Småföretagens deltagande i offentliga upphandlingar

Herr ålderspresident! Alexander Christiansson har frågat mig vad regeringen ämnar göra för att underlätta för småföretag att delta i offentliga upphandlingar.

Ett syfte med upphandlingsreglerna är att offentlig sektor ska dra nytta av konkurrensen och använda offentliga medel på bästa sätt. Upphandlande myndigheter kan göra mycket framförallt i förberedelsefasen för att öka små företags deltagande i upphandlingar.

Antalet anbud per upphandling har ökat och är nu 4,5 anbud per upphandling. Av de företag som lämnade anbud 2019 var 36 procent mikroföretag, 34 procent små företag och 11 procent medelstora företag.

En prioriterad fråga för mig är att förbättra förutsättningarna för mindre företag att delta i upphandlingar. Upphandlingsmyndigheten fick därför i årets regleringsbrev i uppdrag att återrapportera vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit för att underlätta för idéburna organisationer, små företag och sociala företag att delta i offentlig upphandling. Myndigheten ska även göra en analys av åtgärderna och lämna förslag på eventuella ytterligare åtgärder.

För att ytterligare förenkla upphandlingsförfarandet pågår i Regeringskansliet arbetet med att genomföra delar av den så kallade förenklingsutredningens förslag. Utredningens förslag syftar till färre och flexiblare regler i befintliga lagar, vilket underlättar för små och medelstora företag att lämna anbud. Särskilt kan nämnas uppdraget om att möjligheterna till dialog mellan upphandlande myndigheter och leverantörer ska öka för att minska risken för onödiga missförstånd.

Herr ålderspresident! Jag tackar ministern för svaret.

Offentlig upphandling kan för många upplevas som lite krångligt. För mig är det krångligt, och jag har ändå lagt en del anbud i mina dagar. Det är kopplat till lagar och regelverk som för de flesta är svåra att navigera i, speciellt om man inte arbetar med offentlig upphandling till vardags. Kuriosa i sammanhanget är att cirka 60-70 procent av lagen är EU-lagstiftning, vilket inte direkt gör det enklare.

Det sägs ofta att den offentliga upphandlingen omsätter mer än 700 miljarder kronor per år, och det stämmer säkert - även om man kan få lite olika svar beroende på var man söker information. Enligt Konkurrensverket, som gjort beräkningarna, motsvarar det omkring 80 000 kronor per invånare, ung som gammal, som offentlig verksamhet köper produkter och tjänster för årligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan med det säga att den offentliga upphandlingen påverkar varje enskild medborgare dagligen utan att vi egentligen tänker på det. Det handlar om kollektivtrafik, sjukvård, omsorg, kontorsmaterial, konsulttjänster och mat på äldreboenden och skolor för att ta några få exempel.

Att öka konkurrensen genom att öppna upp för fler företag att kunna delta i anbudsförfarandet är centralt för den offentliga upphandlingen, inte minst för att medborgarnas skattemedel ska användas med respekt men också för att öka kvaliteten på de produkter och tjänster som det offentliga köper in. Goda affärer gynnar ju oss alla.

I ministerns svar framkommer det att upphandlande myndigheter kan göra mer, framför allt i förberedelsefasen, för att öka små företags deltagande i upphandlingar, vilket är en bild jag delar till fullo.

Herr ålderspresident! Som ministern också nämner i svaret fick Upphandlingsmyndigheten i årets regleringsbrev uppdraget att återrapportera vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit för att underlätta för idéburna organisationer, små företag och sociala företag i offentlig upphandling. Här ska myndigheten även göra en analys av åtgärderna samt lämna förslag på eventuella ytterligare åtgärder.

Det låter jättebra. Det finns gott om förslag som skulle förenkla för småföretagen, men enligt min mening är det kommunikationen som är det centrala. Det råder ibland en osäkerhet bland landets upphandlare om vad de får göra och inte göra, exempelvis en osäkerhet om hur man får föra dialog med leverantörerna, vilket i sig är ganska skadligt. Kommunerna har ett arbete att göra när det gäller dialogen mellan upphandlare och leverantörer. Detta råder det inget tvivel om.

