltså redan.

Om vi, givet detta, inte ska stämpla elever utifrån deras bakgrund och inte ska se dem som att de är sin bakgrund utan se dem efter vad de presterar, varför ska vi lägga mer tid på att fokusera på just bakgrunden? Varför ska vi säga till en elev att den, givet elevens bakgrund, behöver gå i skolan med elever från en annan bakgrund eftersom eleven då kommer att prestera bättre? Då gör vi ju precis det som vi säger att vi inte vill göra. Givet att skolorna i dag redan har ett sådant uppdrag, varför lägga ännu mer tid och fokus på det? Detta är min stora invändning.

I stället tycker jag och Moderaterna att vi behöver införa ett aktivt skolval. Problemet är inte att vi har föräldrar i Sverige som bryr sig om sina barns studieval och skolgång och om var de går i skolan. Problemet är att dessa val inte görs av alla i samhället. Där ser vi en skillnad i den socioekonomiska bakgrunden. Föräldrar med mer information om hur vårt utbildningssystem fungerar gör skolval åt sina barn i större utsträckning, medan andra föräldrar inte gör det. Detta är naturligt och betyder inte att dessa föräldrar bryr sig mindre om sina barn. De behöver dock mer vägledning i att göra ett skolval. Därför behöver vi ha ett aktivt skolval. Detta är ett konkret förslag som vi ifrån moderat håll har lagt fram. Det kräver inte jättemycket tid, är inte jättekomplicerat och kräver inga olika tolkningsregler. Därför tror vi att det är mycket mer effektivt.

Jag håller med ministern om att vi inte kan ha kvar skolor som inte fungerar - skolor i utanförskapsområden som år efter år inte levererar resultat. Där vill vi gå längre än regeringen och faktiskt lägga ned dessa skolor, som en sista åtgärd, även om det är en kommunal verksamhet. Vi vill att staten ska kunna gå in och styra detta mycket tydligare än vad som är fallet i dag.

Det är just detta - att den inte fungerar - som ska vara anledningen till att man lägger ned en verksamhet. Ska vi lägga ned bra skolor som har en dålig elevsammansättning? Det är nämligen alternativet. Det tycker inte jag.

Herr talman! I den proposition som vi har lagt fram till riksdagen, som bland annat innehåller den lagparagraf som vi nu diskuterar, finns också möjligheten för staten att använda samma verktyg mot kommunala skolor som inte håller måttet som vi i dag kan använda mot fristående skolor. Jag håller med om att staten måste kunna göra detta, och ett sådant lagkrav finns i den proposition som har lagts fram till riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Aktivt skolval kan absolut vara ett sätt för en kommun att säkerställa att man får en allsidig social sammansättning. Det måste dock kombineras med fler åtgärder, och kommunerna kommer också att behöva fler verktyg för att lyckas med detta.

Även friskolor efterlyser fler verktyg, till exempel att man inte ska behöva ha en kö. När det gäller de mest populära friskolorna krävs att de sökande har stått i kö redan från BB. Detta finns i de remissvar som kom in på Skolkommissionens slutbetänkande, och vi kommer att behandla det i en utredning framöver.

Herr talman! Ja - kommunerna har ansvar för att fördela resurser på ett bra sätt. Detta måste kommunerna göra mer. Denna lag behöver följas upp, och vi behöver säkerställa det på ett bättre sätt.

Kommunerna har i dag inte ansvar för att i sin planering bryta segregation. Detta är ett viktigt ansvar att föra till, inte minst nu. Den generation skolpolitiker som sitter runt om i Sveriges kommuner är den generation som kommer att planera och inviga flest nya skolor sedan grundskolans införande. Anledningen till detta är helt enkelt att det finns många fler elever - det föds fler barn i Sverige. Det är fantastiskt, men när vi gör detta ska vi såklart säkerställa att vi också bygger bort segregationen i var skolorna ligger. Vi ska säkerställa att det blir naturligt för barn som växer upp i villa och för barn som växer upp i hyreshus att gå till samma skola och att känna förtroende för den.

Vi ska minnas att när svensk skola var som starkast var det helt självklart att man kunde träffa lokalvårdarens och direktörens barn i samma klass. I dag sorteras barn i våra stadsregioner efter bakgrund. Det beror på bostadssegregationen och på ett skolsystem ovanpå som förstärker denna segregation. Jag vill i stället ha ett skolsystem som överbryggar segregationen.

