Social housing

Fru talman! Mats Green har frågat mig om jag och regeringen har ändrat vår tidigare linje i frågan om social housing i Sverige och om vi har för avsikt att driva denna nya bostadssociala linje. Om så skulle vara fallet undrar Mats Green vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta och hur jag och regeringen har för avsikt att se till att dessa genomförs praktiskt.

Frågan ställs mot bakgrund av en artikel i tidningen Dagens industri. Jag vill inledningsvis förtydliga mitt uttalande i artikeln. Det jag sa och säger är att om vi inte kan se till att det finns bostäder för alla med dagens modell kan vi behöva se över andra system. Regeringen har inte ändrat sin tidigare linje i frågan om social housing i Sverige. Vi jobbar för en generell bostadspolitik där alla ska få möjlighet till en bostad.

För att öka utbudet av hyresrätter med rimlig hyra har regeringen bland annat infört ett investeringsstöd. Hittills har investeringsstöd beviljats för mer än 10 000 hyresrätter som en bredare grupp av hushåll har, eller kommer att ha, möjlighet att efterfråga. Kommunerna, som har bostadsförsörjningsansvaret, jobbar aktivt med att bygga nya bostäder och utvecklar olika system för att erbjuda alla sina invånare en bostad.

Vi ska också komma ihåg att det för närvarande byggs mycket i Sverige. Det är nivåer på byggandet som Sverige inte har haft sedan miljonprogrammets dagar. Samtidigt är Sverige i ett läge där politiker och aktörer på bostadsmarknaden måste kraftsamla för att situationen för svaga hushåll ska förbättras. Kommunerna behöver vara aktiva, och regeringen har tillsatt en utredning som kartlägger hur kommunerna arbetar med att analysera och hantera efterfrågan och bostadsbehovet hos grupper med svag ställning på bostadsmarknaden. Utredaren ska analysera om det finns behov av vägledning eller kompletterande kommunala verktyg i syfte att underlätta arbetet och lämna de förslag som analysen ger upphov till. Vid behov ska utredaren föreslå förändringar i lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Jag har även bjudit in representanter från Stockholms, Göteborgs och Malmö kommun för att diskutera situationen för just svaga grupper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver även öka kunskapen om utmaningarna på området. Regeringen avsatte därför i budgetpropositionen för 2017 medel till Formas för forskning för en social bostadspolitik.

Med detta sagt hoppas jag att Mats Green har fått svar på de frågor han ställt.

Fru talman! Bostadsministern uttalade i en intervju i Dagens industri den 2 november 2017 att bostadspolitiken behöver förändras. Bland annat nämner statsrådet att det kommer att bli nödvändigt med särskilda lågprisbostäder, i internationella sammanhang ofta kallade social housing.

Det finns många olika former för hur bostäder för socialt utsatta organiseras runt om i världen. I vissa länder byggs genom offentlig försorg hela bostadsområden, medan krav på att byggbolagen ska avsätta en viss andel av nybyggda bostäder för ändamålet ställs i andra länder. I Sverige har vi valt en annan väg.

Uttalandet är ett avsteg från tidigare uttalanden, den tidigare redovisade inriktningen från regeringen samt även den tidigare breda samsyn i denna fråga som funnits mellan riksdagens samtliga partier när det gäller att detta inte är önskvärt i Sverige. Det har funnits en politisk samsyn kring detta av några väldigt uppenbara anledningar: att det inte är en lösning på Sverige bostadskris, att det skapar fler problem än vad det löser och att det direkt motverkar en övergripande och positiv gemensam politisk ambition om ett samhälle som håller ihop.

Jag får tacka för svaret, det vill säga att regeringen trots allt inte kommer att införa så kallad social housing i Sverige. Alla diskussioner om social housing tenderar att handla om att bryta ut, komma bort ifrån och framför allt slippa hantera grundproblemet, som är just bostadsbristen.

Största delen av alla de problem vad gäller bostadssituationen i Sverige som förs fram i samhälls- och mediedebatten - allt från bostadspriser, bostadskostnader och bostadssituationen för ungdomar till det som vi diskuterar nu, nämligen bostäder för svaga grupper - är konsekvenser och effekter av det grundläggande problemet, som är bostadsbrist och en bostadsmarknad i obalans.

Om grundproblemet hanteras, fru talman, hanteras även dess följdsjukdomar automatiskt. Naturligtvis har vi verktyg, och vi behöver fler verktyg för att hantera och garantera svaga gruppers bostadssituation. Social housing är dock inte en lösning på problemen, utan det skapar nya problem.