Småföretagarna utgör 96 procent av landets företag, och ju mer de kan inkluderas i den offentliga upphandlingen, desto bättre är det för alla, inte minst för tillväxt, jobbskapande och innovation. Därför menar jag att småföretagarnas perspektiv måste prioriteras i det förändringsarbete som just nu pågår. Det är också så jag uppfattar ministerns svar. Vi får inte glömma att småföretagen skapar fyra av fem jobb och att 30 procent av skatteintäkterna till kommunerna kommer från småföretagen.

Till min fråga: Kan ministern förklara varför det ibland finns en osäkerhet bland upphandlarna? Är det brist på kunskap, eller kan det ibland finnas en rädsla för att göra fel? Jag vill också fråga: Vilken typ av åtgärder hoppas ministern att utredningen mynnar ut i för att förenkla för småföretagen?

Herr ålderspresident! Upphandling har verkligen stor betydelse för oss som nation på olika sätt. Det har att göra tillväxtfrämjande av jobb. Jag tror inte att alla alltid inser betydelsen av det. Jag tror att vi är uppe i ungefär 800 miljarder i offentlig upphandling.

Vi ser, vilket är glädjande, att mindre företag tillkommer alltmer när det gäller att lämna anbud. Jag tror att kommunikationen och dialogen mellan upphandlande myndigheter och dem som lämnar anbud har stor betydelse därför att man i tid behöver ha en dialog om de förutsättningar som gäller och också en möjlighet att diskutera vad inriktningen är och vad som preciserats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag upplever att många har tyckt att det har varit krångligt, inte minst i förenklingsutredningen och även när vi har jobbat med Överprövningsutredningen. Upphandlare nämner detta. När man granskar det närmare ser man att Upphandlingsmyndigheten har en alldeles särskild roll i att ge stöd och vägledning. De har ett antal olika nätverk och arrangemang. Jag tror att de hade ungefär 300 sådana aktiviteter under förra året. Detta tror jag har betydelse för att flytta fram positionerna.

Även om EU-rätten har stor betydelse finns det mycket vi kan göra inom ramen för nationell lagstiftning. En av de största frågor som jag tror att man behöver arbeta med är kompetensutveckling och frågan att upphandlingsfrågor hör hemma också på ledningsnivå hos myndigheter, kommuner och regioner. Därför har jag gett ett uppdrag till Upphandlingsmyndigheten att skapa ändamålsenliga upphandlingsorganisationer, för vi ska se detta som en strategisk fråga. Då kan man identifiera bristerna i den egna organisationen när det gäller att åstadkomma att anbud lämnas med fler aktörer som deltar. Det är detta vi vill göra. Vi vill främja att fler deltar i de upphandlingar som finns.

Med tanke på de stora utvecklingsområden vi har i vårt samhälle och det som vi vill åstadkomma i politiken är upphandling verkligen ett verktyg för detta. Med de förslag som förenklingsutredningen nu lägger fram tror jag att just tidsprocesserna och att korta dessa mycket när det gäller upphandling, domstolsprocesser, transparens, öppenhet och Konkurrensverkets roll i detta är betydande faktorer för att få till stånd en bättre upphandling.

Herr ålderspresident! Ministerns svar gläder mig.

Låt mig tydliggöra hur jag ser på det. Den bild jag har stämmer väl överens med den som statsrådet ger. Min uppfattning är att det finns en hög kompetensnivå inom stora upphandlare. Men ju längre ned i storlek på upphandling man kommer, desto mer smalnar kompetensen av. Detta gäller både upphandlande tjänsteman och leverantör - båda sidor av bordet - som jag uppfattar det. Där blir bristen på statistik och transparens uppenbara problem, speciellt kopplat till direktupphandlingar, som utgör en majoritet av upphandlingarna. Här menar jag att det behövs ett användarvänligt verktyg för att underlätta för både upphandlare och anbudsgivare. Transparens när det gäller vem som upphandlar, vem som fått uppdraget och till vilket belopp är centralt för att motverka brister och i värsta fall korruption.