Jag nämnde att det finns ett antal kommuner som i dag gör ett sådant jobb. Örebro och Gislaved är två av dem. Huddinge och Gävle är två ytterligare kommuner, som styrs av borgerliga partier, där jag har besökt skolor som har planerats utifrån att de ska ligga och ha ett upptagningsområde på ett sådant sätt att barn med olika bakgrunder, erfarenheter och familjer möts.

Detta lämnar två frågor från mig till interpellanten. Tycker riksdagsledamoten att det är bra att man i Örebro, Gislaved, Huddinge och Gävle planerar skolor på ett sådant sätt att barn med olika bakgrunder och socioekonomiska förutsättningar möts på samma skola? Och om riksdagsledamoten tycker att detta är bra, borde då inte alla kommuner och fristående skolor med detta perspektiv försöka att planera sin skolverksamhet utifrån de förutsättningar som finns i just den kommunen eller fristående skolan?

Herr talman! Jag kommer inte på någon kommun i Sverige som inte försöker att göra detta, men om ministern har några exempel - några dåliga exempel - på kommuner som inte planerar sina nyplacerade skolor efter detta tar jag gärna emot dem.

Vi måste fråga oss om detta är ett problem ute i landets kommuner. Finns det ett problem med att kommuner inte ser detta?

Förslaget innebär också att rektorn ska jobba med detta. Det är inte ett förslag som bara sträcker sig till landets kommunpolitiker och som bara innebär att de, eller vi - jag är ju också kommunpolitiker - ska bli bättre på att ta vårt ansvar. Det är inte enbart det som detta förslag handlar om, utan det är riktat till alla i skolan - även till rektorer och skolchefer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min bestämda uppfattning är att vi är ute på väldigt hal is när vi säger att svensk skola var bättre förr eftersom elevsammansättningen då var bättre, och jag tycker inte att det är särskilt fräscht. Det innebär nämligen att vi säger att det är elevernas bakgrund, och att sammansättningen är rätt, som gör att de presterar rätt. Jag köper inte det.

Det finns dessutom forskning om detta. Gabriel Heller Sahlgren har gjort en sammanställning på området där han sammanställer svensk och internationell forskning. Den visar på att kamrateffekter inte alls automatiskt ger resultatförbättringar i svensk skola utan att det i stället är det som jag och ministern har talat om här - undervisningstid, kvalificerade och duktiga lärare, ordning och reda och höga förväntningar - som ger kunskapsresultat. Det är detta som vi behöver fokusera mer på.

Herr talman! Jag tycker inte att skolsegregation är fräscht. Jag tycker inte att det är fräscht att barn sorteras till olika skolor utifrån vilken ekonomi deras föräldrar har.

I OECD:s studier är rekommendationerna vad gäller det svenska skolsystemet extremt tydliga: Om trenden med växande kunskapsresultat som vi har nu ska fortsätta måste ni bryta ojämlikheten, och en avgörande del i det är att bryta segregationen. Andreas Schleicher var i Sverige och tog del av Skolkommissionens slutsatser. Han sa: Jag tror att ni kommer att ha lätt att få igenom det som handlar om mer resurser, men när ni ger er på att också bryta segregationen kommer det att vara svårare. Men ni måste våga ta den fajten, för ska man verkligen säkra att alla barn får med sig de kunskaper de behöver för livet handlar det om både att det finns tillräckligt med resurser på de skolor som behöver det och att barn med olika bakgrunder möts på samma skolor.

Vi har blivit överens om att också friskolor med kö ska kunna ta emot nyanlända. Det kunde de inte tidigare. Det är den första förändringen av reglerna som någon regering har lyckats driva igenom på 25 år, och jag tror att vi behöver gå vidare. Det är ett mycket modest förslag att kommuner och fristående huvudmän i vart fall ska ta in detta i sin planering och visa hur man planerar när man bygger nya eller bygger ut skolor. Jag kan komma på många kommuner där det i dag finns skolor där det går barn som bor i villor och barn som växer upp i hyreshus. Jag vet också, efter att ha träffat kommunalråd i bland annat Gislaved, hur svåra de här besluten är att fatta men hur bra det kan bli när de väl är fattade.

Det här ger ett stöd till kommunerna och till friskolorna att våga ta de här besluten. Jag tycker att det är ett stöd som vi ska ge.

Överläggningen var härmed avslutad.