Jag tackar återigen för svaret och är glad att regeringen har klargjort att man har ändrat sin linje när det gäller social housing. Det är värdefullt att vi inte inför det i Sverige. Jag kan egentligen inte se något exempel vare sig i Europa eller i världen rent generellt där man har social housing och det fungerar väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi brukar prata om att vi ska slakta våra heliga kor. Det kan man göra, men återigen: Då ska det vara något som löser problemen, inte skapar nya.

Fru talman! Jag har inte sagt att jag förordar att vi ska införa social housing. Det var kanske ett lite felaktigt citat.

Jag har sagt att jag tycker att vi har en stor utmaning i dag, nämligen ett stort underskott då vi har byggt alldeles lite väldigt länge. Nu gäller det att se till att vi i Sverige bygger bostäder också för dem som inte har stora plånböcker. Där har vi den stora utmaningen i Sverige i dag.

Det är många ungdomar och nyanlända i Sverige som inte har möjlighet att få miljonlån eller som inte klarar av att betala hyresbostäder med väldigt höga hyror. Det är ett problem när det är för få som bygger bostäder för en marknad där alla kan delta. Speciellt i Stockholmsregionen är detta ett bekymmer. Det har varit en för stor andel av de nybyggda bostäderna som de senaste åren har byggts som bostadsrätter till höga priser i stället för att man, som i övriga Sverige, tar ett lite större socialt bostadsansvar.

Den politik som finns i övriga Europa handlar om något som man kallar social housing. Det är inte väsensskilt från det vi har i Sverige. Naturligtvis finns det många kommuner runt om i Sverige där man är nödgad att se till att det finns bostäder åt alla. Det finns många som har problem på bostadsmarknaden, och kommunerna får ofta se till att ha egna lägenheter som de köper eller hyr åt dem som efterfrågar och som inte klarar av att själva ordna detta.

I grunden är det en annan modell än den som vi har i Sverige och som jag tycker att vi ska fortsätta att ha. Jag tycker att den har varit lyckad långsiktigt, men jag tycker också att man ska vara medveten om att om vi inte klarar av att lösa bostadsfrågan för människor som inte har stor plånbok hamnar vi i ett annat läge förr eller senare när det kan behövas andra åtgärder. Det vore olyckligt om vi hamnar i det läget, men jag tycker att man ska vara medveten om det.

Fru talman! Nu har statsrådet korrigerat sitt uttalande i Dagens industri. Det tyckte jag var bra. Jag tyckte även att det svar som statsrådet gav var bra när det gäller social housing. Fast nu börjar statsrådet på något sätt att "backtracka" på det, för nu kunde man kanske tänka sig social housing i alla fall. Jag skulle bli väldigt förvånad om man är överens om detta i regeringen. Jag förtydligar min fråga och vill ha ett ja eller nej på om man är för social housing.

Jag tror att det är viktigt att vi i denna församling inte gör oss skyldiga till att börja bryta ut enskilda frågor, så som det är lätt hänt att man gör i samhällsdebatten rent allmänt. Man bryter ut amorteringskrav, social housing och ungdomsbostäder. Det är klart att det är särskilt ömmande för dem, men grundproblemet är fortfarande att vi har en extrem brist på bostäder i Sverige. Just därför måste vi ta ett helhetsgrepp. Framför allt måste vi fokusera på grundproblemet - att vi behöver fler bostäder här - och inte komma med en massa stickspår som gör att man inte behöver hantera detta grundproblem, som är det stora problemet i den svenska debatten i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Återigen: Jag skulle vilja att ministern klargör om man är för social housing eller inte. Jag kan uttrycka mig så här: Finns det några omständigheter under vilka ministern skulle kunna tänka sig att se det som en lämplig del? Ingår det i tankevärlden?

Fru talman! Det var inte min avsikt att ge mig in i denna debatt, men jag kunde inte låta bli.

Att investeringsstödet skulle vara svaret på frågan om hur vi får fram fler bostäder åt dem som har det största behovet och som står längst ifrån bostadsmarknaden i dag är rent nonsens.

Social housing, som är ämnet för denna debatt, är ett negativt laddat begrepp, framför allt därför att det finns många dåliga exempel på det runt om i världen. Jag skulle hellre vilja prata om en social bostadspolitik, för det finns det goda exempel på i världen. Det är en politik som inte bygger på miljardsubventioner, vilka bara späder på redan lönsamma byggföretags vinster, och som inte bygger på byggbonusar till kommuner som redan har massiva bostadsprogram i sina planer och till bostäder som styrs till ett ganska smalt utbud som inte fullt motsvarar den efterfrågan som finns på orten.