Det offentliga upphandlingssystemets komplexitet visas också genom att det finns ett flertal juristbyråer som i stort sett helt kan försörja sig på att hjälpa företag i upphandlingsprocessen. Det säger ganska mycket. Ännu värre är att det finns en växande skara företag som genomför överklaganden och därmed fördröjer och fördyrar offentliga upphandlingar. Detta är för mig exempel på ett dysfunktionellt system i behov av ordentliga uppryckningar.

Då blir min fråga: Hur arbetar regeringen med kompetensen bland upphandlarna, i synnerhet direktupphandlingar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag uppfattar det arbetar man mer långsiktigt med dessa frågor i våra grannländer. I Norge och Danmark har man till exempel en masterutbildning för alla upphandlare. Det finns i många andra länder också. I Danmark och Norge har man också mål för hur många doktorander man ska ha, men i Sverige har vi knappt någon högre utbildning alls inom området, om jag inte missförstått det. Korrigera mig gärna om jag har fel!

Eftersom en så stor del av skattebetalarnas pengar omsätts i offentlig upphandling menar jag att det är av största vikt att lägstanivån på kunskapen höjs. Med ökad kompetens ökar insikten om hur de små leverantörerna fungerar och hur de bör bemötas, detta för att öka incitamenten för fler anbudsgivare.

För ett flertal år sedan framgick det i Göteborgs stadsbudget att social hänsyn skulle tas med i upphandlingar, vilket även innefattar genusteoretisk kompetens. Detta innebär att en leverantör ska ha utbildning i genusteori eller genusvetenskap eller ha genomfört projekt som genomsyrats av ett genusperspektiv.

För mig som sverigedemokrat och socialkonservativ är det viktigt att den politiska styrningen inte påverkar våra offentliga affärer. Den politiska detaljstyrningen inom offentlig upphandling riskerar att missbrukas, vilket medför att upphandlare inte gör det som är mest lönsamt för skattebetalarna utan i stället följer sin ideologiska övertygelse i upphandlingsförfarandet. Ett sådant beteende menar jag måste motverkas. Orimliga miljökrav, genuscertifieringar eller liknande har, enligt mig, inte i den offentliga upphandlingen att göra.

Här kommer frågan om tjänstemannaansvar in, vilket jag tycker är centralt i frågan. I april 2018 beslutade en enhällig riksdag att ett tjänstemannaansvar med utvidgad straffrätt skulle återinföras. Först över två år senare, i maj 2020, meddelade regeringen att man tillsatt en utredning som ska börja undersöka om ett tjänstemannaansvar med utvidgad straffrätt verkligen behövs och i så fall vilka nödvändiga författningsförslag som ska lämnas. Uppdraget ska redovisas senast den 12 november 2021. Denna förhalning kan jag inte tolka på annat sätt än att regeringen har en motvilja mot att komma till rätta med myndighetsaktivism, slarv och vänskapskorruption i myndigheter och förvaltningar.

Hur ser ministern på politisk styrning inom den offentliga upphandlingen, och hur ställer sig ministern till tjänstemannaansvaret?

Herr ålderspresident! Jag vill understryka att min och regeringens politiska ambition i upphandlingsarbetet är att fokusera mer på den goda affären och mindre på juridik. Därför lägger vi fram förslag om hur vi ska åstadkomma detta genom förenklade regelverk, genom att se till att vi får en bättre överprövningsprocess och också - där skiljer jag mig verkligen från Alexander Christiansson i politisk syn - genom offentlig upphandling, som är ett alldeles utmärkt verktyg för att genomföra de politiska mål vi har.

Vi vill att samhället ska utvecklas. Vi vill ha ett hållbart samhälle där miljökrav kan förenas med till exempel jämställdhet. Det är framgångsfaktorer. Det är intressant att se att företag alltmer anammar detta och ser att det är något som de vill utveckla och vara med i.

När jag var kommunalråd i Linköping arbetade jag väldigt mycket med mindre företag i nätverk där vi hade dialog om hur man kunde medverka och hur man kunde åstadkomma detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är precis så som jag tror att vi behöver göra på ett antal områden. Vi behöver lyssna till de mindre företagen för att få reda på vad de ser som hinder för att kunna komma vidare när det gäller upphandlingar och att lämna anbud. Då tror jag att juridiken har stor betydelse. Det kan vara annat också. Men det är viktigt att lyssna till det. På samma sätt vet företagen naturligtvis att det finns politiska förutsättningar att ta hänsyn till - de samhälleliga mål vi har. Det är de mål som är beslutade här i riksdagen som gäller. Det är självfallet så att upphandling då är ett av verktygen att använda sig av.