Det finns ingenting i de subventionerade bostäderna eller i det systemet som säger att just dessa bostäder ska gå till personer som står långt ifrån bostadsmarknaden. De kan lika gärna gå till människor som redan är etablerade och som har råd att betala lite mer för en bostad.

Nu när jag får chansen vill jag också poängtera att bostäder för de grupper som står längst ifrån bostadsmarknaden inte nödvändigtvis behöver vara hyresrätter, framför allt inte nyproducerade sådana. Vi vet att alldeles oavsett subventioneringsgrad är nyproducerade hyresrätter väsentligt dyrare än redan byggda hyresrätter.

I flera fall finns det kanske ekonomiska fördelar med att äga sitt boende, vilket försvåras oerhört mycket med de skärpta amorteringskrav som regeringen väntas fatta beslut om lite längre fram. Det ägda boendet är missgynnat. Framför allt är det svårt för nya på bostadsmarknaden och för nyanlända att ta sig in. Det skulle behövas reformer, till exempel ett bosparande för unga, som skapar större möjligheter att ta sig in på bostadsmarknaden.

Rörligheten är liten. Vi har en bristande rörlighet, stelbent hyressättning, höga byggpriser och alldeles för få, skulle jag vilja påstå, möjliga upplåtelseformer i Sverige om man jämför med andra länder där det finns en betydligt större variation. På grund av det får vi undanträngningseffekter på bostadsmarknaden.

Det finns personer som bor i den så kallade billiga hyresrätten som väljer att bo kvar trots att de kanske skulle ha möjlighet att bo på ett bättre ställe men möjligen till en något högre kostnad. Det är ett problem att vi har ett så dåligt utnyttjande av bostadsmarknaden som vi har. Det betyder att många människor stängs ute.

Fru talman! Om det inte blir några fler inlägg från min sida, vilket det möjligen blir, vill jag säga att jag välkomnar att Mats Green tog initiativ till debatten. Den rör sig i gränslandet av de verkliga reformerna som skulle behövas på bostadsmarknaden för att få en förändring av bostadspolitiken som åstadkommer ett ökat byggande, ett byggande i hela landet och en större rörlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag håller med om det Ola Johansson var inne på i slutet av sitt inlägg. Det är en viktig debatt. Det berör den stora utmaning som vi har på bostadsområdet.

Det är inte så som Ola Johansson sa i den förra interpellationsdebatten, att det i dag finns en brist på 600 000 bostäder. Det är svårt att veta exakt hur stora bristerna är i dag. Enligt Boverkets prognos, om det är den vi ska tala om, gäller siffran 600 000 bostäder för ett behov fram till 2025. Det är alltså inte behovet i dag som Boverket har i den prognosen, utan det gäller för det antal år som kommer fram till 2025.

Om man ser på den nivån är vi i dag uppe i en bostadsproduktion som håller ungefär den nivån. Det är 73 000 eller 76 000. Det har funnits lite olika prognoser om hur många påbörjade bostäder vi har i år. Det är dramatiskt mycket mer än under de tidigare borgerliga regeringarnas period.

Vi såg redan i början på seklet att vi har en befolkningsutveckling som är betydande. Vi har ökat befolkningen i Sverige med 1,1 miljoner människor enbart 2000-2016. Vi är överens om att det behövs betydligt fler bostäder i Sverige. Det bygger vi också nu. Men det gäller att hålla uppe nivån under lång tid.

Det som i dag sätter hinder för att bygga ännu mer enligt alla undersökningar under året är bristen på kompetens. Det har varit en brist på personal. Det gäller alltifrån ingenjörer till hantverkare, snickare, rörmokare, de i kommuner och länsstyrelser som handlägger frågorna och arbetar med detaljplaner, arkitekter och alla som är inne på området.

Vi bygger i dag mycket mer än tidigare. Vi behöver fortsätta att göra det. Men debatten handlar också om vilka bostäder vi bygger. Jag vill ha en social bostadspolitik. Jag tror att det var de orden som Ola Johansson använde, och det var också de som jag använde tidigare för vad vi behöver ha i Sverige.

Mitt bekymmer när vi diskuterar mellan partierna är att jag inte ser en tillstymmelse till en social bostadspolitik hos till exempel Moderaterna. Jag ser inte någon antydan om en förändring som skulle innebära vare sig att vi bygger fler bostäder eller att vi bygger efter behoven snarare än för dem som har stora plånböcker.

Det skulle vara väldigt intressant att få en närmare diskussion och ett närmare svar från Moderaterna om: Vad är det egentligen vi ska göra med alla dessa människor som inte har råd att köpa dyra bostadsrätter eller villor? Hur ska de få en bostad?