Kompetensförsörjningsfrågorna är väldigt intressanta. Jag tror att vi hela tiden behöver se till att vi har kompetens på alla nivåer i dessa frågor. Det fungerar i dag så att det finns många interna utbildningar. Kommunerna gör en del, och man försöker tillsammans också åstadkomma nivåhöjningar.

Jag tror att det också är intressant att framåt fundera över om man kan göra mer när det gäller högre utbildning. Det är absolut ingen dörr som regeringen stänger. Tvärtom behöver man fundera på det och i så fall återkomma med förslag. Men det är inget som jag kan kommentera särskilt nu.

Vi ska inte vara rädda för att markera att politisk styrning har stor betydelse när det gäller våra myndigheter och att också lägga fram förslag som innebär att vi är tydliga i hur detta ska se ut också visavi den lagstiftning som finns i dag.

Utredningar har tillsatts, och jag har ingen mer kommentar kring det som gäller tjänstemannaansvaret. En utredning jobbar med det. Sedan får vi återkomma till det.

Herr ålderspresident! Det handlar om offentliga medel - skattebetalarnas pengar. Med den utgångspunkten menar jag att politisk detaljstyrning kan användas på ett felaktigt sätt. Det är det som är min poäng. Men jag noterar att vi kanske inte har riktigt samma bild av detta.

Tjänstemannaansvaret är kanske inte heller ett alexanderhugg på de problem som finns. Man bör nämligen ha klart för sig att grundproblemet handlar om styrning och förvaltningskultur. Svensk förvaltning har under ett antal decennier övergått från så kallad regelstyrning till målstyrning. Tjänstemän förväntas förverkliga politikernas visioner - inte följa detaljerade regler. Det är ett problem för mig och Sverigedemokraterna.

Men offentlig upphandling är som sagt ett stort och komplext område som kräver tillförsikt just för att det handlar om stora belopp av skattebetalarnas pengar. Uppenbart finns det mycket att göra för att inkludera, föra dialog och förbättra affären, och det arbetet kommer jag med glädje att följa framöver. Risken är annars att den offentliga upphandlingen används just för politisk detaljstyrning som ett ideologiskt verktyg. Risken är att de som är bäst på upphandling vinner upphandlingarna i stället för att de som faktiskt har bäst produkt och tjänst vinner. Det är inte så optimalt ur skattebetalarnas perspektiv.

Jag kan inte pressa ministern mer i frågan om tjänstemannaansvaret. Men det skulle ändå vara intressant att höra ministerns egen ståndpunkt i frågan om tjänstemannaansvar. Jag nöjer mig med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Den fråga där vi absolut skiljer oss åt, Alexander Christiansson, är synen på skattemedlens användning. För mig är det självklart att de ska gå till företag som har sjysta villkor, att man följer väldigt mycket av det som handlar om förtroendet för hur vi använder våra skattemedel på ett klokt sätt. Då handlar det också om de samhälleliga mål som måste uppnås till exempel när det gäller klimatarbetet och omställningen.

Här har vi så många mindre företag som har idéer kring detta. Det som jag tror verkligen är framgången för oss som nation är samarbete mellan näringslivet, företagen, politiken och också akademin i fråga om detta. Då har upphandlingen en alldeles särskild roll att spela. Den är ett bra verktyg för att få denna transparens och öppenhet. Sedan handlar det också om att arbeta med tillsyn som Konkurrensverket gör.

Jag ser fram emot att vi ännu mer kan få fram bra upphandlingar och förebilder som kan användas på många sätt och att detta efterfrågas såväl bland leverantörer som bland anbudsgivare. Detta är verkligen både en nationell, en lokal och en regional fråga.

Sedan tror jag naturligtvis att vi fortsatt hela tiden behöver ha en diskussion om hur förvaltningspolitiken fungerar och om myndigheternas ansvar visavi politiken. Jag tycker som civilminister att det är väldigt spännande med förvaltningspolitik.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.