Fru talman! Jag blir lite konfunderad. Nu står Peter Eriksson och säger emot sig själv. Jag delar fullständigt det som min allianskollega Ola Johansson här konstaterade om vikten av breda och djupa bostadspolitiska reformer här i Sverige. Det är framför allt tre konstateranden som jag skulle vilja lyfta fram.

Statsrådet säger att det byggs mycket nu och att det kommer att vara tillräckligt. Det byggs inte på långa vägar så mycket som egentligen behövs. Det skulle vara intressant att se vem som har sagt det. Jag tror inte att du hittar någon i Sverige, Peter Eriksson, som håller med om det påståendet. Det är anmärkningsvärt att en bostadsminister i den djupaste bostadskrisen på ett halvt sekel har den åsikten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi diskuterar social housing och det uttalande som ministern gjorde handlar det om att man vill slippa hantera de grundläggande problemen i den svenska bostadspolitiken och på den svenska bostadsmarknaden. Vi har ett desperat behov av fler bostäder. När vi får fler bostäder kommer många av följdsjukdomarna som vi nu diskuterar och som är effekten av en dysfunktionell bostadsmarknad automatiskt att lösa sig.

Vi kommer alltid att få ha särskilda insatser för att garantera svaga gruppers tillträde till bostadsmarknaden. Där har kommunerna en mängd verktyg, och vi behöver också införa fler verktyg. Men framför allt behöver vi fler bostäder, fru talman.

Jag vill återigen ställa frågan, eftersom Peter Eriksson säger emot sig själv när det gäller social housing. Ser du något scenario där du kan tänka dig att börja arbeta med det? Talar du i så fall för hela regeringen?

Fru talman! Bristen på bostäder såg vi tidigt, säger Peter Eriksson i sitt anförande efter mitt första inlägg. Det är väldigt svårt att greppa bristen. Vi har en trångboddhet som vi inte har en aning om hur den ser ut. Vi har en EBO-lagstiftning som haft många goda intentioner men som har lett till att vi inte har någon aning om hur behoven ser ut, hur stora de är eller vad det är för personer vi ska bygga för.

Vad vi nu diskuterar är inte det, utan det är byggande för en ganska vanlig bostadskonsument med hyggliga inkomster och kanske till och med i enstaka fall möjlighet att låna de pengar som skulle behövas för att köpa en bostad. Peter Eriksson nämnde att vi i början av seklet såg ett behov. Men vad vi inte såg var en annalkande finanskris som skulle utlösa ett byggstopp av sällan tidigare skådat slag.

Det vi såg 2013 medan bostadsministern ännu hette Stefan Attefall var ett ökat bostadsbyggande och en planeringsaktivitet i landets kommuner som var betydligt högre än vad det varit på väldigt länge. Det har gett upphov till den byggboom som bostadsministern nu gärna klappar sig för bröstet över.

Det vi nu ser komma är de subventionerade bostäderna som byggföretagen ännu tjänar bra med pengar på och som de redan från början hade bestämt sig för att bygga. Det kanske till och med i enstaka fall handlar om bostäder som jag som kommunpolitiker i Kungsbacka under åren 2006-2010 medverkat till att få fram genom olika typer av planprogram och detaljplanearbete.

Det är en lång ledtid på bostadsbyggande. Det leder fel att påstå att det som händer nu är ett resultat av vad den sittande regeringen har gjort. Det är en gynnsam konjunktur, en bra grund och gynnsamma ekonomiska förutsättningar.

Fru talman! Det blir många frågor samtidigt. Grunden att vi behöver bygga mycket kvarstår. Det finns ganska omfattande täckning från Boverket och i de undersökningar vi har från byggindustrin om att hindret som finns i dag och som har funnits 2017 och 2016 för att kunna bygga ännu mer handlar om kompetens. Det är bristen på arbetskraft. Det går att visa mycket enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår att Mats Green är ganska ny på området och kanske inte har följt med så väl i vad som har hänt de senaste åren. Därför kan han påstå att det inte byggs så mycket. Men vi andra, som har deltagit, har sett att det har hänt mycket, också inom det område som Mats Green brukar vara intresserad av. Han verkar vara inne på att de problem vi ska lösa beror på för mycket krångel och för mycket regler och att vi behöver förändringar för att minska regelkrånglet på området.

Där tar vi det största initiativ som har tagits på flera decennier när vi nu ser över hela Boverkets byggregler. Det är någonting som kommer att kräva mycket arbete och mycket personal, och jag tror att denna omfattande regelöversyn av Boverkets byggregler som pågår just nu är regeringens största utredningsprojekt.

Överläggningen var härmed avslutad.